Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Trofégrupperna i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 6 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Den här bilden/bilderna har vi upphovsrätt för avseende fotografiet men inte det fotografiet avbildar, d.v.s. konstverket. Du kan köpa bilden av oss för en billig peng men först efter att du inhämtat tillstånd av konstnären eller de som representerar konstnären. Ofta går det bra att kontakta Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) som representerar många konstnärer.

 

Information om Trofégrupperna

Årtal: 1735
Konstnär: Johan Gabriel von Beijer
Gjutare: Gerhard Meyer d.y.
Material: Zink överdragen med koppar
Lat: 59.326349  Long: 18.072252

 

Om konstverket

Skulpturerna "Trofégrupperna" står högst upp på den stora triumfbågen som utgör den centrala delen av den södra fasaden på det Kungliga slottet. I Stockholms historia har det funnits 3 triumfbågar, alla i papper och trä som självfallet ganska snart förstörts av väder och vind. När Nicodemus Tessin d.y. ritade det nya slottet ritade han in en triumfbåge som skulle klara tidens slitage av väder och vind. Ja, en riktig triumfbåge blev det inte utan en arkitektonisk skapelse i den centrala delen av det Kungliga slottet södra fasad.

Triumfbågen

På bilden ovan visar vi själva triumfbågen på den södra fasaden, den består av 6 kolonner med korintisk ordning som vardera är krönt med en lejonmask och under det står en skulptur ur trofégrupperna. På de stora bilderna har vi numrerat dem från 1-6 och nr 1 står längst i väster (till vänster om du står framför den södra fasaden som t.ex. den lilla bilden ovan visar) och nr 6 längst i öster.

Det är denna triumfbåge i den södra fasaden som är orsaken till att skulpturerna står där och att det är just troféer . En triumfbåge är ju oftast en hyllning till en militär seger och en trofé är det byte man tar av den förlorande parten och vill visa upp.

Ursprungligen så var det tänkt att konstnären Jacques Foucquet skulle gjort dessa konstverk, han gjorde 6 modeller i vax som finns bevarade. De liknar de skulpturer som står där idag men ansågs inte tillräckligt rokokomässiga och blev därför aldrig gjutna i full skala.

Det blev istället konstnären Antoine Bellete som fick uppdraget som gjorde modellerna åren 1732-1738. Skulpturerna är gjorda i zink överdragen med koppar och består av rustningar, vapen, fanor, hjälmar som är samlade runt ett stående spjut. De symboliserar rustningar, vapen, fanor mm som erövrade efter ett fältslag, krigstroféer. Storleken på skulpturerna är ca 3,1 meter höga och 1,5 meter breda.

 

Om Johan Gabriel von Beijer

Johan Gabriel von Beijer föddes i Berlin år 1606 som Johan Beier, vi känner inte till vem som var hans far eller mor men de var tämligen välbärgade för Johan fick en god utbildning och studerade bl.a. på ett universitet.

År 1632, när han var 26 år gammal, anställs han av Axel Oxenstierna som kanslist och följer med Oxenstierna när han återvänder till Sverige år 1636 mitt under det 30-åriga kriget. Vi vet att Georg Vilhelm av Brandenburg la beslag på faderns tillgångar vid dennes död av missnöje med att Johan hade gått i tjänst hos svenskarna.

År 1637 blev han sekreterare i Kammarkollegiet (idag Kommerskollegiet, Sveriges äldsta ämbetsverk med ursprungligt ansvar för tullar, utrikeshandel och myntväsendet) där han blev en ledande kraft. Det är dock som Rikspostmästare från år 1642 som han kommer att bli ihågkommen.

År 1641 gifter han sig med Maragareta Weiler, dotter till Hans Weiler, och de kommer att få osedvanligt många barn - hela 14 stycken varav 9 uppnår vuxen ålder. Den äldsta sonen, Johan Gustaf, kommer också att bli den som efter faderns död tar över som Rikspostmästare.

År 1642 köper Johan det stora huset på Storkyrkobrinken 4 som än idag kallas för det Beijerska huset, han kommer på 1660-talet att låta bygga om det till dagens utseende och huset har idag en av de bäst bevarade gårdsmiljöerna från 1600-talet i hela landet. Han kommer att bo på de övre våningarna med sin växande familj medan de två under våningarna används av postens förvaltning och under hans tid även fungera som Stockholms enda postkontor. Senare när hans son, Johan Gustaf, tar över som Postmästare i Stockholm flyttar postkontoret tvärs över gatan till huset på Storkyrkobrinken 3 där det stannar till början av 1700-talet.

Johan kommer att bli den som formar det nya postväsendet i Sverige under åren 1642 fram till sin död år 1669. Det är bl.a. under hans tid som privatbreven förmedlas av postverket, rapporter om händelser i utlandet sammanställs, postförbindelser med stora delar av landet upprättas på en regelbunden basis o.s.v. Så länge som Axel Oxenstierna lever och håller sin beskyddande hand över postverket och Johan lever han ett relativt problemfritt liv, det är i samband med Oxenstiernas död år 1654 som problemen börjar. Men det sista den stora rikskanslern gjorde för Johan var att se till att han blev adlad år 1654 och det är nu som Johan tar sig efternamnet "von Beijer".

År 1654, efter Oxenstiernas död, utses (av drottning Kristina) en ny Generalrikspostmästare i form av hovmarskalken och friherren Vilhelm Taube. Johan blir nu degraderad till att få ansvar för posten i Stockholm som Stockholms Postdirektör men blir även inom kort fråntagen även denna tjänst då Taube utser Andreas Law som ansvarig för posten i Stockholm.

Johan etablerar år 1660 ett privat postverk som genom hans stora kunnighet lyckas förmedla posten snabbare och mer effektivare än statens postverk under Taubes ledning. Detta gör att han kommer i direkt konflikt med Taube som tar slut först år 1662 när Taube dör och Johan återfår tjänsten som Postdirektör för hela postverket. Han kommer att fortsätta som ansvarig för postverket fram till sin död år 1669 då hans hustru, Margareta, tar över som ansvarig för postverket och efter hennes död år 1675 tar sonen Johan Gustaf över. Här kan man säga att det svenska postverket går i arv inom familjen von Beijer.

 

Om Gerhard Meyer d.y.

Gerhard Meyer d.y. föddes i Stockholm den 1:a augusti år 1704 son till styckgjutaren Gerhard Meyer d.ä. och Catharina Kammecker. Hans far ägde och drev Meyerska styckgjuteriet.

Meyerska styckgjuteriet (ett klockgjuteri) grundades år 1641 när Gerhard Meyers farfarsfar, Gerdt Meyer, fick fullmakt som styckgjutare. Gerdt Meyer hade kommit till Stockholm redan på 1630-talet för att arbeta som styckgjutare efter inbjudan av Svenska kronan. Han grundade det Meyerska styckgjuteriet vid Beridarebanan vid nuvarande Hötorget och gjöt där klockor till många Svenska kyrkor. Senare skulle en huvudverksamhet bli att gjuta kanoner till krigsmakten.

År 1724 tog Gerhard Meyer d.y. över styckgjuteriet och som under honom kom att få sin mest framgångsrika period. Det var nu man kom att gjuta en rad kända konstverk i Sverige. Några av de mest kända är kanske statyn av Gustav Vasa på Riddarhustorget, Trofegrupperna vid det Kungliga slottet, ryttarstatyn av Gustav II Adolf på Gustav Adolfs torg m.fl.

Gerhard Meyer d.y. ägde det Sparreska palatset på Fredsgatan i Stockholm och skänkte det till Konstakademien år 1775.



Test