Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Riksbron i Stockholm

Riksbron har fått sitt namn efter Riksdags- och Riksbanksbyggnaderna på Helgeandsholmen på samma sätt som Riksgatan, som går söderut från Riksbron via dessa byggnader, till Stallbron har fått sitt namn. Den första att föreslå en bro på platsen var kung Karl XII år 1712 när han befann sig i Bender.

Bild på Riksbron


Fakta och historia om Riksbron


Invigdes: 1931-12-19
Längd: 44 meter
Bredd: 13 meter
GPS: 59.328209 , 18.067102

Redan den 19:e november år 1712 föreslog kung Karl XII i en skrivelse till Nicodemus Tessin d.y. att det skulle byggas en bro mellan Rosenbad, där Drottninggatan slutade, och Helgeandsholmen. I kungens förslag skulle sedan en väg dras ner till Norrbrogatan och på sätt utnyttja den befintliga Norrebro mellan Helgeandsholmen och Mynttorget. Tessin tyckte inte om kungens förslag till att använda den befintliga Norrbro mellan Helgeandsholmen och Mynttorget utan föreslog istället att en väg skulle byggas rakt över ön för att fortsätta i en ny bro mellan Helgeandsholmen och Mynttorget, den senare bron blev skulle då hamna på samma plats som dagens Stallbro. P.g.a. Sveriges dåliga finanser under det Stora Nordiska kriget kom inte förslaget att realiseras. Tessins förslag finns markerat på Tillaeus karta från år 1733, se bilden nedan, och är i det närmaste identiskt med hur det ser ut idag med Riksbron och Stallbron.

Tillaeus karta från 1712 över Stockholm
Utsnitt ur Tillaeus karta från 1733

År 1794 föreslår arkitekten Erik Palmstedt samma sak som kung Karl XII fast med en utbyggnad av Norrbro mellan Helgeandsholmen och Mynttorget. Förslaget blir inte godkänt.

År 1796 rivs den den delen av gamla Norrbro som förbinder Helgeandsholmen med Gustav Adolfs torg då den norra delen av nya Norrbro mellan det Helgeandsholmen och Gustav Adolfs torg invigs 1797 (den södra delen av nya Norrbro invigs år 1806). Detta innebär en kraftig försämring för de som skall gå från t.ex. Mynttorget till Drottninggatan och kraven på en ny bro mellan Helgeandsholmen och Drottninggatan blir tydligare men ingenting sker och i drygt 100 år får Stockholmarna leva med den undermånliga brosituationen över Norrström.

År 1862 lämnades ett nytt förslag in på en bro på platsen av en kommitte som tillsats för att se över stadens vägar och broar. Förslaget är i det närmaste identiskt med Erik Palmstedts förslag från år 1794. Förslaget lämnades utan beslut.

Den 26:e februari år 1898, i samband med arbetet med de nya Riksdagshuset- och Riksbankshuset, föreslog drätselnämndens 2:a avdelning i Stockholms stadsfullmäktige att en stenbro med 3 brospann borde byggas mellan Drottninggatan och det nya Riksdagshuset och Riksbankshuset. Än en gång leder det inte till något beslut.

År 1902 föreslog riksbanks- och riksgäldsfullmäktige att en bro i järn med 3 brospann bör byggas mellan Drottninggatan och Helgeandsholmen. Förslag avslogs med motiveringen att det skulle hindra sjöfarten i Norrström. År 1906 visar utredningarna som genomförts efter förslaget år 1902 att det skulle vara möjligt att bygga en bro med 3 brospann utan att försämra för sjöfarten i Norrström. Nu beslutas det att en provisorisk gångbro skall byggas på bekostnad av staden samt att vid ett senare tillfälle bygga en permanent bro för både gång- fordonstrafik i sten. Staten skall ersätta staden för detta med 400 000 riksdaler vilket i stort var den beräknade kostnaden för stenbron.

År 1906-1907 byggs den provisoriska gångbron som i folkmun kom att kallas för Råttfällan. Den provisoriska bron var en järnkonstruktion med fackverksbalkar med en 4 meter bred gångbana gjord i trä. Den invigdes den 30:e mars år 1907, se bilden på bron nedan.

Bild på Gångbron
Gångbron år 1930. Foto av okänd

Vi skall inte här gå in på alla detaljerna i turerna som skedde under åren 1915-1929 avseende hur den permanenta bron skulle utformas men övergripande kan följande berättas. Den 31:a januari år 1919 beslutar att en bro skall byggas i enlighet med förslaget från stadsfullmäktiges förslag från år 1915. En stenbro med 3 brospann och en bredd om 16 meter. år 1924 tar hamnstyrelsen fram ett förslag till en bro med ett enda spann och en bredd om 12 meter. Förslaget som i princip antogs blev liggande i väntan på en rapport om Mälarens vattenreglering. Hamnstyrelsen tar år 1928 fram ett nytt förslag där bron skall byggas i betong och med ett enda spann och där brofästena läggs framför de existerande kajerna för att undvika sättningar mm. Brobredden var kvar på 12 meter. Det nya var att luckor för vattenregleringen nu fanns med i projektet. Detta förslag godkänndes i maj år 1929. Den 20:e juni år 1929 justerades förslaget så att bredden nu skulle bli 13,5 meter och längden 44 meter istället för tidigare 42 meter men i övrigt lika och det är detta förslag som slutligen blev godkänt för byggnation.

Bygget på Riksbron påbörjades hösten år 1929 och bron stod klar för invigning den 19:e december år 1931 av kung Gustav V. Bron är 44 meter lång och 13,5 meter bred. Körbanan är 7,5 meter och gångbanorna på vardera sidan om körbana är 3 meter breda vardera. Bron är byggd i armerad betong med granitsten från Vätö som ytmaterial.

Brons arkitekt var Ragnar Östberg. Konstruktionen tog fram av hamnbyggnadsavdelningen under ledning av ingenjör K.A Wickert. Alla betongarbeten utfördes av Aktiebolaget Arcus medan beläggningsarbeten utfördes av Nya Asfalts-Aktiebolaget. Antalet byggnadsarbetare var ca 90. Den totala kostnaden blev 1 057 000 kronor i 1931 års penningsvärde eller ca 350 miljoner i 2016 års penningvärde.

Riksbron var öppen för bil- och busstrafik fram till år 1979 då det gick det att köra från Drottninggatan via Riksbron, Riksgatan, Stallbron, Mynttorget till Västerlånggatan. Sedan 1979 är Riksbron, Riksgatan och Stallbron avstängda för biltrafik och utgör ett bilfritt stråk från Mynttorget till Sergels torg.



Test