Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

S:t Göran och Draken i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 5 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

Information om S:t Göran och Draken

Årtal: 1912
Konstnär: Bernt Notke
Gjutare: Otto Meyer
Material: Brons och granit
Lat: 59.325117  Long: 18.07369

 

Om konstverket

S:t Göran och Draken är Sveriges kanske mest kända konstverk. Det skapades i slutet av 1400-talet för att manifestera den svenska riksföreståndaren Sten Sture d.ä. (den äldres) seger över den danska unionskonungen Kung Kristian I i slaget vid Brunkeberg år 1471. Originalet i trä står inne i Storkyrkan och invigdes år 1489 medan det som står på Köpmantorget är en kopia i brons och granit som invigdes år 1912. Här skall vi berätta konstverkets historia och bakgrund.

Bakgrund1

Sankt Göran har sin bakgrund långt före Sverige blev ett kristet land, redan på antiken finns det hjältar som segrar över drakar som t.ex. Horus i det gamla Egypten, Marduk i Babylon, den grekiska guden Apollon och själva Gud som besegrar ormen Levitan.

Draken har sin äldsta koppling till ormen från Bibelns berättelse om Eden där han lurade Eva och Adam att äta äpplet och därmed fick status som det stora hotet mot mänskligheten. Det är denna orm, även gestaltad som en drake, som måste besegras.

Helgonet S:t Göran1

De äldsta dokumenten om helgonet Sankt Göran berättar om Kappadokien i Mindre Asien på 300-talet därifrån helgonet George kom och det var i staden Antioka som han dog martyrdöden. Fast han anses även ligga begravd i Georgekyrkan i Lydda-Diospolis så helt eniga är inte historikerna. Denna tidiga grekiska helgonberättelse togs senare över av araber, turkar, Bysans och den Romerska katolska kyrkan. Från den tiden kommer t.ex. den 23:e april som helgonets festdag och namnsdag för Göran, Jörgen, George, Georgina och Georgius.

Den äldsta bilden av S:t Göran där han dödar draken återfinns på ett mynt från 500-talet utgivet i Smyrna. Det var denna bild, som i samband med det första korståget år 1099, togs över av den katolska kyrkan. Det var också då som han började avbildas sittande till häst då han ansågs ha varit en officer. Den äldsta monumentala bilden i Västeuropa av S:t Göran återfinns som relief över huvudportalen till domen i Ferrara och är från år 1135, konstnären var mäster Nicolaus.

S:t Göran och Sverige1

Helgonet S:t Göran som dödar draken kom till Sverige år 1198 när det i kalendariet i Vallentuna kyrka står att den 23:e april är George Martyrens dag. På 1100-talet återfinns han i bilder från Gotland och senare införs S:t Göranskulten av Karl Knutsson Bonde på 1430-talet. Det är också från Karl Knutsson tid som vi kan härleda konstverket som idag står inne i Storkyrkan och på Köpmanbrinken.

Karl Knutsson stred mot Danskarna under många år och han blev bl.a. utsedd till Rikets Marsk av Erik av Pommern år 1435. Inför en strid år 1438 kallade han själv på hjälp av Sancte Örjan och i striden mot Danskarna i Skåne år 1452 stred han under ett banner med Sankt Görans bild på. Det var också under denna tid som de många Sankt Göransgillena bildades i de svenska städerna Stockholm (år 1443), Uppsala (1460) och senare även Strängnäs, Västerås och Visby.

När Karl Knutsson dog år 1470 utsåg han sin systers son, Sten Gustavsson Sture, som sin efterträdare. Sten Sture övertog inte bara ställningen som Sveriges riksföreståndare utan även Sankt Göranskulten. Han kom att göra S:t Göran till den nationella symbolen för kampen mot unionen med Danmark och Norge.

Slaget vid Brunkeberg1

År 1471 bestämmer sig unionskungen Kristian I att en gång för alla integrera hela Sverige in i unionen med Danmark och Norge (Kalmarunionen). Sverige hade då under många år haft en särställning med ibland en egen kung och definitivt en splittrad hållning till unionen. Kristian I samlar en stor här om ca 5 000 man och år 1471 den 18:e juli anländer han till Stockholm som han börjar belägra. Han stöds av många svenska stormän som t.ex. Oxenstierna, Vasa och Eka.

Sten Sture hade också samlat en här som till storleken var dubbelt så stor, ca 10 000 man, men sämre utrustad och tränad. På hans sida stod också en rad svenska stormän som t.ex. Tott, Trolle och Natt & Dag, Man skulle kunna säga att det kommande slaget var lika mycket en svenskt inbördeskrig som en kamp mellan svenskar och danskar.

Den 10:e oktober, uppe på Brunkebergsåsen norr om Stockholm, stod det stora slaget mellan Sten Sture och Kristian I. Det kom att sluta med en seger för Sten Sture där Kristian I led ett stort nederlag och var tvungen att fly tillbaka till sina skepp och återvända till Köpenhamn.

Efter slaget kom Sverige att åtnjuta en ca 30 år lång fredsperiod, den längsta på 1400-talet med goda konjunkturer, uppsving i handel och bergsbruk. Direkt efter slaget var det viktigt att befästa segern. Då Sten Sture hade tagit över S:t Göranskulten från Karl Knutsson valdes detta helgon till symbolen och en rad målningar av bl.a. Albertus Pictor finns att se från denna tid där S:t Göran vinner över draken. Faktum är att drygt hälften av alla bevarade bilder av helgonet kommer från denna tid.

S:t Göran och Draken i Storkyrkan1

I Storkyrkan vid tiden för slaget på Brunkeberg fanns det s.k. Helgakorsaltaret som var tillägnat helgonet S:t Göran. Där skall enligt legenden Sten Sture tillsammans med sina närmaste män haft en mässa före slaget vid Brunkeberg. Det var därför också naturligt att det var till detta helgon man skulle tillägna segern.

Enligt Johannes Messenius (1579-1636) vände sig Sten Sture till en bildsnidare från Flandern för att utföra en stor skulptur föreställande S:t Göran och Draken som skulle placeras inne i Storkyrkan. Denna skulptur skulle föreviga Sten Stures stora seger på Brunkeberg. Denna konstnär var enligt Johnny Roosval Lübeckmästaren Bernt Notke, det finns dock andra (t.ex. Verner von Heidenstam) som hävdar att det var någon annan som gjort konstverket.

Notke hade varit i Sverige redan tidigare, år 1483, 1484, och även senare. År 1488 påbörjas dock arbetet med det stora konstverket som invigdes år 1489. Troligen var konstverket då placerat i det östra koret som idag är rivet (revs år 1555 av Gustav Vasa).

Konstverket består av två huvuddelar, S:t Göran och Draken samt Prinsessan. De är båda gjorda i trä som är ihåligt för att det inte skall spricka. En mindre känd detalj är att år 1490 anlände det påvliga sändebudet Antonius Mast med reliker från helgon som placerades inne i S:t Görans bröstkorg, en s.k. relikgömma. Dessa kom senare på villovägar men återfördes år 1954 till relikgömman där de är än idag.

S:t Göran och Draken föreställer självfallet Sten Sture som riddaren. Det ser man bl.a. på Sturevapnet på hästen, hästens seldon har också tre näckrosblad som var Stureättens märke. Prinsessan är självfallet den som S:t Göran (Sten Sture) räddar från Draken (Kung Kristian I) och hon representerar här landet Sverige (enligt vissa staden Stockholm).

Under många år efter slaget på Brunkeberg tågade i procession Sten Sture, hans fru och många Stockholmare på årsdagen, bärande relikerna i konstverket, från Storkyrkan upp till Brunkebergsåsen där en mässa hölls.

Efter Sten Stures död år 1503 fördes hans kvarlevor till Stockholm och placerades inne i sockeln till konstverket. Det förändrades av kung Kristian II (Kristian tyrann) i samband med Stockholms blodbad när han lät föra bort kvarlevorna och förstöra dessa. Ett av hans många illdåd.

S:t Göran och Draken på Köpmantorget2

Den 10:e oktober år 1912 avtäcktes statyn av S:t Göran och Draken på Köpmantorget, den är en kopia av statyn inne i Storkyrkan i alla detaljer utan några. Den har bl.a. ingen relikgömma.

Det var Hjalmar Wicander (1860-1939, svenskt industriman som bl.a. testamenterade Harpsund till Svenska staten) som skänkte de 50 000 kronor som behövdes för att projektet skulle kunna genomföras. Bildhuggaren Alfred Ohlson gjorde en lermodell av gruppen som sedan utformades i gips och därefter göts i brons på Otto Meyers konstgjuteri. Sockeln ritades av Gustaf Lindgren (Hovintendent) och höggs sedan av stenhuggare i granit.

Vapensköldar

På sockeln finns 8 reliefer, från söder (kortsidan på sockeln och högst upp till vänster på bilden ovan) är de: Stockholms stads vapen, Upplands vapen, Sten Stures vapen, Södermanlands vapen, Kalmar vapen (Sten Stures far var Gustav Anundsson Sture, riksråd och hövitsman i Kalmar), Västmanlands vapen, Släkten Totts vapen (Sten Stures hustru Ingeborgs far var Åke Axelsson Tott) och slutligen Dalarnas vapen.

Runt sockeln står det "S:t Görans visa eldade svenska män i slaget på Brunkeberg" och "S:t Görans bild hugfäste minnet av den svenska segern".

En viktig detalj skiljer konstverket på Köpmantorget från originalet inne i Storkyrkan, S:t Göran bär hjälm. Detta gjorde han ursprungligen även i originalet men den försvann vid någon av de många flyttarna inne i Storkyrkan.

Prinsessan avtäcktes inte samtidigt som S:t Göran och Draken utan först den 30:e juli år 1913. Det är henne som S:t Göran slåss med Draken om, hon representerar landet Sverige (enligt vissa staden Stockholm). Även hon är gjord av Alfred Ohlsson på samma sätt som S:t Göran och Draken. Hon är också gjuten i brons hos Otto Meyer och även hon står på en sockel av granit. Den nedre delen av skulpturen (Prinsessan) i brons utgörs av 4 scener ur S:t Görans sagan.

Tittar du riktigt noggrant så kan du också se två inskriptioner i själva bronssockeln på respektive staty. På själva S:t Göran och Draken så står inskriptionen "OTTO MEYER Fud" på den vänstra delen av långsidan som är vänd mot Köpantorget, det är gjutarstämpeln från Otto Meyers gjuteri och ordet Fud är latin och står för "fudit" som betyder "har gjutit". Samma inskription kan du se på längst ner till höger på Prinsessan.

Terrassen och Brunnskaret2

Längst i öster av Köpmantorget står S:t Göran och Draken på en terrass som byggdes för ändamålet. Terrassen består av granitblock och fortsätter hela vägen ner till Österlånggatan. Ibland sägs det felaktigt att Brunnskaret och de tre vattenutkasten är en del av skulpturen, så är det inte. De är en del av terrassen men väl värda att titta närmare på vilket bäst görs från Österlånggatan.

Brunnskaret har en koppling till den gamla brunnen som en gång stod nästan längst i väster på det stora Fisketorget, dagens Brunnsgränd har fått sitt namn från denna brunn. Den var vid denna tid en av många brunnar i Gamla Stan då hela ön är en vattentäkt (ön Stadsholmen är än idag en del av Brunkebergsåsen och hela den åsen är en vattentäkt). Ibland påstås det att de tre vattenutkasten symboliserar Stockholms 3 strömmar, det är inte heller korrekt då Stockholm aldrig har haft 3 strömmar utan endast 2, Norrström och Söderström, vilka fortfarande omger ön Stadsholmen.

 

Om Bernt Notke

Bernt Notke* föddes i Lassan vid Östersjökusten i Pommern nära den nuvarande Polska gränsen ca år 1440. Han far var redaren och handelsmannen Michael Notke från Flandern men vid den tiden bosatt i Hansastaden Reval (nuvarande Tallin), hans mor var Gertraut Saffenbergh från Visby. När Bernt föddes var hon bosatt i den lilla staden Lassan, sannolikt för att bevaka sin mans handelsintressen och det var där Bernt växte upp, Gertarut var Michael Notkes hustru i hans andra äktenskap.

Vi vet att Bernt vid relativt unga år flyttar till Flandern, sannolikt tack vare faderns kontakter, och påbörjar sin utbildning där. Flandern på den tiden var inte bara ett av de rikaste områdena i Europa utan också norra Europas ledande konstcentrum. Förutom studierna på skolan vet vi att han även arbetade för textilkonstnären och fabrikören Pasquier Grenier (1425-1493) i dennes ateljé i Tournai (stad i södra Belgien sydväst om Bryssel). Enligt uppgift målade han de förlagor som man sedan använde som mallar för att väva tapeterna efter.

Under sin tid i Flandern blir han också inspirerad av de stora Flandernmålarna Robert Campin (1375-1444), Jan och Hubert van Eyck (1390-1441 resp. 1375-1426), Rogier van der Weyden (1400-1464) och Dirc Bouts (1415-1475). Det var bl.a. de två sistnämnda som påverkade honom till kompositioner som i slutändan skulle mynna ut i skulpturgruppen S:t Göran och Draken i Stockholm. En detalj från den här tiden är att i en stor tapet (gjord vid Greniers ateljé i Tournai) från den här tiden som visar när Ceasar går över floden Rubricon är hans hästmundering prydd av bl.a. runda lejonmasker, det skulle Notke senare ta upp i St. Göran och Draken monumentet i Stockholm. Han skulle stanna i Flandern fram till början av 1460-talet när vi vet att han flyttade till den stora Hansastaden Lübeck vid Östersjökusten i dagens Tyskland.

I det äldsta kända dokumentet från år 1467 som rör Notke från tiden i Lubeck benämns han som "Målaren Bernt Notke" vilket tyder på att han var en av stadens målarmästare. Då vet vi också att han var gift för det var ett av villkoren för verka som mästare på den tiden. Vi vet dock inget om hans hustru eller när de gifte sig, troligen skedde det någon gång mellan 1460-1467. I hans testamente från år 1501 nämns dottern Anneke och en handikappad dotter så de fick uppenbart ett antal barn tillsammans.

Under den första tiden i Lübeck bodde familjen i de enklare kvarteren i staden men sedan han fått framgångar med sina konstverk mm kunde de flytta år 1479 till ett stenhus vid den förnäma gatan Breite Strasse. Hans kanske mest kända verk från tiden fram till år 1479 är den stora "Triumfkrucifixgruppen" i domkyrkan i Lübeck gjord åren 1470-1477, den består av inte mindre än 72 figurer snidade i trä varav några även har Notkes signaturer. Två andra mycket kända verk är de s.k. "Dödsdanstapeterna" från 1460-talet. Det är två målade tapeter, en som var ca 30 meter lång och gjordes för Marienkirche i Lübeck men som förstördes av de allierades bombningar den 28:e mars år 1942, den andra som var något kortare och som delvis är bevarad (7 meter) för stadskyrkan St Nicolai i Tallin. Sannolikt tillkom dessa målningar p.g.a. pestepidemin på 1460-talet som drabbade bl.a. just Lübeck och Tallin.

Konstverket "Triumfkrucifixgruppen" invigdes den 15;e augusti år 1477 och är gjord på motsvarande sätt som St. Göran och Draken gruppen i Stockholm, snidad i trä som är ihåligt för att inte spricka, själva stilen är dessutom snarlika med många detaljer som påminner om varandra.

I slutet av 1470-talet och början av 1480-talet gör Notke de stora altarskåpen i domkyrkan i Århus (1479), domkyrkan i Uppsala (1482, förstördes i en brand år 1702) och Helgeandskyrkan Tallin (1483). Notke var nu etablerad som den kanske ledande träskulptören i norra Europa under andra halvan av 1400-talet. Han var välkänd och reste mycket i Österjöområdet.

År 1471 står det stora slaget vid Brunkeberg i Stockholm där riksföreståndaren Sten Sture d.ä. besegrar unionskonungen Kristian I. Efter slaget beställer Sten Sture d.ä. att ett konstverk skall utföras för att föreviga segern vid slaget och placeras i Storkyrkan, det var ju enligt uppgift också något han hade lovat i sina böner före slaget om han skulle vinna. Man kontaktar den främste av träskulptörerna i norra Europa, Notke, som kommer till Stockholm år 1484 för att påbörja konstverket**. Troligen hade han redan före gjort de nödvändiga ritningarna efter brevväxling med bl.a. Sten Sture d.ä. Det skulle ta fram till år 1489 före det stod klart och invigdes på nyårsafton. Detta är det mest kända av Notkes alla konstverk som finns bevarade. År 1912 skulle en kopia i brons och granit invigas på Köpmantorget i Gamla Stan.

Notke bosätter sig i Stockholm år 1484 och påbörjar arbetet med St Göran och Draken men utför även en rad andra konstverk under de kommande åren. En av de mest kända konstverken är trästatyetten av kung Karl Knutsson Bonde som idag finns på Gripsholms slott. I Storkyrkan finns det stora krucifixet som även det är gjort av Notke. Han kom att stanna i Sverige fram till år 1497 när Sten Sture d.ä. efter uppgörelse med kung Kristian I i Danmark lät Sverige återgå till unionen, då avreste Notke till Lübeck. Under sin tid i Sverige åren 1484-1497 var han även myntmästare förutom den ledande konstnären.

Efter sin återkomst till Lübeck drev han bl.a. det stora tegelbruket i staden samt var verksam i utsmyckningen av Petrikirche. Notke dog år 1509 vid 69 års ålder.

*Bilden av Bernt Notke ovan är ett förmodat självporträtt av honom år 1463 som en av personerna på Gregorius mässan och hängde inne i Mariakyrkan (Marienkirche) i Lübeck, tyvärr förstördes målningen med mycket annat i de allierades bombning av Lübeck den 28:e mars år 1942. Samtidigt förstörs även den stora tapetmålningen "Dödsdansen" i samma kyrka.

**På senare tid har det ifrågasatts om det verkligen var Bernt Notke som gjorde S:t Göran och Draken skulpturen i Stockholm, konstvetaren Peter Tångeberg, påstår i sin bok "Bernt Notke und die Stockholmer St.-Georgs-Gruppe" att så inte var fallet. Han är dock inte den första som gör det påstående, det har skett tidigare (av Erik Moltke på 1960-talet) och kommer säkert att även ske framgent då Notke inte har signerat sitt verk. Vi utgår dock från Johnny Roosvals utredningar från år 1906 där det han med goda argument framför att det var Notke som gjorde mästerverket.

 

Om Otto Meyer

Johan Friedrich Otto Meyer var en av landets större gjutare av konstverk på sin tid.

Han föddes i Stockholm den 24:e januari år 1852 i Gamla Stan (Tyska Sanka Gertruds församling i Gamla Stan). Han far var hovlitografen Johan Fredrik Meyer (1836-1893) och hans mor var Theresa Katarina Rosenthal. Han växte upp i Klarakvarteren nära Gamla Stan. Åren 1865-1868 studerade han vid Akademien för de Fria Konsterna (FrKA) i Stockholm och senare Slöjdskolan i Stockholm 1868-1870.

Åren 1871-1872 studerade han modellering och cieselering utomlands hos statygjutarfirman Lentz & Heroldts i Nürnberg. År 1873 var han s.k. auskultant vid Kungliga gjuteriet i Wien och åren 1873-1874 praktiserade han i Stuttgart och Florens.

År 1875 återvände han till Stockholm och grundade sin egen gjuterifirma på Östermalm. År 1884 flyttade han firman till Kungsholmen och ändrade även namnet till Otto Meyer & Kompani vilket senare år 1889 ändrades till AB Förenade Konstgjuterierna och slutligen år 1900 när firman flyttade till Västmannagatan 81 fick den namnet Otto Meyers Konstmetal- och Zinkgjuteri. År 1908 blev han även utsedd till Kunglig hovleverantör. År 1919 lämnar han ansvaret för företaget till sin medarbetare Adolf Spanier. Verksamheten upphör i slutet av 1970-talet.

Den 10:e april år 1895 gifter han sig med Anna Sofia Gustafva Nilsson (1871-1953) dotter till fastighetsägaren Gustaf Magnus Nilsson och Sofia Charlotta Andersson. Han dog den 26:e september år 1933 i Stockholm

Kända statyer som Otto Meyer har gjutit i Gamla stan är: Kristina Gyllenstierna, Barmhärtigheten, Poesin, Musiken, Religionen, Dimman, Sankt Göran gruppen samt Enleveringsgrupperna.

Självfallet har Otto Meyer och hans gjuteri gjutit en rad andra statyer mm runt om i Sverige men då vi på redaktionen inte har möjlighet att resa runt och kontrollera gjutarmärken på dessa statyer som uppges vara gjutna av Otto Meyer avstår vi från att redovisa dessa här. Har du intresse av att vi redovisar statyer gjutna av honom på andra orter i Sverige så får du gärna skicka oss ett e-mail och bifoga gjutarstämpeln.

Otto Meyer skall inte blandas ihop med släkten Meyer som kom till Sverige på 1630-talet och som fram till år 1797 drev landets största konst- och klockgjuteri och har gjutit en rad av de främsta konstverken under den aktiva tiden.



Test