Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Lars Johan Hierta i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 4 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Lars Johan Hierta

Årtal: 1927
Konstnär: Christian Eriksson
Gjutare: Herman Bergman
Material: Brons
Lat: 59.325905  Long: 18.06722

 

Om konstverket

Statyn föreställande Lars Johan Hierta 1801-1872, står på den östra delen av Riddarhustorget. Den restes år 1927 av Publicistklubbens stipendieverksamhet som ett tack för Hiertas insatser under hans livstid. Den s.k. Hiertanämnden inom Publicistklubben delar numera årligen ut ett stipendium i samband med Hiertas födelsedag den 23:e januari.

År 1830 grundade Hierta Aftonbladet, tidningen hade sitt första tryckeri på Lilla Nygatan 7. Myndigheterna (kung Carl XIV Johan) försökte i början att stoppa tidningen men den återuppstod gång på gång under nya namn. Vi har sammanställt alla tidningens namn, tidsperioder och ansvarig utgivare i en pdf fil här som du kan läsa och ladda ner. Kung Carl XIV Johan gavs sig aldrig men han son, Oscar I, gjorde det år 1851 och det blev så småningom grunden till den tryckfrihet vi har i Sverige idag.

Hierta KlaraStatyn av Hierta vid Klara år 1950. Foto av Svenska Dagbladet SvD22002.

Konstverket invigdes år 1927 och stod ursprungligen placerad i hörnet av Klara Västra kyrkogata och Vattugatan (se bilden ovan) men när de s.k. Klara kvarteren revs på 1960-talet så flyttades den till Munkbron i Gamla stan (se bilden nedan) där det gamla våghuset hade rivits och platsen var ledig. Det var nära den plats där Aftonbladet en gång grundades på Lilla Nygatan 7 men den stod ganska undanskymd.

Hierta vid Munkbron 1996Hierta vid Munkbron år 1996. Foto av IJW, SSM S96-0084:33

På årsdagen 200 år efter Lars Johan Hiertas födelse (23:e januari år 1801) flyttades statyn igen (på initiativ av Aftonbladets dåvarande informationschef Olof Brundin) och återinvigdes på den plats där den står idag, på Riddarhustorgets östra sida nära Riksdagens Förvaltningshus.

Vid invigningen talade statsminister Göran Persson och en rad andra människor som t.ex. Herman Lindqvist (historiker), Birgitta Rydell (kulturborgarråd), Jan Guillou (Publicistklubbens ordförande), Anders Gerdin (Aftonbladets chefredaktör) m.fl. Det få människor känner till är att redan den 15:e september år 1927 angripit sockeln med en hammare och på 6 ställen skadat den så att reparationer behövdes göras. Angriparen var den 15 år gamla Lennart Sigfrid Andersson som senare dömdes till två månaders fängelse, det blev dock uppfostringsanstalt istället.

Konstverket visar Lars Johan Hierta som står och blickar ut över Riddarhustorget, en plats som han säkert besökte många gånger då Riksdagshuset på hans tid låg på Riddarholmen och man måste passera torget för att komma till och från Riksdagshuset. Riddarhustorget var också dåtiden samlingsplats för såväl riksdagsmän som andra betydande personer.

Konstverkets sockel är 2,7 meter hög och gjord i granit och ha inskriptioner på den västra och östra sidan samt huggna reliefer på den norra och södra sidan.

Inskription

Inskriptionen på den västra sidan (bilden ovan) säger: "Lars Johan Hierta 1801 - 1872. Banbrytare för en fri press och ett folkligt samhällsskick". Vi vet att inskriptionen inte utfördes av Christian Eriksson med känner ej till vem stenhuggaren som gjorde dem var.

Inskriptionen på den östra sidan säger: "Publicistklubben reste stoden 1927":

Norra reliefen

Reliefen på den norra sidan visar en pojke som bryter käppar (se bilden ovan). Reliefen symboliserar Hiertas humanitära strävanden i allmänhet och på det straffrättsliga området i synnerhet där han drev frågor som avskaffandet av husagan och spöstraffet.

Södra reliefen

Reliefen på den södra sidan visar en pojke och en flicka (se bilden ovan). Vi vet ej den exakta symboliken men gissar att det har att göra med Hiertas arbete med att utvidga kvinnans medborgerliga rättigheter. Troligen symboliserar bilden mer direkt Hiertas arbete med arvsrätten där han drev att systrar och bröder skall ha lika arvsrätt vilket då även delandet av brödet i två lika delar på reliefen skulle kunna anspela på.

Tittar man noga på den norra sidan av bronsstatyns fot så hittar man gjutarstämpeln som finns på det flesta gjutna konstverk, det står "Herman Bergman Fud Stockholm 1927" vilket betyder att den gjöts av Herman Bergmans Konstgjuteri i Stockholm år 1927. För dig som undrar vad förkortningen "Fud" står för så är det "fudit" vilket betyder "har gjutit" på latin.

 

Om Christian Eriksson

Christian Eriksson föddes år 1858 i det nyligen byggda huset på Haget väster om Arvika. Han var son till snickaren Erik Olsson (död 1905) och hans mor var Stina Olsdotter. Han växte upp med 5 syskon (ytterligare 4 dog före vuxen ålder), Ola (1852-1942), Elis (1856-1936), Gustaf (1860-1905), Karl (1862-1957) och Karin (född 1865). Hans far hade sin snickarverkstad i Taserud på andra sidan Arvika och där låg också gården Nytomta som fadern hade tagit över efter sin far år 1850.

Christian börjar tidigt i faderns snickarverkstad där även hans bröder Ola och Elis arbetar. Snickarverkstaden drevs senare under många år av fadern, Elis och Karl. Då under namnet Erikssons Möbelverkstad och den kom att bli känd med ett antal uppmärksammade möbelgrupper där Ola var formgivaren och Christian dekoratören. Andra kända konstnärer som t.ex. Ragnar Östberg bidrog och var ofta gäst o Taserud. Höjdpunkten för företaget var världsutställningen i Chicago år 1893 där man fick en bronsmedalj för sitt hantverk och Stockholmsmässan år 1897 där man fick stor genomslag med efterföljande beställningar från personer med namn som Bonnier, Fåhraeus, Laurin och Thiel.

Christians äldre bror Ola lämnar Taserud år 1870 och börjar som ornamentbildhuggare hos Jörlings verkstad på Regeringsgatan i Stockholm och på kvällarna går han på Tekniska skolans (numera Konstfack) aftonskola. År 1875 behöver Mäster Jörling mer hjälp och Ola rekommenderar Christian till Jörling och denne anländer till Stockholm år 1875. Även Christian går aftonskolan på Tekniska skolan åren 1875-1878.

År 1876 reser Ola vidare till Tyskland och i Hamburg arbetar han bl.a. hos ornamentskulptören Ziegler. När Ola påbörjar sin gesällvandring år 1878 rekommenderar han Ziegler att anställa sin bror Christian vilket Ziegler också gör och Christian anländer till Hamburg år 1878 och tar över broderns gesällplats. Åren 1878-1883 stannar Christian i Hamburg och arbetar under några olika konstnärer men går också på "Allegeine Gewerbeschule" samt hos arkitekten Bichweiler på dennes "Kunstgewerbliche Werkstatt".

Den 27:e september år 1883 (examen 7:e januari år 1885) börjar han på "Ecole nationale des arts decoratifs" i Paris. Även här har han följt efter sin bror Ola (på dennes uppmaning) som år 1878 reste till Paris, dock gick han aldrig på denna skola enligt vad som är känt. Ola hade dock redan år 1880 återvänt till Taserud och kommer där att gå in i snickarverkstaden och förvandla den till den framgångsrika Erikssons Möbelverkstad.

Christian å andra sidan stannar i Paris till år 1897 och under åren 1885-1887 studerar han vid "Ecole nationale et speciale des beaux-arts" där hans lärare är bildhuggaren och målaren Jean Alexander Joseph Falguiere, han arbetar även vid dennes atelje. Han får år 1887 medalj för sina figurer med antiken som förebild. Han ställer ut på salongen i Paris år 1888 och får medalj för sin skulptur "Martyren". Åren 1890, 1891 och 1892 gör han studieresor till Italien och slutligen år 1897 återvänder han till Stockholm där han får en atelje vid Karlaplan. Han bidrar till Erikssons Möbelverkstads utställning på Stockholmsutställningen år 1897.

År 1894 gifter han sig med Jeanne de Tramcourt (1875-1952, ligger begrav i Flen), de kommer år 1905 att få sonen Matts och senare dottern Kajsa.

Christian kommer under åren 1897 till 1925 hjälpa sina bröder med utsmyckning mm av deras möbler, det upphör år 1925 när snickeriet brinner ner och verksamheten i stort sätt upphör. Efter sin hemkomst år 1897 gör han en rad offentliga konstverk som "Jenny Lind" utanför Operan i Stockholm år 1898, "Idyll" i Helsingborg år 1907 mm. År 1905 flyttar han till Maria Prästgatan där han kommer att ha sin atelje och bostad resten av sitt liv.

Under åren 1907-1919 är han ofta i Taserud men utför även andra konstnärsuppdrag. Han skiljer sig år 1911 och gifter om sig med Ebba Dahlgren (1878-1951) år 1913 och de får år 1919 sonen Liss som också kommer att bli en framstående konstnär. Det är ungefär nu som de stora konstverken som gjort Christian Eriksson så känd kommer. Skulpturen "Bågspännaren" i Gamla Stan i Stockholm år 1916, "Baltzar von Platen" i Motala år 1922, "Sankt Göran och Draken" vid Stadshuset i Stockholm år 1923, "Hertig Karl" i Karlstad år 1926, "Engelbrekt" utanför Stockholms stadshus år 1932 m.fl.

Han kom att bli den ledande skulptören i Sverige under sin senare tid på 1920- och 1930-talet som många andra skulptörer såg upp till. Christian Eriksson dör den 6:e november år 1935 i Stockholm men ligger begraven vid Mikaelikyrkan i Arvika, nära sitt barndomshem. Inne i kyrkan finns även hans skulptur "Ödmjukheten" (i form av en ung flicka klädd i lång klänning) samt dopfunten i trä som är snidad av hans bror Ola Eriksson. Gravhällen är slät med endast en krans skulpterad och den är gjord av sonen Matts, inskriptionen lyder "Bildhuggaren Christian Eriksson".

Vid hans begravning i Arvika sa prins Eugen "Om man en gång i tiden skulle i jorden finna brottstycken av något av hans skulpturverk, så skulle man genast se, att det var en formens mästare som skapat dem, så intensivt och levande var genomförandet; intet överlämnat åt slumpen". Konstnären Carl Eldh sa "Christian Eriksson var en stor bildhuggare, en av de ärligaste vi någonsin ägt. Hans konstnärliga vapen voro rena och blanka. All ärlig strävan vann hans sympati. De unga konstnärerna ha förlorat en varm talesman, en uppriktig vän. Hans plats står tom och förblir så, ty han var i allo en personlighet".

 

Om Herman Bergman

Per Herman Bergman föddes år 1869 i Stockholm där han växte upp. Han skulle komma att blir grundaren av det största konstgjuteriet i dagens Sverige och dessutom Kunglig hovkonstgjutare. Här är hans och konstgjuteriets historia.

Bergman studerade konst och konstgjuteri i Stockholm och fick kammarkollegiets stipendium för resor utomlands. När han återvände till Sverige år 1895 grundade han Herman Bergmans konstgjuteri på Roslagsgatan 31 i Stockholm. År 1899 bildade han tillsammans med Otto Meyer företaget Förenade Konstgjuterierna där han till att börja med blev disponent och verkställande fabrikschef. Vd för bolaget blev Jakob Martin Borgstedt medan Otto Meyer blev gjuterichef.

Bergman gifter sig i slutet av 1890-talet med Emilia Elisabeth Tolf (1872-1962) och de kommer att få 4 barn. Skulptrisen Astrid Linnéa Mathilda (1898-1980) som senare gifter sig med Evert Taube, konstgjutaren Folke Herman (1901-1964), arkitekten Fransk Hemming (1905-1994) och konstgjutaren Per Gösta (1912-1977).

Företaget skulle få ett kort men framgångsrikt liv, redan år 1900 lämnar Otto Meyer företaget för att bilda sitt eget konstgjuteri. Herman Bergman tar då över som Vd och driver företaget fram till år 1908 då han ombildar det till Herman Bergmans Konstgjuteri AB. Under perioden 1900-1908 använder företaget bl.a. en gjutmetod utvecklad av Carl Hugo Magnus Elmqvist (1862-1930) som kallades för Elmqvistska gjutningsmetoden som var en förbättring av den s.k. "Cire perdue" metoden.

År 1908 grundar han Herman Bergmans Konstgjuteri AB som idag är Sveriges äldsta och största konstgjuteri. Till en början låg gjuteriet på Roslagsgatan 31 (1908-1948) och flyttade först år 1948 till Enskede söder om Stockholm, där finns det än idag på Sandborgsvägen. Gjuteriet använde sig av två gjuterimetoder, "Cire perdue" och "Sandgjutning". Den första är en vaxgjutningsmetod som används främst för mindre och medelstora konstverk medan Sandgjutning passar bäst till de riktigt stora. Under perioden 1916-1921 var formgivaren Elis Bergh (1881-1954) direkt knuten till företaget (han var även fabrikschef under en kort tid) för att formge industriprodukter som företaget börjat tillverka. Bergh skulle senare bli mest känd för sin formgivning av Kosta glasbruks produkter.

Under 1950-talet upplever företaget sin guldålder och har som mest hela 100 anställda (år 1955) och gjorde mer än bara konstgjutningar. Man tillverkade maskindelar till båtmotorer, kassaapparater, belysningsarmaturer mm. Tiderna ändrades dock när plasten gjorde sitt intåg och många av företagets produkter gick inte längre att sälja, i slutet av 1950-talet går företaget i konkurs 2 gånger. Det beror också på att företagets största enskilda kund, Carl Milles, dör år 1955.

År 1954, när företaget stod på sin topp, dör Per Herman Bergman och verksamheten tas över av sonen Per Gösta Bergman, kallad för P-G. Även hans bror Folke arbetar i företaget som konstgjutare vid den här tiden. P-G driver företaget fram till år 1977 när han dör och företaget tas över av 3 anställda, Jean Minne, Ingvar Gunnars och Gösta Bergqvist. Under P-G:s tid som chef för företaget konsolideras det och satsar på kärnverksamheten som är gjutning av skulpturer och konstföremål i brons. Antalet anställda minskar till knappt 10 men är lönsamt.

År 2000 säljer de 3 delägarna företaget till de andra 4 anställda, Tomas Broman, Leif Schölin, Thomas Gardebo och Jesper Lodén. År 2010 tillkommer en ny delägare, Anneli Scheutz och antalet anställda uppgör till drygt 10.

Kända konstverk och skulpturer som är gjutna av Herman Bergmans Konstgjuteri är bl.a. Bågspännaren vid Kornhamnstorg i Gamla Stan, Familjen vid Mälartorget i Gamla Stan, Solsångaren på Strömparterren i Gamla Stan, Lars Johan Hierta vid Riddarhustorget i Gamla Stan, Slottsrelieferna vid Kungliga slottets södra fasad i Gamla Stan, medaljongen vid Carl Larssons födelsehus i Gamla Stan, Poseidon på Götaplatsen i Göteborg, Brantingmonumentet vid Norra Bantorget i Stockholm, Strindbergmonumentet vid Tegnérlunden i Stockholm mm.

Per Herman Bergman ligger begravd vid Norra begravningsplatsen i Stockholm (Kvarter 19B grav 149). Gravstenens skulptur är gjord av skulptören Eric Grate (1896-1983) och föreställer en ung man som håller en fiol i sin vänstra hand och en fiolstråke i sin högra. Grate gjorde en liknande skulptur år 1937 som heter Folkvisan där en motsvarande ung man håller en fiol i sin vänstra hand och ursprungligen en fiolstråke i sin högra men den har förkommit. Skulpturen vid graven är självfallet gjuten av Herman Bergmans Konstgjuteri.



Test