Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Evert Taube Järntorget i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 5 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Den här bilden/bilderna har vi upphovsrätt för avseende fotografiet men inte det fotografiet avbildar, d.v.s. konstverket. Du kan köpa bilden av oss för en billig peng men först efter att du inhämtat tillstånd av konstnären eller de som representerar konstnären. Ofta går det bra att kontakta Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) som representerar många konstnärer.

 

Information om Evert Taube Järntorget

Årtal: 1985
Konstnär: Karl-Göte Bejemark
Gjutare: Okänd
Material: Brons
Lat: 59.322681  Long: 18.07339

 

Om konstverket

Konstverket på Järntorget i Gamla Stan utanför det gamla Riksbankshuset (Södra Bancohuset) föreställer Evert Taube, men varför har man placerat honom där och vem har gjort det?

Vem har gjort det?

På en liten plakat bakom statyn längst ner mot trottoaren står det "EVERT TAUBE, 1890-1976, REST 1985, KB BEJERMARK, F 1922, GÅVA AV IKEA SVENSKA FÖRSÄLJNINGS AB". Här kan vi läsa när Evert Taube föddes och dog, när statyn invigdes (år 1985), vem som var konstnär (Karl-Göte Bejermark) och att han var född år 1922 och vem som betalade (IKEA). Det som inte står är att invigningen var den 18:e juni år 1985 vilket var på 20-års dagen av invigningen av IKEA:s varuhus i Kungens kurva år 1965, det ville IKEA manifestera med denna staty.

Varför på Järntorget?

Detta är mer logiskt än att IKEA betalade för statyn. Nära Järntorget ligger restaurangen "Den Gylldene Freden" och det var Evert Taubes absoluta favoritkrog. Här var han ofta, så ofta att det fortfarande idag står ett bord i skänkrummet (till vänster om huvudentrén) som var hans stambord. Han har också givit ut en hel vis- och diktsamling år 1924 med namnet "Den Gylldene Freden".

När det var dags att gå/åka hem efter en lång afton på restaurangen ringde man efter en taxi och Evert Taube gick till Järntorget för att vänta på sin taxi (elaka tungor säger dock att statyn borde ha varit i form av en taxibil som väntar på Evert Taube för så var det oftare än tvärtom). Det är detta som statyn föreställer, Evert som väntar på sin taxi, spanar efter den genom att lyfta på sin läsglasögon medan han håller ett nothäfte i sin högra hand. Det var nämligen på platsen där konstverket står som han brukade stå och vänta.

Nocturne av Evert Taube

Nothäftet (se bilden ovan) visar sången "Nocturne" (står högst upp på nothäftet) eller som den också kallas "Sov på min arm". Den är skriven för luta och gitarr och de första verserna lyder:

"Sov på min arm! Natten gömmer under sin vinge din blossande kind. Lycklig och varm snart du drömmer flyr mig I drömmen som våg flyr vind. Fångas igen. Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst. Slumra min vän! Natten skrider. Kärleken vaktar dig ömt och tyst. Sov på min arm! Månens skära lyftes ur lundarnas skugga skyggt. Och på din barm o min kära täljer dess återglans timmarnas flykt. Helig den frid hjärtat hyser mitt I den virvlande blodströmmens larm! Slut är din strid. Månen lyser. Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm".

Det var denna visa som spelades på Evert Taubes begravning i Maria Magdalena kyrka den 16:e februari år 1976. För dig som undrar så avsåg Evert Taube betydelsen "Nattlig musik" med ordet Nocturne, men det finns även andra betydelser då ordet Nocturne även är namn på visor av Fredric Chopin, Billy Joel, Claude Debussy m.fl.

Är du riktigt skarpsynt så kanske du också har lagt märke till den ingraverade texten på Evert Taubes vänstra rocksida, där står "Evert Taube av KG Bejemark. Gåva från IKEA på 20-års dagen 18/6 1985".

Konstverket är gjort i brons av konstnären Karl-Göte Bejermark och har måtten 1,7 x 0,6 x 0,5 meter. Den är mycket populär att låta sig fotograferas med.

 

Om Karl-Göte Bejemark

Karl-Göte Bejemark, kallad KG av sina vänner, föddes i Ovansjö socken (ligger i Sandvikens kommun) år 1922. Där växte han upp med sin äldre bror och gick i skola. 18 år gammal år 1940 flyttar han till Stockholm och åren 1948-1954 studerar han på nuvarande Konstfacks aftonskola, det är också under den här tiden han träffar sin fru Ragna Edeborg (1934-2008) gifter sig och får en dotter, Marie (född 1956).

Han fortsätter sina studier åren 1954-1959 på Konstakademien. Det är nu som han utvecklar sin typiska stil med abstrakta rörskulpturer och ställer ut på Liljevachs vårsalong och på De Unga i Stockholm. Under 50-och 60-talet gör han ett antal resor till Italien, Spanien och Frankrike och samtidigt fortsätter han utveckla sina abstrakta skulpturer i metall som ger associationer till mänskliga former. Det ger honom dock ingen större uppmärksamhet hos den breda allmänheten.

I slutet av 1960-talet för plötsligt Bejemark en helomvändning när det gäller den konstnärliga stilen, han överger de abstrakta rörskulpturerna till förmån för realistiska brons och träskulpturer av kända svenskar. Dessutom placeras skulpturerna oftast i samma höjd som betraktaren samt att de får en humoristisk profil, det blir en succe.

Den första stora framgången kommer med skulpturen "Humor" år 1967 där Hasse Alfredsson tittar upp genom en lucka i marken. Den följs av en rad andra skulpturer av samma typ; Nils Ferlin i Karlstad år 1975. Där sitter Ferlin på en parkbänk (ingår i skulpturen) och det går bra att sätta sig ner bredvid honom. Greta Garbo vid Moderna Museet år 1985, Evert Taube i Gamla Stan år 1985, Tage Danielsson i Linköping år 1987 och den sista som blev Sven Jerring och Gunder Hägg framför Radiohuset år 1995. Med dessa konstverk blev Bejemark en uppmärksammad och tongivande konstnär.

Man skulle kunna beskriva hans realistiska konstverk med orden "Sinnrika offentliga arbeten, främst porträtt, i en humoristisk, intim anda. Formen är förenklad med inslag av en fritt uppfattad kubism. Personerna är ofta skildrade i ett avgörande, karaktäristiskt ögonblick mellan rörelse och vila".

Han själv beskrev det på detta sätt år 1980 "Det skall vara frekventerade platser. Jag söker ett slags sanning i ett socialt sammanhang, vill famna alla människor. Inte bara förståsigpåare ska uppskatta, vad jag gör".

År 1971 blev han professor vid Konsthögskolan i Stockholm, en tjänst han hade fram till år 1981. Han fick även en rad priser under sin karriär som Stockholms stads kulturpris år 1980, Prins Eugenmedaljen år 1985 och Sergelpriset år 1990. Han är representerad på Nationalmuseum, Moderna museet, Eskilstuna museum och Skissernas museum.

Han dog år 2000 och ligger begravd i kolumbariumet (Kvarter 53) i Högalidskyrkan i Stockholm



Test