Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Solsångaren i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 4 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Den här bilden/bilderna har vi upphovsrätt för avseende fotografiet men inte det fotografiet avbildar, d.v.s. konstverket. Du kan köpa bilden av oss för en billig peng men först efter att du inhämtat tillstånd av konstnären eller de som representerar konstnären. Ofta går det bra att kontakta Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) som representerar många konstnärer.

 

Information om Solsångaren

Årtal: 1926
Konstnär: Carl Milles
Gjutare: Herman Bergman
Material: Brons
Lat: 59.328385  Long: 18.070815

 

Om konstverket

Konstverket Solsångaren ( 3,9 x 2,4 x 1 meter) står längst i öster på Strömparterren och gjordes av konstnären Carl Milles år 1926 och är gjuten i brons av Herman Bergmans konstgjuterier (tittar du riktigt noggrant så ser du att det står Herman Bergman AB Fud längst ner på den runda bronssockeln under den högra foten, Fud är latin för "fudit" och betyder "har gjutit"). Konstverket är en hyllning till skalden Esaias Tegnér och hans dikt Sång till solen.

Själva statyn har som förlaga den grekiska guden Apollo som var solguden i den grekiska mytologin. Här bär han en hjälm som föreställer hästen Pegasus som var en bevingad häst också i den grekiska mytologin. Under hans högra fot syns en sköldpaddsskal som symboliserar när Hermes ger en lyra till Apollo att spela på vilket är en poets verktyg, i detta fallet Esaias Tegner.

Den första versen i dikten lyder - Dig jag sjunger en sång, du högtstrålande sol. Kring din konungastol, djup i blånande natt, har du verldarna satt som vasaller. Du ser på de bejande ner men i ljus är din gång.

Invigning år 1926

Vid invigningen den 21:a oktober år 1926 inleddes ceremonin med att Svenska Akademiens dåvarande ständiga sekreterare, Erik Axel Karlfeldt talade och sedan lät kung Gustav V avtäcka konstverket. Ceremonin fortsatte sedan med att skådespelaren Anders de Wahl reciterade just den första versen i dikten Sång till solen. Andra kända personer som deltog var prins Eugen (svensk prins och konstnär), Fredrik Böök (bl.a. ledamot i Svenska Akademien), Albert Engström (konstnär och författare), Sven Hedin (upptäcktsresande och ledamot av Svenska Akademien) och Verner von Heidenstam (författare, poet, medlem av Svenska Akademien och Nobelpristagare i litteratur).

Kapitälen

Själva statyn står på en rund kapitäl, också gjuten i brons hos Herman Bergmans, med reliefer föreställande de nio muserna som förekommer i de flesta Apollo skildringar. Musorna är Euterpe (flöjtspelandets musa), Polyhymnia (dansens och pantominens musa), Urania (astronomins musa), Klio (historieskrivningens musa), Thalia (komedins musa), Melpomene (tragedins och sorgediktningens musa), Terpsichore (körlyrikens och dansens musa), Erato (den lyriktyriska sångens musa) och Kalliope (den episka poesins musa).

Sockel

Den höga sockeln är gjord i granit (3,8 x 1,4 x 1,4 meter)och har en relief av Esaias Tegnér och en underskrift som säger Åt Esaias Tegnér MCMXXVI (romerska bokstäver för årtalet 1926).

På 1930-talet anlades spegeldammen som idag finns bakom konstverket mot Norrbro. Spegeldammen skall också symbolisera de kanaler som tidigare gick genom nuvarande Helgeandsholmen mellan Riddarfjärden och Strömmen.

En intressant detalj är att det finns två kopior av konstverket, alla gjorda av Carl Milles. En i Rober Allerton Park i Illinois U.S.A. och en i National Memorial Park i Washington D.C. U.S.A.

 

Om Carl Milles

Wilhelm Carl Emil Andersson (jo, han hette Andersson fram till år 1899) föddes på Örby gård i Lagga socken, nära dagens Arlanda, år 1875. Hans far var majoren August Emil Sebastian Andersson (kallad Mille istället för Emil som var hans tilltalsnamn, född 1843 och död 1910) och hans mor var Alfhild Walhborg Maria Tisell (1846-1879). Han växte upp med sina 2 syskon, den äldre systern Ruth Anna Maria (1873-1941) och den yngre brodern Stig Viktor Valdemar (1879-1970). Det var i samband med födseln av Stig som hans mor Walhborg avled i barnsäng, fadern skulle senare gifta om sig och Carl skulle få 3 st halvsyskon vilket gjorde en syskonskara om totalt 6.

Carl Milles kommer år 1959 att göra statyn "Spelande ängel" som han skänker till Lagga kyrka och som står placerad på kyrkogården där hans mor ligger begravd. För dig som är speciellt intresserad så är flöjten som ängeln spelar på pekad mot moderns grav.

Carl börjar i skolan men slutar ganska tidigt studierna, han är inte särskilt studieinriktad utan får istället arbeta som snickarlärling på en möbelverkstad i Stockholm. Under 3 år som snickarlärling går han även på Tekniska skolans kvällsundervisning och får ett stipendium (200 kronor) år 1897 av Svenska slöjdföreningen som gör att han kan resa till Paris. Han kommer att ha sin bostad där till år 1906 när han återvänder till Sverige.

Under åren i Paris försörjer han sig i första hand som ornamentsnidare, något han lärt sig som snickarlärling och på kvällsundervisningen på Tekniska skolan. Han studerar även på Êcole des Beaux-Arts och blir påverkad av Auguste Rodin, dåtiden store mästare. År 1899 ställer han ut ett negerhuvud på Parissalongen och år 1900 får han ett hedersomnämnande på samma salong samt en silvermedalj på världsutställningen i Paris.

År 1899 reser Carls syster Ruth till Paris där Carl hyr en ateljé åt henne. Hon lär känna många olika människor men speciellt två systrar (Olga och Lintschi Granner) från Österrike som flyttar in i samma hus som Ruth. Carl, som ofta kommer på besök, fattar tycke för Olga. De förlovar sig i slutet av år 1899 och gifter sig år 1905.

Under perioden då han bor i Paris gör han flera resor tillbaka till Sverige och år 1902 får han göra "Sten Sture monumentet" trots att han inte vann tävlingen om att få utföra konstverket, en stark opinion krävde dock det och så blev det. Det är i.om. detta han blir mera allmänt känd i Sverige och han reser tillbaka till Paris med nytt större självförtroende. Under år 1903 gör han resor till Holland och Belgien och en del av år 1904 bor han i München. Det är också under perioden i Paris som han (och hans syskon) ändrar sitt efternamn till faderns smeknamn, Milles.

År 1906 återvänder han för att bosätta sig i Stockholm tillsammans med sin hustru Olga. Han har då varit svårt sjuk under en stor del av år 1905 och inte kunnat göra så mycket, en resa till Italien hann han dock med och fick kanske då sina första riktiga kontakter med den antika världen. När han återvänder till Sverige väntar många uppdrag på honom vilket för att han igen blir sjuk och måste tillbringa en stor del av år 1907 för att kurera sig (han har problem med lungorna). Det är under sjukdomsperioden som han inser sitt stora behov av en ateljé där han kan jobba på ett bättre sätt.

År 1908 köper Carl en tomt på Lidingö för att bygga sin ateljé och även bostad, det kommer att bli Millesgården. Samma år får han igen många beställningar och åren fram till 1914 blir intensiva skapande och samtidigt byggande på Millesgården. År 1914 ställer han ut på den Baltiska utställningen i Stockholm där han skulpturer helt dominerar.

År 1920 utses han till professor i modellering på Konsthögskolan, samma år gör han också en ovanlig insats när han skapar scenbilderna för Aischylo´s "Agamemnon" på Konserthusteatern i Stockholm. Kanske var det en uttryck för att visa mångsidighet eller bara en nyfikenhet på något utanför den vanliga verksamheten. Under 1920-talet så kommer också Carl att visa sin beundran för Nazityskland och det fascistiska Italien vilket kommer att bli en stor belastning för hans senare karriär. Det gör att han än idag är kontroversiell bland vissa och inte alltid så omtyckt. Det var nog endast hans stora talang som räddade honom från att fördömas av efterkrigstidens människor.

Kanske är det detta som påverkar honom när han år 1929 gör en resa till U.S.A som resulterar i att han år 1931 bosätter sig i Cranbrook utanför Detroit. När han flyttar så avgår han också som professor modellering vid Konsthögskolan. Vid den här tiden har han fått utstå mycket kritik i Sverige som han hade svårt att hantera, framförallt från yngre konstnärer.

Under sin tid i U.S.A, åren 1931-1951, återvänder han ett antal somrar till Sverige och Millesgården. Han får en rad utmärkelser i U.S.A som t.ex. hedersdoktor vid universitetet i Lindsborg och Yale, hedersledamot av Royal Academy i London och medlem av Socitété Nationale des Beaux-Arts i Paris bara för att nämna några. Han utför under tiden i U.S.A också en stort antal konstverk som idag kanske räknas till hans allra bästa.

År 1951 återvänder han till Sverige för att bosätta sig på Millesgården, under vintermånaderna föredrar han dock Rom. Under tiden fram till hans död år 1955 hinner han med att färdigställa flera betydande konstverk men de som han idag är mest känd för är kanske: "Människan och Pegasus" i Malmö och på Millesgården år 1950, "Solsångaren" i Stockholm år 1926, "Sten Sture monumentet" i Uppsala år 1902, "Orfeusgruppen" i Stockholm år 1926 men kanske framförallt "Poseidon" på Götaplatsen i Göteborg år 1927.

Att beskriva hans konstnärskap kanske kan göras med följande ord "Hans konst rymmer också prov på utpräglat realistiska verk vid sidan om arbeten med stark stilisering, ofta med tendenser av helt olika verkan. Å andra sidan finner vi ett rikt register av helt motsatta känslolägen, ej sällan uppträdande inom samma skulpturverk. På ett sällsynt sätt förenar han ett djupt allvar med humoristiska detaljer. Motsatserna ter sig också ovanligt stora om man betänker, hur han i början av sin bana just genom det lilla formatet i skulpturen kunde ge sina arbeten en sällsynt koncentration och hur han under senare epoker som endast få moderna skulptörer arbetade i stort, ja, kolossalt format"

Carl Milles dog år 1955 i Stockholm och ligger begrav vid Lilla Skogskapellet på Millesgården tillsammans med sin hustru Olga (1874-1967). De fick aldrig några barn men ändå var de ständigt omgivna av syskonens barn och barnbarn.

 

Om Herman Bergman

Per Herman Bergman föddes år 1869 och grundade sitt första konstgjuteri år 1895, då i form av en atelje. År 1899 slogs ateljen ihop med Förenade konstgjuterierna och fram till år 1908 arbetade han där. Det året grundade han Herman Bergmans Konstgjuteri som så småningom skulle bli ett av Skandinaviens största konstgjuterier.

Ursprungligen låg företaget på Roslagsgatan 31 (åren 1906-1948) men flyttade år 1948 till nya lokaler i Enskede söder om Stockholm. Under 1950-talet hade man sin guldålder med upp till 150 anställda och gjorde inte bara gjutningar till konstverk utan tillverkade även maskindelar till båtmotorer, kassaapparater mm. Kanske hade det varit bäst att hålla kvar vid kärnverksamheten för under 1950-talet gick företaget konkurs två gånger. En av orsakerna var dock kanske att år 1955 dog den största kunden, Carl Milles som flitigt hade anlitat konstgjuteriet för sina verk.

År 1954 dog Per Herman Bergman och verksamheten togs över av sonen Per-Gösta (kallad PG) Bergman och verksamheten begränsades till enbart konstgjuteri. När PG dog år 1977 tog tre anställda över (Jean Minne, Ingvar Gunnars och Gösta Bergqvist). Idag är företaget ett av de äldsta konstgjuterierna i Skandinavien med en rad kända konstnärer som kunder. Antalet anställda är ca 10 st.

Kända arbeten som har gjutits av Herman Bergmans konstgjuteri är Bågspännaren på Kornhamnstorg i Gamla stan i Stockholm, Brantingmonumentet vid Norra Bantorget i Stockholm, Orfeusgruppen vid Hötorget i Stockholm, Strindbergsmonumentet vid Tegnerlunden i Stockholm mm.



Test