Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Poesi i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 3 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Poesi

Årtal: 1904
Konstnär: Johan Axel Wetterlund
Gjutare: Otto Meyer
Material: Brons
Lat: 59.327235  Long: 18.073282

 

Om konstverket

Poesi är den skulptur av de fyra bronsgrupperna på Logårsballustraden som står längst i norr, längst till höger om man står framför det Kungliga slottet med Strömmen i ryggen. Den östra sidan av slottet är också den kvinnliga sidan och de fyra bronsgrupperna avspeglar detta genom teman som Musiken, Religionen, Barmhärtigheten och Poesin.

Det allegoriska konstverket över poesin visar 3 putti där den övre håller en lagerkrans i sin högra hand över huvudet på en annan samt håller blommor i sin vänstra hand. De två nedre putto håller båda en penna i sina högra händer och mellan dem ligger ett stor dokument, den ena håller dessutom en lyra i den vänstra handen. Poesi räknades som en av de fem sköna konsterna (de andra fyra var skulptur, musik, arkitektur och måleri) och representerar den personliga uttrycksförmågan och skönheten i livet.

Symboliken i konstverket är lagerkransen som representerar berömmelse och blommorna skönheten. Pennorna och dokumentet representerar nedtecknandet av skön poetisk konst till mänsklighetens glädje. Lyran symboliserar framförandet av poesi med musik som också är en de fem sköna konsterna.

Bourchardons lykta i västra trapphuset

Konstverket är skapat av skulptören Johan Axel Wetterlund som en av de sista skulpturerna runt det yttre av det Kungliga slottet under den stora renoveringen sekelskiftet 1800/1900. Wetterlund försökte i sitt bildhuggeri att efterlikna den stora 1700-talsmästaren Jacques Philippe Bourchardon som har gjort en rad utsökta skulpturer som idag finns i det inre av slottet. Bilden ovan visar en av lyktorna i det västra trapphuset som är gjord av Bourchardon och likheten i stilen med Wetterlunds konstverk avseende utformningen av putti är slående. Sannolikt har Wetterlund haft denna och säkert andra skulpturer av Bourchardon som sin förebild när han skapade konstverket Poesi.

 

Om Johan Axel Wetterlund

Johan Axel Wetterlunds konst ser många människor dagligen men väldigt få vet vem han var, det är inte så konstigt för han var en extremt tillbakadragen människa och blev kanske mest uppmärksammad efter sin död år 1927.

Johan Axel Wetterlund föddes i Fagerhult i Gustav Adolfs socken den 15:e januari år 1858, han hade en två år äldre bror (Emil) och skulle få 6 yngre syskon. Fadern var möbelsnickaren Lars Johan Wetterlund och hans mamma var Sofia Kristina Andersson-karp.

Vad vi vet så hjälpte Johan Axel och hans äldre bror Emil fadern i möbelsnickeriet, de hade säkert varit engagerade i att karva ut ornament ur träet som möblerna byggdes av. De hade dessutom fått skulptera i trä figurer föreställande hästar och krucefix, redan 6 år gammal så skapade Johan Axel sin första kristusgestalt i trä. När han var 14 år gammal snidade han ett mycket välgjort krucifix i trä som fortfarande finns att se i hans barn- och ungdomskyrka - Gustav Adolf i Habo kommun.

I februari år 1876 dör fadern i lunginflammation och Johan Axel tillsammans med brodern Emil reser till Stockholm för att börja studera på slöjdskolan (nuvarande Konstfack). Att de kunde börja studera tyder på att de hade tjänat så mycket pengar att de hade råd alternativt att de kom under beskydd av någon välbeställd person. Troligen studerade de där åren 1876-1879 (skolan ändrade namn till Tekniska skolan år 1879 så vid det laget måste de ha avslutat sina studier).

Redan under studietiden blev flera arkitekter intresserade av brödernas kunskaper och började anlita dem för olika uppdrag. Emil arbetade bl.a. för arkitekten Helgo Zettervall (1831-1907, Sveriges kanske främsta arkitekt när det gäller restaurering av gamla byggnader) och arbetade bl.a. med ombyggnaden av Uppsala domkyrka. Den idag kända skulptören Carl Eldh som bl.a. har gjort Brantingmonumentet och Strindbergmonumentet gick i lära hos Emil Wetterlund. Tyvärr kom Emil att brytas ner p.g.a. spritmissbruk och dog relativt ung.

Johan Axel började arbeta för den berömda arkitekten Fredrik Willhem Scholander och senare även Isac Clason, den senare hade han en nära yrkesrelation med under resten av livet. I Stockholm träffade också Johan Axel sin blivande hustru, Anna Maria, de gifter sig på nyårsafton år 1890 och får en son (blivande kyrkoherden Oscar Petri Wetterlund).

Åren 1880-1897 arbetade han under ovan nämnda arkitekter och i slutet av den perioden vet vi att han gör det stora stuckaturtaket samt två trappkandelabrar i det Hallwylska palatset. Tillsammans med konstnären Julius Kronberg gör han även den s.k. Nautiluspokalen år 1897 som gavs som en gåva till kung Oscar II och drottning Sofia på deras 25 års regeringsjubileum av Hovstaten. Det är på detta sätt som kung Oscar II får upp ögon för Johan Axel Wetterlund.

Åren 1899-1902 fick Johan Axel uppdrag av kung Oscar II att skapa några av det Kungliga slottets främsta skulpturer, de 8 skulpturerna längs den södra längan. Han fick också uppdraget att skapa bysterna på två arkitekter och två konstnärer som betytt mycket för byggandet av det Kungliga slottet, de sitter i två par på de nordöstra och sydöstra flyglarna mot Skeppsbron. Han fick han även uppdraget att skapa de 4 allegoriska konstverken som sitter längs Logårdsbarriären på det Kungliga slottet. Avslutningsvis så skapade han också de fyra lunette-medaljongerna i taket på det Södra valvet. Han blev m.a.o. kung Oscars favoritskulptör.

Efter denna intensiva period passar han på att göra en studieresa till Tyskland, Frankrike och Italien. Han hade varit där tidigare på 1890-talet men ville gärna återkomma, något han gjorde fler gånger.

År 1907 gör han Hazelius (grundare av bl.a. Skansen) bysten som står vid entren till Skansen. Åren 1909-1910 gör han flera utsmyckningar på Norrköpings nya rådhus (drygt ett 20-tal skulpturer, reliefer mm blir det). Han gör även det otroligt välkända konstverket i Stockholms centralstations centralhall, dricksvattenfontänen med de vattensprutande lejonen som pryds högst upp av en jordglob. På detta sätt blir han kanske den konstnär vars konstverk ses dagligen av mest människor i Stockholm, men trots det helt okänd.

År 1927 är han på resa i sitt älskade Tyskland när han i Köln den 23:e oktober dör av slaganfall, han blir 69 år. Det är nu, efter sin död, som han får en viss upprättelse och erkännande. På Liljewalchs höstsalong år 1928 görs en minnesutställning av Johan Axel Wetterlund och hela 50 av hans mindre skulpturer, ofta med djurmotiv, ställs ut. Detta uppmärksammades i pressen där det går att läsa rubriker som "Vårt lands största djurskulptör".

Det var också nu som professor Ragnar Josephsson skriver "Nyligen har en slottsskulptör gått ur tiden. Han har med sin konst prytt några av de mest monumentala byggnadsverken i Sverige och gjort det på ett sätt som borde ha förlänat honom hedersam namnkunnighet". Carl Milles lär ha sagt "Ack, den som ägt en gnista av Wetterlunds talang". Men i realiteten var Johan Axel Wetterlund en stilhärmare som inte utvecklade någon egen karaktäristisk stil och därmed inte fick stor uppmärksamhet. Hans stora förebild var bildhuggaren Jacues Philippe Bourchardon (1711-1753) och det var hans stil han försökte efterlikna.

 

Om Otto Meyer

Johan Friedrich Otto Meyer var en av landets större gjutare av konstverk på sin tid.

Han föddes i Stockholm den 24:e januari år 1852 i Gamla Stan (Tyska Sanka Gertruds församling i Gamla Stan). Han far var hovlitografen Johan Fredrik Meyer (1836-1893) och hans mor var Theresa Katarina Rosenthal. Han växte upp i Klarakvarteren nära Gamla Stan. Åren 1865-1868 studerade han vid Akademien för de Fria Konsterna (FrKA) i Stockholm och senare Slöjdskolan i Stockholm 1868-1870.

Åren 1871-1872 studerade han modellering och cieselering utomlands hos statygjutarfirman Lentz & Heroldts i Nürnberg. År 1873 var han s.k. auskultant vid Kungliga gjuteriet i Wien och åren 1873-1874 praktiserade han i Stuttgart och Florens.

År 1875 återvände han till Stockholm och grundade sin egen gjuterifirma på Östermalm. År 1884 flyttade han firman till Kungsholmen och ändrade även namnet till Otto Meyer & Kompani vilket senare år 1889 ändrades till AB Förenade Konstgjuterierna och slutligen år 1900 när firman flyttade till Västmannagatan 81 fick den namnet Otto Meyers Konstmetal- och Zinkgjuteri. År 1908 blev han även utsedd till Kunglig hovleverantör. År 1919 lämnar han ansvaret för företaget till sin medarbetare Adolf Spanier. Verksamheten upphör i slutet av 1970-talet.

Den 10:e april år 1895 gifter han sig med Anna Sofia Gustafva Nilsson (1871-1953) dotter till fastighetsägaren Gustaf Magnus Nilsson och Sofia Charlotta Andersson. Han dog den 26:e september år 1933 i Stockholm

Kända statyer som Otto Meyer har gjutit i Gamla stan är: Kristina Gyllenstierna, Barmhärtigheten, Poesin, Musiken, Religionen, Dimman, Sankt Göran gruppen samt Enleveringsgrupperna.

Kända statyer som Otto Meyer har gjutit på andra ställen är t.ex:
Dramatens entréstatyer år 1904 (Stockholm).
Oxenstierna på Gustav Adolfs torg år 1906 (Stockholm).
Nils Ericson, Centralen år 1903 (Stockholm).
Asagudarna på Djurgårdsbron utställningsåret 1897 (Stockholm).
Snöcklockan på Mariatorget år 1900 (Stockholm).
Karl XV på Djurgården år 1909 (Stockholm).
Karl X Gustav på Djurgården år 1917 (Stockholm).

Karl XI år 1904 (Göteborg).
Magnus Stenbock år 1901 (Helsingborg).
Karl XI år 1897 (Karlskrona).
12 statyer vid Kiruna kyrka år 1913.
Gustav Vasa år 1903 (Mora).
Lek vid stranden år 1910 (Saltsjöbaden).
Gustav II Adolf år 1911 (Sundsvall).
Karl X Gustav år 1915 (Uddevalla).
Geijer år 1888 (Uppsala).
Polhem år 1911 (Visby).

Linné år 1891 i Chicago (U.S.A).
Statyerna vid Villa Ensi år 1912 i Helsingfors (Finland).
Det lider mot skymning år 1904 i Köpenhamn (Danmark).

Otto Meyer skall inte blandas ihop med släkten Meyer som kom till Sverige på 1630-talet och som fram till år 1797 drev landets största konst- och klockgjuteri och har gjutit en rad av de främsta konstverken under den aktiva tiden.



Test