Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Gustav III i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 3 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Gustav III

Årtal: 1808
Konstnär: Johan Tobias Sergel
Gjutare: Charles Apelquist
Material: Brons, porfyr och granit
Lat: 59.326819  Long: 18.075063

 

Om konstverket

Statyn av kung Gustav III, som invigdes den 24:e januari år 1808, står på Skeppsbron nedanför det Kungliga slottet nära Logårstrappan. Den står som på en egen terrass som sträcker sig ut mot vattnet i en halvrundel där det på sommaren är populärt att sitta att titta på båtar och folkliv.

Bakgrund

Kung Gustav III hade år 1788 förklarat krig mot Ryssland för att ta tillbaka det som förlorats i freden i Nystad år 1721. Det gick dock inte så bra och i stort sätt alla slag förlorades utan det sista, slaget vid Svensksund, som var och är det största slaget i Östersjön och där förlorade Ryssland stort.

När Gustav III anländer med sitt fartyg Amphion hem till Stockholm den 28:e augusti år 1790 landstiger han vid den platsen där statyn står idag. Redan två dagar efter sin hemkomst kontaktar han konstnären Johan Tobias Sergel.

Den 30:e augusti år 1790 var dagen för kungens officiella intåg i staden och det planerades att bygga en äreport i hans ära vid Norrtull men kungen ville hellre ha en staty av sig själv. Det var därför han kontaktade Sergel, han ville att denne skulle göra konstverket och redan den 9:e oktober skrev han kontrakt med Sergel på konstverket som skulle gjutas i brons.

Platsen

Det var vid denna plats som fartyget Amphion lade till när kung Gustav III anlände tillbaka till Stockholm efter kriget och det stora slaget vid Svensksund. Det var här Gustav III beslutade den 18:e november år 1790 att statyn skulle stå, det hade funnits olika förslag till placering före dess (t.ex.Carl Fredrik Aldelcrantz förslag till placering på Norrbro).

Platsen snyggades upp då det här stod Parmmästarhuset, sjömännens kokhus och Norra viktualievågen. Man fick också riva en kran och ett antal stenhuggarbodar. Detta förskönade platsen även för det Kungliga slottet som nu fick full utsikt mot vattnet.

Statyn

Statyn av Gustav III i brons står på en hög piedestal i porfyr från Älvdalen och en sockel i granit. När Sergel skapade statyn var han inspirerad av den romerska marmorskulpturen av Apollo di Beldedere från 130-talet.

Den första skissen på statyn visades av Sergel först år 1793, det var året efter kung Gustav III:s död och det blev hans son, kung Gustav IV Adolf, som fick godkänna utformningen. Till Gustav III:s ansikte använde Sergel en mask i lera som han själv hade gjort år 1790 för statyn och därmed gör statyn till ett av de mest trovärdiga 3D porträtten av Gustav III som existerar. Som kuriosa kan nämnas att samma mask användes för den byst av Sergel som användes som dekoration vid Gustav III:s begravning den 14:e maj år 1792.

Gipsmodellen av statyn stod klar hösten år 1793 och gjutformen för bronsstatyn påbörjade, den gjöts år 1799 i det gamla gjuthuset på Rännarbana. Gjutare var major Charles Apelquist. Sergel var dock inte nöjd med resultatet när han såg statyn färdig utan bearbetade bronsstatyn tillsammans med ciselören Prevot från Frankrike under flera år. Sommaren år 1806 var han slutligen nöjd med utseendet och den fördes till den nuvarande platsen där sockeln i granit och piedestalen i porfyr stått klar i flera år.

Gustav III är på statyn klädd i Skärgårdsflottans (Armens flotta) amiralsuniform av den svenska modellen i blått tyg. Den tillverkades i ett åtsittande strumpetyg med gula galoner. Tunikan (jackan) har stramt skurna påsärmar där kråset från skjortan skymtar. Runt midjan bär han ett rosettknutet Svensksundsskärpet i gult och blått till minne och ära av den stora segern i slaget vid Svensksund. Har bär en vitpudrad peruk enligt tidens mode och runt halsen hänger Svensksundsmedaljen.

Inskriptionen

På den vänstra sidan håller han handen på ett galärroder och en lagerkrans som symboliserar segern. I den högra handen stäcker han fram en olivkvist som symboliserar freden. På piedestalen står det ingraverat: "ÅT, KONUNG GUSTAF III, LAGSTIFTARE, SEGERVINNARE, FREDENS ÅTERSTÄLLARE, AF, STOCKHOLMS BORGERSKAP, MDCCXC". Bokstäverna MDCCXC är romerska siffertecken och betyder år 1790.

Avtäckelsen

Statyn avtäcktes den 24:e januari år 1808, på dagen 62 år efter kung Gustav III föddes (datumet den 24:e januari är enligt den Gregorianska kalendern vi använder idag, när Gustav III föddes användes den Julianska kalendern och enligt den föddes han den 13:e januari).

På förmiddagen den 24.e januari år 1808 började ceremonin kl. 11:00. Själva statyn var täckt av en segelduk, i varje hörn fanns rep som hölls av en officerare från Skärgårdsflottan. Balustraden runt statyn var smyckad som ett bröstvärn på en fästning och där fanns standarer med vapen från alla de svenska landskapen. Runt statyn var också tillfälligt 4 höga kolonner resta och där stod den militära hedersvakten.

Det är kung Gustav IV Adolf som själv ger tecken för att täckelsen av statyn skall falla och den görs synlig för alla närvarande. Här stod t.ex. representanter från magistraten, t.f. överståthållare af Ugglas, Riksdrotsen, Gustaf Mauritz Armfelt och en rad andra höga potentater. På kvällen hölls i stora salen på Börshuset en stor bal för att avsluta den stora dagen.

En intressant sak att veta är att en kopia av statyn Apollo di Belvedere finns att titta på i det övre galleriet på Uppsala universitet.

 

Om Johan Tobias Sergel

Johan Tobias Sergell* föddes år 1740 i Stockholm, hans far var hovbrodören Christopher Sergell (1693-1773) och hans mor är Elisabeth Zworger** (1703-1774). Fadern kom från Gena i Tyskland och modern från Sachsen-Weimar i Tyskland. Hans systrar Anna Sibylla (1733-1819) och Maria Sofia (1734-? gift med Daniel Zachau år 1752, de fick 3 barn) föddes i just Gena men sedan flyttade familjen till Sverige och Eksjö år 1737 och där föddes hans tredje syster, Märta Elisabeth (1738-okänt när hon dog men sannolikt var det någon gång på andra halvan av 1750-talet) för att år 1739 flytta till Stockholm där Johan Tobias föds. Orsaken till att familjen flyttar till Sverige är att fadern blir rekryterad av kung Fredrik I av Sverige som han träffar när han jobbar i Kassel före denne har blivit kung, troligen under andra halvan av 1710-talet (Fredrik I föddes i Kassel år 1676 och var lantgreve av Hessen-Kassel och blev svensk kung år 1720).

Han växer upp i Stockholm tillsammans med sina 3 äldre systrar på Jakobsbergstan nr 14 (då betecknades huset som kvarteret Jericho nr 43). även hans farmor, Anna Regina Sergell (född 1671) bodde tillsammans med resten av familjen. Vi vet att Maria Sofia och Anna Sibylla kom att följa i sin fars fotspår och bli hovbrodörer (eller hovbrodöser som det heter när det är kvinnor).

Sergel kommer att bo i föräldrahemmet*** fram till i juni år 1767 när han är 27 år gammal förutom uppehåll för en resa under några månader med sin lärare Pierre Hubert L′Archevêque (1721-1778) till Paris år 1758. Vi vet att han börjar sin skolgång i Tyska skolan i Gamla Stan i Stockholm och att han under 1750-talet arbetade i sin fars ateljé som hans medhjälpare. År 1756 finns det dokumenterat att hans far, han själv, en av hans systrar och en ur tjänstefolket arbetade dagligen i ateljén/verkstaden. År 1759 är det dock endast fadern och hans hustru som arbetar där vilket innebär att då har Sergel lämnat arbetet tillsammans med sin far. Sannolikt skedde detta i slutet av 1756 då Sergel blev elev hos bildhuggaren Adrien Louis Masreliez (1748-1810) för att året efter börja som elev hos hovbildhuggaren L′Archvêque som skulle bli hans lärare under lång tid.

Åren 1759-1767 vet vi att Sergel arbetar på utsmyckningen av det Kungliga slottet för han är upptagen i avlöningslistorna (han tjänar 375 Daler kopparmynt per kvartal år 1759 och hela 1.500 Daler kopparmynt per kvartal år 1763). Han arbetar dock inte som egen konstnär utan som elev till L′Archvêque men måste ha varit mycket uppskattad då hans lön var mycket hög för en person av hans ålder vid den här tiden. Arbetet går för det mest ut på att L′Archevêque gör en skulpturskiss på ett papper och Sergel modellerar sedan den medan L′Archevêque lägger sista handen på konstverket, en relativt otacksam uppgift för Sergel som inte får något direkt konstnärligt erkännande för vad han gör.

På egen han får dock Sergel göra medaljer, porträtt och gipsreliefer och för detta får han stor uppskattning. År 1766 lämnar L′Archevêque för att bli elev hos gravören Per Floding (1731-1791) som då kommit tillbaka från en längre vistelse i Paris och under året 1766-1767 utför Sergel en rad etsningar.

År 1767 reser han till Rom på ett stipendium från staten och där kommer han att stanna fram till år 1678. Nu upptäcker han att mycket av det som han lärt sig av L′Archevêque är av inget värde och han säger senare att denne låtit honom "förlora 12 år på ett avskyvärt fransyskt maner". Det är nu han på allvar börjar studera antiken och naturen. Han besökte alla konstgallerier han kunde och började studera antikens konstverk i Museo Capitolino och i Vatikanen. På hösten 1768 reste han till Neapel vilket kom att påverka och inspirera honom under lång tid framöver. Under de kommande åren skulle han utveckla sin egen konstnärsstil som var "en driven form som varken framstod som sökt eller manipulerad". Från den här tiden finns terrakottarelieferna "Fauner och nymf", "Blomsteraltare" och "Liten Bacchus ridande på en gumse" som anses som utsökta.

Sergel lämnar Rom sommaren 1778 då han fått ett brev från kung Gustav III som anmodar honom att återvända till Sverige. Han kommer till Stockholm år 1779 och får omgående uppdraget att göra en byst av kungen själv och porträtt av hela den övriga kungliga familjen som skulle bli julklappar, kanske inte riktigt vad Sergel hade förväntat sig. De större uppdragen kommer dock strax därefter, att färdigställa det stora Gustav II Adolf monumentet (helt klart blev det dock först år 1901) som hans forne lärare L′Archevêque misslyckats att få klart samt att färdigställa altartavlan i Slottskyrkan där L′Archevêque hade dött före han hann göra den klar.

Sergel blir en mycket god vän till kung Gustav III, trots att han endast får småuppdrag av denne men samtidigt blir hyllad av kungen som "den bäste konstnären i Europa". Gustav III besöker ofta Sergel i hans ateljé och visar stort intresse av som sker där. År 1782 står det nya operahuset klart (kallas för det Gustavianska operahuset eller Gustav III:s operahus och revs år 1892 för att ersättas med dagens operahus) och Sergel har anlitats för en del av dekorationerna. Efter operahusets rivning återfinns en del av dessa dekorationer på Skansen. År 1783 flyttar Sergel ihop med Anna Elisabeth Hellström (1763-1796) och det blir faktiskt det första officiella samboförhållandet i Sverige****, samma år reser han också till Italien som ciceron åt Gustav III.

Resan till Italien med Gustav III åren 1783-1784 sätter djupa spår i Sergels syn på antikens konst, samma sak gäller för kungen som köper in ett stort antal skulpturer mm där ofta Sergel agerar smakdomare. En stor del av dessa statyer mm kan idag ses på det Kungliga slottets Antikmuseum. Sergel kommer förutom skulpturer även att få en ny syn på renässansmåleriet.

Tillbaka i Stockholm fortsätter Sergel med att göra ett stor antal mindre konstverk och lever ett lyckligt samboliv tillsammans med Anna Elisabeth. De kommer att få två barn****. År 1792 mördas Gustav III och Sergel blir av med sin store vän och välgörare. Hela det svenska kulturlivet drabbas då den store älskaren och beskyddaren av konst, litteratur, musik, teater mm dör. En tråkigare tid infinner sig, i alla fall för kulturens Sverige.

Sergel märker av kulturkylan men har ändå en bra relation om Gustav III:s son, kung Gustav IV Adolf. Han är kanske en av de mest missförstådda svenska kungarna och med ett av de mest tragiska öden av dem alla. Sergel går under de kommande åren genom några stora depressioner och när han börjar komma på fötter igen år 1795 så dör hans älskade sambo, Anna Elisabeth år 1796 i gulsot. Det är ett mycket hårt slag för Sergel. Han återhämtar sig nog aldrig helt och hållet men fortsätter sin konstnärliga gärning med flera stora konstverk.

Någon gång på slutet av 1790-talet träffar Sergel skådespelerskan Johanna Fredrica Löf (1760-1813) som han kommer att vistas mycket tillsammans med fram till ca år 1813 när hon blev "sinnesrubbad" som Sergel skrev i ett brev, hon dog strax efter. De fick inga barn tillsammans.

Det kanske största av alla Sergels konstverk beställs av kung Gustaf IV Adolf år 1793, statyn av Gustav III, som idag står på Skeppsbron i Stockholm precis nedanför Slottsbacken. Faktum är att den visades för Gustav III redan år 1790 som blev, enligt uppgift, mycket nöjd. Den kom att stå klar först år 1808, sex år före Sergels död. Konstverket kan beskrivas som "Statyen är i gående rörelse, den håller ett roder med vänstra handen och med den högra överräcker den en olivkvist som betecknar freden. Dräkten är flottans uniform med en stor mantel uppfäst på den vänstra axeln".

Sergel adlades för sina insatser år 1811 av kung Karl XIII trots dennes stora motvilja mot Sergel. Kung Karl XIII hade motvilja mot i stort sätt alla som hade uppskattats av hans äldre bror, Gustav III och många tror att det var Karl XIII själv som var en av de mest drivande bakom mordet på Gustav III. Det är något som vi sannolikt aldrig kommer att få reda på. Det är när Johan Tobias blir adlad som han ändrar sitt efternamn till att vara stavas med ett L på slutet, Sergel, fram tills dess hade han hetat och stavat sitt namn Sergell.

Johan Tobias Sergel dog år 1814 och begravdes i Klara församling i Stockholm. Han kom att dominera svensk skulpturkonst fram till att Carl Milles tog över stafettpinnen i början av 1900-talet.

*Jo, han hette faktiskt Sergell (med två LL på slutet) fram till att han adlades den 18:e maj år 1811 då han ändrade efternamnet till Sergel (med ett L på slutet). Han levde m.a.o. 71 år av sitt liv som Sergell och endast 3 år av sitt liv som Sergel.

**Moderns korrekta namn är Zworger och inget annat (hon kallas ibland felaktigt Zwymer eller Zwirner). Det är namnet hon själv skrev under bouppteckningen med efter sin man, Christopher, den 23:e februari år 1773, och det är tydliga bokstäver som inte går att ta miste på. Att Sergel själv i sin biografi skriver Zwirner är inte korrekt, utan det är en felskrivning i manuskriptet vid renskrivningen av detta.

***Familjen flyttade år 1759 från lägenheten på Jakobsbergsgatan nr 14 till en gård i kvarteret Gropen på Malmskillnadsgatan som fadern köpt. Efter faderns död år 1773 bodde modern kvar till hon dog år 1774, då såldes gården.

****Officiellt på det viset att barnen, Johan Gustaf (1792-1858) och Johanna Carolina (1793-okänt när hon dog) blir erkända som legitima barn till Johan Tobias Sergel och Anna Elisabeth Hellström genom en kunglig resolution den 3:e november år 1796, första gången i Sveriges historia.

 

Om Charles Apelquist

Charles Apelquist föddes i Stockholm år 1749 och blev överstelöjtnant i ingenjörstrupperna (kallades då mekanikus), sedermera även uppfinnare, riddare av Vasaorden samt ledamot av Konstakademien.

Han gick i skola i Strängnäs (gymnasium) och utbildade sig till gjutare i Norrköping för att därefter gå in i armén. På 1770-talet gjorde han ett antal utlandsresor till bl.a. London och fungerade som industrispion då han kopierade en rad tekniska uppfinningar som han tog med sig hem till Sverige.

År 1799 köpte han de Meyerska styckgjuteriet vid Beridarebanan (nuvarande Hötorget) och var ansvarig för det fram till år 1813 när han sålde det. Han var bl.a. ansvarig för gjutningen av statyn föreställande kung Gustav III på Skeppsbron år 1806.

Han var gift två gånger men fick aldrig några barn. Han ligger begravd i Stockholm där han dog år 1824.



Test