Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Gator i Gamla Stan Stockholm

Gamla Stan har många gator som nämns för första gången redan på medeltiden. Här finns den kanske äldsta vägen som då gick utanför staden, Västerlånggatan, som först hette Göta landsväg. Här finns också Köpmangatan som är den äldsta nämnda gatan inne i dåvarande staden. Varje gata har sin egen historia och bakgrund, här finns alla nuvarande gator.

Via menyn, som finns längst upp till vänster på denna sida, kan du välja vilken befintlig gata du vill veta mer om. Du kan också välja en gata via knappen "Välj gata här" ovanför rubriken på denna sida. Väljer du inget visas denna text som standard.

Bild på Österlånggatan och Köpmanbrinken
Österlånggatan och Köpmanbrinken. Foto av okänd.


Info om gator och gränder i Gamla Stan

I Gamla Stan är det normalt gatorna som är huvudstråken och gränderna som är tvärstråken som går ut från gatorna, ja det finns undantag men generellt så är det så gatorna och gränderna i Gamla Stan är uppbyggda.

De äldsta gatorna

De äldsta gatorna och gränderna är de som ligger innanför Västerlånggatan och Österlånggatan, det som tidigare betecknades som det Inre kvarteret. Här är huvudgatorna Skomakargatan, Svartmangatan, Köpmangatan, Kindstugatan och Själagårdsgatan. Prästgatan och Baggensgatan/Bollhusgränd var förr i tiden s.k. murgator och hade en speciell funktion.

Brinkarna har en naturlig orsak till att de ligger där de gör, det var helt enkelt ravinerna i åsen (Brunkebergsåsen) som fortfarande går tvärsöver Stadsholmen mellan Norrmalm och Södermalm. Det var den enklast vägen upp från stranden till åsen krön, brink har betydelsen backe.

Västerlånggatan var från början en väg som passerade utanför stadsmuren och förband Svealand med Götaland, då hette den Göta Landsväg. Österlånggatan är Västerlånggatans motsvarighet på den östra sidan och gick även den utanför stadsmuren. Alla gränderna som går ut från Västerlånggatan och Österlånggatan går rakt ut mot vattnet (det finns ett undantag) och det finns en orsak till detta.

De nya gatorna

Utanför det Inre kvarteret är det Skeppsbron, Stora- och Lilla Nygatan samt Myntgatan som är huvudgatorna. Den östra delen är i huvuddragen bevarad från medeltiden medan den västra delen är uppbyggd efter den stora branden år 1625. Det är därför som det Stora- och Lilla Nygatan finns på den västra sidan men inte har någon motsvarighet på den östra sidan.

Ön som växte

Från början så gick vattnet runt Stadsholmen i stort sätt hela vägen upp till Västerlånggatan och Österlånggatan. P.g.a. landutfyllnad, landhöjning men också avskrädeshantering har Stadsholmen vuxit så att den idag är ca 3 gånger så stor som den var på medeltiden. Allt avskräde som fanns i vattnet runt ön på medeltiden gjord att man var tvungen att bygga bryggor ut i vattnet för att kunna tvätta kläder mm utan att få avskräde i dem. Dessa bryggor förvandlades senare till dagens gränder som går rakt ut i vattnet från Västerlånggatan och Österlånggatan.

Gatunamnen

På medeltiden gav man i de äldsta tiderna ofta namn till gatorna i förhållande till något som alla kände till. T.ex. trejde gränden söder om Storkyrkan östan mur (Solgränd). Senare gav man namn till gränderna efter den som bodde längst ner till vänster, sätt från gatan, t.ex. Anderssons gränd. Flyttade Andersson och Svensson flyttade in så bytte också gränden namn. Man gav även namn efter värdshus (Källargränd), hantverkarna som bodde där (Skomakargränd) eller efter något annat känt som t.ex. skampålen (Kåkbrinken).

Man såg på gator förr i tiden på ett annat sätt än idag. En gata började och slutade med kvarteret. Det innebar t.ex. att dagens Västerlånggata var uppdelad på minst 10 olika gator, alla med sina egna namn. Det var först år 1832 man började skapa dagens mera enhetliga gator som stäcker sig över många kvarter.

Gatunummer

Från första början fanns ingen gatunummrering, det man gjorde var att sätta upp skyltar eller markeringar som visad något djur eller liknande som gjorda människorna i staden visste var ett visst hus låg. Ett exempel på detta som överlevt till idag är apotekens skyltar, t.ex. Apoteket Kronan eller Apoteket Lejonet. Orsaken till dessa skyltar var helt enkelt att läskunskapen var nästan obefintlig.

År 1729 kom den första numreringen av hus och tomter. Orsaken var att man taxerade alla tomter i staden avseende brandvaktsavgift. Det här blev inte helt bra då det t.ex. på Västerlånggatan fanns hela tio hus med nummret 1, sju hus med nummret 2 o.s.v. År 1832 ändrade man på detta och införde dagens system med gatunummer. I Gamla Stan fick alla gator nummer utifrån sitt läge i förhållande till det Kungliga slottet, udda nummer på vänster sida och jämna nummer på höger sida. Ett undantag från regeln är Baggensgatan som fortsätter numreringen där Bollhusgränden slutar.

Underhåll- och renhållning

Förr i tiden av det fastighetesägaren som var skyldig att både underhålla och renhålla gatan framför sin fastighet, ansvaret sträckte sig ut till mitten av gatan. På torgen var ansvaret ut till ca 5 meters avstånd från den egena fastigheten. Kung Gustav Vasa skrev ner i sina s.k. stadgar år 1557 vad som gällde för gatuskötseln och före det var det kung Magnus Erikssons stadslag från 1350-talet som gällde.

Välj gata på karta

På kartan nedan går det bra att klicka på den markör som representerar den gata du vill veta mer om, du kommer då till den sidan som handlar om den gatan.

 



Test