Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Yngling bestiger häst i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 4 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Den här bilden/bilderna har vi upphovsrätt för avseende fotografiet men inte det fotografiet avbildar, d.v.s. konstverket. Du kan köpa bilden av oss för en billig peng men först efter att du inhämtat tillstånd av konstnären eller de som representerar konstnären. Ofta går det bra att kontakta Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) som representerar många konstnärer.

 

Information om Yngling bestiger häst

Årtal: 1956
Konstnär: Ivar Viktor Johnsson
Gjutare: Okänd
Material: Granit
Lat: 59.323267  Long: 18.072767

 

Om konstverket

Konstverket "Yngling bestiger häst" som står på Tyska Stallplan invigdes år 1956 och är gjort av konstnären Ivar Johansson. Att det står på Tyska Stallplan kan ju associeras till hästen och det var nog anledningen till att statyn placerades just där, men vad betyder den och varför har den olika sädesslag i relief under hästen?

Vi får åka till Skövde för där finns fontänen och statygruppen "Livets brunn" som invigdes den 23:e september år 1950. Statygruppen består av 4 statyer som står placerade i fontänbrunnen, "Såningsmannen" (en man som sår), "Ynglingen" (en ung man som bestiger en häst), "Den Gamla" (en kvinna som sträcker sin armar runt skörden) samt "Våldet" (en soldat som piskar en kvinna). De utgör enligt konstnären olika skeden i av mänskligheten, den uppbyggande kraften, den nedbrytande kraften och den vårdande kraften. I denna skulpturgrupp symboliserar "Yngling" den förväntansfulla framtiden - Den uppbyggande kraften, han stiger upp på hästen och har blicken mot framtiden.

Det som skiljer statyn på Tyska Stallplan från den i Skövde är att den på Tyska Stallplan är gjort i granit medan den i Skövde är gjort i brons. Det var också tack vare denna bronsstaty i Skövde som granitstatyn på Tyska Stallplan kunde återskapas efter sprängningen den 8:e juni år 1992 när den i stort sätt totalförstördes i ett sprängdåd. Ytterligare en detalj skiljer, statyn på Tyska Stallplan har sädesslag i relief under hästen vilket inte den i Skövde har, det får ses som en koppling till Såningsmannen och Den Gamla som inte finns representerade på Tyska Stallplan.

Statyn "Yngling som bestiger häst" (kallas bara för Yngling i Skövde) invigdes år 1956, 6 år efter att konstgruppen stod färdig i Skövde. Den är en gåva av Eva Bonniers donationsnämnd samma år och är ca 2,2 x 1,6 x 0,8 meter. Sockeln den står på är också gjord i granit och är ca 1 x 1 x 0,7 meter.

 

Om Ivar Viktor Johnsson

Ivar Viktor Johnsson föddes i Vittskövle socken söder om Kristianstad år 1885. Hans far var stuteriföreståndaren (vid Vittskövle gods) Ola Johnsson och hans mor Ingrid Mathilda Ingvarsson. Han växte upp på stuteriet tillsammans med sin äldre bror Otto John (1881-1948) och gick i folkskolan där. Efter att gått klart folkskolan arbetade han på stuteriet under tre år och det var under den tiden han utvecklade sitt intresse för teckning och skulptur, han gjorde bl.a. modeller efter illustrationer i tidningar och böcker.

År 1902 började han vid konstindustriella skolan vid Kulturhistoriska museet i Lund, han hade sparat ihop pengarna själv. Utbildningen var till möbelarkitekt men det var också nu Johnsson träffade bildhuggaren Henry Nilsson (1882-1922) som också kallades för bildhuggaren från Gulastorp. Han intresse för modellering och skulptur väcktes fullt ut och år 1906 reser han till Stockholm för att börja på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack)

År 1908 tar han examen på Tekniska skolan och fortsätter åren 1908-1911 på Konstakademien i Stockholm, där får han Konstakademiens kanslersmedalj för en träskulptur. Direkt efter sin examen från Konstakademien reser han på resestipendium till Paris där han stanna ett år. Det kommer att bli ett dramatiskt år i hans utveckling.

Fram till år 1911 har Johnsson, precis som så många andra, arbetat enligt Rodins inflytande med en impressionistisk formgivning, en obestämd, uppluckrad och detaljerad yta men den tiden var slut. Nu gällde istället en mer detaljfri slät yta som bildade en tydlig gräns för skulpturens gestalt. Detta upptäcker Johnsson först i Paris trots att skulptörer som Milles i Sverige och Maillol redan arbetat på det sättet i snart 10 år. Det finns de som säger att Johnsson föddes 10 år för sent för att bli en av de tongivande konstnärerna i den nya stilen, kanske är det rätt.

Johnsson skulpturer för Parisresan som t.ex. "Sjuk flicka" från 1909 blev nu gammalmodiga och i Paris blir han nu inspirerad av Maillol som han tar till sig fast med sin egen "touch". Detta visar sig t.ex. i skulpturen "Kvinnohuvud" från 1912. Han återvänder kort till Sverige där han gifter sig med textilkonstnärinnan Svanhild (kallades för Vavi) Elina Maria Schlyter (1887-1971). De kommer att få sonen Tomas.

Han och Vavi reser år 1913 till Italien, där han nu med en stor nyfikenhet och intresse av det senaste inom konsten. De blir dock tvungna att redan år 1914 återvända till Sverige p.g.a. 1:a världskriget men bosätter sig ett kort tag i Köpenhamn. De reser dock snart till Stockholm där han får uppdrag i samband med Tekniska skolans nybyggnation.

År 1918 får han tjänst som lärare vid Tekniska skolan och år 1922 blir han ledamot av Konstakademien.

Ivar Viktor Johnsson har skapat ett stor antal offentliga konstverk där det första var "Flickan och sjötrollen" i Göteborg år 1919. De kanske viktigaste konstverken är dock "Vegamonumentet" år 1930 i Stockholm, fontänskulpturgruppen "Arbetets Ära och Glädje" år 1942 i Eskilstuna, "Tycho Brahe" på Ven år 1946, "Livets brunn" i Skövde år 1956 och "Yngling bestiger häst" år 1956 i Gamla Stan i Stockholm

Johnsson har mest blivit känd som en monumentalskulptör med verk över nästan hela landet, många av dem välkända. Han kom att få en rad utmärkelser för sina konstverk med bl.a. Konstrådets pris år 1946 och Sergelpriset år 1950.

Det år dock inte att berätta om Johnsson utan att också nämna hans märkliga porträtt av Per Albin Hansson (1925), Ivar Bendixsson (1927), Martin Olsson (1942) och Prins Eugen (1942). För att citera Henrik Cornell så kan dessa beskrivas som "Formens förenkling är i flera av porträtthuvudena nästan virtuosmässigt förd till det yttersta. Med ett minimum av detaljer har han skapat såväl likhet med modellen som utpräglad karaktär",

Johnsson skulpturer karaktäriseras av "att hans verk till skillnad från Maillols äger mycken dramatik och uttrycksfullhet, egenskaper, som man inte lätt anade av hans personliga framträdande. Å andra sidan ger han inte sin dramatiska fantasi någon obegränsad frihet. Han är ingen experimentator som Milles, vars skapande bestod av ett nästan vulkaniskt utkastande av skisser, utgörande ett otal variationer av det avsedda temat. Den starkt behärskade J var från början av varje arbete fastare bunden av den mera bestämt uppfattade slutliga gestalten".

Johnsson dog år 1970 i Stockholm och ligger begrav i vid Högalidskyrkan på Södermalm, i närheten av malmgården Helenenborg där han bodde under många år (1920-1970).



Test