Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Riddarholmsbroarna i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 2 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Den här bilden/bilderna har vi upphovsrätt för avseende fotografiet men inte det fotografiet avbildar, d.v.s. konstverket. Du kan köpa bilden av oss för en billig peng men först efter att du inhämtat tillstånd av konstnären eller de som representerar konstnären. Ofta går det bra att kontakta Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) som representerar många konstnärer.

 

Information om Riddarholmsbroarna

Årtal: 1981
Konstnär: Bengt Inge Lundquist
Gjutare: Okänd
Material: Brons
Lat: 59.324739  Long: 18.066931

 

Om konstverket

Detta är minnesmärket över alla de broar som byggts över det vi idag kallar Riddarholmskanalen genom tiderna. Konstverket skapades av Bengt Inget Lundqvist år 1981 i brons. Det står placerat på Munkbron som traditionellt varit där de olika broarna förbundit Riddarholmen med Stadsholmen. Tittar vi närmar på konstverket så ser vi:

Från söder

På den vänstra sidan ser vi en relief av de två träbroarna som gick över kanalen under perioden 1735-1784, för dessa är arkitekten okänd. I mitten ser vi en relief av den s.k. Palmstedtska bron som anses som den vackraste av dem alla och var byggd i sten, arkitekten var Erik Palmstedt och bron gick över kanalen åren 1789-1867. Till höger ser vi reliefen på gjutjärnsviadukten som ersatte den Palmstedtska bron år 1867 vilket var ett måste för att järnvägen skulle kunna dras fram. Arkitekten var ingenjör Erik Unge, bron revs år 1952.

Från norr

På den vänstra sidan ser vi en relief av dagens Riddarholmsbro som ritades år 1956 av arkitekten Erik Vretblad och är gjuten i armerad betong. Till höger ser vi en relief som berättar lite om de olika broarna och dessutom beskriver att år 1956 när dagens bro byggdes så förvandlades kanalen till en vik, vattenflödet stoppades och fordonsflödet vreds på.

Sockeln är gjord i granit och gatsten och är ca 0,2 x 2,7 x 1,1 meter, själva konstverket är ca 2,3 x 3,3 x 0,5 meter

 

Om Bengt Inge Lundquist

Bengt Inge Ingesson Lundqvist föddes i Karlstad år 1913, hans far var ingenjören Inge Lundqvist (1882-?) och hans mor var Ragnhild Berglund (1890-?). Han växte upp i Karlstad tillsammans med sin bror, Per Inge Ingesson. Han gick i skolan i Karlstad och flyttade troligen till Stockholm i början av 1930-talet för att där bli elev hos någon etablerad skulptör, kanske var det Nils Sjögren och dennes ateljé i Saltsjöbaden men det har vi inga säkra uppgifter om.

År 1933 gjorde han en eller flera resor till Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Danmark. Vi har inga uppgifter om hur länge han stannade i de olika länderna men det hade stor påverkan på honom.

År 1934 flyttade han till Stockholm för att börja på Konstakademiens skulpturskola , han tog sin examen år 1940. Under studietiden studerade han för skulptören Nils Sjögren (1894-1952) som 1926-1941 var lärare och professor på akademien. Under studietiden träffade han också sin blivande hustru, skulptrisen Gunvor Gerda Maria Svensson (1916-2009) som studerade där 1937-1942. När hon var klar med studierna år 1942 så gifte de sig året efter och de skulle komma att få två barn, Mari år 1944 och Jonas år 1947. Under studietiden gjorda han också några utlandsresor, till Finland år 1936, Frankrike år 1937 och Danmark år 1939 sedan gjorde det 2:a världskriget resor omöjliga. Han får Jenny Lind stipendiet år 1942.

Under krigstiden genomförde han en rad utställningar, Värmlands konstförening i Karlstad år 1939 och 1940, HSB:s utställning i Stockholm år 1941, Värmlandskonstnärernas på Thurestams konstsalong i Stockholm år 1943 och i Enköping år 1944. Även efter kriget kom att medverka på en rad utställningar fram till börjar av 1950-talet, viktigast var kanske den på Liljevalchs år 1948. Det var också år 1945, när världskriget tog slut, som han fick anställning vid Konstfack som lärare i skulptur.

Några av hans kanske mest kända konstverk är "Sitting Bull" stayett i marmor, "Tärningskast" i Göteborg år 1980, "Riddarholmsbroarna" i Gamla Stan i Stockholm år 1981, "Livsträdet" i Torsång år 1954 och "G.W Dahl" i Eskilstuna år 1955.

Bengt Inges konst kanske mest kännetecknas av "hans fina iaktagelser som gärna betonar det mänskliga innehållet i skulpturerna samtidigt som han är en skicklig yrkesman med säker känsla för volymerna som han trots sin realistiska förankring lyckas ge ett skulpturellt egenvärde".

År 1975 skiljer han och hans hustru sig men Bengt Inge stannar kvar i Stockholm där han dör år 1991, 78 år gammal. Hans sista blir "Riddarholmsbroarna", en relief i marmor för Televerket och en rad utsmyckningar för lokala skolor mm.



Test