Öppna stĂ€ng menyn
En bild pÄ ett stort hus
En bild pÄ ett hus
En bild pÄ ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Tyska Brinken i Gamla Stan i Stockholm

Bild pÄ Tyska Brinken


Fakta och historia om Tyska Brinken


NÀmndes först Är: 1454
LĂ€ngd: 210 meter
Lat: 59.323781  Long: 18.070557

Tyska brinken har fått sitt namn efter Tyska Kyrkan som ligger vid brinkens nordöstra ände. Själva ordet "Brink" betyder kort backe. Alla s.k. brinkar i Gamla stan är backar (Storkyrkobrinken, Kåkbrinken, Södra och Norra Benickebrinken och Köpmanbrinken).

Tyska brinken är idag en lång gata, så har det dock inte alltid varit. Delen som idag går från Stora Nygatan upp till Svartmangatan har delvis en annan historia en den delen som går från Stora Nygatan till Munkbrogatan. Låt oss berätta om dem var för sig.

Del 1: Stora Nygatan - Svartmangatan

Första gången namnet nämns i skrifterna är år 1454 "Vattubrinken" som fram till 1600-talet var det vanligaste förekommande namnet på brinken. Orsaken till detta namnet är att tornet/porten i den gamla strandsmuren som gick mellan Prästgatan och Västerlånggatan kallades för "Vattenporten". Brinken har också kallats för "Skomakarbrinken", efter Skomakargatan som slutar vid brinken.

Går vi tillbaka till tidig medeltid så gick brinken bara mellan Svartmangatan och Västerlånggatan, resten fanns ännu inte utan var ett strandområde.

År 1612 nämns brinken som "Tyske Kyrkebrinken" för första gången. Detta p.g.a. att år 1571 grundades den tyska församlingen i staden och man fick ha egen kyrkogård mm. Den gamla gillestugan som användes av Sankta Gertuds Gille" byggdes nu också om till ett kapell. Åren 1638-1642 byggdes detta i sin tur om till Tyska Kyrkan. Fr.o.m. denna tid och framåt har denna del av brinken inte haft något annat namn förutom att det ändrats till den kortare versionen som vi har idag "Tyska brinken" där ordet "Kyrko" har fallit bort.

Del 2: Stora Nygatan - Munkbrogatan

Denna del av brinken utvecklades gradvis från medeltiden och framåt, d.v.s. Stadsholmen växte med landhöjningen och landutfyllnad. Vi känner inte till vilka namn denna delen av brinken hade förrän efter den stora branden år 1625 när västra Stadsholmen fick en ny stadsplanering och bl.a. Stora- och Lilla Nygatan drogs fram.

Ca År 1700 kallades denna del för "Jochum Bryggares gränd". Namnet kommer från bryggarskråets ålderman Jochum Bryggare som bodde i gränden i början av 1700-talet. Som kuriosa kan nämnas att beteckningen "Finkeljockum", vilket skulle beteckna en "dum, dryg, högfärdig person med stor röd brännvinsnäsa, kommer från honom. Han var enligt dokument från den tiden själva urtypen för denna personlighetstyp.

År 1880 ingick denna del i nuvarande Tyska brinken och hade samma namn. Vid brinken i höjd med Lilla Nygatan har också utgrävningar visat att ett torn i den gamla Mälarmuren stod där.

Tittar vi på dagens Tyska brinken så ser vi att den tillsammans med Kindstugatan utgör en sammanhängande gata från Själagårdsgatan hela vägen ner till Munkbrogatan. Numreringen på gatan börjar också med nummer 20 där Kindstugatan slutar med nummer 18. Orsaken till denna uppdelning på två namn är helt enkelt att på medeltiden så var brinken en kort backe som från murgatan (Nuvarande Prästgatan) ledde ner till stadsmuren och porten där medan dagens Kindstugatan var en av de stora central gatorna i staden.



Test