Öppna stĂ€ng menyn
En bild pÄ ett stort hus
En bild pÄ ett hus
En bild pÄ ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Klockgjutargränd i Gamla Stan i Stockholm

Bild pĂ„ Klockgjutargränd


Fakta och historia om Klockgjutargränd


NÀmndes först Är: 1656
LĂ€ngd: 10 meter
Lat: 59.326086  Long: 18.068626

Klockgjutargränd förbinder Västerlånggatan med Brantingtorget i form av en tunnel som har 2,9 meter frihöjd.

Namnet kommer från den tyske klockgjutaren Jurgen Putens som år 1656 köpte ett hus i gränden som då kallades för "Olof Köttmånglares gränd". Putens flyttade in från Lubeck i Tyskland på 1620-talet och etablerade sig som skicklig klock- och ljusstakegjutare och bl.a. gjutit 2 av Storkyrkans klockor. Lika känd är han för sin uppfinning av brandsprutan som staden köpte av honom år 1621 och kom till användning under den stora branden år 1625. År 1647 bosätter han sig på Kungsholmen och bygger ett gjuteri på den plats där myntverket senare flyttade till. År 1656 bosätter han sig, som nämnts ovan, vid gränden.

År 1656 kallas gränden för "Olof Köttmånglares gränd", År 1687 har dock namnet blivit "Klåkgjuutar grändh". Under 1700-talet kallas gränden ibland också för "Hjortgränden" och "Stakemakargränden", okänt varför.

Gränden var fram till 1940-talet mycket längre och sträckte sig då från Västerlånggatan ända fram till Myntgatan. Genom saneringen av kvarteret Cephalus klippts samtliga tre inom området befintliga gränder (Klockgjutargränd, Kolmätargränd och Stenbastugränd) av och slutar sedan dess vid Brantingtorget.



Test