Öppna stĂ€ng menyn
En bild pÄ ett stort hus
En bild pÄ ett hus
En bild pÄ ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Bedoirsgränd i Gamla Stan i Stockholm

Bild pĂ„ Bedoirsgränd


Fakta och historia om Bedoirsgränd


NÀmndes först Är: 1487
LĂ€ngd: 40 meter
Lat: 59.324433  Long: 18.069452

Den 1:a september år 1625 brann merparten av den västra delen av ön Stadsholmen ner, från Kåkbrinken ner till nuvarande Triewaldsgränd vid Järntorget. Branden och den efterföljande gaturegleringen påverkar hur vi beskriver Bedoirsgränd tiden före branden och efter branden.


Del av karta från 1625 före branden. 1: Stortorget, 2: Västerlånggatan, Bedoirsgränd markerat med rött.

Bedoirsgränd före år 1625

Förr i tiden namngavs en gata oftast per kvarter, det innebar att en lång gata som t.ex. dagens Västerlånggatan bytte namn vid varje vägkorsning. Namnrevisionen år 1885 ändrade på detta då en gata fick samma namn utefter hela sin längd.

Bedoirsgränd som finns markerad på bilden ovan hade m.a.o. olika namn för var och en av sina 3 delar. Faktum är att ingen av dem hette Bedoirsgränd då det namnet etablerades först någon gång mellan år 1707 och 1733.

Det första kända namnet för den övre delen (östra delen) som ungefär motsvarar dagens Bedoirsgränd var "Jon Hansson och Magnus Olssons gränd" år 1487, senare Mons Olssons gränd år 1494, Magnus Olssons gränd år 1504. Åren 1581-1608 kallades gränden för "Lille Bryngels gränd" vilket sannolikt kommer från en kortväxt person med det namnet som ägde ett hus vid gränden, vi känner inte till vilket hus. Andra tidsperioder före år 1625 ger inga dokumenterade namn på den delen av gränden.

Mittersta och nedre (västra delen) har vi inte funnit några namn på. Den mellersta korta delen av gränden blev sannolikt utfylld på 1300-talets slut men det är inte säkert att den fick något namn före 1400-talet då stranden förskjutits längre åt väster. Den nedre (västra delen) blev sannolikt utfylld i sin helhet först på 1500-talet och var till början mer brygga än gränd. Dessa delar av gränderna kallas för "Vattugränder" då de slutade vid strandkanten.

Bedoirsgränd efter år 1625

Efter den stora branden år 1625 gjordes en gatureglering där bl.a. Stora- och Lilla Nygatan skapades. Ett resultat var också att en rad gränder togs bort helt och hållet eller fick en kraftig avkortning, detta gäller Bedoirsgränd. Delarna som låg väster om Stora Nygatan återskapades inte utan blev kvartersmark för husbyggnation. Det är orsaken till att dagens Bedoirsgränd endast går mellan Västerlånggatan och Stora Nygatan. Se kartan längst ner.

Bedoirsgränd har fått sitt namn efter köpmannen Jean Bedoir d.y. (1683 - 1753) som ägde husen i kvarteret Parcas som ligger utefter grändens norra sida.

Jean Bedoire d.ä. var perukmakare och invandrade från Saintonge i Frankrike på 1670-talet, han var Hugenott (fransk kalvenist) och tvingades lämna Frankrike p.g.a. de franska katolikernas förföljelser av hugenotterna. År 1672 blir han borgare i staden men överger snart sin verksamhet som perukmakare för att istället importera viner och textilier från Frankrike där han har många kontakter samt exportera bl.a. koppar. Han får barnen Jean (1683-1753), Johanna (1684-1715), Maria (1685-1725), Frans (1690-1742) och Sara (1694-1722).

Jean Bedoir d.y. bedrev handelsverksamhet tillsammans med sin far från ca år 1710 och utvecklade snart en stor egen verksamhet som hade tyngdpunkten på saltimport vilket gjorde honom mycket förmögen. Han gifter sig år 1707 med Maria Juliana Paradis som är änka efter handelsmannen Konrad Kuyper och äger alla husen i kvarteret Parcas längs nuvarande Bedoirgränds norra sida.

Efter Jean Bedoir d.y. död år 1753 ärvs husen av hans döttrar Magdalena, Charlotta och Maria som alla är gifta med framgångsrika Stockholmsfamiljer (af Petersen, Le Febure och Jennings) och husen säljs vid olika tillfällen.

År 1733, på Tillaeus karta, nämns gränden som Bedoirs gränd för första gången så någon gång mellan år 1707 och 1733 började det namnet att användas för gränden.



Test