Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Enleveringsgrupperna i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 4 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Enleveringsgrupperna

Årtal: 1897
Konstnär: Jacques Foucquet d.ä.
Gjutare: Otto Meyer
Material: Brons
Lat: 59.326365  Long: 18.072263

 

Om konstverket

Enleveringsgrupperna i gips placerades ursprungligen av Nicodemus Tessin d.y. i Karl XI:s galleri utefter långväggarna, därför är också konstverken gjorda för att betraktas från alla vinklar vilket inte är möjligt där de står idag. De skapades av Jacques Foucquet d.ä. år 1726. År 1818 togs de dock bort från galleriet då de inte ansågs vara passande och förvisades till ett magasin. Där skulle de stå i nästan 80 år, långsamt söndervittrande.

År 1895 beslutades av renoveringen av det Kungliga slottets södra fasads mittparti (man anslog 20 000 kronor för arbetet) och då ville man också ha några konstverk att placera i de fyra stora tomma nischerna, två på vardera sida om det södra valvet. Det var överintendent Böttiger som föreslog att man skulle placera Jacques Foucquet d.ä. enleveringsgrupper som fanns i magasinet. Det var dock inte möjligt då de var gjorda i gips och dessutom i ganska dåligt skick.

Uppdraget att renovera konstverken gick till bildhuggaren Sven Scholander (son till den känd arkitekten Fredrik Willhelm Scholander) och år 1897 var de färdiga att gjutas i brons hos Otto Meyer och placeras i slottsfasaden. Ursprungligen hade Tessin tänk sig att det i nischerna skulle står statyer föreställande Herculus stordåd, men så blev det alltså inte.

Ordet enlevering betyder att föra bort en kvinna mot hennes vilja med avsikt att förmå henne till giftemål eller otukt. På modern svenska skulle man kunna kalla det kidnappning med tvångsgifte alternativt våldtäkt, ett tema minst sagt tveksamt att ha vid det Kungliga slottet i Stockholm kan man tycka. Enleveringsgrupperna från väster till öster på slottsfasaden föreställer:

1. Paris och Helena

Paris känns igen på sin förnäma klädsel mm, han var ju prins av Troja, son till kung Priamos. Enligt mytologin så träffade han en dag 3 gudinnor och de ville han skulle välja vem av dem som var vackrast, han valde den sköna Helena. Helena var hustru till kung Menelaos i Sparta men rövades bort av Paris till Troja.

Längst ner på konstverket syns en fisk och havsguden Odeysseus som symboliserar färden över vattnet från Sparta till Troja. Resultatet av bortrövandet blev dock det vi kallar för det Trojanska kriget.

2. Boreas och Orithya

Boreas, nordanvinden, blev kär i Orithya som var dotter till kung Erechtheus av Aten Han försökte charma henne men misslyckades så han rövade bort henne med våld istället. Längst ner på konstverket syns nordanvinden i form av moln och det var på ett sådant moln som Boreas tog henne med våld.

Hon stannade dock med Boreas och de fick fyra barn (de finns även ett barn längst ner på konstverket som symboliserar detta), döttrarna Chione och Cleopatra samt sönerna Calais och Zetes.

3. Pluto och Proserpina

Underjordens gud, Pluto med sin kungakrona och sitt stora skägg, rövar bort Proserpina som är växlighetens gudinna. Hon tvingas stanna i underjorden i hela 6 månader men kan slutligen återvända och då skiner än en gång solen och sommaren kommer tillbaka till jorden. I underkant på konstverket finns en hund med två huvuden, det är Kerberos som enligt mytologin vakade ingången till underjorden.

4. Romulus och Hersilia

Romulus med sin kungahjälm (han var ju det romerska kungadömets första kung) och med varginnan vid hans fötter som diar honom som liten (i form av ett barnhuvud som sticker upp under vargen) går inte att ta miste på. Enligt den romerska mytologin sattes han ju ut i skogen tillsammans med sin bror för att dö men de räddades av en varginnan som lät dem dia henne.

Enligt mytologin rövades Hersilia bort av Romulus på en fest, det kallas ibland för det sabiniskornas bortrövande. Hon gift sig med honom och blev upptagen bland gudarna som hans gemål under namnet Hora Quirini.

 

Om Jacques Foucquet d.ä.

Jacques Foucquet* föddes år 1639 i Abbeville i Picardie i norra Frankrike. Vi vet inte så mycket om honom fram till hösten år 1695, han är då 56 år gammal, när han anländer till Stockholm tillsammans med sin son Bernard Foucquet. Hans far var Pierre Foucquet och han växte upp i Abbeville som idag ligger i nordvästra Frankrike. Vid den här tiden var staden hårt drabbad av kriget mellan Tysk-romerska riket (som staden då tillhörde) och Spanien samt efterföljande sjukdoms epidemier.

Det är okänt vem hans mor var och om han hade några syskon (troligt att så var fallet). År 1666 gifter han sig med Jeanne Ninet och vi vet att de får många barn. Två av barnen är Jacques Foucquet d.y. och Bernard Foucquet som båda kommer att arbeta som konstnärer på Stockholms slott samtidigt som sin far. Vi vet också att han får minst en dotter och att hon överlever honom för hon skrev ett brev och meddelade sin fars död år 1731 till Carl Gustaf Tessin (son till Nicodemus Tessin som anställt Jacques Foucquet år 1695).

Under åren fram till att han lämnar för att resa till Stockholm har han mest undanskymda roller, troligen ofta som medhjälpare till andra mer framstående arkitekter och konstnärer, bl.a. åt skulptören Pierre Mazeline (1633-1708) som gjort en del skulpturer som idag återfinns i Versailles utanför Paris.

År 1695 arbetar han sannolikt inom det s.k. "Bâtiments de Roi" (en del av det kungliga hushållet med uppgift att utsmycka slott etc) och det var då han träffade den svenska representanten i Paris, Daniel Cronström, som på uppdrag av Nicodemus Tessin d.y. i Sverige ville anställa honom för att hjälpa Tessin att inrätta ett konstgjuteri för brons vid Rännarbanan (nuvarande Hötorget). Det gick inte helt problemfritt för konstnärerna Antoine Coysevox (1640-1720) samt Antoine Coypel (1661-1722) som Foucquet arbetade under ansåg inte att han hade avslutat sin åtaganden till dem. Detta löstes efter några månader.

Han hade rekommenderades till Tessin av sin son, Jacques Foucquet d.y, som hade kommit till Stockholm året tidigare för att arbeta på slottet Tre Kronor med utsmyckningar i form av målningar mm. Jacques Foucquet d.ä. anländer tillsammans med sin son Bernard Fouquet (ornamentsskulptör) sent på hösten år 1696 och börjar omgående med arbetet att få till det nya bronsgjuteriet vilket han gör med stor framgång.

Foucquet d.ä. engageras också snart som figurskulptör (skulptör som gör statyer) för både trä, marmor och gips (gipsskulpturer är grunden för att kunna gjuta dem i brons). Han kan inte anses vara den allra främsta men håller en mycket hög klass på sina arbeten. Under perioden 1696-1706 utför han, förutom arbetet på Rännarbanan, en renovering av den s.k. Renomégruppen som idag är den enda skulpturella utsmyckningen på det Kungliga slottets norra fasad. Den hade skadats i den stora slottsbranden år 1697 och Foucquet renoverade den men gjorde även smärre omarbetningar av vissa detaljer.

År 1698 får han i uppdrag att göra de två stora lejonskulpturerna som idag står på Lejonbacken på slottets norra sida. För dessa använde han de s.k. Medicilejonen som förebild men arbetade om dem i barockstil och med större dynamik än sina förlagor. P.g.a. brist på brons kommer de att gjutas först år 1702 resp. 1704 och han ansvarar även för rengöringen och poleringen av skulpturerna vid gjuteriet.

Före han återvänder till Frankrike år 1706 så tar han även fram skisser på de s.k. Enleveringsgrupperna som idag står på sidorna om det Kungliga slottets södra port. Han kan dock inte påbörja arbetet med gipsavgjutningar då hans syn försämras och han återvänder till Frankrike. Han övertalas dock redan nästa år, 1707, att återvända till Stockholm och fortsätta arbetet på Enleveringsgrupperna. Dessa placeras år 1726 i Karl XI:s galleri men renoveras och gjuts i brons år 1897 för att ställas ut på sin nuvarande plats. Tyvärr kommer de inte helt till sin rätt där då de är avsedda att stå fritt medan de nu är placerade i nischer och kan inte ses i 360 grader.

Foucquet gör även hel rad andra skulpturer där tyvärr de flesta idag har gått förlorade, bland de som överlevt kan nämnas den figurerna på den stora portalen till det Tessinska palatset och figurerna vid de Stenbockska gravmonumentet i Storkyrkan.

Foucquet återvänder slutligen till Frankrike år 1711 (då finns han inte längre i räkenskaperna för det Kungliga slottet) och vi känner inte till hans vidare verksamhet. vi vet dock att han dog år 1731 vid 92 års ålder. Det står i ett brev som skickades till Carl Gustaf Tessin det året av hans dotter som berättar om faderns död.

*Det finns en viss namnförvirring avseende konstnärerna i släkten Foucquet, det står olika uppgifter i Svenskt Konstnärslexikon (utgiven av Allhems förlag i Malmö år 1952), Svenska Riksarkivet med Svenskt Biografiskt Lexikon, Linda Hinners arbete "De fransöske handtwerkarne vid Stockholms slott 1693-1713" samt Martin Olssons stora verk "Stockholms slotts historia" i tre delar från 1940. Förvirringen gäller om fadern hette Jacques Foucquet eller Bernard Foucquet, att sönerna hette Jacques resp. Bernard det är alla överens om.

Jacques Foucquet

Vi på StockholmGamlaStan utgår från Linda Hinners arbete1 och forskningar därför att hon gått tillbaka till Frankrike och läst bl.a. bouppteckningen efter fadern och där benämns han som Jacques Foucquet d.ä. (den äldre), se hans namnteckning ovan, och föddes i Abbeville, troligen år 1639, och dog i Frankrike år 1731 enligt nämnda bouppteckning. Det finns även ett brev från hans dotter som berättar att hennes far, Jacques Foucquet, dött år 1731 vid åldern av 92 år.

 

Om Otto Meyer

Johan Friedrich Otto Meyer var en av landets större gjutare av konstverk på sin tid.

Han föddes i Stockholm den 24:e januari år 1852 i Gamla Stan (Tyska Sanka Gertruds församling i Gamla Stan). Han far var hovlitografen Johan Fredrik Meyer (1836-1893) och hans mor var Theresa Katarina Rosenthal. Han växte upp i Klarakvarteren nära Gamla Stan. Åren 1865-1868 studerade han vid Akademien för de Fria Konsterna (FrKA) i Stockholm och senare Slöjdskolan i Stockholm 1868-1870.

Åren 1871-1872 studerade han modellering och cieselering utomlands hos statygjutarfirman Lentz & Heroldts i Nürnberg. År 1873 var han s.k. auskultant vid Kungliga gjuteriet i Wien och åren 1873-1874 praktiserade han i Stuttgart och Florens.

År 1875 återvände han till Stockholm och grundade sin egen gjuterifirma på Östermalm. År 1884 flyttade han firman till Kungsholmen och ändrade även namnet till Otto Meyer & Kompani vilket senare år 1889 ändrades till AB Förenade Konstgjuterierna och slutligen år 1900 när firman flyttade till Västmannagatan 81 fick den namnet Otto Meyers Konstmetal- och Zinkgjuteri. År 1908 blev han även utsedd till Kunglig hovleverantör. År 1919 lämnar han ansvaret för företaget till sin medarbetare Adolf Spanier. Verksamheten upphör i slutet av 1970-talet.

Den 10:e april år 1895 gifter han sig med Anna Sofia Gustafva Nilsson (1871-1953) dotter till fastighetsägaren Gustaf Magnus Nilsson och Sofia Charlotta Andersson. Han dog den 26:e september år 1933 i Stockholm

Kända statyer som Otto Meyer har gjutit i Gamla stan är: Kristina Gyllenstierna, Barmhärtigheten, Poesin, Musiken, Religionen, Dimman, Sankt Göran gruppen samt Enleveringsgrupperna.

Kända statyer som Otto Meyer har gjutit på andra ställen är t.ex:
Dramatens entréstatyer år 1904 (Stockholm).
Oxenstierna på Gustav Adolfs torg år 1906 (Stockholm).
Nils Ericson, Centralen år 1903 (Stockholm).
Asagudarna på Djurgårdsbron utställningsåret 1897 (Stockholm).
Snöcklockan på Mariatorget år 1900 (Stockholm).
Karl XV på Djurgården år 1909 (Stockholm).
Karl X Gustav på Djurgården år 1917 (Stockholm).

Karl XI år 1904 (Göteborg).
Magnus Stenbock år 1901 (Helsingborg).
Karl XI år 1897 (Karlskrona).
12 statyer vid Kiruna kyrka år 1913.
Gustav Vasa år 1903 (Mora).
Lek vid stranden år 1910 (Saltsjöbaden).
Gustav II Adolf år 1911 (Sundsvall).
Karl X Gustav år 1915 (Uddevalla).
Geijer år 1888 (Uppsala).
Polhem år 1911 (Visby).

Linné år 1891 i Chicago (U.S.A).
Statyerna vid Villa Ensi år 1912 i Helsingfors (Finland).
Det lider mot skymning år 1904 i Köpenhamn (Danmark).

Otto Meyer skall inte blandas ihop med släkten Meyer som kom till Sverige på 1630-talet och som fram till år 1797 drev landets största konst- och klockgjuteri och har gjutit en rad av de främsta konstverken under den aktiva tiden.



Test