Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Karl XIV Johan i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 3 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Karl XIV Johan

Årtal: 1854
Konstnär: Bengt Erland Fogelberg
Gjutare: Ferdinand von Miller d.ä
Material: Brons och granit
Lat: 59.326283  Long: 18.072778

 

Om konstverket

Ryttarstatyn föreställande kung Karl XIV Johan när han anländer till Stockholm år 1810 (han var inte kung vid den tiden) invigdes den 4:e november år 1854 och placerades på det idag förvunna Karl Johans torg som låg söder om Slussplan vid den gamla Karl Johan slussen.

Bakgrund

På hösten samma år som kung Karl XIV Johan dog (den 8:e mars år 1844) lät kung Oscar I meddela regeringen att någonstans inom tullarna skulle en staty av han far resas. Det skulle ta 10 år innan statyn fanns på plats och här är historien hur det gick till.

Den blivande Karl XIV Johan, född Jean Bernadotte av en enkel sakförare i den lilla staden Pau i södra Frankrike, anlände till Helsingborg den 20:e oktober år 1810 som vald kronprins av Sverige. Det var inte helt problemfritt för han var en av Napoleons fältmarskalker och relationen mellan Sverige och Napoleon Frankrike var minst sagt dålig då man hade varit i krig sedan 1805. I.o.m. valet av Bernadotte som ny svensk kronprins blev det fred men det var långt ifrån alla i Sverige som gillade denna uppgörelse, en främling på Sveriges tron som inte gillade landet, inte ville lära sig svenska och tyckte folket var bland de värsta bönder han träffat på.

Det officiella intåget i Stockholm skedde den 2:a november år 1810 (han kom redan den 29:e oktober) och via Norrtull, inte från Södermalm som de flesta tror och på den sida av Gamla Stan som statyn ursprungligen stod placerad fram till år 2016. Karl XIV Johan kom under sin tid som kung, 5:e februari 1818 - 8:e mars 1844, att grunda den kungliga dynastin Bernadotte.

Statyn

Statyn är gjuten i brons och står på en hög rektangulär piedestal i granit som i sin tur står på en lägre sockel i granit som har tre trappsteg. Sockeln försvann i.o.m. flytten medan piedestalen står i ett lager och det är endast själva bronsstatyn som idag syns på Slottsbacken.

I juli år 1847 skrevs ett avtal med konstnären Bengt Erland Fogelberg om att göra en modell av statyn i gips, modellen fick exakt samma proportioner som den färdiga statyn skulle få och Fogelberg gjorde modellen i sin atelje i Rom. Efter han var klar delades gipsmodellen upp i 9 lådor och den 10:e oktober år 1851 skickades dessa på 3 vagnar till München och Fredinand von Millers konstgjuteri dit de anlände på julafton samma år.

Gjutningen tog lång tid och först på sommaren år 1853 var statyn i brons klar att skickas till Sverige. Problemet var att förutom den utsträckta armen och huvudet var statyn gjuten i ett enda stycke och var därmed mycket stor och tung, avsikten hade varit att skicka den per järnväg men statyn visade sig för hög för broarna som järnvägen passerade. Man var tvungen att bygga en skräddarsydd vagn som på vägarna fick transportera statyn från München till ner till Rhen där den lastades på en pråm för vidare transport till Rotterdam. Statyn anlände till Stockholm per båt från Rotterdam i slutet på år 1853.

Statyn ansågs på sin tid vara den bästa ryttarstatyn i Stockholm där alla detaljer var verklighetstrogna. Den var så bra gjord att änkedrottningen Desideria ofta tog en omväg med sin vagn när hon var ute och åkte och ibland kunde höras säga: "Oh, qu‘il est beau" (Oh, vad han är vacker).

Statyn visar Karl XIV Johan sittande på sin häst som sträcker ut sin högra hand i vilken han håller sin fältmarskalkstav (den kan ses i det Bernadottska galleriet på det Kungliga slottet) medan han i den vänstra håller tyglarna till hästen. Han är klädd i svensk fältmarskalkuniform med Serafimerordens band över höger axel. På sitt bröst har han tre s.k. kraschaner, överst den för Serafimerorden, där under Svärdsordens Riddare med Stora korset och underst Carl XIII:s Riddarorden. Runt halsen har han Carl XIII:s halskors för Riddarorden.

Piedestalen som statyn står på är gjord i Carraramarmor från Italien och är ritade av Fredrik Wilhelm Scholander och huggen av Jacob Lundberg på plats i Italien. Nja, det är ju inte riktigt sant, så var det ursprungligen men år 1911 så ersattes piedestalen i carraramarmor med en av grå granit från Vätö och stenbrottet i Harg. Den tålde mycket bättre det svenska klimatet.

På piedestalen står det ingraverat på ena långsidan: "Åt Karl XIV Johan. Brödrafolkens fader. Af Oscar I". På den främre kortsidan ser man det svenska riksvapnet i relief och på den bakre kortsidan står årtalet MDCCCLIV (1854). På ovansidan finns ett tandsnitt och ornamentsfris med omväxlande lagerkransar och rosetter.

Statyn är från sockeln och upp till kungen hatt ca 10 meter, varav piedestalen (inkl. sockel) är 5,3 meter.

Platsen

Det fanns många förslag till var statyn skulle placeras. Att det blev vid slussen var inte helt klart och långt ifrån alla tycke det var en bra ide. Statyn borde stå i en mer konungslig omgivning tyckte många men så blev det inte.

År 1851 beslutades att statyn skulle placeras vid slussen och det nya torget där som skulle få namnet Karl Johans torg efter kungen, fast namnet blev inte officiellt fastlagt förrän år 1932 och under åren 1851-1932 kallades det för Slussplanen.

När statyn kom på plats var kungen och hästen vända mot norr och Stockholms centrum enligt önskemål från kung Oscar I. Det var inte så som konstnären ville ha det, han ville den skulle vara vänd mot öster som om kungen var på väg ut från staden i spetsen för en arme. Kanske för att återta Finland som förlorades i Finska kriget åren 1808-1809 vilket enligt många var en av anledningarna för att välja Jean Bernadotte till svensk kronprins, något han aldrig infriade.

I samband med ombyggnaden av Karl Johans torg på 1930-talet (det var också då det fick namnet Karl Johans torg officiellt) togs statyn tillfälligt ner. När den åter ställdes på plats var den vänd mot söder och bort från Stockholms centrum. Enligt många ett resultat av att Kung Karl XIV Johan inte uppfyllde förväntningarna om att ta tillbaka Finland som Sverige förlorade i kriget mot Ryssland år 1809. Han vände helt enkelt Sverige och Stockholm ryggen.

I november år 2015 flyttades statyn från Karl Johans torg till Gubbens gård, där stod till mitten av år 2016 då den flyttades den till Slottsbacken där den kommer att stå tills en ny permanent plats har hittats. Intressant är att på Slottsbacken vänder kungens sitt huvud mot öster som konstnären Fogelberg ville från början.

Var den skall stå efter Nya Slussens färdigställande är när dessa rader skrivs ej beslutat, inte heller om kungen skall ha sitt ansikte in mot staden, ut från staden eller mot öster. Det får vi nog se först någon gång på mitten av 2020-talet.

Avtäckelsen

Den 4:e november år 1854 vilket var på dagen 41 år efter unionen av Sverige och Norge, något som var till stor del kung Karl XIV Johans verk.

Antalet åskådare var stort och redan på morgonen strömmade folk till och ställde sig på alla platser där man fick en bra överblick över torget. Kl. 10:00 sköts salut till minne av unionen mellan Sverige och Norge och en timme senare marscherad trupperna fram till statyn för att bild fyrkant. Kung Oscar I hade speciellt önskat personer som var med om kriget åren 1813-1814 mot Frankrike och som letts av Karl XIV Johan.

11:45 anlände drottning Josefina, änkedrottningen Desideria, kronprinsessan Lovisa samt prinsessan Eugenie. Exakt kl. 12:00 anländer kung Oscar I med prinsarna Oscar och August. Kungen gick omedelbart fram till statyn och stående på dess sockel håller ett tal till sin far, bl.a. sa han: "Minnet af stora män fortlefver i häfderna och vinner der sin rätt, sin yppersta hyllning. Men tacksamheten höfves ädla folk, och vi äro i dag samlade till ett begående af dess betydelsefulla högtid. Med rörda hjertan skola vi upplyfta våra blickar till bilden av den Konung, som under sin ärofulla, fridsälla regering alltid rättvisade sitt sköna valspråk - Folkets kärlek min belöning".

Efter talet lät Bengt Erland Fogelberg och Major Norström täckelsen falla på kungens tecken. Alla män tog av sina huvudbonader och kungen saluterade statyn. Efter invigningen belönad kungen Bengt Erland Fogelberg med Nordstjärneordern och adlade Nils Ericson, Karl Johan slussens ingenjör.

Som kuriosa kan nämnas att när täckelsen skulle falla hängde den upp sig och en ingenjörselev ur flottans mekaniska kår fick klättra upp och lossa den så allt kunde fortsätta som planerat.

 

Om Bengt Erland Fogelberg

Bengt Erland Fogelberg föddes i Göteborg år 1786 (på Drottninggatan 48). Hans far var gälbgjutarmästaren (en person som gjuter föremål i främst mässing) Erland Fogelberg (1751-1811) och hans mor var Margareta Maria Lind (1781-1823). Precis som de flesta andra pojkar vid den här tiden börjar han arbeta i sin fars verkstad redan vid väldigt unga år, troligen var han inte äldre än ca 5 år gammal. Under den här tiden börjar han även i skolan där han undervisas av magister Åbom. Han växte upp tillsammans med sin äldre syster Anna Maria (född ca år 1781).

Redan när han var 7 år gammal (den 26:e september år 1803) får han åka till Stockholm för att året efter (år 1804) bli lärling hos hovciselören (en person som gör reliefutsmyckningar i främst metall) Fredric Ludvig Rung (1758-1837), samma år börjar han även på Konstakademiens principskola (en förberedande skola, normalt från 12 års ålder) mycket yngre än alla de andra eleverna. År 1805 fick han sin första utmärkelse, en s.k. jetong i figurteckning.

År 1806 blir han gälbgjutargesäll hos Rung men redan år 1807 slutar han och väljer att inte fortsätta att utbilda sig till hantverkare utan istället satsa på att bli konstnär. Det går bra för Fogelberg på skolan och han får flera fina utmärkelser och år 1812 blir han s.k. agré (eller agreerad, en titel som Konstakademien gav yngre framstående konstnärer som ännu inte kunde bli ledamöter) vid Konstakademien, det är också under den här tiden som han träffar konstnären Johan Tobias Sergel som stöder honom och kommer att påverka honom mycket i hans utveckling.

Under studietiden blev Fogelberg relativt missnöjd med hur utbildningen bedrevs på Konstakademien och bildade därför den privata konstskolan som gick under namnet "Sällskapet för konststudium" tillsammans med konstnärerna Johan Fredrik von Breda och Johan Gustaf Sandberg. Det kom att bli en del stridigheter mellan dem och Konstakademien och bl.a. resulterade det i en livslång problemfylld relation med Konstakademien för Fogelberg. Trots detta fick han år 1819 akademiens resestipendium och reste redan år 1820 till Paris och senare år 1821 till Rom. Han skulle i stort sätt aldrig komma tillbaka till Sverige igen förutom ett antal korta besök.

Under sina sista år i Sverige skapar nu Fogelberg en rad reliefer baserade på klassiska motiv men kanske framförallt blir han inspirerad av den nordiska mytologin och ställer ut på den Götiska utställningen i Stockholm år 1818 med skisser av "Oden", "Tor" och "Frej" som fick stor uppmärksamhet, bl.a. av kung Karl XIV Johan som gärna ville se dem marmor. Under dessa år dör hans far (år 1811) och hans äldre syster vilket gör att hans mamma blir både ensam och utan stabil försörjning. Fogelberg skickar konstverk han gjort till modern så hon kan sälja dem och tjänst lite pengar men han besöker henne inte, de har dock en ömsint och långvarig brevväxling som fortsätter fram till moderns död år 1823.

År 1821 bosätter sig Fogelberg i Rom vilket skulle bli hans hem för resten av hans liv. Här skapar han nu konstverken "Sittande Psyche", "Mercurius", "Amor i snäckan", "Paris med äpplet" och "Hebe". Han gör också den stora bysten av Gustav Vasa som står på Slottsbacken i Uppsala. År 1828 får han slutligen beställningen av kung Karl XIV Johan på ett av sina skisser han visade upp på Götiska mässan år 1818, det är "Oden". När den anlände till Sverige år 1831 blev den mycket uppmärksammad. Det resulterade bl.a. att Fogelberg blev invald som ledamot i Konstakademien år 1832, han kommer dock aldrig att närvara vid några möten.

Han fortsätter att skapa en rad stora konstverk från sin atelje i Rom, de i brons gjuts oftast hos Ferdinand von Miller i München, bara för att nämna några; "Amor döljande Mars vapen", "Karl XIII", "Gustav Vasa", "Tor", "Balder" och "Gustav II Adolf". När han återvänder till Stockholm på ett kort besök år 1845 får han beställningen på tre stora monumentalstatyer, ryttarstatyn av "Karl XIV Johan" som idag står på Slottsbacken i väntan på att nya Slussen skall stå klar, "Gustav II Adolf" i Göteborg som tillsammans med Poseidon är det främsta offentliga konstverket där samt "Birger Jarl" som står på Birger Jarls torg på Riddarholmen i Stockholm. Dessa 3 statyer kommer att ge honom en plats bland Sveriges största skulptörer.

År 1854 kommer Fogelberg till invigningen av "Birger Jarl" och ryttarstatyn av "Karl XIV Johan". Han får stora hyllningar för sina konstverk trots att de då är försenade. Statyn av Birger Jarl skulle ha invigts år 1852, på 600-årsdagen av hans förmodade grundläggning av Stockholm (det årtalet är t.o.m. ingraverat i sockeln även om invigningen skedde två år senare). Det är nu en Fogelberg påverkad av sjukdomar och när han reser tillbaka till sitt hem i Rom dör han i Trieste den 22:a december år 1854 (järnvägen från Wien gick till Trieste och var den stora resvägen på den tiden mellan Italien och Österrike).

Fogelberg gifte sig aldrig och på initiativ av Göteborgs stad så transporterades han hem till staden efter sin död och år 1862 begravdes han på Östra kyrkogården. För dig som är intresserad kan det kanske vara intressant att veta att han fick en park i Göteborg uppkallad efter sig, Fogelbergparken som också kallas för Bildhuggarens park, och som ligger mellan Vasastaden och Övre och nedre Fogelbergsgatan (jo, han fick en gata uppkallad efter sig också).

 

Om Ferdinand von Miller d.ä

Ferdinand von Miller d.ä. föddes i Fürstenfeldbruck år 1813 och skulle bli Tysklands kanske främsta konstgjutare med verk över hela världen. Några av de mest kända är "Bavaria" år 1855 i München, Bavaria är Tysklands motsvarighet till Sveriges Moder Svea, "Duke Eberhard" i Stuttgart, "Berzelius" i Stockholm, "Birger Jarl" i Stockholm, "Gustav II Adolf" i Göteborg, "Washington monument" i Boston och Richmond och den stora portalen till Capitolium i Washington.

Han gick i skola vid akademien i München och började arbeta på det Kungliga mässingsgjuteriet i München men slutade och reste istället till Paris or 1833. Där gick han i lära hos Soyer och Blus och fick kunskap om de tekniker som behövs för att gjuta i brons. Han reste även till England och Nederländerna i samma syfte.

Efter återkomsten till München började han arbeta för sin farbror Stiglmayr som hade grundat Kungliga Bronsgjuteriet i München på uppdrag av kronprins Ludwig (blivande kung Ludwig I av Bayern). Han övertog snart sin farbrors plats och var inspektör för gjuteriet åren 1844-1887. Han kom att få ett världsrykte som framstående gjutare och många blivande gjutarmästare gick i lära hos honom.

Han gifte sig år 1840 med Anna Pösl och de fick hela 14 barn, den mest kända är sannolikt Ferdinand von Miller d.y. (1842-1929) som fortsatte i sin fars fotspår. Han dog år 1887 och ligger begravd i Alter Südfriedhof kyrkan i München.



Test