Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Atlanter i Gamla Stan i Stockholm

Bilden ovan finns i 3 varianter. För att se alla drar du bara med musen eller fingret till vänster eller höger på bilden.

OBS: Vill du ha bilden i lågupplöst format utan kostnad hör du av dig via vår kontaktsida så skickar vi gärna bilden du ser (utan Copyright texterna). Vi vill dock att du anger www.stockholmgamlastan.se som källa när du publicerar den på Internet. Alla bilderna finns även i högupplöst format (TIF) att köpa för en billig peng, hör av dig via vår kontaktsida så berättar vi mer.

 

Information om Atlanter

Årtal: 1630
Konstnär: Martin Redtmer
Gjutare: Okänd
Material: Ek
Lat: 59.322895  Long: 18.071373

 

Om konstverket

Burspråket som skulpturerna bär upp på sina axlar kallas för en "Kanarp" och byggdes troligen runt år 1630, kanske utformades de av bildhuggarmästaren Mårten Redtmer som bl.a. var ansvarig för utsmyckningen av regalskeppet Vasa eller någon av hans gesäller som Christian Julius Döteber. Atlanterna är samtida med Vasa, har likheter med motsvarande figurer på Vasa och Redtmer utformade även den s.k. Kopparmatte i Gamla Stan så han var verksam på flera olika områden den här tiden.

Kanarpen satt inte i det nuvarande huset från början utan sannolikt i en av von der Lindeska palatset flyglar mot söder som inte sträckte sig hela vägen ut till dagens Kornhamnstorg. Palatset förlängdes söderut på 1650-talet och det var sannolikt då "Kanarpen" också flyttades och sattes in på sin nuvarande plats. Palatsets södra del började under första halvan av 1700-talet att kallas för det Scharenbergska huset och har senare genomgått en rad ombyggnader, den senaste 1937, och fått dagens utseende medan Kanarpen behållit sitt 1630-tals utseende.

En Kanarp är en form av burspråk men med avsedd för bevakning och inte bara en utsmyckning, från en kanarp kan man se utefter husets (skeppets) sidor och har därmed ett 180 graders synfält. Detta syns bl.a. på regalskeppet Vasas akterparti som också har skulpturer som bär upp Kanarpen på sina axlar.

Skulpturerna kallas för Atlanter och är s.k. hermer gjorda i trä. En Herm är en figur som är skulpterad eller snidad på en stödjande pelare och är vanliga inom arkitekturen. T.ex. så har det Kungliga slottet i fasaden mot den Yttre Borggården hela 10 hermer fast där är det kvinnliga figurer och kallas därför Karyatider. Atlanter är istället mansgestalter av hermer. De kommer från den romerska och grekiska mytologin.

Atlanter maskaron

Under varje atlant så sitter det en s.k. maskaron (se bilden ovan) som också är en del av hermen och överst så är den övre delen av huvudet täckt av den kappa (i trä) som sitter under hela kanarpen.

Atlanterna är utformade i samma stil som Mårten Redtmers andra figurer på regalskeppet Vasa och Kopparmatte (figuren överst på Kåken på Stortorget) varför det är troligt att han var inblandad i dess skapande. Det var också under den tiden Redtmer var som mest produktiv.

Atlanter huvuden

Det finns de som tror att några av Atlanterna är utformade efter Gustaf Gustafsson av Vasaborgs utseende (se bilden ovan, atlanten till vänster och Gustafsson till höger) , han var bror till Kung Gustav II Adolf och fick huset som gåva av sin brorsdotter Drottning Kristina år 1648. Det finns tveklöst en likhet men Atlanterna är gjorda ca 20 år tidigare så det är inte så troligt och vem är i sådana fall kvinnan (se bilden ovan)?

 

Om Martin Redtmer

Martin Redtmer föddes troligen år 1575 i västra Tyskland eller östra Nederländerna. Det finns olika uppgifter om hans namn som kan har varit, Mårten eller Morten som förnamn och Rethmer, Rutner eller Rythmer som efternamn.

Vi vet att han arbetade i Estland år 1618 och att han år 1621 fanns i Stockholm, då var han verksam på arbetet med utsmyckningen av den stora s.k. "Dübenorgeln" (invigd år 1609) i Tyska kyrkan i Gamla Stan i Stockholm (senare flyttad till kyrkan i Övertorneå år 1779 där den fortfarande finns att beskåda). Det är framförallt de stora sniderierna på utsidan av orgeln som är gjorda av Redtmer. En replik av orgeln återinvigdes den 8:e maj år 2004 i Tyska kyrkan och där finns även kopior av sniderierna av Redtmer att beskåda.

Senast år 1625 är han anställd av Svenska flottan och går under benämningen "Mäster Mårten Billetssnidare". Detta är en period när flottan låter bygga en rad fartyg som t.ex. de stora två stora regalskeppen "Äpple" år 1622 och "Vasa" år 1628, de något mindre linjeskeppen "Andromeda" år 1620, "Apollo" år 1621, "Stockholm" år 1621, "Maria" år 1622, "Gustavus" år 1623, "Achilles" år 1624, "Caesar" år 1624, "Kristina" år 1624. "Svärdet" år 1625, "Bönan" år 1626, "Mercurius" år 1626, "Tre Kronor" år 1626, "Västervik" år 1627, "Västgöta Lejon" år 1629 och "Nyckeln" år 1630. Det var m.a.o. gott om arbete för en bildhuggare och utsmyckare som Martin Redtmer. Vi vet att han under många år arbetar tillsammans med en annan mästerträsnidare vid namn hans Clausink från Vestfalen i Tyskland, denne var också engagerad på arbetat med regalskeppet Vasa och tros ha gjort en del av utsmyckningarna.

Mest känd blir Redtmer för arbetena på det stora regalskeppet Vasa som gör sin korta jungfruresa år 1628 där det kantrar och sjunker kort efter påbörjad färd. Troligen är så mycket som hälften av alla utsmyckningar gjorda av Redtmer och hans lärjungar. Den kanske mest kända figuren Redtmer gjort på Vasa är Galjonslejonet, men även en stor Herculesfigur med örnhjälm som i den högra handen håller ett lejon i en kedja vet man gjordes av honom. Galjonslejonet beskrivs av professor Sten Karling med följande ord: "det framstår som ett utomordentlig prov på den träskulptur, varmed fartyget är så rikt utsmyckat - Särskilt huvudet, manen och bringan är snidade med levande formkänsla och samtidigt med en bredd, som mejselspåren i det friska virket ger en nästa impressionistisk touche".

År 1630 utför han också sannolikt träskulpturerna (Atlanter) som bär upp den s.k. Kanarpen på Kornhamnstorg i Gamla Stan i Stockholm. Dessa har stor likhet och utformning med de figurer han gjorde för utsmyckningen av regalskeppet Vasa några år tidigare och Kopparmatte han skulle komma att göra drygt 15 år senare.

År 1632 låter Georg Hartman och Philip Eisenmenger bygga en stor ny orgel för Storkyrkan i Stockholm (står klar år 1636) och det blir Redtmer som gör utsmyckningen av den (utförs åren 1638-1639), precis som han gjorde för orgeln i Tyska kyrkan drygt 15 år tidigare. Professor Sten Karlen beskriver orgeln utsmyckningar på följande sätt: "i de spelande änglarna, som placerats på orgelns krön, visar prov på en relativt driven figurskulptur. Några änglahuvuden och maskaroner låter oss känna några motiv ur hans formförråd. Den flödande ornamentiken är ett kraftfullt broskverk där voluterna slingrar som muskellösa fiskstjärtar". Han gör även balustraden till orgelläktaren som sedan år 1788 finns i Bälinge kyrka.

År 1637 får han i uppdrag att göra en ny predikstol till Jakobs kyrka i Stockholm (ersätts år 1815 med dagens predikstol). År 1647 får han uppdraget att göra den s.k. Kopparmatte som skall stå högst upp på skampålen (kallades allmänt för Kåken) som var placerad på Stortorget under många år. Kopparmatte fick troligen sitt namn efter borgmästaren Mattias Valentissnon Trost som den påstods likna men i själva verket så är den snarlik en annan av Redtmers figurer, Herculesfiguren på regalskeppet Vasa. Kopparmatte var i själva verket gjord av brons (inte koppar som man skulle kunna tro) och gjuten av gjutaren Gerdt Meyer efter en modell av Redtmer. Det var inte heller den första Kopparmatte (den gjordes år 1603 och var troligen tillverkad av Marcus kopparslagare) utan ersättare till denna första version.

På 1650-talet utförde han även en rad träskulpturer utanför Stockholm och de kanske mest kända är det två allegoriska figurerna i Falu Kristine kyrka i Dalarna. Dessa stod troligen i läktarorgeln fasad, orgeln stod klar år 1658 vilket var efter Redtmers död.

Stilen på Redtmers träsniderier är s.k. Mannerism och Senrenässans med en ofta överdriven grotesk figurstil, under den senare delen av hans verksamma liv går han dock snarare över i en mer realistisk figurstil som är typisk för den tidiga Barocken.

Under de sista 10 åren av sitt liv var han engagerad av flottan för att utbilda nya träsnidare vid varvet i Stockholm. Redtmer gifte sig med Anna von Benten, det är okänt när hon dog eller om de hade några barn. Redtmer dog ca år 1655 och ligger begrav i Jakobs kyrka i Stockholm, sannolikt ligger hans hustru i samma grav.



Test