Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Carl von Linne i Gamla Stan i Stockholm

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Carl von Linne

Årtal: 1900
Konstnär: Johan Axel Wetterlund
Gjutare: Förenade Konstgjuterierna
Material: Zink överdragen med koppar
Lat: 59.326151  Long: 18.071555

 

Om konstverket

De stora statyerna i nischerna på det Kungliga slottets södra fasad föreställer snillen som gjort något för nationen Sverige, de står på Nationens sida av slottet. De beställdes av kung Oskar II i samband med den stora renoveringen av slottet vid sekelskiftet och sattes upp åren 1899-1902.

Carl von Linne

Carl von Linne föddes i Småland den 13:e maj år 1707 och blev en av världens mest kända botaniker. Hans främsta insats var att lägga grunden för den moderna nomenklaturen och systematiken inom biologin som grupperar växter och djur. Han var dessutom en av de sex grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien.

Hans mest kända verk är "Systema naturae" där naturens tre riken systematiseras avseende ordning, släkten och ras. Han var under en tid verksam som läkare i Stockholm och bodde i Gamla Stan, han blev mycket populär hos sin patienter för att han verkligen hade kunskap och inte bara "kapade ben".

Statyn

Statyn av Carl von Linne gjordes i gipsmodell av Johan Axel Wetterlund och gjöts av Erik Pettersson hos AB Förenade Konstgjuterierna. Statyn är gjord i zink men överdragen med koppar för att se ut som en kopparstaty. Zink användes för att minska kostnaden.

Linne är iklädd en typisk dräkt från 1700-talet. Långrock som under Rokokon blev lite kortare, kallades för manteau, knälånga byxor och knähöga strumpor. Skor med låga klackar och ett spänne upptill. Skjortan har utsmyckningar, s.k. krås. Notera peruken som var vanlig för förnämare män vid den här tiden, ofta vitpudrade. I sina händer håller han delar av växter som var hans stora intresse och kännetecken. Notera även käppen som står på hans vänstra sida.

Statyn är ca 2,8 meter hög och väger ca 300 kilo. Den finansierades av kronprinsessan Victoria av Baden. Statyn togs ner för rengöring hos Cai Zetterström och Leif Larsson år 1993 och sattes tillbaka igen år 1995.

 

Om Johan Axel Wetterlund

Johan Axel Wetterlunds konst ser många människor dagligen men väldigt få vet vem han var, det är inte så konstigt för han var en extremt tillbakadragen människa och blev kanske mest uppmärksammad efter sin död år 1927.

Johan Axel Wetterlund föddes i Fagerhult i Gustav Adolfs socken den 15:e januari år 1858, han hade en två år äldre bror (Emil) och skulle få 6 yngre syskon. Fadern var möbelsnickaren Lars Johan Wetterlund och hans mamma var Sofia Kristina Andersson-karp.

Vad vi vet så hjälpte Johan Axel och hans äldre bror Emil fadern i möbelsnickeriet, de hade säkert varit engagerade i att karva ut ornament ur träet som möblerna byggdes av. De hade dessutom fått skulptera i trä figurer föreställande hästar och krucefix, redan 6 år gammal så skapade Johan Axel sin första kristusgestalt i trä. När han var 14 år gammal snidade han ett mycket välgjort krucifix i trä som fortfarande finns att se i hans barn- och ungdomskyrka - Gustav Adolf i Habo kommun.

I februari år 1876 dör fadern i lunginflammation och Johan Axel tillsammans med brodern Emil reser till Stockholm för att börja studera på slöjdskolan (nuvarande Konstfack). Att de kunde börja studera tyder på att de hade tjänat så mycket pengar att de hade råd alternativt att de kom under beskydd av någon välbeställd person. Troligen studerade de där åren 1876-1879 (skolan ändrade namn till Tekniska skolan år 1879 så vid det laget måste de ha avslutat sina studier).

Redan under studietiden blev flera arkitekter intresserade av brödernas kunskaper och började anlita dem för olika uppdrag. Emil arbetade bl.a. för arkitekten Helgo Zettervall (1831-1907, Sveriges kanske främsta arkitekt när det gäller restaurering av gamla byggnader) och arbetade bl.a. med ombyggnaden av Uppsala domkyrka. Den idag kända skulptören Carl Eldh som bl.a. har gjort Brantingmonumentet och Strindbergmonumentet gick i lära hos Emil Wetterlund. Tyvärr kom Emil att brytas ner p.g.a. spritmissbruk och dog relativt ung.

Johan Axel började arbeta för den berömda arkitekten Fredrik Willhem Scholander och senare även Isac Clason, den senare hade han en nära yrkesrelation med under resten av livet. I Stockholm träffade också Johan Axel sin blivande hustru, Anna Maria, de gifter sig på nyårsafton år 1890 och får en son (blivande kyrkoherden Oscar Petri Wetterlund).

Åren 1880-1897 arbetade han under ovan nämnda arkitekter och i slutet av den perioden vet vi att han gör det stora stuckaturtaket samt två trappkandelabrar i det Hallwylska palatset. Tillsammans med konstnären Julius Kronberg gör han även den s.k. Nautiluspokalen år 1897 som gavs som en gåva till kung Oscar II och drottning Sofia på deras 25 års regeringsjubileum av Hovstaten. Det är på detta sätt som kung Oscar II får upp ögon för Johan Axel Wetterlund.

Åren 1899-1902 fick Johan Axel uppdrag av kung Oscar II att skapa några av det Kungliga slottets främsta skulpturer, de 8 skulpturerna längs den södra längan. Han fick också uppdraget att skapa bysterna på två arkitekter och två konstnärer som betytt mycket för byggandet av det Kungliga slottet, de sitter i två par på de nordöstra och sydöstra flyglarna mot Skeppsbron. Han fick han även uppdraget att skapa de 4 allegoriska konstverken som sitter längs Logårdsbarriären på det Kungliga slottet. Avslutningsvis så skapade han också de fyra lunette-medaljongerna i taket på det Södra valvet. Han blev m.a.o. kung Oscars favoritskulptör.

Efter denna intensiva period passar han på att göra en studieresa till Tyskland, Frankrike och Italien. Han hade varit där tidigare på 1890-talet men ville gärna återkomma, något han gjorde fler gånger.

År 1907 gör han Hazelius (grundare av bl.a. Skansen) bysten som står vid entren till Skansen. Åren 1909-1910 gör han flera utsmyckningar på Norrköpings nya rådhus (drygt ett 20-tal skulpturer, reliefer mm blir det). Han gör även det otroligt välkända konstverket i Stockholms centralstations centralhall, dricksvattenfontänen med de vattensprutande lejonen som pryds högst upp av en jordglob. På detta sätt blir han kanske den konstnär vars konstverk ses dagligen av mest människor i Stockholm, men trots det helt okänd.

År 1927 är han på resa i sitt älskade Tyskland när han i Köln den 23:e oktober dör av slaganfall, han blir 69 år. Det är nu, efter sin död, som han får en viss upprättelse och erkännande. På Liljewalchs höstsalong år 1928 görs en minnesutställning av Johan Axel Wetterlund och hela 50 av hans mindre skulpturer, ofta med djurmotiv, ställs ut. Detta uppmärksammades i pressen där det går att läsa rubriker som "Vårt lands största djurskulptör".

Det var också nu som professor Ragnar Josephsson skriver "Nyligen har en slottsskulptör gått ur tiden. Han har med sin konst prytt några av de mest monumentala byggnadsverken i Sverige och gjort det på ett sätt som borde ha förlänat honom hedersam namnkunnighet". Carl Milles lär ha sagt "Ack, den som ägt en gnista av Wetterlunds talang". Men i realiteten var Johan Axel Wetterlund en stilhärmare som inte utvecklade någon egen karaktäristisk stil och därmed inte fick stor uppmärksamhet. Hans stora förebild var bildhuggaren Jacues Philippe Bourchardon (1711-1753) och det var hans stil han försökte efterlikna.

 

Om Förenade Konstgjuterierna

Förenade konstgjuterierna skapades genom en sammanslagning av Otto Meyers & Kompani och Herman Bergmans konstgjuterier år 1898. Det formella namnet var Aktiebolaget Förenade konstgjuterierna f.d. Otto Meyer & Kompani. Verkställande direktör blev Jakob Martin Borgstedt vilket säkert var ett val för att inte Otto Meyer eller Herman Bergman skulle dominera företaget.

Redan år 1900 drar sig Otto Meyer ur företaget och bildar sitt Otto Meyers konstmetall- och zinkgjuteri medan Herman Bergman kvarstår till år 1908 när han också drar sig ur och bildar Herman Bergmans Konstgjuteri, det blev nådastöten för Förenade Konstgjuterierna som upphörde med sin verksamhet.

Under den korta tid företaget fanns till hann man gjuta ett stort antal kända konstverk, de kanske mest kända är de åtta snillena på det Kungliga slottets södra fasad men det finns en rad andra konstverk.



Test