Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Slottslejonen i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 3 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Slottslejonen

Årtal: 1704
Konstnär: Jacques Foucquet d.ä.
Gjutare: Francois Jacques Aubry
Material: Brons
Lat: 59.327071  Long: 18.07031

 

Om konstverket

De stora skulpturerna i brons föreställande lejon som står i den västra resp. östra uppfarten av lejonbackarna på det Kungliga slottets norra sida är gjorda av skulptören Jacques Foucquet d.ä. (ibland felaktigt angiven som Bernard Fouquet). Gjutningen i brons gjordes av statygjutaren Francois Jacques Aubry vid gjuteriet vid Rännarbanan i Stockholm och stod färdiga år 1704.

Lejonskulpturerna är inspirerade av de s.k. Medici-lejonen som idag finns i Loggia dei Lanzi i Florens. Dessa lejon hade Tessin noterat vid sin resa till Italien år 1687 och gav Foucquet i uppdrag att skapa liknande lejon för det nya slottet. En av anledningarna till att Tessin ville ha lejonskulpturer vid Lejonbacken var att han planerade att det norra valvet (Lejonbacken leder upp till det norra valvet) skulle bli huvudentren till det Kungliga slottet och det gamla slottet Tre Kronor hade haft stora lejonskulpturer vid sin huvudentre som var från väster.

I Tessins ursprungliga förslag var lejonen vända mot varandra men i slutändand blev de vända från varandra med huvuden som vänder sig bakåt, detta avser att ge en större dynamik för besökare.

Stockholmslejonen är skapade i barockstil och visar likheter men också skillnader från sin förlagor. Foucquet började arbetet med lejonen år 1698 och färdigställde vaxoriginalen år 1701 men det skulle dröja ytterligare ett år före gjutningarna kunde starta p.g.a. bristen på brons.

År 1702 beslutades att några gamla bronsstatyer vid Drottningholms slott* skulle offras för att gjutningen av slottslejonen skulle kunna påbörjas och därmed byggdes de stora gjutformarna i trä under ledningen av mästergjutaren Aubry. Arbetet med gjutningen av lejonen sysselsatte som mest mellan 10-30 sachiska krigsfångar under augusti till oktober 1702. Fram till april år 1703 arbetade man med att "rengöra" lejonen samt polera dessa och i augusti år 1703 sattes det första av de två lejonen på plats vid Lejonbacken (det i väster). År 1704 stod även det andra på plats.

En intressant detalj med lejonen är att de inte är helt identiska. Slottslejonet som står på den östra sidan av Lejonbacken håller sin högra framtass på klotet och vrider huvudet åt vänster medan slottslejonet på den västra sidan håller sin vänstra framtass på klotet och vrider huvudet till höger.

Storleken på lejonskulpturerna är ca 1,7 x 2,7 x 1 meter och granitsocklarna de står på är ca 1,7 x 2,7 x 1,2 meter.

Ett snarlikt lejon invigdes den 19:e november år 2000 i staden Narva i Estland som minne efter det stora slaget i samma stad år 1700 där kung Karl XII besegrade Tsar Peter I av Ryssland.

*Här finns det motstridiga uppgifter som berättar att det var metall från konstverk (tagna som krigsbyte) från Georg Labenwolfs renässansbrunn vid Kronoborgs slott som användes.

 

Om Jacques Foucquet d.ä.

Jacques Foucquet* föddes år 1639 i Abbeville i Picardie i norra Frankrike. Vi vet inte så mycket om honom fram till hösten år 1695, han är då 56 år gammal, när han anländer till Stockholm tillsammans med sin son Bernard Foucquet. Hans far var Pierre Foucquet och han växte upp i Abbeville som idag ligger i nordvästra Frankrike. Vid den här tiden var staden hårt drabbad av kriget mellan Tysk-romerska riket (som staden då tillhörde) och Spanien samt efterföljande sjukdoms epidemier.

Det är okänt vem hans mor var och om han hade några syskon (troligt att så var fallet). År 1666 gifter han sig med Jeanne Ninet och vi vet att de får många barn. Två av barnen är Jacques Foucquet d.y. och Bernard Foucquet som båda kommer att arbeta som konstnärer på Stockholms slott samtidigt som sin far. Vi vet också att han får minst en dotter och att hon överlever honom för hon skrev ett brev och meddelade sin fars död år 1731 till Carl Gustaf Tessin (son till Nicodemus Tessin som anställt Jacques Foucquet år 1695).

Under åren fram till att han lämnar för att resa till Stockholm har han mest undanskymda roller, troligen ofta som medhjälpare till andra mer framstående arkitekter och konstnärer, bl.a. åt skulptören Pierre Mazeline (1633-1708) som gjort en del skulpturer som idag återfinns i Versailles utanför Paris.

År 1695 arbetar han sannolikt inom det s.k. "Bâtiments de Roi" (en del av det kungliga hushållet med uppgift att utsmycka slott etc) och det var då han träffade den svenska representanten i Paris, Daniel Cronström, som på uppdrag av Nicodemus Tessin d.y. i Sverige ville anställa honom för att hjälpa Tessin att inrätta ett konstgjuteri för brons vid Rännarbanan (nuvarande Hötorget). Det gick inte helt problemfritt för konstnärerna Antoine Coysevox (1640-1720) samt Antoine Coypel (1661-1722) som Foucquet arbetade under ansåg inte att han hade avslutat sin åtaganden till dem. Detta löstes efter några månader.

Han hade rekommenderades till Tessin av sin son, Jacques Foucquet d.y, som hade kommit till Stockholm året tidigare för att arbeta på slottet Tre Kronor med utsmyckningar i form av målningar mm. Jacques Foucquet d.ä. anländer tillsammans med sin son Bernard Fouquet (ornamentsskulptör) sent på hösten år 1696 och börjar omgående med arbetet att få till det nya bronsgjuteriet vilket han gör med stor framgång.

Foucquet d.ä. engageras också snart som figurskulptör (skulptör som gör statyer) för både trä, marmor och gips (gipsskulpturer är grunden för att kunna gjuta dem i brons). Han kan inte anses vara den allra främsta men håller en mycket hög klass på sina arbeten. Under perioden 1696-1706 utför han, förutom arbetet på Rännarbanan, en renovering av den s.k. Renomégruppen som idag är den enda skulpturella utsmyckningen på det Kungliga slottets norra fasad. Den hade skadats i den stora slottsbranden år 1697 och Foucquet renoverade den men gjorde även smärre omarbetningar av vissa detaljer.

År 1698 får han i uppdrag att göra de två stora lejonskulpturerna som idag står på Lejonbacken på slottets norra sida. För dessa använde han de s.k. Medicilejonen som förebild men arbetade om dem i barockstil och med större dynamik än sina förlagor. P.g.a. brist på brons kommer de att gjutas först år 1702 resp. 1704 och han ansvarar även för rengöringen och poleringen av skulpturerna vid gjuteriet.

Före han återvänder till Frankrike år 1706 så tar han även fram skisser på de s.k. Enleveringsgrupperna som idag står på sidorna om det Kungliga slottets södra port. Han kan dock inte påbörja arbetet med gipsavgjutningar då hans syn försämras och han återvänder till Frankrike. Han övertalas dock redan nästa år, 1707, att återvända till Stockholm och fortsätta arbetet på Enleveringsgrupperna. Dessa placeras år 1726 i Karl XI:s galleri men renoveras och gjuts i brons år 1897 för att ställas ut på sin nuvarande plats. Tyvärr kommer de inte helt till sin rätt där då de är avsedda att stå fritt medan de nu är placerade i nischer och kan inte ses i 360 grader.

Foucquet gör även hel rad andra skulpturer där tyvärr de flesta idag har gått förlorade, bland de som överlevt kan nämnas den figurerna på den stora portalen till det Tessinska palatset och figurerna vid de Stenbockska gravmonumentet i Storkyrkan.

Foucquet återvänder slutligen till Frankrike år 1711 (då finns han inte längre i räkenskaperna för det Kungliga slottet) och vi känner inte till hans vidare verksamhet. vi vet dock att han dog år 1731 vid 92 års ålder. Det står i ett brev som skickades till Carl Gustaf Tessin det året av hans dotter som berättar om faderns död.

*Det finns en viss namnförvirring avseende konstnärerna i släkten Foucquet, det står olika uppgifter i Svenskt Konstnärslexikon (utgiven av Allhems förlag i Malmö år 1952), Svenska Riksarkivet med Svenskt Biografiskt Lexikon, Linda Hinners arbete "De fransöske handtwerkarne vid Stockholms slott 1693-1713" samt Martin Olssons stora verk "Stockholms slotts historia" i tre delar från 1940. Förvirringen gäller om fadern hette Jacques Foucquet eller Bernard Foucquet, att sönerna hette Jacques resp. Bernard det är alla överens om.

Jacques Foucquet

Vi på StockholmGamlaStan utgår från Linda Hinners arbete1 och forskningar därför att hon gått tillbaka till Frankrike och läst bl.a. bouppteckningen efter fadern och där benämns han som Jacques Foucquet d.ä. (den äldre), se hans namnteckning ovan, och föddes i Abbeville, troligen år 1639, och dog i Frankrike år 1731 enligt nämnda bouppteckning. Det finns även ett brev från hans dotter som berättar att hennes far, Jacques Foucquet, dött år 1731 vid åldern av 92 år.

 

Om Francois Jacques Aubry

Francois Jacques Aubry föddes i Basel år 1651. Det är inte mycket känt från hans barndom men vi vet att han i vuxen ålder var verksam i Frankrike och har bl.a. gjutit barngruppen "Le Parterre d Eau" vid slottet Versailles och en rad andra konstverk under 1680- och 1690-talen. Han har även gjutit den stora ryttarstatyn av kung Ludvig XIV i Paris, bronsstatyn av Ludvig XIV i staden Pau mm. Aubry var m.a.o. en välkänd statygjutare år 1696 när han kontaktades av diplomaten Daniel Cronström för uppdrag avseende utsmyckningen av slottet Tre Kronor.

Det var på uppdrag av Nicodemus Tessin d.y. för arbeten på slottet Tre Kronor som Aubry anlände till Stockholm den 12:e maj år 1697, bara dagar efter att slottet Tre Kronor hade brunnit ner. Där skulle han ha ansvarat för gjutningen av de stora bronsskulpturerna på den inre sidan av den stora borggården, så blev det nu inte. Medan det nya gjuteriet vid Rännarbanan (vid dagens Högtorget) gjordes färdig bodde han hos målaren Jöns Willman men flyttade snart till en bostad nära Rännarbanan där han kom att stanna fram till sin död i mars år 1713.

Aubry kom under sina år vid gjuteriet att främst gjuta de stora lejonskulpturerna som idag står i Lejonbackarna på slottets norra sida samt epitafuimet över Stenbock inne i Storkyrkan.

Aubry dog i mars år 1713 och begravdes på Sankta Klaras kyrkogråd på Norrmalm i Stockholm.



Test