Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Gustav Vasa i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 3 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Gustav Vasa

Årtal: 1774
Konstnär: Pierre Hubert L'Archevêque
Gjutare: Gerhard Meyer d.y.
Material: Brons och granit
Lat: 59.325719  Long: 18.06603

 

Om konstverket

Statyn av Kung Gustav Vasa (Gustav I) avtäcktes den 24:e juni år 1774, på dagen 251 år efter att Gustav Vasa tågade in i Stockholm på midsommarafton år 1523. Så var det inte tänkt från början. När statyn beställdes av adeln att utföras av bildhuggaren Pierre Hubert L’Archevêque år 1760 var det meningen att den skulle vara klar till 250 års dagen av Gustav Vasas intåg till Stockholm men den han inte bli klar i tid. Detta var inte första gången bildhuggaren hade dragit ut på tiden och missnöjet med honom var vid denna tiden ganska stort, att han dessutom misslyckades med högra foten som är deformerad gjorde inte saken bättre.

Om Gustav Vasa

Gustav Vasa, eller Gustav Eriksson som han i verkligheten hette, föddes den 12:e maj år 1496 i Uppland. Hans far var riksrådet Erik Johansson och hans mor Cecilia Månsdotter. Han började redan vid unga år bli intresserad av politik och var vid 21 års ålder med i slaget vid Vädla.

Han lärde sig tidigt att tycka mycket illa om danskar och kung Kristian II i synnerhet efter sin vistelse i Danmark som gisslan åren 1519-1520. Han lyckades fly och återvände till Sverige som en upprorisk ung man. Efter Stockholms blodbad i november år 1520 flydde han till Dalarna och skulle återvända 3 år senare i spetsen för en arme av dalkarlar och andra upprorsmän. Till de flestas stora förvåning lyckades han vinna över kung Kristian II och blev utsedd till Sveriges kung.

Gustav Vasa införde arvkungadöme i Sverige och grundade den kungliga ätten Vasa som skulle sitta på den svenska tronen fram till år 1654 då drottning Kristian abdikerade. Tiden fr.o.m. Gustav Vasa räknas än idag som nationalstaten Sveriges tillkomst.

Bakgrund1

Gustav Vasa tågar in i Stockholm via Söderport på midsommarafton den 23:e juni år 1523 och därmed läggs grunden för nationalstaten Sverige, arvkungadömet men även starten på renässansen. Adeln föreslog därför att vid tiden för 250 årsdagen för denna händelse skulle en stor staty av Gustav Vasa resas på Riddarhustorget framför Riddarhuset.

Adeln utsåg arkitekterna Carl Johan Cronstedt och Carl Fredrik Adelcrantz att företräda dem och anlita en lämplig konstnär för både själva statyn och sockeln den skulle stå på. Den 6:e Juli år 1762 skriver de avtal med bildhuggaren Pierre Hubert L’Archevêque för att ta fram en modell av statyn i gips för att kunna gjutas på Meyerska styckegjuteriet i brons.

Platsen1

Vid den här tiden så Riddarhustorget annorlunda ut än vad det gör idag, det var ett torg och inte en vägkorsning, och därför placerade statyn betydligt längre ut på torget (se bilden nedan). Statyn flyttades närmare Riddarhuset till dagens placering år 1916 p.g.a. att de nuvarande vägarna drogs fram över torget.

Västra delen av Riddarhustorget år 1841
Västra delen av Riddarhustorget år 1841. Bilden är beskuren.

Utformning1

Statyn föreställer Gustav Vasa som en åldrad man med stor skägg i den burgundiska dräkten enligt tidens mode för renässansfurstar. Dräkten har uppslitsade puderhosor (byxor), tröja med broderat mittstycke och uppslitsade puffärmar och över allt från axlarna hänger en stor hermelinsbrämande mantel. Ben- och fotbeklädnaden är strumpor, troligen gjorda av linne (stickade strumpor som vi har idag kom först på 1560-talet till Sverige) och skor med bred tå (notera att den högra foten är deformerad av konstnären vilket han fick mycket kritik för). På huvudet bär han en lagerkrans, i den högra handen håller han kungaspiran medan den vänstra handen vilar på bältet ovanför värjan. Allt representerar en majestätisk furste som visar sin makt och styrka.

Statyn är gjord i brons (från kanoner som erövrats i kriget mot Ryssland av Kung Karl XII) av bildhuggaren Pierre Hubert L’Archevêque som vid den här tiden var verksam på det Kungliga slottet men även direktör på Målar- och bildhuggarakademien i Stockholm. Gjutningen av statyn gjordes av Gerhard Meyer d.y. på Meyerska Styckgjuteriet i Marieberg i Stockholm.

Den ursprungliga sockeln eller piedestalen var gjord i grönaktig marmor från Kolmården som levererades år 1764. På framsidan finns en sköld omgiven av en slingrande orm som biter sig i svansen samt med lagerblad på båda sidorna. Både ormen och lagerbladen representerar makt och segrar. På skölden står det "GUSTAV ERICI, PATRIAE LIBERTATIS RELIGIONIS VINDICI, EX NOBILI CIVE OPT REGI, POST BINA SAECULA, POS ORDO EQUESTRIS MDCCXXIII" vilket betyder "Åt Gustav Eriksson, från ädel medborgare den bästa Konung, Fäderneslandets, Frihetens och Religionens hämnande beskydd, efter tvenne århundraden, ägnad av Ridderskapet och Adeln år 1773".

Inskriptionen föregicks av en rad diskussioner om vad som skulle stå och många förslag underkändes. Det slutliga förslaget skrevs av hovmarskalken Christoffer Manderström. Både skölden och lagerkransarna är gjutna av Gerhard Meyer. På baksidan av sockeln finns en vase, som är Vasaättens heraldiska vapen.

I samband med att statyn flyttades år 1916 behövdes sockeln renoveras, den hade blivit illa åtgången av tidens tand. en ny sockel i slipad granit beställdes och det är på den sockeln som statyn står på idag.

Avtäckelsen1

Statyn var klar redan den 13:e december år 1773 men täcktes av ett foder av bräder där en segelduk var spänd över i väntan på avtäckningen den 23:e juni år 1774. Vid avtäckningen deltog de flesta kända personer i staden med utan Kung Gustav III som var sjuk. Det är inte helt säkert att han verkligen var sjuk, kanske var han bara sur, det var ju inte han som föreslagit att statyn skulle resas och det gillade inte Gustav III. Han rider dock förbi statyn när han tillfrisknat 2 dagar senare och saluterar den med dragen värja.

Vid avtäckelsen deltog även Bellman som komponerade en liten visa till statyns ära "Gustafs bild idag nu blottas, till prydnad för sin stam, folket i förtjusning brottas, hvem som först må tränga fram, att den hjälten offer bära, med ett tacksam hjärtelag, som till sin och Sveriges ära, skänkt en ättling af sitt slag".

Statyn var den första offentliga statyn i Sverige och har bl.a. givet namn åt Vasabron som förbinder Riddarhustorget med Tegelbacken.

 

Om Pierre Hubert L'Archevêque

Pierre Hubert L´Archevêque föddes i Paris i Frankrike år 1721. Vi känner inte till något om hans föräldrar då de dokumenten som berättar om dessa förstördes i branden av Hôtel de Ville, där stadsarkivet förvarades, år 1871. Vi vet att han hade en bror, Louis Etienne, som blev katolsk präst i Paris. Brodern överlevde Pierre Hubert med ca 10 år då han nämns i brev som är upptagna i dennes bouppteckningen år 1778.

År 1737 började han studera vid "Académie Royale de Peinture et de Sculpture" (idag Académie des Beaux-Arts) och det året fick han en s.k. kvartalsmedalj i modellteckning. Han måste dock ha gått i lära hos en mästare före dess då det krävdes ett intyg från en sådan för att kunna få påbörja studier vid akademien, troligen var det hos skulptören Edme Bourchardon (bror till Jacques-Philippe Bourchardon som verkade vid det Kungliga slottet åren 1741-1753) som han gick i lära redan som väldigt ung.

Under studierna vid akademien fortsatte han som elev hos Edme Bourchardon. Troligen hjälpte han Bourchardon med ornamenteringar när denne gjorde den stora fontänen "Fontaine des Quatre-Saisons" i Paris åren 1739-45. Kontakten med Bourchardon skulle också vara dörröppnaren för hans möjlighet att komma till Sverige som Kunglig hovskulptör år 1755.

Efter examen på akademien år 1744 där han får år 1745 Akademiens stora pris i skulptur (för verket "Salmon låter föra arken till templet") kan han resa till Italien och Rom på stipendier, han kommer att stanna i Rom åren 1744-1748. Han bodde och studerade på Franska Akademien i Rom (beläget i Palazzo Mancini) som grundats år 1666, normalt bodde där 12 stipendiater där samtidigt, 4 skulptörer, 4 målare och 4 arkitekter. Under L´Archevêques tid där var de andra skulptörerna Jacques Saly (1717-1776), Simon Challe (1719-1765) och Nicolas-Francois Gillet (1712-1791) och de studerade under akademiens direktör Jean-Francois de Troy (1679-1752).

Det finns inga konstverk av L´Archevêque bevarade från tiden i Rom men det finns ett antal ritningar till tänkta konstverk. De flesta är fontäner och några av dessa finns bevarade på Uppsala universitetsbibliotek. Det som också finns är den enda målningen av honom föreställande "Susanna och gubbarna". Det är en scen från Gamla testamentet och som många elever vid akademien fick göra under sin utbildningstid. Idag finns denna målning på Drottningholm och var en gång i drottning Lovisa Ulrikas ägo.

År 1748 får L´Archevêque erbjudande om att resa till den franska staden Nimês för att arbeta med utsmyckningar i samband med ett stor projekt vilket han tackar jag till och lämnar Rom den 26.e november år 1749. I Nimês kommer han bl.a. att utföra fontänen "La Fontaine de Nimes" samt en rad stora urnor som finns bevarade. Han stannar fram till år 1753 då han reser vidare till Paris.

År 1753 dör Edme Bourchardons bror Jacques-Philippe Bourchardon (1711-1753) i Stockholm och slottsarkitekten Carl Johan Cronstedt skickar iväg hovintendenten och blivande slottsarkitekten Carl Fredrik Adelcrantz (1716-1796) till Paris för att bl.a. leta efter en ersättare. Han tar hjälp av den svenska ministern i Paris, Ulrik Scheffer, som via förmedling av Edme Bourchardon får kontakt med L´Archevêque och erbjuder denne tjänsten som Kunglig hovskulptör "Premier Sculpteur de Roi de Suéde". Lönen var inte så hög som andra nationer erbjöd så det var nog lika mycket den fina titeln som avgjorde. L´Archevêque skriver på kontraktet och sommaren år 1755 reser han till Stockholm. Han kommer att bli den sista franska konstnären i en lång rad från 1600-talets slut som rekryteras för att arbeta på utsmyckningarna av det Kungliga slottet i Stockholm.

Hans första uppgift vid ankomsten till Stockholm är att slutföra Bourchardons arbete på Slottskyrkans altaruppsats (han kommer aldrig att avsluta den utan det görs av Johan Tobias Sergel år 1779, ett år efter L´Archevêque död). Året efter hans ankomst börjar den då unga bildhuggaren Johan Tobias Sergel hos honom som elev. Sergel kommer att bli dominanten bland Svenska konstnärer under andra halvan av 1700-talet och början av 1800-talet och han var starkt influerad av L´Archevêque men även av Jacques Adrien Masreliez och Jean Eric Rehn.

L´Archevêque första större nya uppdrag kommer år 1757 när Riksens Ständer beställer en staty av kung Gustav II Adolf som skall placeras på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Den kom att bli mycket omdiskuterad då han utformade den med Gustav II Adolf ridande och ryktets gudinna springande efter med en lagerkrans. Den "halvnakna kvinnan", som dåtiden beskrev gudinnan, ansågs inte passande för den stora hjältekonungen och togs bort i ett nytt förslag av honom år 1758. Inte heller det förslaget accepterades utan det är först i.om. förslaget år 1762 där endast kungen och hans häst modelleras som godkänns. Skulpturen ansågs dock inte hålla någon högre klass och fick dessutom göras om då gjutningen misslyckades och slutresultatet skall nog man anse att hans elev Carl Adams (1751-1811) ligger bakom då den stod klar år 1796.

L´Archevêque hade ständiga problem med att färdigställa det han åtagit sig att göra och det kom även att drabba nästa stora uppdrag, statyn föreställande Gustav Vasa på Riddarhustorget. Den beställdes av Riddarhuset år 1760 med avsikten att den skulle invigas år 1773, på midsommarafton, den dagen 250 före som kung Gustav Vasa tågade in i Stockholm. Så blev det inte, den invigdes först midsommarafton den 24:e juni år 1774, året efter 250 års jubileet. Vid det här laget var många mycket kritiska till L´Archevêque, inte bara för förseningarna utan även för den konstnärliga kvaliteten. Trots att den beställdes efter statyn av Gustav II Adolf stod den klara före och blev därmed det första offentliga konstverket i Sverige.

Det vi känner till från L´Archevêques konstnärskap är att han var mycket influerad av Edme Bourchardon där t.ex. statyn av Gustav II Adolf har tydliga drag av Bourchardons staty av Louis XIV vid Versailles. Han gjorde dock inga kopior utan hade en egen stil vilket J Langes beskriver som "en av kungarna i kortleken". Lars Hammarskiöld beskriver honom som "hans enda merit är att han fostrat Sergel".

Åren 1755-1777 var han lärare vid Konstakademien varav åren 1768-1777 som dess direktör. Han invaldes även år 1768 som ledamot nr 62 i den Kungliga Vetenskapsakademien. År 1777 lämnar han Sverige, trött på kritiken, inte så saknad och bosätter sig i den franska staden Montpellier. Han dör strax efter, år 1778, och ligger begravd där. Hans kanske största betydelse var att han var mycket engagerad i att få fram en svensk generation av konstnärer med bl.a. Johan Tobias Sergel.

 

Om Gerhard Meyer d.y.

Gerhard Meyer d.y. föddes i Stockholm den 1:a augusti år 1704 son till styckgjutaren Gerhard Meyer d.ä. och Catharina Kammecker. Hans far ägde och drev Meyerska styckgjuteriet.

Meyerska styckgjuteriet (ett klockgjuteri) grundades år 1641 när Gerhard Meyers farfarsfar, Gerdt Meyer, fick fullmakt som styckgjutare. Gerdt Meyer hade kommit till Stockholm redan på 1630-talet för att arbeta som styckgjutare efter inbjudan av Svenska kronan. Han grundade det Meyerska styckgjuteriet vid Beridarebanan vid nuvarande Hötorget och gjöt där klockor till många Svenska kyrkor. Senare skulle en huvudverksamhet bli att gjuta kanoner till krigsmakten.

År 1724 tog Gerhard Meyer d.y. över styckgjuteriet och som under honom kom att få sin mest framgångsrika period. Det var nu man kom att gjuta en rad kända konstverk i Sverige. Några av de mest kända är kanske statyn av Gustav Vasa på Riddarhustorget, Trofegrupperna vid det Kungliga slottet, ryttarstatyn av Gustav II Adolf på Gustav Adolfs torg m.fl.

Gerhard Meyer d.y. ägde det Sparreska palatset på Fredsgatan i Stockholm och skänkte det till Konstakademien år 1775.



Test