Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Arkitektur i Gamla Stan i Stockholm

Gamla Stan har merparten av de äldsta byggnaderna i Stockholm och därmed den äldsta arkitekturen, men kan man verkligen kalla 1300- till 1500-tals hus arkitektoniska med arkitekturstilar? Nej, det kan man nog inte även om det fanns arkitekter i Sverige redan på medeltiden så räknar vi den första verkliga arkitekten som Simon de la Vallée som kom till landet först år 1637.

Bild på en arkitekturstil
Riksdagshuset ritades av den då unga arkitekten Aron Johansson år 1891-1893 i nyklassistisk stil. Foto av redaktionen.

De 11 arkitekturstilarna i Gamla Stan i Stockholm

Nedan beskriver vi 11 av arkitekturstilarna som finns representerade via ett antal byggnader i Gamla Stan, det är inte alltid lätt att skilja dem åt och framförallt inte att selektera bland alla undergrupper. Vi har valt att göra uppdelning efter SFV:s riktilinjer (Statens Fastighetsverk) avseende arkitekturstilar men vi vill påpeka att de flesta byggnader i Gamla Stan inte har någon specifik arkitekturstil, de är "bara" byggda av en murarmästare för funktionen och det konstnärliga står kanske en vacker portal för istället.

 

Medeltida arkitektur

Den medeltida arkitekturen i GamlaStan är mycket begränsad och omfattar inte någon komplett byggnad utan bara delar av byggnader. Självfallet var det en gång annorlunda men de byggnader har sedan länge byggts om eller förstörts. Vi nöjer oss med att redovisa undergruppen Gotisk arkitektur som är den endas som finns kvar i Gamla Stan idag.

Klassicism

Arkitekturstilen Klassicism är den vanligast formen av arkitektur från medeltiden slut fram till 1850-talet och omfattar många understilar. De mest betydelsefulla understilarna för oss i Gamla Stan är:

1800-talsarkitektur

Någon gång närmare mitten på 1800-talet tog Klassicismen slut och arkitekterna börjar rita vad vi idag kallas 1800-talsarkitektur. Den tog sitt intryck från hela världens olika stilar och i Gamla Stan är den främst repreenterad via sin undergrupp Jugend.

Modernismen

Modernismens arkitektur slog igenom runt 1915-talet och är starkt influerad av den mänskliga utvecklingen, den var också experimentell. I Gamla Stan finns den representerad, som på så många andra ställen, av funktionalismen som brukar kallas för "funkis".

 


 

Gotisk

 

1100-talet till 1500-talet

Gotisk arkitekturstil är säkert den i särklass mest igenkända medeltida arkitekturstilen, de stora katedralerna Notre-Dame, Reims m.fl. är typiska för den här stilen med spetsbågar, smala spiror, kryssribbvalv och en fasad som många gånger ser ut som skelett i sina stenstrukturer. Här i Sverige är den mest kända byggnaden i gotisk stil den stora domkyrkan i Uppsala.

I Gamla Stan finns ingen bevarad byggnad i gotisk stil, det finns bara fragment eller delar av byggnader att se. Den mest framträdande gotiska konstruktionen i Gamla Stan är Riddarholmskyrkans spira från år 1841 efter branden år 1835 som förstörde den gamla från 1400-talet. Ja, skall vi vara riktigt korrekta så är faktiskt dagens spiror från år 1970 då de gjöts om i samband med en renovering.

Det andra tydliga gotiska fragmentet att se i Gamla Stan är fasaden på andra våningen på Jacob Sauers hus vid Västerlånggatan 29, se bilden ovan. Huset byggdes på 1300-talets slut och i samband med en undersökning som stadsmuseet gjorde år 1946 av en del av fasadputsen som skadats kom den välbevarade gotiska fönsterraden fram. Sannolikt finns det flera liknande bevarade gotiska fasader under putsen på andra hus i Gamla Stan. Här syns tydligt de gotiska fönstren med sina spetsiga bågar.

Den tredje byggnaden i Gamla Stan där man kan se en tydlig medeltida fasad, inte renodlad gotisk utan mer "medeltida" är det Wibomska huset vid Stora Gråmunkegränd 5. Huset byggdes i början av 1400-talet och har typiska drag från den tiden förutom själva murförbanden, vissa fönsterbågar o.s.v. Här är den övre våningen "utkragad" d.v.s. den går längre ut än den undre våningen vilket var typiskt för medeltida byggnader där man helt enkelt ville få mer utrymme.

På medeltiden fanns det inga arkitekter i Sverige, den gotiska arkitekturen kom med invandrande murmästare som anställde och var ansvariga för byggnationer av kyrkor, borgar, slott och förnäma hus i städerna. Dessa murmästare var inga utbildade arkitekter och arbetade inte som sådana heller men de hade erfarenheter från att bygga och renovera gotiska byggnader utomlands och den kunskapen tog de med sig och på så sätt kom den gotiska arkitekturen till Sverige.


 

Vasarenässans

 

1520-talet till 1620-talet

Vasarenässans arkitekturstil tillhör huvudgruppen "Renässansarkitektur" inom Klassicismen. Renässansarkitektur delas vanligen upp i 4 undergrupper; Ungrenässans, Högrenässans, Vasarenässans och Senrenässans.

Vasarenässansarkitekturen var vanligast under 1500-talet och finns bevarad i form av stora slott runt om i landet, de främsta är Vadstena slott, Gripsholms slott och Kalmar slott. Några av de främsta arkitekterna, om vi får kalla dem arkitekter för de var snarare murmästare, var bröderna Phar* (Johan Baptista och Dominicus) som ritade Kalmar slott samt Arendt de Roy** som ritade Vadstena slott och Linköpings slott.

I Gamla Stan har vi inte någon renodlad byggnad i Vasarenässansarkitektur, de har sedan länge blivit ombyggda eller rivna. Det närmaste vi kommer är fasaderna på det Ryningska palatset vid Riddarhustorget/Stora Nygatan 2 (till vänster på bilden ovan) och Beijerska huset vid Storkyrkobrinken 4 (till höger på bilden ovan). Båda ritades av Simon de la Vallée som räknas som Sveriges första arkitekt.

Vasarenässansarkitekturen kännetecknas av att arkitekturstilen är enklare och mer stram än vad renässansarkitekturen är i södra Europa. Fasaderna är ofta putsade eller i tegel och utan dekorationer, fönstren utdragna till fasadlivet (inga fönsternischer m.a.o.) och med enda utsmyckningen ett överstycke. Nedre våningen kan vara rusticerad men mera vanligt var att fasaden går hela vägen ner. Namnet Vasarenässans kommer från att det var Vasaslottens ombyggnad under 1500-talet till renässansslott som utvecklades arkitekturstilen, främst var det kung Johan III som lät bygga om flera slott på 1570- till 1590-talet.

*Johan Baptista Phar föddes i Tyskland och arbetade tillsammans med sin halvbror Dominicus i Sverige under åren 1572-1578. Hans främsta insatser var att bygga om Kalmar slott men även Borgholms slott till renässansslott i Vasarenässansarkitektur.
**Arendt de Roy föddes i Flandern och arbetade i Sverige som "arkitekt" och byggmästare åren 1559-1589. Hans främsta insatser var att bygga om slotten Vadstena och Linköping till renässansslott i vad vi idag kallar för Vasarenässansarkitektur. Han var kung Johan III:s favoritarkitekt och var influerad av den italienska arkitekten Andreas Palladio och dennes bok om arkitektur "I quattor libri dell architettura" som gavs ut på 1570-talet.


 

Senrenässans

 

1520-talet till 1650-talet

Senrenässans arkitekturstil tillhör huvudgruppen "Renässansarkitektur" inom Klassicismen. Renässansarkitektur delas vanligen upp i 4 undergrupper; Ungrenässans, Högrenässans, Vasarenässans och Senrenässans.

Senrenässansen var vanligast på 1600-talet och gränsar mot barocken vilken i Sverige slog igenom med arkitekten Nicodemus Tessin d.y. under senare delen av 1600-talet. Senrenässansen kan förenklat sägas vara övergången från Renässansarkitektur till Barockarkitektur, den innehåller lite av båda. De viktigaste arkitekterna under Senrenässansarkitekturen var Simon de la Vallée, Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d.ä. (den äldre). Dessa representerar också andra arkitekturstilar som Simon de la Vallée och den Holländska barocken, Jean de la Vallée och den Holländska- och Romerska barocken samt Nicodemus Tessin d.ä. och den Franska barocken.

Skillnaden mellan Senrenässansen och Vasarenässansen är att Senrenässansen har mer av barocken i sig, den ligger helt enkelt närmare i tiden för barockens inträde. Den har dock kvar Renässansarkitekturens huvuddrag med stramare utformning med mindre utsmyckning, fönster utdragna till fasadlivet men den har också mer av barockens dekorationer och ibland även barockens kolonner och pelare men aldrig barockens svulstiga ovaler eller böljande fasader. För att göra det ännu svårare att se arkitekturstilen tydligt så skall man veta att många av byggnaderna har renoverats under olika arkitekturstilar och då fått lite av den och lite av en annan.

Ett av de bästa exemplen på Senrenässansbyggnader i Gamla Stan är Axel Oxenstiernas palats (arkitekt var Jean de la Vallée - se bilden ovan till vänster). Andra exempel är det Hessensteinska palatset (arkitekt var Nicodemus Tessin d.ä. - se bilden ovan i mitten) och det Stenbockska palatset (arkitekt var Nicodemus Tessin d.ä. - se bilden ovan till höger) på Riddarholmen. Andra exempel på Senrenässansens arkitektur är Petersenska huset, Wrangelska palatset m.fl. Det här var en period i Stockholms historia när merparten av de stora stadspalatsen byggdes, adeln hade blivit rik p.g.a. sina byten från det 30-åriga kriget och ville visa upp sin prakt. Drottning Kristina, kung Karl X Gustav och kung Karl XI hade exakt samma intresse så de stora palatsen sköt upp som svampar ur den karga marken i Gamla Stan.


 

Holländska barock

 

1640-talet till 1660-talet

Barocken är en arkitekturstil inom Klassicismen och vi delar upp den på 3 undergrupper, Holländsk barock, Fransk barock och Romersk barock.

Den holländska barockens främsta arkitekter är kanske Simon de la Vallée och Justus Vingboons. Faktum är att det finns väldigt få byggnader gjorda i den holländska barocken, troligen p.g.a. att den franska och romerska barocken dominerade arkitekturen i Stockholm. Trots det så är kanske det vackraste exemplet på en barockbyggnad i hela landet just en i arkitekturstilen holländsk barock - Riddarhuset i Gamla Stan.

Riddarhuset ritades ursprungligen på slutet av 1630-talet av Simon de la Vallée på uppdrag av rikskanslern Axel Oxenstierna. Byggnationen började år 1641 men skulle inte avslutas förrän år 1674, efter mer än 130 år. Simon de la Vallée blev dock mördad redan år 1642 och ersattes av den tyska stenhuggaren Heinrich Wilhelm som dock följde Vallées ritningar helt och hållet. När Wilhelm dog år 1652 kallades den holländska arkitekten Justus Vingboons in och det var han som ritade husets fasader och därmed satte den definitiva holländska barockprägeln på huset. En typiskt detalj för Vingboons är t.ex. fruktgirlanderna över fönstren.

Senare på 1650-talets slut skulle arkitekten Jean de la Vallée (son till Simon de la Vallée) ta över som arkitekt och han la till de runda fönstren under takfrisen, de var ursprungligen tänkta att vara fyrkantiga, vilket gav byggnaden en tydligare barockprägel. Den holländska barockarkitekturen är utan tvekan lättsammare än den franska (tung barockstil) men kanske inte lika lätt som den romerska (lätt och enkel barockstil).


 

Fransk barock

 

1660-talet till 1680-talet

Barocken är en arkitekturstil inom Klassicismen och vi delar upp den på 3 undergrupper, Holländsk barock, Fransk barock och Romerska barock.

Den Franska barockens främsta arkitekter var Nicodemus Tessin d.ä. och Jean de la Vallée. Båda ritade även byggnader i senrenässans arkitektur men det var under deras tidigare period, senare blev barocken och då den franska barockstilen den de gick över till. Kanske övergav de aldrig hela senrenässansarkitekturen men den blev allt mindre påtaglig.

Den Franska barocken är den tyngsta barockstilen av alla barockarkitekturer, den har inte den Romerska barockens lätthet men inte heller dess stramhet och kanske lite tråkighet, den har å andra sidan inte den Holländska barockens lekfullhet men passar kanske istället bättre på myndighetsbyggnader.

Den främsta representanten för den Franska barockarkitekturen i Gamla Stan är det Bondeska palatset där Högsta domstolen ligger idag. Det ritades både Nicodemus Tessin d.ä. och Jean de la Vallée och byggdes under åren 1662-1673. Det var först ett privatpalats för Gustaf Bonde men blev sedan under åren 1731-1915 Stockholms rådhus. Den Franska barockstilen passar byggnadens hyresgäster perfekt, tunga myndigheter som skall utstråla förtroende, pålitlighet, styrka och makt.

Den Franska barocken har ofta djupa fönsternischer, stora djupa och breda taklister, stående kolonner och ganska sparsam utsmyckning. Här används det mjuka formspråket sparsamt och fönster mm är oftast rektangulära eller fyrkantiga. Ett annat känt byggnadsverk i denna stil är Drottningholms slott som även det har ritats av Nicodemus Tessin d.ä.


 

Romersk barock

 

1670-talet till 1720-talet

Barocken är en arkitekturstil inom Klassicismen och vi delar upp den på 3 undergrupper, Holländska barock, Fransk barock och Romersk barock.

Den Romerska barockens främsta arkitekt är utan tvekan Nicodemus Tessin d.y. och de främsta byggnaderna med denna arkitekturstil i Gamla Stan är det Kungliga slottet (se bilden ovan), Södra Bancohuset (gamla riksbanken) och det Tessinska palatset. Det finns fler byggnader i denna stil då Tessin var den klart dominerande arkitekten i Stockholm och Sverige under perioden 1680-1728.

Den Romerska barocken kännetecknas av en lätthet som inte någon annan barockstil har, den är också den stramaste och minst lekfulla, kanske den mest eleganta men där får den konkurrens av den holländska barockstilen. Med Romersk barock menar vi Italiensk barock med renässansarkitekturen som rötter (rötterna är tydliga då man nästan kan missta den romerska barocken för senrenässansen). Tessin var inspirerade av många ståtliga palats i Italien när han ritade sina storslagna byggnader i Gamla Stan, framförallt kanske Palazzo Farnese i Rom (Renässans) som är ritat av Sangallo och Michelangelo.

Den Romerska barocken har ett stramt yttre medan interiörerna är lite mjukare och bäddar för den kommande Rokokon, det Kungliga slottet är ett bra exempel på detta där fasaderna är Romersk barock medan det inre varierar mellan Romersk barock och Rokoko beroende på vilken tid de är ritade. Under Tessins tid var interiören den mjuka romerska barocken medan på slottsarkitekten Carl Hårlemans tid hade interiören övergått till Rokoko.


 

Rokoko

 

1750-talet till 1780-talet

Rokokoarkitekturen tillhör Klassicismen som har sitt ursprung i Renässansarkitekturen och utvecklades på 1600-talet till Barocken som i sin tur utvecklades till Rokokon, vilket normal förknippas med inredningar med mjuka ganska svulstiga linjer och med ett franskt ursprung. I Gamla Stan kan vi speciellt rekommendera ett besök i Slottskyrkan som är en av de förnämsta Rokokoinredningar av kyrkor som finns i Sverige.

Rokokon som arkitekturstil kom efter Barocken och men det finns bara ett fåtal byggnader med denna stilen i Stockholm, en av dem ligger i Gamla Stan - Börshuset från år 1776 ritat av en av de främsta rokokoarkitekterna, Erik Palmstedt. Han levde i brytningstiden mellan Rokoko och Gustaviansk stil och kom även att bli en av de stora arkitekterna i den senare stilen, den var dock i första hand en svensk inredningsstil.

Det finns inga mer byggnader i Rokokoarkitektur i Gamla Stan, men det finns byggnader som har detaljer av rokokostil, leta efter rundade detaljer på valv, fönsterkarmar mm så hittar du dem.


 

Nyklassicism

 

1760-talet till 1890-talet

Nyklassicismen är en arkitekturstil inom Klassicismen, man kan säga att det är renässansarkitekturens pånyttfödelse, en paradox då renässans betyder i sig själv just pånyttfödelse - antikens pånyttfödelse. Nyklassicismen var en reaktion på barocken och rokokon och vände sig tillbaka till antiken igen, ofta med betoning på den grekiska antiken men ofta en blandning av grekiska och romerska arkitekturformer.

Nyklasicismen kom på mitten av 1700-talet och skulle som arkitekturstil hålla sig från till slutet på 1800-talet, dess höjdpunkt var dock 1800-talet. Det som kännetecknar nyklassicismen är fristående kolonner och/eller pilastrar (till skillnad från t.ex. barocken där de är integrerade i fasaden), användandet av pediment (kallas också frontoner), friser (reliefer på taklister mm ovanpå kolonner) mm. Nyklassicismen kallas också ibland för Nyantik vilket som arkitektur är exakt samma sak.

Det främsta arkitekterna inom nyklassicismen är Aron Johansson som ritade Riksdagshuset som är ett av de främsta exemplen på en byggnad i nyklassicism (se bilden ovan). Andra arkitekter var t.ex. Ernst Jacobsson som ritade Skandinaviska Krediataktiebolagets stora bankpalats i nyklassisk stil (nyrenässans) på Storkyrkobrinken 7 och där Riksdagsbiblioteket ligger idag. Det kanske mest tydliga av alla byggnaderna i Gamla Stan i ny klassicism är dock fronten på Ledamotshuset vid Mynttorget som är en kvarleva av det gamla Mynthuset som ritades av Olof Tempelman, det är också Tempelman som ritat Botanicum/Linneanum i Uppsala som är det främsta exemplet på den nyklassiska arkitekturstilen i Sverige.


 

Empir

 

1790-talet till 1850-talet

Empir är en arkitekturstil som kom fram under Napoleons tid som fransk kejsare, i Sverige kallas denna arkitekturstil oftast för Karl Johanstilen efter kung Karl XIV Johan. Det är en arkitekturstil inom klassicismen och den sista delen tidsmässigt, efter Empir kom bl.a. Jugendstilen och Nationalromantiken som alla bröt med de klassiska idealen och därmed klasscismen som hade sina rötter i antiken.

Den svenska versionen av Empiren (Karl Johanstilen) karaktäriseras av sparsamma dekorationer på fasader men i desto rikare inre utsmyckning. Empirarkitekturens kanske främsta arkitekt i Sverige var Fredrik Blom som ritade ombyggnaden av Posthuset vid Lilla Nygatan i Gamla Stan, Kastellet på Kastellholmen i Stockholm, Kammarrättens hus i Gamla Stan, ombyggnaden av Konstakademiens hus o.s.v.

Den kanske främsta byggnaden i Gamla Stan i Empirstil är Postmuseums hus vid Lilla Nygatan 6, ursprungligen ritat i Rokoko stil men ombyggt på 1800-talet i Empirstil. Byggnadens fasader är karaktäristiskt för Empirstilen uppdelade i tre horisontella delar där de ofta har olika utförande. Nedre delen är rusticerad med fristående kolonner vid entrén (vanligt med något inslag från romerska eller egyptiska former), första våningen har fönster med utsmyckade överstycken (de enda fasadutsmyckningarna) medan den övre våningen har en helt slät fasad liknande den för senrenässansen.


 

Jugend

 

1890-talet till 1910-talet

Jugendarkitekturen kom på slutet av 1800-talet och bröt helt med klassicismen och rötterna från antiken, nu var det nya tankar som gällde. Jugendstilen kallas också för "Art noveau" och har sina rötter i Nygotiken och Arts & Crafts, den senare en reaktion på industrialismens massproduktion och en önskan att återgå till hantverkstraditioner.

Den kanske främsta svenska arkitekterna inom Jugendstilen var Ferdinand Broberg, Axel Anderberg och Fredrik Liljekvist (1863-1932) den senare ritade bl.a. Dramatiska teatern i Stockholm i Jugendstil år 1908. Andra kända byggnader i denna populära sekelskiftes arkitektur är Posthuset vid Vasagatan, Rosenbad, Sagerska huset, Naturhistoriska riksmuseet m.fl. I Gamla Stan hittar vi huset vid Stora Nygatan 10-12 (se bilden ovan) som ritades av Erik Josephson.

Jugendstilen är inte lika konsekvent som de klassistiska arkitekturstilarna utan kan skilja sig åt i detaljer relativt mycket. Det som är genomgående i Jugend är dock att de undviker spegelsymmetrin, mycket rika på ornamentering som gärna skulle komma från människans kropp eller växtriket. Jugendstilen ligger nära arkitekturen inom Nationalromantiken och de kan ibland vara svårt att skilja på dessa två.


 

Funktionalism

 

1930-talet till 1970-talet

Funktionalismen slog igenom i samband med Stockholmsutställningen år 1930, den ingår i det vi kallar "Modernismen" och har inga rötter i antikens arkitektur, här det istället byggnadens funktion som är det avgörande. Funktionalism kommer från det latinska order "fungor" vilket betyder "utföra" eller "fullborda".

Typiska drag för funktionalismen är inga utsmyckningar över huvud taget, de har ju ingen praktisk funktion (man hade inte vid den här tiden förstått att det även fanns behov av skönhet, trivsel mm) vilket var det enda som gällde. Funktionalismen blir en sorts maskinell arkitektur. Andra kännetecken är de släta fasaderna (vanligast), platta tak och fyrkantiga lådliknande former. Funktionalismen är uppbyggd enligt de grundläggande geometriska formerna, kub, rätblock, cylinder mm.

Funktionalismen resulterade inte bara i unika bostadsområden som Södra Ängby och Ålstensradhusen i västra Stockholm utan tyvärr i förlängningen även av Tensta, Rinkeby, Flemingsberg, Akalla m.fl. som vi idag kallar för miljonprogrammet och var en bostadsmässig katastrof ur mänskliga aspekter.

I Gamla Stan finns det mot förmodan funkishus, inte så många men desto fler inredningar. Det bästa exemplet är huset vid Baggensgatan 20.

 



Test