Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Bågspännaren i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 3 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Bågspännaren

Årtal: 1916
Konstnär: Christian Eriksson
Gjutare: Herman Bergman
Material: Brons och granit
Lat: 59.322813  Long: 18.070986

 

Om konstverket

Bågspännaren som står på Kornhamnstorg är ett monument över Engelbrekt som avtäcktes söndagen den 29:e oktober år 1916. Det är gjutet i brons och står på en hög sockel med reliefer gjord av granit.

Om Engelbrekt1

Engelbrekt Engelbrektsson föddes på 1390-talet och ledde det s.k. Engelbrektupproret mot kung Erik av Pommern år 1434. Det grundades i ett stort missnöje med kung Eriks kyrkopolitik, skatter, utländska (främst danska) fogdar mm.

Han hade stor framgång och kungen avsattes men själv mördades han på en holme i sjön Hjälmaren den 27:e april år 1436. Han blev dock stor folkhjälte och symboliserar än idag folkets rätt till frihet och rättvisa samt Sveriges självständighet.

Bakgrund1

Bågspännaren skulle från början stå i Falun där man år 1902 hade arrangerat en tävling avseende ett monument för Engelbrekt. De första förslagen godtogs inte och det var först år 1904 när konstnärerna Christian Eriksson och Carl Milles lämnade in två förslag som arbetet med att välja ut ett monument började på riktigt.

Efter ett antal turer så lämnade Eriksson in ett nytt omarbetat förslag år 1909 men även det förkastades av juryn i Falun, detta förslag med tillhörande provmodell köptes då istället av Föreningen för Stockholms prydande och år 1911 erbjöd de Stockholms stad att överta konstverket. Detta accepterades och som plats valde man Kornhamnstorg.

Ur historisk synpunkt kan detta sägas var en lite felaktig plats, men bara lite. För det var nämligen på gatorna runt Söderport som Engelbrekt och hans mannar stred mot det danska riksrådet Erik Nilsson Gyllenstiernas soldater år 1436.

Dessa strider vanns av Engelbrekt med hjälp av Karl Knutsson Bonde som angrep västerifrån. Fast vid den här tiden låg Kornhamnstorg utanför stadsmuren och striderna fördes innanför, men det finns ingen bra plats för det stora monumentet på dessa gator och gränder så Kornhamnstorg är det närmast man kommer där det finns ett stort öppet torg.

Utformning1

Konstverket består av två delar, själva skulpturen i brons som påstås vara modellerad efter konstnären Christian Erikssons goda vän Gösta Fagerlind. Skulpturen visar en muskellös ung man som spänner en armborst för att skjuta mot förtryckaren Erik av Pommern (kung av Sverige åren 1396-1435) och hans män. Den gjöts av Herman Bergmans konstgjuteri år 1916 i brons.

Sockeln har en relief på varje sida som är ritad av Christian Eriksson och är huggen direkt i sockel, okänt vem som var bildhuggaren. Relieferna visar händelser ur Engelbrekts befrielsekamp enligt Engelbrektskrönikan (ingår även i Karlskrönikan som du kan ladda ner här) mot Erik av Pommern (efter att upproret fördrivit Erik av Pommern år 1435 regerade han endast ett år till år 1436 när han mördades) enligt följande:

Relief Nordväst

Nordväst - Två upprorsmän till häst. Merparten av alla upprorsmän var vanliga människor och de hade normalt inga hästar när de stred, detta var förbehållet de rika i samhället. Detta är m.a.o. säkerligen ledare för upproret då dessa dessutom är klädda i rustningar vilket endast adeln hade råd med.

När Christian Eriksson skulle rita reliefen åkte han bl.a. till sin gode vän Hj Törnqvist i Husby (Uppland) för att studera hästar, den hästen han avbildade var Hj Törnqvist stora hingst Stig som syns närmast på reliefen.

Relief Nordöst

Nordöst - Upprorsmän med armborst och Stockholms sigill. Denna relief visar sannolikt striderna på gatorna och gränderna i närheten av söderport i Gamla Stan år 1434.

Relief Sydväst

Sydväst - Upprorsmän med pikar. Upprorsmän på marsch med pikar och klubbor. Troligen avbildar detta marschen till Stockholms där Engelbrekt belägrade Stockholms slott och efter två år lyckades avsätta kung Erik av Pommern.

Relief Sydöst

Sydöst - Engelbrekt med upprorsmän. Denna relief visar sannolikt hur upproret börjar och Engelbrekt (Engelbrekt Engelbrektsson) väljs som ledare och hövitsman år 1434 av dalkarlarna.

Det är Engelbrekt som står i centrum hållande ett svärd med båda händerna och de som står runt om honom greppar också svärdet som en bekräftelse på deras samtycke.

Det var Föreningen för Stockholms prydande som köpte modellen till konstverket från Falun men det var Eva Bonniers konstnämnd som betalade 26 000 kronor inkl. ersättningen till konstnären Christian Eriksson för att göra konstverket.

Enligt konstnären själv räckte inte pengarna utan han fick betala en del av kostnaderna ur egen ficka, ca 15 000 kronor enligt uppgift. Stockholms stad betalade inget då de fick den till skänks.

Tittar du riktigt noggrant så kan du se på baksidan av statyn, längst ner på bronssockeln att det står "Herman Bergman Fud 1916" vilket betyder att det är Herman Bergmans Konstgjuteri som har gjutit konstverket. Ordet Fud betyder "fudit" på latin översätts med "har gjutit". Siffrorna är årtalet då konstverket gjöts på gjuteriet.

Djurgården IF

Bågspännaren är också ett motiv som idrottsföreningen Djurgården (Djurgården IF) har tagit till sig redan år 1955 när man avtäckte en minnessten av föreningens första tid från 1890-talet och där finns motivet i relief. Idag återfinns motivet inom föreningen på plaketter mm samt att tidningen om föreningens fotbollsverksamhet har fått namnet Bågspännaren.

Avtäckelsen1

Söndagen den 29:e oktober år 1916 stod det vackra konstverket klart och invigdes i närvaro av många prominenta personer, kronprins Gustaf (blivande kung Gustav VI Adolf), prins Eugen, professor Leche som också invigningstalade, Stockholms stadsfullmäktige samt flera hundra privatpersoner. Det var kronprins Gustaf som avtäckte konstverket.

 

Om Christian Eriksson

Christian Eriksson föddes år 1858 i det nyligen byggda huset på Haget väster om Arvika. Han var son till snickaren Erik Olsson (död 1905) och hans mor var Stina Olsdotter. Han växte upp med 5 syskon (ytterligare 4 dog före vuxen ålder), Ola (1852-1942), Elis (1856-1936), Gustaf (1860-1905), Karl (1862-1957) och Karin (född 1865). Hans far hade sin snickarverkstad i Taserud på andra sidan Arvika och där låg också gården Nytomta som fadern hade tagit över efter sin far år 1850.

Christian börjar tidigt i faderns snickarverkstad där även hans bröder Ola och Elis arbetar. Snickarverkstaden drevs senare under många år av fadern, Elis och Karl. Då under namnet Erikssons Möbelverkstad och den kom att bli känd med ett antal uppmärksammade möbelgrupper där Ola var formgivaren och Christian dekoratören. Andra kända konstnärer som t.ex. Ragnar Östberg bidrog och var ofta gäst o Taserud. Höjdpunkten för företaget var världsutställningen i Chicago år 1893 där man fick en bronsmedalj för sitt hantverk och Stockholmsmässan år 1897 där man fick stor genomslag med efterföljande beställningar från personer med namn som Bonnier, Fåhraeus, Laurin och Thiel.

Christians äldre bror Ola lämnar Taserud år 1870 och börjar som ornamentbildhuggare hos Jörlings verkstad på Regeringsgatan i Stockholm och på kvällarna går han på Tekniska skolans (numera Konstfack) aftonskola. År 1875 behöver Mäster Jörling mer hjälp och Ola rekommenderar Christian till Jörling och denne anländer till Stockholm år 1875. Även Christian går aftonskolan på Tekniska skolan åren 1875-1878.

År 1876 reser Ola vidare till Tyskland och i Hamburg arbetar han bl.a. hos ornamentskulptören Ziegler. När Ola påbörjar sin gesällvandring år 1878 rekommenderar han Ziegler att anställa sin bror Christian vilket Ziegler också gör och Christian anländer till Hamburg år 1878 och tar över broderns gesällplats. Åren 1878-1883 stannar Christian i Hamburg och arbetar under några olika konstnärer men går också på "Allegeine Gewerbeschule" samt hos arkitekten Bichweiler på dennes "Kunstgewerbliche Werkstatt".

Den 27:e september år 1883 (examen 7:e januari år 1885) börjar han på "Ecole nationale des arts decoratifs" i Paris. Även här har han följt efter sin bror Ola (på dennes uppmaning) som år 1878 reste till Paris, dock gick han aldrig på denna skola enligt vad som är känt. Ola hade dock redan år 1880 återvänt till Taserud och kommer där att gå in i snickarverkstaden och förvandla den till den framgångsrika Erikssons Möbelverkstad.

Christian å andra sidan stannar i Paris till år 1897 och under åren 1885-1887 studerar han vid "Ecole nationale et speciale des beaux-arts" där hans lärare är bildhuggaren och målaren Jean Alexander Joseph Falguiere, han arbetar även vid dennes atelje. Han får år 1887 medalj för sina figurer med antiken som förebild. Han ställer ut på salongen i Paris år 1888 och får medalj för sin skulptur "Martyren". Åren 1890, 1891 och 1892 gör han studieresor till Italien och slutligen år 1897 återvänder han till Stockholm där han får en atelje vid Karlaplan. Han bidrar till Erikssons Möbelverkstads utställning på Stockholmsutställningen år 1897.

År 1894 gifter han sig med Jeanne de Tramcourt (1875-1952, ligger begrav i Flen), de kommer år 1905 att få sonen Matts och senare dottern Kajsa.

Christian kommer under åren 1897 till 1925 hjälpa sina bröder med utsmyckning mm av deras möbler, det upphör år 1925 när snickeriet brinner ner och verksamheten i stort sätt upphör. Efter sin hemkomst år 1897 gör han en rad offentliga konstverk som "Jenny Lind" utanför Operan i Stockholm år 1898, "Idyll" i Helsingborg år 1907 mm. År 1905 flyttar han till Maria Prästgatan där han kommer att ha sin atelje och bostad resten av sitt liv.

Under åren 1907-1919 är han ofta i Taserud men utför även andra konstnärsuppdrag. Han skiljer sig år 1911 och gifter om sig med Ebba Dahlgren (1878-1951) år 1913 och de får år 1919 sonen Liss som också kommer att bli en framstående konstnär. Det är ungefär nu som de stora konstverken som gjort Christian Eriksson så känd kommer. Skulpturen "Bågspännaren" i Gamla Stan i Stockholm år 1916, "Baltzar von Platen" i Motala år 1922, "Sankt Göran och Draken" vid Stadshuset i Stockholm år 1923, "Hertig Karl" i Karlstad år 1926, "Engelbrekt" utanför Stockholms stadshus år 1932 m.fl.

Han kom att bli den ledande skulptören i Sverige under sin senare tid på 1920- och 1930-talet som många andra skulptörer såg upp till. Christian Eriksson dör den 6:e november år 1935 i Stockholm men ligger begraven vid Mikaelikyrkan i Arvika, nära sitt barndomshem. Inne i kyrkan finns även hans skulptur "Ödmjukheten" (i form av en ung flicka klädd i lång klänning) samt dopfunten i trä som är snidad av hans bror Ola Eriksson. Gravhällen är slät med endast en krans skulpterad och den är gjord av sonen Matts, inskriptionen lyder "Bildhuggaren Christian Eriksson".

Vid hans begravning i Arvika sa prins Eugen "Om man en gång i tiden skulle i jorden finna brottstycken av något av hans skulpturverk, så skulle man genast se, att det var en formens mästare som skapat dem, så intensivt och levande var genomförandet; intet överlämnat åt slumpen". Konstnären Carl Eldh sa "Christian Eriksson var en stor bildhuggare, en av de ärligaste vi någonsin ägt. Hans konstnärliga vapen voro rena och blanka. All ärlig strävan vann hans sympati. De unga konstnärerna ha förlorat en varm talesman, en uppriktig vän. Hans plats står tom och förblir så, ty han var i allo en personlighet".

 

Om Herman Bergman

Per Herman Bergman föddes år 1869 i Stockholm där han växte upp. Han skulle komma att blir grundaren av det största konstgjuteriet i dagens Sverige och dessutom Kunglig hovkonstgjutare. Här är hans och konstgjuteriets historia.

Bergman studerade konst och konstgjuteri i Stockholm och fick kammarkollegiets stipendium för resor utomlands. När han återvände till Sverige år 1895 grundade han Herman Bergmans konstgjuteri på Roslagsgatan 31 i Stockholm. År 1899 bildade han tillsammans med Otto Meyer företaget Förenade Konstgjuterierna där han till att börja med blev disponent och verkställande fabrikschef. Vd för bolaget blev Jakob Martin Borgstedt medan Otto Meyer blev gjuterichef.

Bergman gifter sig i slutet av 1890-talet med Emilia Elisabeth Tolf (1872-1962) och de kommer att få 4 barn. Skulptrisen Astrid Linnéa Mathilda (1898-1980) som senare gifter sig med Evert Taube, konstgjutaren Folke Herman (1901-1964), arkitekten Fransk Hemming (1905-1994) och konstgjutaren Per Gösta (1912-1977).

Företaget skulle få ett kort men framgångsrikt liv, redan år 1900 lämnar Otto Meyer företaget för att bilda sitt eget konstgjuteri. Herman Bergman tar då över som Vd och driver företaget fram till år 1908 då han ombildar det till Herman Bergmans Konstgjuteri AB. Under perioden 1900-1908 använder företaget bl.a. en gjutmetod utvecklad av Carl Hugo Magnus Elmqvist (1862-1930) som kallades för Elmqvistska gjutningsmetoden som var en förbättring av den s.k. "Cire perdue" metoden.

År 1908 grundar han Herman Bergmans Konstgjuteri AB som idag är Sveriges äldsta och största konstgjuteri. Till en början låg gjuteriet på Roslagsgatan 31 (1908-1948) och flyttade först år 1948 till Enskede söder om Stockholm, där finns det än idag på Sandborgsvägen. Gjuteriet använde sig av två gjuterimetoder, "Cire perdue" och "Sandgjutning". Den första är en vaxgjutningsmetod som används främst för mindre och medelstora konstverk medan Sandgjutning passar bäst till de riktigt stora. Under perioden 1916-1921 var formgivaren Elis Bergh (1881-1954) direkt knuten till företaget (han var även fabrikschef under en kort tid) för att formge industriprodukter som företaget börjat tillverka. Bergh skulle senare bli mest känd för sin formgivning av Kosta glasbruks produkter.

Under 1950-talet upplever företaget sin guldålder och har som mest hela 100 anställda (år 1955) och gjorde mer än bara konstgjutningar. Man tillverkade maskindelar till båtmotorer, kassaapparater, belysningsarmaturer mm. Tiderna ändrades dock när plasten gjorde sitt intåg och många av företagets produkter gick inte längre att sälja, i slutet av 1950-talet går företaget i konkurs 2 gånger. Det beror också på att företagets största enskilda kund, Carl Milles, dör år 1955.

År 1954, när företaget stod på sin topp, dör Per Herman Bergman och verksamheten tas över av sonen Per Gösta Bergman, kallad för P-G. Även hans bror Folke arbetar i företaget som konstgjutare vid den här tiden. P-G driver företaget fram till år 1977 när han dör och företaget tas över av 3 anställda, Jean Minne, Ingvar Gunnars och Gösta Bergqvist. Under P-G:s tid som chef för företaget konsolideras det och satsar på kärnverksamheten som är gjutning av skulpturer och konstföremål i brons. Antalet anställda minskar till knappt 10 men är lönsamt.

År 2000 säljer de 3 delägarna företaget till de andra 4 anställda, Tomas Broman, Leif Schölin, Thomas Gardebo och Jesper Lodén. År 2010 tillkommer en ny delägare, Anneli Scheutz och antalet anställda uppgör till drygt 10.

Kända konstverk och skulpturer som är gjutna av Herman Bergmans Konstgjuteri är bl.a. Bågspännaren vid Kornhamnstorg i Gamla Stan, Familjen vid Mälartorget i Gamla Stan, Solsångaren på Strömparterren i Gamla Stan, Lars Johan Hierta vid Riddarhustorget i Gamla Stan, Slottsrelieferna vid Kungliga slottets södra fasad i Gamla Stan, medaljongen vid Carl Larssons födelsehus i Gamla Stan, Poseidon på Götaplatsen i Göteborg, Brantingmonumentet vid Norra Bantorget i Stockholm, Strindbergmonumentet vid Tegnérlunden i Stockholm mm.

Per Herman Bergman ligger begravd vid Norra begravningsplatsen i Stockholm (Kvarter 19B grav 149). Gravstenens skulptur är gjord av skulptören Eric Grate (1896-1983) och föreställer en ung man som håller en fiol i sin vänstra hand och en fiolstråke i sin högra. Grate gjorde en liknande skulptur år 1937 som heter Folkvisan där en motsvarande ung man håller en fiol i sin vänstra hand och ursprungligen en fiolstråke i sin högra men den har förkommit. Skulpturen vid graven är självfallet gjuten av Herman Bergmans Konstgjuteri.



Test