Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Slingerbultledens broar i Stockholm

Slingerbultsleden var inte det formella namnet på trafikleden som gick från Munkbron via Riddarholmens östra strand (Stenbecksstranden) till Riddarhuskajen och vidare till Vasabron, den hette egentligen Västra Skeppsbron. Den bestod av 2 broar och i den här artikel skall vi beskriva dem.

Bild på Slingerbultledens broar


Fakta och historia om Slingerbultledens broar


Invigdes: 1929--
Längd: 90 meter
Bredd: 10 meter
GPS: ,

Slingerbultsleden byggdes åren 1929/1930 och revs år 1954. Den var avsedd att förbättra möjligheten att ta sig fram med bil från Södermalm till Norrmalm före Centralbron stod klar år 1955. På 1920-talet var trafiken minst sagt kaotisk när det gällde att ta sig fram från Södermalm till Norrmalm, köerna var oändliga och orsaken var en kombination av dålig trafikplanering och kraftigt ökad biltrafik.

Karta över Slingerbultsleden år 1930
Karta visande Slingerbultsleden 1929-1954.

På kartan ovan visar hur Slingerbultsleden var utformad. Alla bilar som skulle norrut följde den röda sträckning, och det var den som kallades Slingerbultsleden. Den var enkelriktad för trafik norrut. Alla bilar som skulle söderut följde den blå sträckningen, det var den "vanliga" Munkbroleden och den var enkelriktad för trafik söderut.

Slingerbultsleden bestod av en bro mellan munkbron och Riddarholmens östra strand (Stenbocksstranden), den bron syns på bilden högst upp på sidan. Därefter fortsatte leden parallellt med Sammanbindningsbanan (järnvägen) utefter Riddarholmskanalen tills den svängde skarpt åt öster och gick över en bro till Riddarhuskajen för att sedan fortsätta ut på Vasabron mot Norrmalm. Den södra bron var gjord av stålbalkar och själva körbanan var gjord i armerad betong. Bron var 70 meter lång och 10 meter bred. Den norra bron var också gjord av stålbalkar och körbanan av armerad betong. Bron var 20 meter lång och 10 meter bred. En del av betongfästet för den norra bron går att se om man tittar ned i vattnet där Riddarhuskajen tar slut mot Riddarholmskanalen idag.

Namnet Slingerbultsleden fick den p.g.a. att broarna rörde sig lite när det var lite större trafik och det kändes som bron slingrade sig. År 1954 togs båda broarna bort och under den tiden som var kvar innan Centralbron invigdes år 1955 tog en provisorisk pontonbro mellan Riddarholmen och Klara strand över, läs mer om Riddarbron här.



Test