Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Vera Siöcronas torg i Gamla Stan i Stockholm

Bild på Vera Siöcronas torg


Fakta och historia om Vera Siöcronas torg


Nämndes först år: 2018
Storlek: 50 kvm
Lat: 59.324849  Long: 18.068905

Vera Siöcronas torg blev det officiella namnet på torget den 9:e november år 2017 då Stockholms Stadsbyggnadsnämnd under ordföranden Roger Mogert tog beslutet (Diarienummer 2017-12125-44 Protokoll §27). Tidigare hade torget haft namnet Sven Vintappares torg sedan år 2002 men i folkmun hade det namnet använts sedan 1700-talet.

Namnet Vera Siöcrona kom från journalisten, författaren och Gamla Stan aktivisten Vera Siöcrona som på 1940-talet var engagerad i att bevara den gamla ursprungliga bebyggelsen i Gamla Stan, stadsdelen var inte vid den tiden kulturskyddad som den är idag och rivningar hotade. Åren 1922-1936 hade redan viss bebyggelse öster om Riddarhustorget rivits för att bl.a. ge plats för dagens Ledamotshus (läs vår artikel om Ledamotshuset här), nu var hela 4 kvarter hotade att rivas i närheten.

Hon bodde själv vid Sven Vintappares gränd 2, nära torget som nu fått hennes namn, och hon ledde arbetet med att bevara husen i de rivningshotade kvarteren. Det lyckades inte, de flesta husen i kvarteren revs men när det nuvarande Förvaltningshuset byggdes bevarades en del av husen och de gamla gränderna (läs vår artikel om Förvaltningshuset här). Därför har nu det lilla torget som tidigare hette Sven Vintappares torg fått hennes namn, en sann älskare av Gamla Stans bevarande.

Torget är idag (2018) inte ett av Gamla Stan mysiga små torg utan mer en uppställningsplats för cyklar och annat. Det finns heller inget speciellt att se vid torget så de flesta skyndar bara förbi, så har det varit sedan torget blev till men varför skapades då detta torg? Det skall vi berätta mer om nedan.

Torgets historia

Sven Vintappares torg 1848

På kartan från år 1771 finns inte torget medan det på kartan från år 1848 finns med, vi har markerat det med rött på bilden ovan (det har dock fel proportioner på bilden då de gamla kartorna inte alltid var så exakta).

På 1730-talet började stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg agera för att införa vändplatser i Gamla Stan, avsikten var att brandkåren med sina hästdragna vagnar skulle kunna vända på fler platser inne i Gamla Stan och inte så som tidigare varit tvungna att köra till ett större torg eller till utkanten för att där vända och sedan köra in igen.

Torget blev till när huset med fastighetsbeteckningen Alcemene 3 brann ner på 1770-talet och enligt den byggnadsordning som då gällde valde man att istället för att låta ägaren bygga ett nytt hus köpa fastigheten och där anlägga en vändplan, "en tiänlig wänd-platz". Huset som brann ner byggdes år 1651 av en Elisabeth Andersdotter som var änka efter Thomas Matson som ägt tomten sedan år 1606.

Det fanns säkert hus på tomten ännu tidigare men då trähus, det går inte att spåra dessa då de flesta av stadens arkiv förstördes i den stora branden år 1407. Området fick sin första bebyggelse på sent 1300-tal då staden innanför murarna började bli trång och behovet av förråd, fiskebodar, lager mm gjorde att man byggde trähus väster om dagens Västerlånggatan. Här ökade bebyggelsen sedan nästan år för år och dagens gränder (och en del som försvunnit) kom till och gick då ofta hela vägen mellan Västerlånggatan och Mälaren, många gånger slutade de i en brygga som gick ut i vattnet - de betecknads därför "Vattugränder".

Det gamla namnet

Torget hade fått sitt namn efter gränden Sven Vintappares gränd, "Swen Wintapperes grendh", som går norr om torget. Söder om torget går Didrik Ficks gränd. Gränden fick namnet efter kung Johan III:s vintappare* Sven Staffansson (benämns som "Kong:e M:ttz tro tienare och vintappere") som enligt stadens tänkeböcker den 21:a juli år 1595 ägde ett hus i gränden . Han finns i böckerna för att han gjorde ett flertal fastighetsaffärer och dessa noterades alltid.

Ursprungligen hade dock torget namnet "Brandplan" då huset som stod där brann ner på 1770-talet och ett nytt hus fick inte byggas upp igen enligt 1736-års byggnadsordning där det står att "en tiänlig wänd-platz" skall skapas där ett lämpligt hus brinner ner för bl.a. brandkårens hästdragna vagnar.

*En "Vintappare" var en person som tappade vin eller öl från tunnan, kontrollerar alkoholhalten och kvaliteten. Det kunde också vara en person med tillstånd att bedriva utskänkning av vin och öl. När en vintappare arbetade åt kungen så kunde också det ingå i arbetsuppgifterna att smaksätta vinet med honung och kryddor, orsaken var att det importerade vinet var ofta surt. En vintappare skall ej förväxlas med en vindragare som var den som transporterade vin eller ölfaten, dessa var dessutom organiserade som ett eget skrå i Stockholm från år 1606.



Test