Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Dimman i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 6 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Dimman

Årtal: 1910
Konstnär: Gusten Lindberg
Gjutare: Otto Meyer
Material: Brons
Lat: 59.328029  Long: 18.070943

 

Om konstverket

Konstverket Dimman står i den södra delen av Strömparterren och gjordes av konstnären Gusten Lindberg år 1910, men det var inte hans första version av konstverket. Redan år 1885 när han verkade och bodde i Paris hade han gjort den första versionen, då i gips och för den fick han år 1889 en guldmedalj på världsutställningen i Paris.

Dimman ursprunglig placering

Dimman är en symbolisk tolkning av ett naturmotiv i form av en kvinnofigur och är gjord i brons. Placeringen nära vattnet och med ryggen mot vattnet är inte en tillfällighet utan skall symbolisera just dimman som nyss uppstigen från vattnet. Notera också att mellan den nedre delen av hennes ben är det näckrosblad som avbildas och det genom dessa hon stiger upp ur vattnet.

Under några år före 2014 var konstverket tillfälligt placerat längre in på Strömparterren (nära Norrbro och Stallkanalen), efter en renovering av Strömparterren 2010-2011, men tack vare en insats av Björn Lindberg (släkting till konstnären) flyttades Dimman tillbaka till dagens placering nära vattnet. Ursprungligen stod statyn något närmare Milles "Solsångaren" och hade en helt annan än dagens sockel i granit (se bilden ovan).

Gusten Lindberg var även en bildhuggare och år 1904 hugg han konstverket i marmor som idag går att se på Nationalmuseum. Notera gärna att längst ner på foten på själva statyn (från den vänstra sidan) så har konstnären signerat konstverket.

Statyn som står på Strömparterren gjorde han troligen år 1905-1906 åt ägaren, Jacob Fredrik Hagström, av tidningen Fäderneslandet som på 1800-talet var en av Sveriges mest kända tidningar. Hagström gav år 1910 statyn till Stockholms stad som placerade den där den står idag på Strömparterren.

Det finns ett exemplar till av konstverket och det finns i Göteborg, det hade köpts av Sophus Petersen som skänkte det år 1914 till Göteborgs stad som satte upp det i Lorensbergsparken. Idag återfinns det i Trädgårdsföreningens park i Göteborg nära Palmhuset.

 

Om Gusten Lindberg

Vilhelm Mauritz Gustaf Lindberg, kallad för Gusten Lindberg, föddes år 1852 i Stockholm. Hans far var sjökaptenen Wilhelm Lindberg och hans mor var Maria Lovisa Norrman.

Han växte upp i Stockholm tillsammans med sin yngre bror Axel, men efter faderns död när han endast var 11 år var livet mera knapert och de bytte ständigt bostad. Han började vid unga år som lärling hos ornamentsbildhuggaren Henrik Nerpin (1834-1908) på dennes verkstad i Stockholm. Hans arbete var att bl.a. skära ornament i trämöbler samt utföra enklare stuckarbeten.

Det var sannolik också hos Nerpin han träffade den blivande skulptören Per Hasselberg (1850-1894) som under samma period också var lärling hos Nerpin, de skulle senare tillbringa ett antal år i Paris tillsammans och förbli goda vänner fram till Hasselbergs död år 1894. Senare fortsatte Gusten som elev hos skulptören Frithiof Kjellberg (1836-1885) som också var professor vid Konstakademien där Gusten började studera år 1873.

Åren 1873-1878 på Konstakademien utvecklade Gusten och han gjorde arbeten som "Eva vid Abels lik" år 1876 och "David med slungan" år 1877. Efter att tagit sin examen vid Konsthögskolan fick han ett resestipendium som gjorde att han år 1881 kunde resa till Paris där han kom att stanna till år 1889, det var under den här tiden han började kalla sig för Gusten.

I Paris återförenades han med sin gode vän Per Hasselberg som hade kommit dit redan 1876 och de båda tog intryck av den franska salongskonsten och dess natursymbolik, något som bl.a. skulle visas i Gusten verk som t.ex. "Dimman" som han gjorde i gips första gången år 1885. Här kan det vara av intresse att jämföra "Dimman" med Hasselbergs "Snöklockan" som denne fick pris för på Parissalongen år 1881, det finns betydande liknelser mellan de båda vilket säkert inte var en tillfällighet.

Det var också år 1885 som gruppen "Opponenterna" (senare Konstnärsförbundet) bestående av 85 svenska konstnärer, under ledning av Ernst Josephson, bildades och ställde krav på en modernisering av Konstakademien. Per Hasselberg tillhörde de ledande inom gruppen och Gusten anslöt sig också även om han inte var tongivande på något sätt.

Under tiden i Paris ställde Gusten ut med bl.a. "Brutna bojor" år 1882, "Vågen" år 1883, "Gosse som badat" år 1884 och så framförallt "Dimman" år 1885 som han på Paris salongen år 1887 får "mention honorables". För Dimman skulle han två år senare på världsutställningen i Paris år 1889 få första pris. Det kom att bli hans i särklass mest kända och firade konstverk trots att när den ställdes ut på Konstnärsförbundets utställning i Stockholm år 1886 fick den kommentarer som "det stilvridiga försöket att i statyframställning ge bilden av ett lätt svävande väsen".

Idag finns "Dimman" utställd på fyra ställen, på Strömparterren i Stockholm (1905, den placerades dock på Strömparterren först år 1910) gjord i brons, i Wennbergsparken i Karlstad (1937) gjord i brons, i Trädgårdsföreningen i Göteborg (1914, stod först i Lorensbergsparken men flyttades till Trädgårdsföreningen år 1975) i brons och på Nationalmuseum i Stockholm (1904) huggen marmor. Ibland anges felaktigt att det finns ett exemplar på Karlstads museum men det är statyn som idag står på Nationalmuseum och under åren 1929-1955 var utlånad till museet i Karlstad.

År 1894 dog Gustens gode vän Per Hasselberg och han får ta över dennes atelje, ett ombyggt stall, på Östermalmsgatan 2B (idag nr 36 på samma gata) Här utförde han en rad andra offentliga kostnverk som t.ex. "Vågen" som han gjorde i gips år 1885 och som finns på museet i Östersund samt i marmor på Nationalmuseum. "Snäckan" från 1889, "Johannes döparen" från 1890 samt tre konstverk vid Hallwylska palatset/museet i Stockholm. De vid Hallwylska palatset är fontängruppen "Neptunus" som står på innergården samt de två kandelaberfigurerna "Morgon" och "Afton" vid entrén. Gusten gjorde även "Komedien" vid Dramaten år 1907, "Eko" i gårdsrummet vid Strandvägen 7 i Stockholm år 1910 samt en rad andra mindre föremål.

Gusten blir utmämnd till Riddare av Kungliga Vasaorden den 6:e juni år 1911 för sin insatser, nu har han också flyttat ateljen från Östermalm till Ulriksdal. Gusten gifter sig aldrig och får inte heller några barn, han hade en kortare förbindelse med en kvinna vid namn Eugenie under tiden i Paris. Gusten dör i Solna år 1932 där han bodde på Solna ålderdomshem de sista åren tillsammans med sin bror Axel.

 

Om Otto Meyer

Johan Friedrich Otto Meyer var en av landets större gjutare av konstverk på sin tid.

Han föddes i Stockholm den 24:e januari år 1852 i Gamla Stan (Tyska Sanka Gertruds församling i Gamla Stan). Han far var hovlitografen Johan Fredrik Meyer (1836-1893) och hans mor var Theresa Katarina Rosenthal. Han växte upp i Klarakvarteren nära Gamla Stan. Åren 1865-1868 studerade han vid Akademien för de Fria Konsterna (FrKA) i Stockholm och senare Slöjdskolan i Stockholm 1868-1870.

Åren 1871-1872 studerade han modellering och cieselering utomlands hos statygjutarfirman Lentz & Heroldts i Nürnberg. År 1873 var han s.k. auskultant vid Kungliga gjuteriet i Wien och åren 1873-1874 praktiserade han i Stuttgart och Florens.

År 1875 återvände han till Stockholm och grundade sin egen gjuterifirma på Östermalm. År 1884 flyttade han firman till Kungsholmen och ändrade även namnet till Otto Meyer & Kompani vilket senare år 1889 ändrades till AB Förenade Konstgjuterierna och slutligen år 1900 när firman flyttade till Västmannagatan 81 fick den namnet Otto Meyers Konstmetal- och Zinkgjuteri. År 1908 blev han även utsedd till Kunglig hovleverantör. År 1919 lämnar han ansvaret för företaget till sin medarbetare Adolf Spanier. Verksamheten upphör i slutet av 1970-talet.

Den 10:e april år 1895 gifter han sig med Anna Sofia Gustafva Nilsson (1871-1953) dotter till fastighetsägaren Gustaf Magnus Nilsson och Sofia Charlotta Andersson. Han dog den 26:e september år 1933 i Stockholm

Kända statyer som Otto Meyer har gjutit i Gamla stan är: Kristina Gyllenstierna, Barmhärtigheten, Poesin, Musiken, Religionen, Dimman, Sankt Göran gruppen samt Enleveringsgrupperna.

Kända statyer som Otto Meyer har gjutit på andra ställen är t.ex:
Dramatens entréstatyer år 1904 (Stockholm).
Oxenstierna på Gustav Adolfs torg år 1906 (Stockholm).
Nils Ericson, Centralen år 1903 (Stockholm).
Asagudarna på Djurgårdsbron utställningsåret 1897 (Stockholm).
Snöcklockan på Mariatorget år 1900 (Stockholm).
Karl XV på Djurgården år 1909 (Stockholm).
Karl X Gustav på Djurgården år 1917 (Stockholm).

Karl XI år 1904 (Göteborg).
Magnus Stenbock år 1901 (Helsingborg).
Karl XI år 1897 (Karlskrona).
12 statyer vid Kiruna kyrka år 1913.
Gustav Vasa år 1903 (Mora).
Lek vid stranden år 1910 (Saltsjöbaden).
Gustav II Adolf år 1911 (Sundsvall).
Karl X Gustav år 1915 (Uddevalla).
Geijer år 1888 (Uppsala).
Polhem år 1911 (Visby).

Linné år 1891 i Chicago (U.S.A).
Statyerna vid Villa Ensi år 1912 i Helsingfors (Finland).
Det lider mot skymning år 1904 i Köpenhamn (Danmark).

Otto Meyer skall inte blandas ihop med släkten Meyer som kom till Sverige på 1630-talet och som fram till år 1797 drev landets största konst- och klockgjuteri och har gjutit en rad av de främsta konstverken under den aktiva tiden.



Test