Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Kungliga slottets representationsvåningar i Gamla Stan i Stockholm

Kungliga slottets representationsvåningar, kallas också ibland för paradvåningarna, består av Rikssalen, Ordenssalarna, Bernadottevåningen, Stora gästvåningen och Festvåningen. Det är till alla dessa våningar man får tillträde när man löser en biljett till det Kungliga slottets representationsvåningar.

Bild på det Kungliga slottets representationsvåningar
Gustav III paradsängkammare i Festvåningen. © Kungliga Husgerådskammaren

Notera att denna delen av webbplatsen handlar bara om själva representationsvåningarna. Mer information om andra delar av det Kungliga slottet finns på följande ställen på vår webbplats (f.n. mer än 22 webbsidor):

Bild på en telefon Bild på hemsida Bild på e-postikon

LAT = 59.326338, LONG = 18.072274

Info om det Kungliga slottets representationsvåningar, öppettider mm

Huvudentrén för besökare till det Kungliga slottets representationsvåningar är Slottsbacken 1, det Södra valvet (se kartan längst ner på sidan). För öppettider hänvisar vi till det Kungliga slottets egen hemsida via hemsideknappen ovanför.

Det Kungliga slottet i Stockholm ägs av den Svenska staten men kungen har genom den "Kungliga dispositionsrätten" rätten att disponera slottet för sitt bruk sedan år 1809. Det innebär att i det Kungliga slottet idag finns ett antal museum och bibliotek som är helt eller delvis öppna för allmänheten men också att det är arbetsplats för de ca 200 personerna i de Kungliga Hovstaterna som bistår Sveriges monark och kungahuset i deras officiella plikter.

Det var under andra hälften av 1700-talet som de första museerna öppnades i palatsen i Milano, Uffiziderna, och Vatikanens Museo Pio-Clementino. I samband med franska revolutionen ställdes krav på att kungliga samlingar som inköpts med statliga medel skulle öppnas för allmänheten vilket bl.a. ledde till att flera av de kungliga samlingarna på det Kungliga slottet gjordes offentliga. Strax efter drottning Sofia av Nassaus (kung Oskar II:s hustru) död år 1913 öppnas Bernadottevåningen och Festvåningen upp för allmänna visningar.

Det största museet i det Kungliga slottet är representationsvåningarna som tar upp huvuddelen av allt utrymme på våningsplanen 1 och 2. Representationsvåningarna består av Rikssalen, Ordenssalarna, Bernadottevåningen, Stora gästvåningen och Festvåningen.

Representationsvåningarna används av kungafamiljen för representation, fester, mottagningar, middagar, konseljer, audienser, medaljutdelningar och andra ceremonier mm. Vid de tillfällen då dessa används av kungafamiljen är de stängda för besökare vilket meddelas i förväg på bl.a. hovets officiella webbplats, länk via hemsideknappen ovanför texten.

YouTube filmen (drygt 16 minuter) nedan är från Kungahusets YouTube kanal där Prins Wilhelm (1884-1965) berättar om representationsvåningarna men även om det Kungliga slottet i allmänhet. OBS: Filmen är troligen från 1940-talet.


Film om det Kungliga slottet. Foto: Sveriges Televison AB, bilder av Gustaf Boge.

Längre ner på sidan går vi igenom var och en av de 5 delarna som utgör representationsvåningarna. Det finns även en expanderbar del för var och en av dessa där historiken och varje enskilt rum beskrivs.

På genomskärningsbilden av de Kungliga slottet nedan går det att via knapparna se källaren, markplanet, plan 3 och plan 4 (mezzaninvåningen och vinden visas ej). En mer komplett bild av slottets alla plan finns på webbplatsen under rubriken "Det Kungliga slottets alla byggnader".

Kungliga slottet
Kungliga slottet i genomskärning. © www.stockholmgamlastan.se. Det Kungliga slottet har totalt 7 våningsplan, Nedre källaren, Källaren, Bottenvåningen, Mezzaninvåningen (halvvåningen), 1:a våningen, 2:a våningen och vinden.

 

 

Rikssalen (Mezzaninv. - 2:a våningen)

Bild på Rikssalen

Rikssalen

Rikssalen sträcker sig från Mezzaninvåningen till det 2:a våningsplanet i den södra längans västra del (se bilden ovan vid den röda markeringen), ingången är via trappor i det Södra valvet.

Idag används Rikssalen mest vid officiella högtider och vid speciella tillfällen. T.ex. användes den när nuvarande kungen fyllde 50 år, 60 år och 70 år samt när kronprinsessan Victoria blev myndig år 1995. En rad olika musikevenemang hålls också i Rikssalen varje år.

Rikssalen är ritad av Nicodemus Tessin d.y. i barock stil men fullföljdes bara fullt ut enligt hans ritningar på den nedre delen med halvkolonner placerade mellan fönsteraxlarna. De två statyerna, som står på vardera sidan om Silvertronen, på den västra kortsidan av kung Gustav II Adolf och kung Karl XIV Johan kom till först på 1800-talet.

Den övre delen av Rikssalen är ritade av Carl Hårleman i rokokostil med mjukt rundade fönsteröppningar omgivna av allegoriska (personifikationer av abstrakta begrepp) barn resp. kvinnofigurer föreställande (från sydvästra hörnet räknat);

Rikssalens amoriner

10 Barnfigurer (de s.k. Amoringrupperna) Klokheten, Lydnaden, Handeln, Åkerbruket, Fruktbarheten, Vaksamheten, Endräkten, Konsten, Freden och Kriget. Bilden ovan visar figuren i den sydöstra hörnet.

Rikssalens kvinnofigurer

10 Kvinnofigurer Rättrådigheten, Försiktigheten, Troheten, Religionen, Mildheten, Tapperheten, Handeln, Åkerbruket, Arbetsamheten och Sanningen. Bilden ovan visar den 7:e figuren från öster i den norra längan.

Längst fram i salen står Silvertronen. Det är en tron som är gjord i silver och i barockstil av silversmeden och konstnären Abraham Drentwett. Tronen var ett av de föremål som räddas i den stora slottsbranden år 1697. Tronen var en gåva till drottning Kristina från Magnus Gabriel De la Gardie inför kröningen 1650. Sista gången silvertronen användes var i samband med att Carl XVI Gustaf blev kung år 1973.

 

Rikssalens historia

Det var i Rikssalen som den värdsliga makten i Sveriges utövades, den andliga/gudomliga makten utövades från andra sidan det Södra valvet där Slottskyrkan ligger. Dessa båda salar är placerade längs den södra längan av det Kungliga slottet som också har temat "Nationens sida" därför att de båda tillsammans representerar all makt i nationen Sverige.

Rikssalen ritades ursprungligen av Nicodemus Tessin d.y. i en kärv och kraftfull barockstil med fönster i två våningar. Våningarna skiljs åt genom en tydlig fris som bärs upp av halvkolonner placerade mellan fönsteraxlarna. Ovanför frisen placerade Tessin parvisa atlanter (mansfigurer) som bar upp taklisten. Taket var tänk som ett barocktak indelat i olika fält.

Rikssalen
Rikssalen år 2012. Foto av okänd.

Den nedre delen av Rikssalen blev förverkligad enligt Tessins ritningar men inte den övre. Efter Tessins död år 1728 tog arkitekten Carl Hårleman över slottsbygget och även färdigställandet av Rikssalen. Han valde att på den övre delen av Rikssalen, den ovanför frisen, ha allegoriska skulpturer i form av barn som symboliserar Riksdagens ansvarsområden och kvinnor som symboliserar Kungens ansvarsområden.

De 10 barnskulpturerna som också kallas för Amoringrupperna (se vilka i texten ovan) är gjorda av Charles Guillaume Cousin åren 1737-1740. De 10 kvinnoskulpturerna har flera konstnärer. Religionen och Mildheten är gjorda av Cousin år 1740. Rättrådigheten, Försiktigheten, Troheten och Tapperheten är gjorda av Pierre L'Archeveque åren 1756-1772. Handeln, Åkerbruket och Sanning är sannolikt gjorda av Tobias Sergel på 1770-talet och den sista kvinnofiguren, Arbetsamheten, är sannolikt gjord av Jacques-Philippe Bouchardon i slutet av 1740-talet.

En intressant detalj är att barnfigurerna är gjorda med extra stora huvuden och mycket mindre föttet för att se normala ut från golvet av Rikssalen medan kvinnofigurerna inte är utformade på detta sätt.

Rikssalen 1789
Rikssalen år 1789. Målning av Louis Jean Desprez

På slutet av 1770-talet behövdes mer plats i Rikssalen och arkitekten Carl Fredrik Adlecrantz ritade en balkong utmed 3 väggar på ca halva kolonnernas höjd. Balkongen syns bl.a. på tavlan där kung Gustav III öppnar år 1789 års riksdag (se bilden ovan). År 1920 tas balkongen bort när arkitekten Ivar Tengbom försöker att återställa Rikssalen till 1750-talets ursprungliga utseende.

År 1838 placeras de två kolossalskulpturerna av kung Gustav II Adolf och Karl XIV Johan på var sin sida om Silvertronen i Rikssalens huvudända (väster). Konstnären var för båda Johan Niclas Byström och de är huggna i Carraramarmor.

Kungafamiljen flyttade in i det Kungliga slottet år 1754 och redan år 1755 hölls den första riksdagen i Rikssalen. Riksdagsmötena kom att hållas här fram till år 1834 när riksdagen flyttade in det då nya Riksdagshuset på Riddarholmen (kallas idag för Gamla Riksdagshuset). En tradition fortsatte dock och det var riksdagens högtidliga öppnande som hölls i Rikssalen ända fram till år 1974 då den flyttades till det nuvarande Östra Riksdagshuset.

 

 

 

Ordenssalarna (våningsplan 1)

Bild på ordensslarna

Ordenssalarna

Ordenssalarna ligger på våningsplan 1 i den västra längans södra del (se bilden ovan vid den röda markeringen), ingång via trappan från Rikssalen eller via Västra trapphuset. De är 4 rum, Serafimerordens sal, Svärdsordens sal, Nordstjärneordens sal och Vasaordens sal.

Idag utgör Ordenssalarnas 4 rum en del av representationsvåningarna och är öppna för allmänheten sedan år 1993. I rummen finns en permanent utställning om de kungliga ordnarna, en för varje rum, samt från tid till annan även andra utställningar som har koppling till ämnet.

Serafimerordens sal är det rummet som ligger närmast Rikssalen och är inte bara ett museum utan har även en mer levande funktion. Här förvaras serafimersköldarna för alla nu levande serafimerriddare. Numera är det endast medlemmar av det svenska kungahuset och utländska statschefer som kan få serafimerorden. När en serafimerriddare dör flyttas skölden till Riddarholmskyrkan där sköldarna för alla döda serafimerriddare förvaras.

Svärdsorden sal är nästa rum. Svärdsorden gavs tidigare för trapperhet i fält och till sjöss men är vilande sedan år 1975. I Svärdsordens sal visas bl.a. ordensdräkter och de svenska riddarnas historia..

Nordstjärnorden är det tredje rummet. Nordstjärneorden gavs tidigare som belöning för svenska- och utländska medborgare för framstående gärningar inom t.ex. vetenskapen etc. Sedan år 1975 ges den endast till utländska medborgare som gjort personliga insatser för Sverige eller svenska intressen. I Nordstjärneordens sal visas ordensbiskopens dräkt mm.

Vasaorden sal är det sista och fjärde rummet. Vasaorden gavs som belöning inom de områden där inte Svärdsorden eller Nordstjärneorden kunde ges, t.ex. för insatser inom jord- och bergsbruk, teknisk utveckling, handel samt inom kulturen. Vasaorden är vilande sedan år 1975. I Vasarodens sal visas en beskrivning över vad riddarordnar är och varför många länder har ett ordensväsende.

Ordenskansliet ligger i anslutning till Ordenssalarna men det är inte öppet för besökare, på kansliet arbetar ca 6 tjänstemän under Ordenskanslern. Kansliet ansvarar bl.a. för att föra matriklar över mottagare av ordnar mm samt se till att Serafimerriddarnas vapensköldar målas.

 

Ordenssalarna på karta över slottet

1:Slottskyrkan, 2:Rikssalen, 3:Serafimerordens sal, 4:Svärdsordens sal,5: Nordstjärneordens sal, 6:Vasaordens sal

Ordenssalarnas historia

När det Kungliga slottet invigdes år 1754 kallades de 4 salarna för "Kungliga Råds Rummen" och användes av det Kungliga rådet. Detta råd ersattes år 1680 på order av kung Karl XI det tidigare Riksrådet som funnits sedan medeltiden. Rådet fick dock en minskad makt efter regeringsformen år 1719. I det nya slottet fick det Kungliga rådet de rum som idag utgör Ordenssalarna samt några angränsande rum.

Det var den 19.e augusti år 1772 som kung Gustav III hindrar den Kungliga rådet att lämna lokalerna som han genomför sin statskupp och inför enväldet.

Den 19:e maj år 1789 avskaffar kung Gustav III det Kungliga rådet helt och inrättar istället Högsta domstolen som också tar över nuvarande Ordenssalarna samt ett antal angränsande rum. År 1818 tillträder Jean Bernadotte som Svensk kung under namnet Karl XIV Johan. Han minskar det utrymme som Högsta domstolen har till sitt permanenta förfogande genom att två av rummen även får andra uppgifter, Serafimerorden får sitt nuvarande rum och rummet där Svärdsorden är idag tas över av Stadsrådsberedningen. Högsta domstolen tillåts fortfarande disponera rummen som sessionslokaler men är inte längre ensamma om rätten till lokalerna.

Åren 1866-1867 renoverades ordenssalarna grundligt men den ursprungliga rokokostilen av Carl Fredrik Adelcrantz från när det Kungliga slottet färdigställdes på 1750-talet bevarades. Arbetet leddes av tapetfabrikör C.G. Mineur (1811-1900, Sveriges första tapetryckare) efter ritningar av arkitekten och intendenten vid slottet Fredrik Wilhelm Scholander. Ordenssalarna får nu bl.a. nya golv tillverkade av Dumrath resp. J. Falck & Son som också gjorde de förgyllda takrosetterna och fasta snickerierna.

När kung Oskar II tillträder som kung år 1872 sker en rad ändringar i det Kungliga slottet, en av ändringarna är hur de nuvarande Ordenssalarna skall användas. Högsta domstolen blir nu av med den permanenta rätten till de andra två rummen och de ges istället till Nordstjärneorden och Vasaorden. Även Stadsrådsberednings rum tas nu i anspråk av Svärdsorden. Precis som tidigare har dock Högsta domstolen rätt att disponera rummen för sin sessionser. Fr.o.m. den här tiden blir Högsta domstolen en ambulerande domstol som får använda de lokaler som är lediga för tillfället. Harald Wieselgren skriver i Polsjernan år 1887 "Högsta Domstolen är den dena af Sveriges ordinarie rätter, som saknar egen lokal, Den för på slottet ett ambulerande lif. En hofbal kan hindra dess session - och har ofta så gjort. Inga beqvämligheter finnas för de högste domarne i deras provisoriska embetslokaler".

År 1948 beslutas att Högsta domstolen skall lämna det Kungliga slottet för att istället ta det Bondeska palatset i anspråk, de nya lokalerna i palatset invigs den 10:e oktober år 1949 och därmed kunde Kungliga Majestäts orden helt ta över Ordenssalarna på det Kungliga slottet inkl. angränsande rum för Ordenskansliet som handlägger alla ärenden avseende Svenska ordnar och kungliga medaljer.

Rum 3 - Serafimerordens sal

Serafimerorden
Serafimerorden

Serafimerorden instiftades av kung Fredrik I år 1748. Efter renovering åren 1866-1867 tar Serafimerorden över detta rum år 1872 i samband med att kung Oskar II tillträder som kung.

Vid det Kungliga slottets invigning år 1754 var detta rum den s.k. Riddaresalen och användes av det Kungliga rådet (se texten ovan för mer info om rådet). Rummet disponerades även av Kunglig Majestäts orden (De som beslutar om vem som skall tilldelas en orden etc.). På dörrstyckena över dörrarna fanns de 3 dåvarande riddarordnarnas vapen (Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden). Det var i detta rum som kungarna Adolf Fredrik och Gustav III låg på "Lit de parade".

I samband med kung Gustav IV Adolfs trontillträde år 1792 övergår rummet till den år 1789 instiftade Högst domstolen (läs mer om Högsta domstolen ovan) och det är först i.o.m. kung Karl XIV Johans trontillträde år 1818 som rummet blir Serafimerordens sal. Högsta domstolen har fotfarande rätten att hålla sessioner i rummet men fr.o.m. år 1818 är det dekorerat med ordens insignier och heter Serafimerordens sal (Serafimer Ordens sal).

Rummet genomgår en större renovering åren 1866-1867 och får till stor del dagens utseende.

Rum 4 - Svärdsordens sal

Svärdsorden
Svärdsorden

Svärdsorden instiftades av kung Fredrik I år 1748. Efter renovering åren 1866-1867 tar Svärdsorden över detta rum år 1872 i samband med att kung Oskar II tillträder som kung.

Vid det Kungliga slottets invigning år 1754 var detta rum den s.k. Andra Kungliga rådssalen och användes av det Kungliga rådet (se texten ovan för mer info om rådet). Rummet disponerades även av Kunglig Majestäts orden (De som beslutar om vem som skall tilldelas en orden etc.). På dörrstyckena över dörrarna fanns de 3 dåvarande riddarordnarnas vapen (Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden).

I samband med kung Gustav III:s tillträde år 1771 kallas rummet (tillsammans med nuvarande Nordstjärneordens sal) för Rådssalen.

När Gustav IV Adolfs blir kung år 1792 övergår rummet till den år 1789 instiftade Högst domstolen (läs mer om Högsta domstolen ovan) och när kung Karl XIV Johan tillträder år 1818 övergår rummet till Statsrådsberedningen (regeringen). Högst domstolen har fortarande rätt att hålla sina sessioner i rummet men endast när Statsrådsberedningen inte behöver det. Under kung Oskar I och kung Karl XV, åren 1844-1872, kallas rummet för Beredningssalen och används fortsatt av Statsrådsberedningen.

Efter den stora renoveringen åren 1866-1867 och i samband med kung Oskar II:s trontillträde år 1872 övergår rummet till Svärdsorden och kallas för Svärdsorden sal. Högsta domstolen håller fortsatt en del sessioner i rummet men det är fr.o.m. nu dekorerat med Svärdsordens insignier. Det är också i samband med den stora renoveringen som rummet får dagens utseende.

Rum 5 - Nordstjärneordens sal

Nordstjärneorden
Nordstjärneorden

Nordstjärneorden instiftades av kung Fredrik I år 1748. Efter renovering åren 1866-1867 tar Nordstjärneorden över detta rum år 1872 i samband med att kung Oskar II tillträder som kung.

Vid det Kungliga slottets invigning år 1754 var detta rum den s.k. Första Kungliga rådssalen och användes av det Kungliga rådet (se texten ovan för mer info om rådet). Rummet disponerades även av Kunglig Majestäts orden (De som beslutar om vem som skall tilldelas en orden etc.). På dörrstyckena över dörrarna fanns de 3 dåvarande riddarordnarnas vapen (Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden).

I samband med kung Gustav III:s tillträde år 1771 kallas rummet (tillsammans med nuvarnade Svärdsorden sal) för Rådssalen.

När Gustav IV Adolfs blir kung år 1792 övergår rummet till den år 1789 instiftade Högst domstolen (läs mer om Högsta domstolen ovan) och kommer att kallas för Högsta domstolens sessionsrum. Det var i detta rummet som Högsta domstolen höll merparten av alla sina sessioner fram till år 1866 när den stora renovering startade.

Efter den stora renoveringen åren 1866-1867 och i samband med kung Oskar II:s trontillträde år 1872 övergår rummet till Nordstjärneorden och kallas för Nordstjärneordens sal. Högsta domstolen håller fortsatt en del sessioner i rummet men fr.o.m. nu är det dekorerat med Nordstjärneordens insignier. Det är också i samband med den stora renoveringen som rummet får dagens utseende.

Rum 6 - Vasaordens sal

Vasaorden
Vasaorden

Vasaorden instiftades av kung Gustav III år 1772. Efter renovering åren 1866-1867 tar Vasaorden över detta rum år 1872 i samband med att kung Oskar II tillträder som kung.

Vid det Kungliga slottets invigning år 1754 var detta rum den s.k. Stånddrabantsalen och användes av de drabanter som skyddade det Kungliga rådet (se texten ovan för mer info om rådet). Rummet kallades senare även för Rådets drabanters sal.

När Gustav IV Adolfs blir kung år 1792 övergår rummet till den år 1789 instiftade Högst domstolen (läs mer om Högsta domstolen ovan). Det är dock fortsatt i huvudsak använt av de drabanter som nu skyddar Högsta domstolen då rummet ligger närmast den Västra trappan.

Efter den stora renoveringen åren 1866-1867 och i samband med kung Oskar II:s trontillträde år 1872 övergår rummet till Vasaorden och kallas för Vasaordens sal. Det är också i samband med den stora renoveringen som rummet får dagens utseende.

 

 

 

Bernadottevåningen (våningsplan 1)

Bild på Berndaottegalleriet

Bernasottevåningen

Bernadottevåningen ligger på våningsplan 1 och sträcker sig utefter hela den norra längans bredd (se bilden ovan vid den röda markeringen, de blåmarkerade rummen), ingång via Västra eller Östra trapphusen (Östra trapphuset är stängt för besökare).

När det Kungliga slottet år 1754 stod klart för inflyttning var det till denna våningen som kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika med familj flyttade. De mindre rummen mot den Inre borggården används som sovrum, toaletter, skrivrum etc. och är inte öppna för allmänheten med några undantag (Oskar II:s skrivrum, Oskar II:s frukostrum och Jubileumsrummet). Ser man hur rummen är disponerade i våningen så noterar man att dessa är spegelbilder av varandra, den västra och östra sidan (förutom Victoriasalongen som består av två sammanslagna rum). Den västra sidan var kungens bostad medan den östra sidan var drottningens bostad. Det stora rummet som förband de båda bostäderna var nuvarande Bernadottegalleriet.

Idag är Bernadottevåningen ett museum och består av 15 rum. Den totala ytan är drygt 2 500 kvm. Förutom att vara ett museum används vissa av rummen i våningen i samband med audienser, utdelning av medaljer och utriksnämndens sammanträden. Rummen i Bernadottevåningen är från det Västra trapphuset räknat:

Stånddrabantsalen som en gång i tiden var en vaktlokal och har idag en enklare inredning

Livdrabantsalen som en gång i tiden var vaktlokal för kungens personliga livvakt, Livdrabanterna. Rummet har en mer påkostad inredning än rummet för Stånddrabanterna och här finns bl.a. byster av kungarna Fredrik I och Adolf Fredrik, gjorda av konstnären Jacques Philippe Bouchardon. samt målningen av kung Karl XIV Johans kröning i Storkyrkan den 11:e maj år 1818 gjord av konstnären Per Krafft d.y.

Pelarsalen
Pelarsalen. Foto av Holger Ellgaard 2011.

Pelarsalen har fått sitt namn efter de 12 joniska pelarna som står runt rummets väggar. Takmålningen föreställer Moder Svea och de fyra årstiderna och är målad av Alessandro Ferretti år 1737. I salen finns också två statyer, Apollo och Venus av Tobias Sergel. Pelarsalen var från början kung Adolf Fredriks matsal men används idag för utdelning av medaljer av kungen.

Victoriasalongen
Victoriasalongen. Foto av okänd.

Victoriasalongen har sannolikt fått sitt namn efter att den tidigare kallades för Segersalongen (Seger = Victory) efter kung Gustav III:s seger i slaget vid Svensksund den 9:e juli år 1790 i kriget mot Ryssland. Victoriasalongen består egentligen av två rum som slogs samman på 1780-talet av Gustav III, Adolf Fredriks audiensrum* och Adolf Fredriks förmak (se motsvarande rum för Lovisa Ulrika). Salongen domineras av de stora kristallkronorna som tillverkades i Wien på 1860-talet och den stora handknutna mattan om 160 kvm utan sömn från 1867. Salongen har också ett skåp i blått Sévreporslin som var en gåva från Napoleon III till kung Karl XV år 1863.

Västra åttakantiga kabinettet är tillsammans med det Östra åttakantiga kabinettet de rum som idag kanske bäst har bevarat sin 1700-talsinredning. Rummet var från början avsett som "dagrum" för kungen där han kunde läsa, småprata med vänner etc.

Oscar II:s skrivrum
Oskar II:S skrivrum. Foto Alexis Daflos © Kungshuset.

Oskar II:s skrivrum var från början avsett att vara Adolf Fredriks sängkammare, det ligger mot Inre borggården vilket alla rum av mer privat karaktär gör. Rummet är ett minne av kung Oskar II och är därför helt orört med en tidstypisk 1800-tals inredning. Orgeln i rummet spelade kung Oskar II själv på. I rummet finns också den tidens absolut senaste teknik med elektricitet (år 1883) och telefon (år 1884).

Oskar II:s frukostrum är det rum som kung Oskar II tillsammans med drottning Sofia åt frukost, rummet ligger mitt emellan deras resp. våningar och kallades därför ursprungligen för Kommunikationsrummet. Det var vid det mindre runda bordet då åt frukosten, under den stora ljuskronan. Rummet är mer mycket dekorerat med målade träpaneler och förgyllningar mm.

Bernadottegalleriet (se översta bilden) är det största rummet i Bernadottevåningen och kallades ursprungligen för Lilla galleriet (Stora galleriet låg en våning ovanför i nuvarande Festvåningen). Galleriet har 7 stora fönster och på väggarna finns tavlor, i tidsordning, av kungafamiljen Bernadotte från kung Karl XIV Johan år 1818 till kung Gustaf V på 1950-talet. Tavelsamlingen över släkten Bernadotte kom till på 1920talet under kung Gustaf V. I galleriet finns även en del andra föremål som t.ex. kung Karl XIV Johans marskalkstav från Napoleontiden, på stavens ena ända står det "Terror Belli Decus Pacis" (Krigets fruktan Fredens prydnad). Porträttgalleriet fortsätter i Livdrabantsalen.

Det är från balkongen i detta rum som kungafamiljen vid speciella tillfällen hälsar på folket som samlats på Norrbro med omgivningar.

Jubileumsrummet
Jubileumsrummet. Foto av Alexis Daflos © Kungahuset.

Jubileumsrummet speglar en modern tid under kung Karl XVI Gustaf och inredningen var en gåva år 1998, på kungens 25-årsjubileum av trontillträdet, av Sveriges riksdag och regering. Arkitekt var Åke Axelsson. Här finns två tavlor av kungen och drottningen målade av Catrine Näsmark. i rummet finns också flera målningar med motiv från Jämtland av konstnären Björn Wessman.

Östra åttakantiga kabinettet är tillsammans med det Västra åttakantiga kabinettet de rum som idag kanske bäst har bevarat sin 1700-talsinredning. Rummet var från börja avsett som "dagrum" för drottningen där hon kunde sy, småprata med vänner etc. Det är i detta rum som kung Karl XVI Gustaf numera tar emot utländska ambassadörer vid deras installation.

Lovisa Ulrikas audiensrum
Lovisa Ulrikas audiensrum. Foto av Holger Ellgard 2011.

Lovisa Ulrikas audiensrum var ursprungligen drottning Lovisa Ulrikas rum för audienser med besökare, därför står tronen i rummet. Tronen är en av de två kröningsstolar som bildhuggaren Jacques Adrien Masreliez gjorde till Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning år 1751. Bysten av Lovisa Ulrika är skulpterad av Tobias Sergel.

Lovisa Ulrikas förmak var väntrummet för de som väntade på att få en audiens i det angränsande Audiensrummet. I rummet finns målningen "Madonnan med barnet" av Piero di Cosimo från 1490-talet. Målningen kom till Sverige som en del av den s.k. Galleriasamlingen från Italien år 1823, orsaken var att kung Oskar I:s gemål, Josefina, fick hertigdömet Galleria i dopgåva av Napoleon. Konstsamlingen i palatset Caprara i Bologna som tillhörde hertigdömet flyttades då till Sverige.

Lovsa Ulrikas matsal
Lovisa Ulrikas matsal. Foto av Holger Ellgaard 2011

Lovisa Ulrikas matsal är det rum som utrikesnämnden sammanträder med kungen som ordförande, övriga ledamöter är representanter för Sveriges regering och riksdag. Även vissa medaljutdelningar som till personer som gjort insatser inom kultur- och samhällsliv sker här. I rummet hänger porträtt av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika målade av Antoine Pesne (preussisk hovmålare) i Berlin år 1754. Borden som står i rummet är ritade av Carl Hårleman redan år 1735 och är exempel på skurna rokokomöbler.

Livdrabantsalen har en fortsättning av porträttgalleriet från Bernadottegalleriet och föreställer personer ur familjen Bernadotte från 1930-talet och framåt. Här finns bl.a. målningarna av kung Karl XVI Gustaf och drottning Silvia gjorda av den amerikanska konstnären Nelson Shanks (mest känd för sina målningar av påven Johannes Paulus II år 2002 och prinsessan Diana år 1994) år 1991. I Livdrabantsalen står också golvuret (står normalt i Livdrabantsalen vid den Västra trappan) där visaren har stannat på kl. 20:35 då kung Gustav IV Adolf dog den 15:e september år 1973.

Stånddrabantsalen visas f.n. inte längre för allmänheten, troligen för att hindra obehöriga tillträde till det Östra trapphuset som används av kungafamiljen och hovets anställda.

*Det var i audiensrummet som kungatronen skulle ha stått efter kröningen.

 

Karta över Bernadottevåningen
7:Västra Stånddrabantsalen, 8:Västra Livdrabantsalen, 9:Pelarsalen, 10:Victoriasalongen, 11:Västra åttakantiga kabinettet, 12:Oskar II:S skrivrum, 13:Bernadottegalleriet, 14:Oskar II:S frukostrum, 15:Jubileumsrummet, 16:Östra åttakantiga kabinettet, 17:Lovisa Ulrikas audiensrum, 18:Lovisa Ulrikas förmak, 19:Lovisa Ulrikas matsal, 20:Östra Livdrabantsalen och 21:Östra Stånddrabantsalen. VT:Västra trapphuset. ÖT:Östra trapphuset.

Bernadottevåningens historia

Enligt den ursprungliga planen för det nya Kungliga slottet var inte Bernadottevåningen tänk som kungafamiljens bostad, det var istället Festvåningen på 2:a våningsplanet. Så blev det dock inte och redan vid inflyttningen år 1754 var det till denna våning som kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade. Deras 4 barn flyttade till andra delar av slottet.

Bernadottevåningen var m.a.o. kungen och drottningens våning men inte ens kungen och drottningen bodde tillsammans. Våningen var planerad som två spegelvända halvor där kungen bodde i den västra och drottningen i den östra delen. Delarna förbands via två rum, Kommunikationsrummet (det nuvarande Oskar II:s frukostrum) och Lilla galleriet (nuvarande Bernadottegalleriet).

Efter kung Adolf Fredriks död år 1771 flyttar kung Gustav III in i den västra delen av Bernadottevåningen medan änkedrottningen Lovisa Ulrika bodde kvar i den östra delen, som tidigare. Detta ändras år 1776 då brytningen med Gustav III inträffar och drottning Sofia Magdalena flyttar in i den östra delen av våningen.

År 1792 dör kung Gustav III och kung Gustav IV Adolf tar över hela våningen med sin fru Fredrika av Baden. Precis som tidigare bor kungen i den västra delen och drottningen i den östra delen av våningen. Han blir avsatt i en statskupp den 29:e mars år 1809 och hans farbror, Karl XIII tar över och flyttar in tillsammans med drottning Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp i våningen. Även de fördelar våningen på samma sätt som föregående monarker.

År 1818 blir Karl XIV Johan ny kung av Sverige och han väljer att inte bo i Bernadottevåningen utan i Festvåningen medan hans drottning, Desideria, flyttar in i nästan hela Bernadottevåningen. Kungen och drottningen bor m.a.o. på var sitt våningsplan och blir det kungapar som därmed har mest yta att röra sig på i slottets historia. Kanske en typiskt inställning för den första Bernadottekungen som kom från staden Pau i Pyrenéerna i södra Frankrike där hans far var en enkel sakförare i den lokala domstolen.

När kung Karl XIV Johan dör år 1844 bor änkedrottning Desideria kvar i Bernadottevåningen till hennes död år 1860. Hennes son, kung Oskar I, flyttar då in i hela våningen medan hans drottning, Josefina av Leuchtenberg, stannar kvar i det som nu är prinsessan Sibyllas våning, hon kommer att bo där hela sitt liv. Det är först under kung Karl XV år 1859 som Bernadottevåningen får både en kung och drottning som bor där.

Kung Oskar II och drottning Sofia av Nassau blir det sista kungaparet som bor i våningen åren 1872-1913 (Oskar II dör år 1907 men Sofia bor kvar till sin död år 1913 i den östra delen) och de bor på samma sätt som de flesta före dem, kungen i den västra delen och drottningen i den östra delen. Därefter blir Bernadottevåningen en representationsvåning, efter ganska stora renoveringar för att återställa 1700-tals inredningen.

Avslutningsvis, före genomgången av varje rum nedan, måste det sägas att ingen av monarkerna hade sina sovrum i de stora paradrummen med fönster ut mot omgivningen. De använde de mindre rummen mot den Inre borggården som sovrum, badrum och arbetsrum av mer privat karraktär etc. Det var rum som t.ex. dagens Jubileumsrum, Oskar II:s skrivrum och Oskar II:s frukostrum.

Rum 7 - Västra Stånddrabantsalen

År 1754 kallades detta rum för "Stånd Drabants salen" och hade funktionen att vara vaktlokalen mot det Västra trapphuset så att ingen kunde komma in i kungafamiljens våning utan att passera detta rum först. Rummet har haft i stort sätt samma funktion fram till år 1913 när den sista boende (änkedrottning Sofia) dör och ingen mer använder våningen som bostad. I rummet finns ryttarporträtt av kung Gustav II Adolf som sannolikt är gjort av den holländska lanskapsmålaren Aelbert Cuyp (1620-1691)i mitten av 1600-talet.

Rum 8 - Västra Livdrabantsalen

År 1754 kallas detta rum för "Lif Drabant sahlen" och var en vaktlokal för kungens livgarde. Under Gustav III, åren 1771-1792 kallades rummet för Andra Drabantsalen för att under kung Karl XIV Johan åter kallas Lif Drabant salen. Kung Karl XV använder rummet ibland som matsal och därför får rummet en högre standard på inredningen än vad det hade som vaktlokal. Efter den stora renoveringen åren 1864-1865 och när när kung Oskar II tillträder år 1872 kommer rummet att användas som biljardrum vilket även kung Gustaf V använder det som fram till sin död år 1950.

Parkettgolvet är från renoveringen åren 1864-1865 och gjordes av Dumrath som även gjort golven i Ordenssalarna. Bysterna av kungarna Fredrik I och Adolf Fredrik, gjorda av konstnären Jacques Philippe Bouchardon. samt målningen av kung Karl XIV Johans kröning i Storkyrkan den 11:e maj år 1818 gjord av konstnären Per Krafft d.y. I rummet finns också en rokokoväggpendyl (klocka) mellan fönstren i förgylld brons, tillverkad av Mynuel Paris ca år 1750.

Rum 9 - Pelarsalen

År 1754 var detta kung Adolf Fredriks matsal vilket det också var fram till kung Karl XIV Johan som år 1818 gjorde om det till audiensrum och döpte om det till dagens namn, Pelarsalen. Den stora plafonden i taket föreställer Moder Svea och de fyra årstiderna. Sommaren som knäböjer med en sädeskärve, hösten hällande ur ett ymnighetshorn, vinter som häller vatten ur en urna och våren med spiran i handen.

Trofégrupperna som står i fönsternischerna är gjorda av konstnären Johan Pasch d.ä. under 1750-talet. År 1780 moderniserade kung Gustav III rummet med Jean Baptiste Masreliez som arkitekt. Han använde rummet för sena kvällssupéer och kortspel. Under 1800-talet dekorerades ändras rummet om men återställdes på 1940-talet till 1780-talets utseende.

Det var också i Pelarsalen som den 13:e mars år 1809 en grupp officerare samlades för att avsätta kung Gustav IV Adolf. Via trappan i rummet bredvid Pelarsalen gick det upp i kungen sovrum för att arrestera honom, kungen lyckades dock smita men avgick bara 3-månader senare.

Rum 10 - Victoriasalongen

Victoriasalongen var från början två rum, Adolf Fredrik audiensrum (där den kungliga tronen stod) och Adolf Fredrik förmak för de som väntade på audiens hos kungen. Detta ändrades av kung Gustav III några år efter han blivit kung (under 1780-talet) som istället slog samman rummet till ett enda stort rum som han kallade för Kungens Assemblerum och senare Grand Cabinet. Efter hans seger i slaget vid Svenskund den 9:e juli år 1790 får sannolikt rummet namnet Segersalongen (Seger = Victory).

Kung Gustav III använde även rummet som ett konstgalleri med målningar av Rembrant, van Dyck, Rubens, Carabaggio m.fl. Dessa målningar finns idag hos Nationalmuseum.

Under åren 1792-1818 var rummet en del av den kungliga bostaden och användes på olika sätt beroende på behov, i huvudsak som rum för umgänge av lite privatare karaktär. År 1818 gör kung Karl XIV Johan om rummet för sin hustrus räkning till den Röda förgyllda salongen vilket den kallas så länge hon, drottning Desideria, bor där till år 1860 då en större renovering av rummet påbörjades.

Under ledning av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander ändras inredningen till överdådig rokokostil under åren 1860-1865, rummet blir då en del av kung karl XV:s bostad och han ville säkert inte ha den gamla inredningen som hans farmor levt i under 42 år. Det är också nu, i samband med renoveringen, som rummet från namnet Victoriasalongen. Namnet kommer sannolikt från det tidigare "Segersalongen" som nu istället får det lite modernare namnet "Victoriasalongen", kanske från den direkta kopplingen Seger = Victory eller omvägen via att segerns gudinna i den romerska mytologin heter Victoria.

I samband med renoveringen får salongen den nuvarande mattan som är vävd i ett enda stycke om 160 kvadratmeter utan en enda sömn, den gjordes i Bryssel någon gång på slutet av 1860-talet. De stora kristallkronorna som dominerar salongen kom också på plats vid den här tiden. De är gjorda i Wien på 1860-talet. De ovala borden är gjorda i Munchen och har dåvarande kronprinssen Oskar I och kronprinsessan Josefinas vapen. De blå skåpen var en gåva till kung Karl XV från kejsare Napoleon III år 1863, de är gjorda i Sévresporslin med förgyllda detaljer och ritades av den franska arkitekten och konstnären Léon Feuchére 1842-1904.

Rum 11 - Västra åttakantiga kabinettet

Både det Västra- och Östra åttakantiga kabinetten kallades från början för "Åttakanten". När Gustav III blir kung år 1771 ändrar han namnet rummet på det Västra åttakantiga kabinettet till "Bön Cabinettet" (Victoriasalongen bredvid kallade han för Grand Cabinet) och han använder det som ett bönerum. Troligen har det samma funktion även under de kommande kungarna för de är först år 1872 under kung Oskar II som rummet för namnet Audiensrummet. Det är först i mitten av 1900-talet som rummet får dagens namn, Västra åttakantiga kabinettet.

Det Västra- och Östra åttakantiga kabinetten är de rum i det Kungliga slottet som har bäst bevarade rokokoinredningar från 1730 och 1740-talen. Takmålningarna är utförda av Guillaume Taraval, väggarna är dekorerade efter ritningar av Carl Hårleman.

Rum 12 - Oskar II:s skrivrum

Oskar II:s skrivrum räknas inte till paradrummen utan de mindre rummen in mot den Inre borggården och dessa rum är oftast inte så dekorerade etc. Vid slottet invigning år 1754 var detta rum betecknat som kungens sängkammare för att under kung Gustav III kallas kungens bibliotek (han privata böcker) och under kung Gustav IV Adolf var det ett garderobsrum.

Kung Karl XIII använde detta rum som sovrum vilket det kom att användas som fram till att kung Oskar II tillträde år 1872. Då renoverades rummet för att bli hans privata skrivrum och fick dagens utseende som det hela har bevarat, inklusive inredningen. Här syns kungens egen orgel som han tyckte om att spela på, här finns en rad andra av kung Oskar II:s personliga föremål.

Rum 13 - Bernadottegalleriet

Vid invigningen av det Kungliga slottet år 1754 kallades detta rum för "Lilla Galleriet" och var avsett att vara ett gemensamt mottagningsrum för kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Rummet har fungerat som ett galleri under hela tiden sedan slottet byggdes men med lite olika innehåll. Under kung Gustav III visades kungens konstsamling här som idag är en del av Nationalmuseets samlingar. Under kung Oskar II:s tid avgränsades rummet med draperier till 3-delar och användes mer som en rum för att umgås i än som ett galleri.

På 1920-talet under kung Gustav V ändras inriktningen på rummet igen och det är nu som porträtten av Bernadottesläkten hängs upp. De hängs upp i kronologisk ordning och det är dessa porträtt som givit galleriet sitt nuvarande namn "Bernadottegalleriet". Numera fortsäter dock porträtten av Bernadotteätten även i Östra Livdrabantsalen.

Den stora takmålningen är gjord av konstnären Guillaume Taraval på 1730-talet.

Rum 14 - Oskar II:s frukostrum

Oskar II:s frukostrum räknas inte till paradrummen utan de mindre rummen in mot den Inre borggården och dessa rum är oftast inte så dekorerade etc., detta rum är dock ett undantag. Vid slottet invigning år 1754 var detta rum betecknat som Kommunikationsrummet då det förband kungens och drottningens våningar med varandra, under kung Gustav III kallades rummet för "Förgyllta rummet" p.g.a. den påkostade inredningen.

Från 1792 och fram till 1818 användes rummet av drottningen och kallades för "Toilette". Fr.o.m. att kung Karl XIV Johan tillräder får rummet namnet "Röda Kabinettet" vilket säkert anspelar på de rödaktiga väggarna och alla förgyllningar. Det är först när kung Oskar II tillträder som rummet kommer att kallas för "Frukostrummet". Det är i detta rum som han tillsammans med drottning Sofia av Nassau äter frukost. Det är efter kung Oskar II:s död år 1907 som rummet kallas för "Kung Oskar II:s frukostrum".

Ekpanelerna i rummet är gjorda av Jean Bourguignon åren 1734-1744, från början av ekpanelerna målade. På 1880-talet halverades rummet i storlek då den västra väggen flyttades fram till halva rummets bredd och på så sätt skapade dagens Jubileumsrums storlek.

Rum 15 - Jubileumsrummet

Ursprungligen var detta rum bara 2/3 delar av dagens rum, det byggdes ut genom att ta nästan halva Oskar II:s frukostrum i anspråk på 1880-talet. När det Kungliga slottet invigdes var detta drottning Lovisa Ulrikas sängkammare. Det kom att fortsätta vara en sängkammare ända fram till år 1859 kung Karl XV tillträder då det istället blir Konseljrummet. Det var här som kungen hade regeringssammanträde med regeringen. Efter kung Karl XV:s död år 1872 görs rummet om till drottning Sofia av Nassaus skrivrum för att under kung Gustav V fungera som drottning Victoria av Badens skrivkammare.

År 1998 görs rummet om efter ritningar av arkitekten Åke Axelsson som en gåva av Sveriges regering och riksdag på kung Carl XVI Gustaf:s 25 års dag som monark. Det är nu rummet kommer att kallas för Jubileumsrummet och får dagens inredning.

Rum 16 - Östra åttakantiga kabinettet

Både det Östra- och Västra åttakantiga kabinetten kallades från början för "Åttakanten". Även det Östra åttakantiga kabinettet ändrar namn till Bön Cabinettet år 1771 när Gustav III blir kung (på samma vis som det Västra åttakantiga kabinettet), men här är det för änkedrottningen Lovisa Ulrikas räkning. Troligen har rummet samma funktion även under de kommande kungarna för det benämns som "Östra Bönrummet" fram till år 1872 när Oskar II blir kung, då kallas rummet för Porslinskabinettet. Det har det namnet kvar även under kung Gustaf V och det är först under andra delen av 1900-talet som rummet får namnet "Östra åttakantiga kabinettet".

Det Östra- och Västra åttakantiga kabinetten är de rum i det Kungliga slottet som har bäst bevarade rokokoinredningar från 1730 och 1740-talen. Takmålningarna är utförda av Guillaume Taraval, väggarna är dekorerade efter ritningar av Carl Hårleman och föreställer krigets- och vetenskapens beskyddare Minerva.

Rum 17 - Lovisa Ulrikas audiensrum

Detta rum hade från det Kungliga slottets invigning år 1754 fram till år 1792 benämningen "Audiensrummet", då detta låg i drottningen del av våningen var det sålunda drottningens audiensrum och det här som drottningens tron stod. År 1792 när Gustav IV Adolf blir kung kallas rummet för Sammetsrummet och under Karl XIII åren 1809-1818 det Blå Förmaket.

När Karl XIV Johan tillträder som kung år 1818 får rummet namnet "Stora görna salongen" vilket rummet kallas fram till Oskar II blir kung år 1872, namnet ändras då till "Röda salongen" vilket säkert är resultatet av de stora renoveringar som genomfördes åren 1866-1867. Rummet hade kvar det namnet tills mitten av 1900-talet då det kom att kallas för "Lovisa Ulrikas audiensrum", ett resultat av att man återställde många rum som ändrats under 1800-talet till deras 1700-tals utseende.

Rummet ritades ursprungligen av Carl Hårleman och Jean Eric Rehn. När rummet återskapades på mitten av 1900-talet så togs föremål från både Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas audiensrum och placerade i detta rum vilket gör det till ett av de vackraste 1700-tals rummen i hela det Kungliga slottet. Tronhimlen är ritad av Jean Eric Rehn, de vävda taperna fanns ursprungligen i Adolf Fredriks audiensrum och var något av det som flyttades till detta rum. Tronen är gjord av Adrien Masreliez för Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning i Storkyrkan år 1751.

Rum 18 - Lovisa Ulrikas förmak

Vid invigningen av det Kungliga slottet år 1754 kallades detta rummet för "Inre Förmaket", det var det inre väntrummet för de som sökte audiens i Audiensrummet. När Lovisa Ulrika blev änkedrottning vid Adolf Fredriks död år 1771 fortsatte rummet att fungera som ett förmak (Änkedrottningens förmak) tills hon flyttar från våningen år 1776. Från år 1776 till år 1809 när Karl XIII Adolf tillträder som kung är rummet ett av kungens rum och används på olika sätt.

År 1809 när Karl XIII flyttar in i våningen tillsammans med drottning Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp benämns rummet som Gobelinsrummet. Gobelin var namnet på en familj av tillverkare av tapeter och mattor men blev synonymt med produkterna. Gobelinrummet innehöll helt säkert handgjorda tapeter och mattor. Från år 1818 när Karl XIV Johan tillträder som kung till år 1866 kallas rummet "Lilla röda salongen". Rummet genomgår en renovering åren 1866-1867 och får efter det fram till mitten av 1900-talet namnet "Blå salongen", därefter renoveras rummet igen och 1700-tals inredningen tas fram och rummet får dagens namn "Lovisa Ulrikas förmak".

I rummet numera finns de bästa tavlorna ur Gallierassamlingen från Palazzo Caprara i Bologna.

Rum 19 - Lovisa Ulrikas matsal

År 1754 kallas detta rum för Förmaket, det var tänk som ett yttre förmak som tillsammans med det Inre förmaket (se ovan) skulle användas för de som väntade på audiens hos drottning Lovisa Ulrika. Ganska snart efter att drottningen flyttade in ändrades rummets funktion till matsal. Detta rum är ett av de relativt få rum i det Kungliga slottet som haft samma funktion under hela byggnadens liv, rummet kallas än idag för matsal, fast nu "Lovisa Ulrikas matsal".

De stora tavlorna på kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika gjordes på 1740-talet av konstnären Antoine Pesnes i Berlin. Borden är ritade av arkitekten Carl Hårleman och användes redan i det Kungshuset (Wrangelska palatset) av kung Fredrik I och drottning Ulrika Eleonora på 1730-talet.

Rum 20 - Östra Livdrabantsalen

År 1754 kallas detta rum för "Lif Drabant sahlen" och var en vaktlokal för kungens livgarde. År 1782, efter att Lovisa Ulrika flyttat ut (år 1776) kallas rummet för Salongen till Konungens teater. Men Konungen avses kung Gustav III och hans teaterintresse var mycket stort. Från år 1792-1818 kallas rummet för den Yttre matsalen för att sedan kallas för Livdrabantsalen fram till idag.

Här visas idag fortsättningen på Bernadotteporträtten från Bernadottegalleriet, här är tidsepoken 1920-talet och framåt. Förutom porträtten av personer i familjen Bernadotte finns här det stora golvuret till vänster om kung Carl XVI Gustafs porträtt. Golvurets visare står på tiden 20:35 vilket var den tidpunkt gamle kungen, Gustaf VI Adolf dog den 15.e september år 1973.

Rum 21 - Östra Stånddrabantsalen

År 1754 kallades detta rum för "Stånd Drabants salen" och hade funktionen att vara vaktlokalen mot det Östra trapphuset så att ingen kunde komma in i kungafamiljens våning utan att passera detta rum först. Rummet har haft i stort sätt samma funktion fram till år 1913 när den sista boende (änkedrottning Sofia) dör och ingen mer använder våningen som bostad.

 

 

 

Stora Gästvåningen (våningsplan 2)

Bild på Stora gästvåningen

Stora gästvåningen

Stora Gästvåningen ligger på våningsplan 2 i den västra längan (se bild ovan vid den röda markeringen), ingång via Västra trapphuset.

Redan från första början var rummen i det vi nu kallar för den Stora Gästvåningen avsedda för hertig Fredrik Adolf (1750-1803) men han varbara 4 år gammal när kungafamiljen flyttade in och fram till år 1770 får han del bostadsvåning med sin äldre bror Karl (senare kung Karl XIII). Under perioden 1760-1770 arbetar man med att färdigställa dessa rum under ledning av Jean Eric Rehn, de var några av de sista i det nya slottet att bli klara.

År 1770 flyttar den nu 20-åriga hertigen in i sina nya rum och han kommer att bo där till år 1800 när han flyttade till Tyskland (han dog i Montpellier i Frankrike år 1803). Under kung Gustav IV Adolf, Karl XIII och Karl XIV Johan används våningen inte till något speciellt utan står sannolikt som när hertig Fredrik Adolf lämnade den.

År 1844, när Oskar I tillträder som kung, sker en del förändringar men inte stora ombyggnader av det Kungliga slottet. För rummen i Stora Gästvåningen blev de nu avsedda att vara just en våning för gäster, då hade de mer eller mindre stått oanvändna i över 40 år. Åren 1866-1867 får även dessa rum en renovering och år 1872 när kung Oskar II tillträder som kung får de officiellt benämningen Stora Gästvåningen avsedd för gästande statschefer. Rummen i den Stora Gästvåningen är från söder räknat:

Lilla sängkammaren används av makan/maken till ett gästande statsöverhuvud när de ej vill sova tillsammans. Den lilla sängkammaren är en del av det rum som på 1700-talet fungerade som hertigen Fredrik Adolfs (bror till Gustav III) kabinett. Rummet är inrett i Gustaviansk stil. Detta rum visas inte alltid för allmänheten.

Stora sängkammaren
Stora sängkammaren (50-talet), Foto av okänd

Stora sängkammaren används endast som sovrum om ett gästande statsöverhuvud vill sova tillsammans med sin make/maka, om så inte är fallet används inte detta rum annat än som ett genomgångsrum till den Inre sängkammaren. På 1960-talet renoverades rummet och fick tillbaka sin 1700-tals färgsättning mm. I rummet finns ett av de få porträtten av den avsatte kungen Gustav IV:s son, Gustav (1799-1877). Han fick senare titeln Gustav av Wasa från den Österrikiska kejsaren men var under nästan hela sitt liv mer eller mindre bannlys av kung Karl XIV Johan som såg honom som ett hot mot sig själv. Många såg Gustav som den rättmäktige kungen av Sverige.

Inre sängkammaren används när ett gästande statsöverhuvud vill sova separat från sin maka/make eller reser ensam. Rummet ligger mot den Inre borggården och är inrett i gustaviansk stil med en sovalkov. Möblerna är från början av 1800-talet

Meleagersalongen
Meleagersalongen. Foto av okänd.

Meleagersalongen har fått sitt namn efter hjälten "Meleager" i den grekiska mytologin. Det är i detta rum som gästande statsöverhuvuden tar emot sina svenska värdar och andra officiella besökare, det är gästens audiensrum m.a.o. Rummet har stora vävda tapeter på väggarna som ursprungligen var en del av hemgiften för drottning Ulrika Eleonora d.ä år 1681 (hustru till kung Karl XI) och fanns på slottet Tre Kronor men räddades från eldsvådan år 1697.

Utefter väggarna står också två rokokobyråer som är gjorda av Lorentz Nordin och var gåvor till Gustav III vid hans giftemål med Sofia Magdalen av Danmark år 1766. Skrivbordet är gjort av Anders Sundström som hans mästarstycke för att bli snickarmästare, det beställdes av kung Gustav IV Adolf år 1794. Målningen i rummet förställer kung Karl XIV Johans födelsehus i Pau i södra Frankrike och är gjord av Maria Asplund Wrangel år 1888 i samband med hennes resa till Pau för att forska i den äldre delen av ätten Bernadottes öden.

 

Inre salongen
Inre salongen. © Kungahuset

Inre salongen är till för ett gästande statsöverhuvuds behov av stilla samtal, mindre möten, brevskrivande, läsning etc. Salongen är inrett i s.k. pompejansk stil, en inspiration från utgrävningarna i Pompeji på 1700-talet.

Empiredalongen
Empiresalongen (50-talet). Foto av okänd

Empiresalongens namn kommer från de väldiga empirevaserna i porslin som är gåvor från den ryske tsaren Nikolaj I till kung Karl XIV Johan år 1838. Möblerna i salen är gjorda av Niels Christian Salton i samband med kronprins Oskar (Oskar I) och kronprinsessan Josefinas giftemål år 1832.

Ljuskronan i taket är från ca år 1830 och gjord av Reinhold Fredric Lindroth d.y. i bröderna Lindroths verkstad i Stockholm. Troligen fick han aldrig betalt för denna ljuskrona då det finns skuldsedlar från bl.a. kung Karl XIV Johan i Lindroths dödsbo år 1843. Mellan fönstren hänger en stor porträttmålning av Louis-Michel van Loo (1707-1771) föreställande kung Ludvig XV som gavs till hertig Fredrik Adolf vid hans besök i Paris år 1771.

Margaretarummet har fått sitt namn efter kung Carl XVI Gustafs farmor, kronprinsessan Margareta av Connaught. Hon var en aktiv målare och ett antal av hennes målningar visas i rummet, de flesta har motiv från Djurgården i Stockholm. De båda bysterna i rummet är gjorda av Tobias Sergel och föreställer kung Karl XIII och drottning Hedvig Elisabeth Charlotta.

Drabantsalen var där de vakter som vakade över gästerna höll till. Salen är relativt enkelt utsmyckad då det var ett vaktrum. Det finns 3 porträtt av den Pfalsiska kungliga ätten målade av konstnären David Klöcker Ehrenstrahl, kung Karl X Gustav, kung Karl XI och kung Karl XII. Det är endast porträttet av den under ett år regerande drottningen Ulrika Eleonora som saknas av någon anledning. Det finns även ett proträtt av drottning Kristina av Sebastien Boudon.

Bordet i salen är en gåva av påven Pius IX till änkedrottningen Josefina på 1870-talet.

 

Karta över Stora gästvåningen
3:Lilla sängkammaren, 4:Stora sängkammaren, 5:Inre sängkammaren, 6:Meleagersalongen, 7:Inre salongen, 8:Empire salongen, 9:Margaretarummet, 10:Drabantsalen. VT:Västra trapphuset. ÖT:Östra trapphuset.

Stora Gästvåningens historia

År 1754 när kungafamiljen flyttar in det Kungliga slottet är inte rummen i denna våning klara. De är avsedda för den då endast 4 år gamla hertigen Fredrik Adolf, kungafamiljens nästa yngsta barn. Det är först år 1760 som arbeten på rummen påbörjas och de står färdig år 1770, arbetet leds av Jean Eric Rehn. Fredrik Adolf kommer att använda rummen som sin bostad fram till år 1800 när han lämnar Sverige för att bosätta sig i Tyskland och senare Frankrike.

Efter att Fredrik Adolf flyttat ut kommer ingen att flytta in, rummen står i praktiken oanvända fram till år 1844 när Oskar I tillträder som kung och skapar Stora Gästvåningen. En renovering skedde åren 1866-1867 och senare på 1960-talet när de fick tillbaka sin 1700-tals stil.

Rum 3 - Lilla sängkammaren

År 1754 var detta rum delat så den västra delen tillhörde toalettrummet (rummet söder om Lilla sängkammaren) och resten var en del av hallen och det lilla trapphuset. Det är först i.o.m. att Oskar I blir kung år 1844 som rummet får dagens utseende och betecknas "Sängkammare". Åren 1866-1867 byggs rummet om och kallas fr.o.m. 1872 när Oskar II tillträder som kung för "Toilettrum". På 1960-talet får rummet igen funktionen som sängkammar och kallas dår för "Lilla sängkammaren". Oftast så visas inte detta rum längre för allmänheten.

Rum 4 - Stora sängkammaren

Vid slottets invigning år 1754 kallades detta rum för Hertig Fredrik Adolfs sängkammare. Det var då det mest påkostade rummet i våningen. Inredningsarbeten leddes av Jean Eric Rehn med Jacques Adrien Masreliez som utförde de konstnärliga utsmyckningarna som taklister, mosaiken i hörnen och kartuscher. Dörröverstyckena skulpterades år 1761 av David och Fast, men endast de två norra finns kvar. De södra är skulpterade av Francois Boucher på slutet av 1760-talet strax före hans död (år 1770 i Paris).

År 1844 när kung Oskar I tillträder som kung kallas rummet för Röda salongen vilket det gör till den stora renoveringen åren 1866-1867. I samband med att Oskar II blir kung år 1872 benämns rummet för "Stora sängkammaren" och så har det varit sedan dess.

Rum 5 - Inre sängkammaren

Rummet kallas år 1754 för "Cammartienare Ponsons rum". Med kammartjänare avses en person som sköter sin arbetsgivares garderob, hjälpte till med på- och avklädning men även med den personliga hygienen. År 1844 när Oskar I blir kung kallas rummet för Sängkammare och var sannolikt avsedd för det ändamålet. Efter ombyggnaden åren 1866-1867 så benämns rummet som "Lilla sängkammaren" år 1872 för att år 1907 kallas för toiletten. Fr.o.m. i mitten av 1900-talet kallas rummet för "Inre sängkammaren".

Rum 6 - Meleagersalongen

Meleagersalongen kallades ursprungligen för Hertig Fredrik Adolfs audiensrum och var ett mer officiellt rum i våningen. Här tog hertigen emot besökare med officiella ärenden. År 1744 när kung Oskar I blir kung kallas rummet för Blå salongen och efter renoveringen åren 1866-1867 kallas rummet för Gobelinsalongen. Namnet kom från den familj av vävare i Reims i Frankrike som specialiserade sig på att väva tapeter och gobelänger (ordet gobeläng kommer också från familjenamnet Gobelin) och syftar på det stora gobelänger som hänger på väggarna i rummet.

År 1907 när Gustaf V tillträder som kung ändras namnet på rummet till Meleagersalongen, nu är det inte själva gobelängerna som ger namn till rummet utan motivet på gobelängerna. Motivet är den grekiska hjälten Meleager.

Rum 7 - Inre salongen

Den Inre salongen var ursprungligen delad på två rum, det norra kallades för Baron Taubes (sannolikt Evert Vilhelm Taube af Odenkat) rum och det södra kallades för Corporalernas vaktrum. År 1844 när Oskar I blir kung kallas rummet för Gula salongen och är inte längre delat utan har dagens storlek. Efter ombyggnaden åren 1866-1867 kallas rummet för "Lilla röda salongen" för att år 1907 kallas för "Lilla salongen" och från mitten av 1900-talet Inre salongen.

Rum 8 - Empire salongen

Detta rum kallades ursprungligen för Hertig Fredrik Adolfs förmak, det var väntrummet för de som ville få en audiens hos hertigen i det som nu är Meleagersalongen. Lite senare användes det som matsal. År 1844 när Oskar I blir kung kallas rummet för Matsalen och efter renoveringen åren 1866-1867 fick det namnet "Röda salongen" och år 1907 kallas det "Empiresalongen".

Namnet Empiresalongen kommer från de stora urnorna i porslin som var gåvor från den ryske tsaren Nikolaj I till kung Karl XIV Johan år 1838.

Rum 9 - Margaretarummet

Detta rum kallades ursprungligen för Baron Taubes rum efter kammarherren och kung Gustav III:s favorit baron Evert Vilhelm Taube af Odenkat. År 1844 kallades rummet för "Lilla salongen", år 1872 använde kung Oskar II det som rökrum och senar blev det "bara" genomgångsrummet. Det var efter kung Gustav VI Adolfs död år 1973 som rummet uppkallades efter han hustru, drottning Margareta av Connaugh.

Rum 10 - Drabantsalen

Detta rum hette redan från första början Drabantsalen, Hertig Fredrik Adolfs drabantsal om man skall vara helt korrekt. Rummet har sedan haft samma namn fram till idag.

 

 

 

Festvåningen (våningsplan 2)

Bild på Vita havet i Festvåningen

Festvåningen

Festvåningen ligger på våningsplan 2 i den norra längan (se bilden ovan vid den röda markeringen), ingång via Västra eller Östra trapphusen.

Under byggnationen av det Kungliga slottet på 1700-talet planerades den nuvarande Festvåningen att bli den kungliga bostaden, så blev det inte. När kungafamiljen flyttade in i slottet år 1754 så valde kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika att bo det som nu är Bernadottevåningen. De första som kom att bo i Festvåningen blev dåvarande kronprinsen Gustav III och kronprinsessan Sofia Magdalena som flyttade in år 1766.

Idag är Festvåningen ett museum och består av 9 rum. Den totala ytan är ca 2 600 kvm. Förutom att vara ett museum används vissa av rummen i våningen i samband med stora fester, galamiddagar och den s.k. informationskonseljen. Rummen i Festvåningen är från det Västra tapphuset räknat:

Stånddrabantsalen var ursprungligen sammanslagen med Livdrabantsalen och där fanns vaktstyrkan. Rummen separerades till två rum i samband med att kung Karl XIV Johan flyttade in i Festvåningen år 1818. Stånddrabantsalen, där slottets vaktstyrka var stationerad, hade en enkel inredning med bänkar runt väggarna för vakterna att sitta på. I salen finns också maskaroner med hjälmar som symboliserar vakterna och ett barockskåp från mitten av 1700-talet med förhöjt mittkrön. I montrarna finns glas och porslin från 1700-talet.

Livdrabantsalen var ursprungligen sammanslagen med Stånddrabantsalen och där fanns vaktstyrkan. Rummen separerades dock år 1818 när kung Karl XIV Johan börjar använda Festvåningen som sin egen bostadsvåning. Livdrabantsalen, där kungens personliga livvakt var stationerad, fick en lite högre standard på inredningen än Stånddrabantsalen.

I salen finns 3 marmorstatyer gjorda av konstnären Johan Niclas Byström år 1829 och föreställer kung Gustav II Adolf , Karl Xl och Karl XIV Johan Statyerna är små versioner av tänkta motsvarande statyer för till ett tänkt museum vid Rosendals slott. Statyerna i fullformat står idag i Västra valvet (Karl XI) och i Rikssalen (Gustav II Adolf och Karl XIV Johan). I salen finns ett antal montrar innehållande dryckspokaler, föremål i elfenben, föremål i bergskristall, skålar mm.

Konseljsalen
Konseljsalen. Foto av Holger Ellgaard 2011

Konseljsalen var på kung Gustav III:s tid hans stora matsal där han intog måltider medan ett antal inbjudna fick titta på. I rummet finns vävda tapeter från 1760-talet med förgyllda ornament och med motiv ur sagan om Jason och Medea. De stora kristallkronorna är tillverkade på 1860-talet i Wien hos den berömda glastillverkaren J & L. Lobmeyr (de utvecklade bl.a. de första elektriska glasljustakarna i världen år 1883 tillsammans med Thomas Edison).

I salen finns ett antal porträttbyster föreställande Karl XIV Johan, Oskar I, Karl XV, Oskar II, Gustaf V och Gustaf VI Adolf. Den stor målningen föreställande Karl XIV Johan till häst är gjord år 1838 av konstnären Redrik Wsetin.

Några gånger per år stänger rummet för allmänheten då s.k. informationskonselj hålls (ett sammanträde där statråden i regeringen informerar statschefen). Konseljer har hållits sedan början av 1900-talet. Det var också i detta rum som nuvarande kungen Carl XVI Gustaf avlade sin kungaförsäkran år 1973.

Audiensrummet
Audiensrummet 1950-talet. Foto av okänd.

Audiensrummet har fått sitt namn efter att det var i detta rummet som kungen tog emot främmande sändebud och ambassadörer (åren 1771-1818), detta sker numera i det Västra åttakantiga kabinettet i Bernadottevåningen.

Plafonden i taket på rummet är en stor målning föreställande gudarna Venus och Mars omgivna av allegoriska figurer, målningen är gjord av konstnären Jacques Foucquet år 1700. Tronhimlen tillverkades år 1667 och stod först i kung Karl XI:s audienssal i slottet Tre kronor. Det som dominerar salen är de stora landskapstapeterna som tillverkades för drottning Kristinas kröning i Storkyrkan den 20:e oktober år 1650. Notera att under riksvapnet finns drottningens monogram "C". Det finns också en porträttbyst i brons av kung Gustav II Adolf gjord av Georg Petel år 1632.

Gustav III:s paradsängkammare
Gustav III:s paradsängkammaren. © Kungahuset

Gustav III:s paradsängkammare är ett av det Kungliga slottets kanske mest spännande rum. Ursprungligen var det avsett att vara kung Adolf Fredriks audienskammare men gjordes om av kung Gustav III till paradsängkammare enligt mode från Frankrike. Han tog emot personer i rummet medan har genomförde sin morgontoilette, det var också i detta rum som han dog den 29.e mars år 1792 till följd av skotten på Kungliga operans maskeradbal.

Den absolut viktigaste möbeln i rummet är självfallet paradsängen som står bakom en ballustrad, bakom sängen finns en mycket stor tapet (gobeläng) med motivet Rolands och Angelicas giftermål ur "Les fragments d'Opéra". Tapeten är vävd av Les Gobelins åren 1734-37 och var en gåva från kung Ludvig XVI år 1784.

Plafonden i taket föreställer kung Karl XII:s uppväxt under beskydd av de grekiska gudarna Apollo, Fama och Herkules. Målningen är gjord av Jacques Foucquet år 1700. Skrivbordet i rummet tillhörde kung Gustav III och är gjort av Georg Haupt år 1778. Porträttbysterna på var sin sida av rummet föreställer kung Gustav III (gjord av Tobias Sergel) och kung Karl XII ( gjord av Philippe Bouchardon år 1748).

Karl XI galleri
Karl XI:s galleri. Foto av Christopher Marcurak 2008

Karl XI:s galleri är utan tvekan det mest praktfulla rummet i det Kungliga slottet och har haft Spegelgalleriet i slottet Versailles som förebild. Här kan ca 170 personer sitta och äta galamiddag tillsammans i det 47 meter långa galleriet, då dukas bordet med svenskt, franskt och österrikiskt silver från början av 1800-talet. På motsatt sida om fönstren på galleriets yttervägg finns motsvarande spegelfält på innerväggen, båda inramas av vita marmorpilastrar med förgyllda ornament.

Plafonden i taket föreställer kriget mot Danmark åren 1675-1679 och målningen i mitten visar kung Karl XL:s seger över danskarna i slaget vid Lund år 1676 där kungen framställs som en romers kejsare. Målningen är gjord av Jacques Foucquet och René Chauveau på 1730-talet. På var sin sida om mittplafonden finns porträttbyster av kung Karl XI och drottning Ulrika Eleonora d.ä. gjorda av Philippe Bouchardon.

Till dessa porträttbyster finns ett tema, vid kung Karl XI:s byst är temat krig och hur han segrar över danskarna men vid Ulrika Eleonoras byst är temat fred. Här har freden återställts (med svensk seger förstås) och giftemålet med den danska kungens syster (Ulrika Eleonora d.ä.) bekräftats. Även den västra delen av galleriet som är mellan kung Karl XI:s porträttbyst och Gustav III:s paradsängkammare kallas för "Krigskabinettet". Den östra delen av galleriet som ligger mellan drottning Ulrika Eleonoras porträttbyst och Sofia Magdalenas paradsängkammare kallas för "Fredskabinettet". De mindre takmålningarna längs hela takets längd skall framhäva kung Karl XI:s positiva egenskaper som person och regent.

I den mittersta spegelfältet på inneväggen finns en staty av kung Karl XI ridande. Detta är en mindre modell av den stora staty som var planerad att stå mitt på den Inre borggården (i slottet Tre kronor). Det blev inte så p.g.a. att efter kung Karl XI:s död så ville hans son, kung Karl XII, ha fri sikt mellan den norra och södra porten och då skulle statyn stå i vägen. På flera ställen förekommer också Nordstjärnan, kallas idag för Polstjärnan, som är en kunglig symbol från kung Karl XI:s tid.

Sofia Magdalens paradsängkammare är drottning Sofia Magdalenas motsvarighet till Gustav III:s paradsängkammaren, att enligt det franska modet vara det rum (sovrum) är drottningen tog emot utvalda personer medan hon gjorde sin mogontoilette. Även detta rum ritades av arkitekten Jean Eric Rehn på 1770-talet. Plafonden i taket föreställer Moder Svea omgiven av 4 kvinnogestaleter som symboliserar världsdelarna Europa, Asien, Afrika och Amerika. Notera också att över Moder Svea syns Nordstjärnan, den kungliga symbolen. Målningen utfördes åren 1732-1734 av konstnärerna Guillaume Taraval och Antoine Monnoyer (Monnoyer var känd för sina målningar av blommor).

De halvmåneformade borden i rummet är tillverkade av Jean Baptiste Masreliez år 1743. Porträttmålningarna föreställer drottning Josefinas (Kung Oskar I:s hustru) föräldrar, franska generalen Eugéne de Beauharnais och prinsessan Augusta Amalia av Bayern, och är målade av konstären Francois Gérard (1770-1837).

Don Quijote salongen
Don Quijote salongen 1940-talet. Foto av okänd

Don Quijotesalongen har fått sitt namn efter de vävda taperna som föreställer hjälten Don Quijote från Miguel de Cervantes berättelser. Tapeterna är vävda på 1770-talet i Paris av Les Gobelins och gavs till kung Gustav III av Ludvig XVI vid dennes besök i Frankrike år 1784. Tapeterna är inte på något sätt originella då detta var dåtidens mest populära motiv av tillverkaren Les Gobelins och återfinns i många slott och herresäten runt om i Europa, fast i olika utföranden. Notera att på taperna närmast fönstren finns den franska kungens monogram invävda. Takmålningen är gjord av Guillaume Taraval från år 1735 och föreställer Olympens drottning Juno omgiven av de fyra vindarna (Boreas, Zephyrus, Notos och Eurus).

Vita havet
Vita havet. © Kungahuset

Vita havet är den stora festsalongen i det Kungliga slottet och har fått sitt namn efter det ena av de två rum som slogs ihop år 1845 (kung Karl XIV Johans matsal och Stånddrabantsalen), sammanslagningen gjordes av kung Oskar I som valde att inte bo i sin fars förra bostad (nuvarande Festvåningen) och istället gjorde om den till en fest- och representationsvåning. Varför Karl XIV Johans matsal kallades för Vita havet är dock inte känt.

Det är i denna stora festsalong som dans och musik hålls i samand med vissa stora fester, själva måltiden äter man i Karl XI:s galleri på samma våning. Det nuvarande rummet är ritat av arkitekten Axel Nyström i samband med ombyggnaden år 1845. På musikläktaren kan man se namnchiffret för kung Oskar I och drottning Josefina som var de första att använda rummet i samband med deras stora bjudningar.

Plafonden i rummets södra del (f.d. Stånddrabantsalen) föreställer "Segerns belöning" av konstnärerna Guillaume Taraval och Johan Pasch, plafonden i rummets norra del (f.d. matsalen) föreställer "Sveas triumf" av konstnären Domenico Francia. I de stora montrarna finns kung Gustav V:s stora silversamlingar samt delar av den stora Sévresservicen om totalt 216 delar gjorda åren 1770-1771.

 

Karta över Festvåningen
11:Stånddrabantsalen, 12:Livdrabantsalen, 13:Konseljsalen, 14:Audiensrummet, 15:Gustav III:s paradsängkammare, 16:Karl XI:s galleri, 17:Sofia Magadalenas paradsängkammare, 18:Don Quijotesalen, 19:Vita havet. VT:Västra trapphuset. ÖT:Östra trapphuset.

Festvåningen historia

Under byggnationen av det Kungliga slottet på 1700-talet planerades den nuvarande Festvåningen att bli den kungliga bostaden, så blev det inte. Kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika valde att istället bo i våningen under, nuvarande Bernadottevåningen. Av det skälet så kom våningen att stå oanvänd åren 1754-1766 tills dåvarande kronprins Gustav (blivande kung Gustav III) och kronprinsessan Sofia Magdalena flyttade in, kronprinsen i den västra delen och konprinsessan i den östra delen.

Efter kung Gustav III:s död flyttar Sofia Magdalena till den nordvästra flygelns halvvåning (under vintern, på sommarna bor hon på Ulriksdals slott) och kung Gustav IV Adolf flyttar in i Festvåningens västra del där han far tidigare bott, den östra delen av Festvåningen kom att stå tom fram till år 1818 när kung Karl XIV Johan flyttar in i hela våningen.

Det är kung Oskar I som låter renovera och bygga om våningen på 1840-talet till att bli en representationsvåning, som den är än idag.

Rum 11 - Stånddrabantsalen

Stånddrabantsalen (Västra stånddrabantsalen) var åren 1754-1818 sammanslagen med Livdrabantsalen (rum 11 och 12) och var därför dubbelt så stor som idag. Det var samma sak på den östra sidan om Festvåningen där den Östra Stånddrabantsalen var lika stor (läs mer om den under Vita havet). Orsaken till att den norra delen av Stånddrabantsalen delades av till Livdrabantsalen var att kung Karl XIV Johan bestäåmde sig för att ha Festvåningen som sin bostadsvåningen och därmed ville ha sin livvakt i ett av rummen. I Stånddrabantsalen fanns slottets vaktstyrka och inredningen var relativt enkel vilket den är än idag.

Rum 12 - Livdrabantsalen

Livdrabantsalen var åren 1754-1818 en del av Stånddrabantsalen (den norra delen) och blev ett eget vaktrum för kungens livvakt först när kung Karl XIV Johan flyttade in i Festvåningen och använde den som bostadsvåning. Livdrabantsalen fick en lite högre standard på inredningen än Stånddrabantsalen.

Rum 13 - Konseljsalen

Konseljsalen var från början tänkt att vara kung Adolf Fredriks matsal, men kungen valde att istället bo i våningen under och rummet kom att stå tomt tills Gustav III flyttade in år 1766 och då använde rummet som matsal. År 1771 när Gustav III blir kung görs rummet om till hans paradmatsal där vissa inbjudna får titta på medan han äter sina måltider enligt mönster från Versailles i Paris.

Även kung Gustav IV Adolf använder rummer som matsal medan det senare kommer att stå utan specifikt användningsområde från år 1809 fram till kung Karl XIV Johan flyttar in i Festvåningen år 1818 och använder rummet som "Cour sal". D.v.s. ett rum där inbjudna personer kan uppvakta honom (bli formellt presenterade för kungen). Åren 1866-1867 renoveras många rum i slottet och det är fr.o.m. nu som rummet kallas "Konseljrummet".

Rum 14 - Audiensrummet

Från början var detta rum avsett att vara kungens förmak där inbjudna personer som väntade på audien i Audiensummet (ursprungligen rum 15) fick vänta. Det kom dock inte att användas som sådant förrän år 1771 när Gustav III blir kung och då som väntrum för att komma in i hans paradsängkammare (rum 13) eller paradmatsal (rum 15) beroende på tid på dagen.

Från år 1792, när Gustav IV Adolf tillträder som kung fram till år 1818 när Karl XIV Johan tillträder som kung har rummet olika användningsområden och kallas bara generellt för "Statsrum". Fr.o.m år 1818 kallas rummet för "Audiensrummet", det är här som kung Karl XIV Joahn ger audienser till främmande sändebud, ambassadörer m.fl. Under en period åren 1907-1950 kallas rummet för "Plychesalongen" men därefter blir det åter ett audiensrum.

Rum 15 - Gustav III:s paradsängkammare

Detta rum var från början år 1754 avsett att vara kungens audiensrum, men då kung Adolf Fredrik valde att bo på våningen under (Bernadottevåningen) blev rummet stående tom fram till år 1766 när kronprins Gustav (Gustav III) flyttade in. När han blir kung år 1771 gör rummet om till hans paradsängkammare där han enligt fransk mode från hovet i Versailles tog emot personer i rummet medan har genomförde sin morgontoilette, det var också i detta rum som han dog den 29.e mars år 1792 till följd av skotten på Kungliga operans maskeradbal.

Detta rum kommer att kallas för Gustav III:s paradsängkammare (under vissa tider bara Gustav III:s sängkammare) från den tiden fram till idag, trots att t.ex. kung Karl XIV Johan använder Festvåningen som sin bostadsvåning åren 1818-1844. Rummet används i huvudsak som socialt ungängesrum.

Rum 16 - Karl XI:s galleri

Det stora galleriet högst upp i det Kungliga slottet var från första början år 1754 tänkt som det kungliga galleriet och som sådant har det varit fram till idag. Åren 1754-1818 kallades det "Hans Majestäts Konungens galleri", åren 1818-1872 kallades det "Stora galleriet" och från år 1872 kallas det "Karl XI:s galleri". Rummet är av de få paradrummen i det Kungliga slottet som inte har genomgått stora förändringar utan bara varsamt underhållits.

Rum 17 - Sofia Magdalenas paradsängkammare

Från början var detta rum planerat att vara drottning Lovisa Ulrikas audiensrum där inbjudna personer fick audiens hos drottningen. Det blev inte så för kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika beslutade att använda nuvarande Bernadottevåningen som bostad. Rummet står oanvändt åren 1754-1766 tills kronprins Gustav III och hans gemål kronprinsessan Sofia Magdalena flyttar in. Från början används rummet som ett audiensrum men när Gustav III tillträder som kung och inför hovseder enligt det franska hovet får rummet funktionen som drottning Sofia Magdalenas paradsängkammare.

Det är i detta rum som drottning enligt franska mode tog emot utvalda personer medan hon gjorde sin mogontoilette. När kung Gustav IV Adolf tar över våningen år 1792 efter Gustav III:s död blir rummet återigen ett audiensrum som används av drottning Fredrika av Baden. Åren 1809-1818 är rummet ett av de s.k. "Statsrummen" utan specifik funktion. Fr.o.m. år 1818 när Karl XIV Johan blir kung kallas rummet för "Röda salongen", vilket det gör fram till år 1907 när Gustav V blir kung. Då kallas rummet för Sveasalongen. Efter kung Gustaf V:s död år 1950 kommer rummet att kallas "Sofia Magdalenas paradsängkammare" i.o.m att många rum i slottet återställs till 1700-tals utseende.

Rum 18 - Don Quijotesalen

Från början var detta rum planerat att vara drottning Lovisa Ulrikas förmak där inbjudna personer kunde vänta på att få audiens i det som nu är Sofia Magdalenas paradsängkammare. Det blev inte så för kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika beslutade att använda nuvarande Bernadottevåningen som bostad. Rummet står oanvändt åren 1754-1766 tills kronprins Gustav III och hans gemål kronprinsessan Sofia Magdalena flyttar in och då kommer det att användas som drottningen förmak för de som väntar på att tas emot i paradsängkammaren eller paradmatsalen beroende på tid på dagen.

Under åren 1809-1819 står rummet oanvänt och när Karl XIV Johan blir kung år 18181 kallas rummet för Gobelinsalongen efter de stora vävda tapeterna i rummet som är gjorda av Les Gobelins i Paris på 1770-talet. Förutom åren 1844-1859 (då kallas rummet för Gröna salongen) så kommer rummet att kallas för Gobelinsalongen fram till år 1907 när Gustaf V tillträder som kung och ändrar namnet till Don Quijotesalen. Han kallar m.a.o. rummet för motivet på tapeterna (motivet är Don Quijotes äventyr) än själva taperna (gobelänger) i sig.

Rum 19 - Vita havet

Vita havet var ursprungligen två rum, drottning Lovisa Ulrikas matsal och den östra Stångddrabantsalen. I.o.m. att kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade till Bernadottevåningen istället för Festvåningen kom rummet att stå tomt fram till år 1766 då drottning Sofia Magdalena flyttade in och använde rummet som sin paradmatsal där inbjudna fick se henne äta, precis som för kung Gustav III:s paradmatsal i nuvarande Konseljsalen.

Åren 1809-1818 används inte rummet men när kung Karl XIV Johan flyttar in används det som hans stora matsal. Åren 1844-1850, efter Karl XIV Johans död, slås rummet ihop med den Östra Stånddrabantsalen och blir till dagens Vita havet. Ursprungligen användes namnet "Vita havet" på Karl XIV Johans matsal men det är okänt varför. Arkitekt för sammanslagningen var Axel Nyström.

 

 

 

Västra trapphuset (bottenvåningen - vinden)

Bild på Västra trapphuset

Västra trapphuset

Det Västra trapphuset sträcker sig från Bottenvåningen till vinden (se bilden ovan vid den röda markeringen). Det egentligen inte en del av repesentationsvåningarna men vi tar med det då man måste passera Västra trapphuset för att komma till de olika delarna av representationsvåningarna.

Det var Nicodemus Tessin d.y. som när han ritade det Kungliga slottet gav det två stora trapphus, ett i väster och ett i öster. Det finns många fler mindre trapphus men detta är de två stora officiella trapphusen. Utformningen av trapphusen slutfördes av arkitekten Carl Hårleman. Det västra trapphuset delas in i den nedre resp. övre delen.

Den nedre delens plafondmålning (takmålning) föreställer Moder Svea omgärdat av Statslivet (Statslivet symboliserat av Poesin, Musiken, De bildade konsterna, Religionen, Freden, Klokheten, Värnet, Lantbruket, Handeln, Boskapsskötseln, Industrin och Vetenskapen), målad av den svenska konstnären Julius Ferdinand Kronberg åren 1890-1894. I den nedre delen finns bronskulpturerna Moder Svea av Theodor Lundberg år 1901 pcj Nicodemus Tessin d.y. av John Börjesson år 1886.

Den övre delens plafondmålning (takmålning) föreställer Naturen i form av Gudinnan Aurora som sänker sig medan natten gudinna Luna bländad av ljuset flyr. Även denna plafond är målad av Julius Ferdinand Kronberg åren 1890-1894.

Plafonden på den övre våningen illustrerar kung Oskar II:s valspråk "Över djupen mot höjden" i form av hur själen förs, illustrerad av en ung kvinna, mot änglarnas ljus ledsagad av sin skyddsängel. Även här är konstnären Julius Fredinand Kronberg och arbetet utförs åren 1890-1894.

Själva trapporna är gjorda i rödbrun kalksten från Horns udde på Öland, balustraderna är gjorda i grön marmor från marmorbruket i Kolmården nära Krokek och väggarna är målade i marmorimitation. Lyktorna i trapphuset gjordes på mitten av 1700-talet av skulptören Jacques Philippe Bouchardon.

 



Test