Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Riddarholmsbron i Stockholm

Riddarholmsbron är tillsammans med Norrbro en av de äldsta broarna i Stockholm, i alla fall om man ser till namnen. Riddarholmsbron har sin historia tillbaka till Munkbron som nämns redan år 1462. Därefter har det funnits ett flertal broar under årens lopp ungefär på platsen där den nuvarande bron från 1958 står.

Bild på Riddarholmsbron


Fakta och historia om Riddarholmsbron


Invigdes: 1958--
Längd: 90 meter
Bredd: 13 meter
GPS: 59.325391 , 18.065622

Vi har valt att berätta om alla broar som förband Stadsholmen med Riddarholmen och utgick ungefär från nuvarnade Riddarhustorget i denna artikel. Vi har dock inte tagit med de historiska broarna söder ut över Riddarholmskanalen utan de har sina egna artiklar.

År 1270 fick franciskanerordern mark donerad av kung Valdemar Birgersson på ön Kiddaskär för att kunna bygga ett konvent. Redan år 1273 kunde konventet invigas och år 1285 påbörjade bygget av konventkyrkan som invigdes i samband med hans begravning år 1292. Troligen, men vi vet inte säkert, byggdes den första bron mellan Stadsholmen och nuvarande Riddarholmen till begravningen år 1292. Vad vi vet är att år 1462 nämns "Munkabron" i ett dokument för första gången som därmed är det äldsta beviset för en bro över Riddarholmskanalen. Vi vet att den var byggd i trä, det var alla broar i Stockholm vid den tiden och att den låg lite söder om dagens Riddarholmsbro. Franciskanermunkarna kallades för Gråbröder p.g.a. deras grå munkkappor vilket också givit namn till både bron och ön.

Bild på Riddarholmsbron år 1524
Del av Blodbadstavlan år 1524. Kopparstick av P.H. Mandel

År 1524 på den s.k. Blodbadstavlan syns bron som är en smal gångbro i trä med en portal på Riddarholmens sida och ett försvarstorn på Stadsholmens sida, se bilden ovan. Notera att bron går söder om den nuvarande Riddarholmsbron vilket var sannolikt för det var närmaste vägen för munkarna som bodde i konventet när de skulle inte till staden. Bron var heller inte öppningsbar vilket gjorde att inga båtar med master kunde passera genom kanalen.

Bild på kartan från 1625
Del av karta visande Stockholm år 1625

Bron finns även inritad på den äldsta kartan över Stockholm från år 1625. Se bilden ovan. Notera att på kartan från 1625 går bron endast något söder om dagens bro vilket motsäger lite av ovan påståenden men det är inte helt tillförlitliga bilder eller kartor från den tiden så vi är osäkra på det exakta läget.

Bild på karta från 1640
Del av karta visande Stockholm år 1640

År 1630 fick Åke Henriksson Tott tillstånd att bygga en bro med vindbrygga över kanalen, detta för att båtarna skulle kunna passera. Sannolikt behövde man bygga upp och reparera bron med jämna mellanrum då vintern och vädret gick hårt åt träbroarna i Stockholm. Åke Henriksson Totts hus låg mellan den östra delen av kyrkan och kanalen vilket med säkerhet innebar att bron han byggde placerades ungefär där den nuvarande bron ligger (norr om hans hus). På kartan ovan från 1640 är det högst troligt att det Åke Henriksson Totts bro som visas.

År 1655 revs Åke Henriksson Totts hus på befallning av kung Karl X Gustav då änkedrottning Maria Eleonoras begravning skall kunna passera rakt från bron till Riddarholmskyrkan utan att behöva gå runt Åke Henriksson Totts hus. Kungen låter också renovera bron så att den skall se bra ut inför begravningen.

Bild av karta från 1784
Del av karta från 1760-1770-talet av Julius Mankell

År 1738 låter man renovera bron igen men redan år 1751 är den i så dåligt skicka att man låte bygga ytterligare en bro längre norrut*, ungefär där dagens Riddarholmsbro ligger. Se kartan ovan från 1760-1770-talet där det också framgår att landutfyllnaden gjort Stadsholmen större. Vi vet att bygget av den andra bron inte skede före år 1751 för George Biurmans karta från 1751 visar endast en bro över Riddarholmskanalen. Både dessa broar var relativt enkla träbroar som kritiserades av samtiden, Överintendent Åke Setterwall sa "Då annars så många nya sköna byggnader berikade stadsbilden nöjde sig Stockholm med skrangliga träbryggor även i centrum". Stockholms överståthållare, J.A von Lantingshausen sa år 1763 att man borde riva båda broarna och istället bygga en ny valvbro i sten, ett förslag till en sådan bro togs också fram samma år av den då endast 22 år gamla arkiteken Erik Palmstedt. Det förslaget ser nästan exakt ut som det förslag han senare presenterar år 1784.

*På monumentet/konstverket över Riddarholmsbroarna av Bengt Inge Lundkvist står det att bron från 1655/1738 byggdes norrut och den från 1751 söderut. Detta stämmer inte med kartorna men då kartorna inte är helt korrekta kan det var på det sättet. Vi väljer dock att tolka kartorna som de visar broarna och då var bron från 1655/1738 den södra bron och den från 1751 den norra bron. På kartan från 1760-1770 talet är också den norra bron större vilket är rimligt när man byggde en ny bro.

Bild på Riddarholmsbron år 1787
Riddarholmsbron år 1789. Litografi av Oskar Cardon (beskuren)

I samband med att kung Gustav III kommer tillbaka från sin reda till Italien och Frankrike åren 1783-1784, där han bl.a. köpte ön S:t Bartelemy av Frankrike, ville Stockholms borgare fira tillfället med att bygga en stenbro över Riddarholmskanalen. De gav i uppdrag åt arkitekten Erik Palmstedt att rita bron, ritningarna var klara år 1784 och godkänndes omedelbart. Bron skulle byggas i sten med ett valv. På båda sidorna om brobanan skulle en enkel ballustrad i sten byggas. På sidorna av bron skulle på var sin sida om brovalvet en lejonmaskaron sättas in. Se bilden ovan.

En minnessten i polerad röd granit restes också för föreviga det hela och på den skrev G.J. Adlerbeth i förgyllda bokstäver "Gustaf III, den bästa bland kungar, vid god hälsa återvände från Italien till fosterlandet, byggdes denna stenbro som ett minnesmärke över Sveriges återställda sällhet och allmänna glädje av Stockholms borgerskap den 3:e augusti år 1784". Minnesstenen sattes år 1980 upp vid gång- och cykelbanan utefter Riddarholmsbron vid Riddarhuset.

GUSTAVO III. O.R.
EX. ITINERE ITALICO
SALVO. ET SOSPITE PATRIAE REDDITO
HUNC PONTEM SECTO LAPIDE CONSTRUCTUM
FORTUNAE REDUCI ET LAETITIAE PUBLICAE
DEDICARUNT CIVES HOLMENSES
D.III AUG MDCCLXXXIV

Faktum är att inskriptionen på grantitavlan säger att bron byggdes år 1784 men i själva verket så började bygget år 1784 och klart först år 1789. Än idag går det att se delar av Erik Palmstedts bro från år 1789 om man besöker Stockholms Stadshus, där finns den s.k. Palmstedts grotta där en sida av bron med lejonmaskaronerna är bevarad. Se bilden nedan.

Bild på Palmstedts grotta
Palmstedts grotta. Foto av Holger Ellgaard år 2009 (beskuren)

År 1860 började planeringen för den nya Sammanbindningsbanan som skulle förbinda Södra stationen med den Norra stationen i Stockholm så att järnvägen förbands. Den gamla vackra Riddarholmsbron blev nu ett problem för det fick inte plats några tåg under den och man ville inte dra järnvägen i marknivå då det skulle störa den gamla känsliga miljön på Riddarholmen alltför mycket. Det beslutades att riva bron och bygga en ny.

Bil på riddarholmsbron år 1896
Riddarholmsborn år 1896. Foto av okänd

År 1867 rivs den gamla vackra stenbron och ersattes med en ny gjutjärnsbro efter ritningar av Erik Unge. Det var en sluttande bro (viadukt) som under de 6 valven tillät både tåg och båtar att passera. I själva kanalen stod två fundament med vardera 7 pelare, på Riddarholmen fanns ytterligare ett fundament i själva kajen och sedan ytterligare ett fundament med en trappa ner till den östra stranden på Riddarholmen. Där fanns promenadstråk med parkbänkar mm. En kuriosa i sammanhanget är att när kung Carl XV stoft kom med tåget från Malmö år 1872 stannade det vid trappan och därifrån bars kistan upp till Slottskyrkan för lit de parade.

År 1947 beslutas det att den gamla Sammanbindningsbanan skall rivas och ersättas av de nya Norra- och Södra järnvägsbroarna för tågtrafik samt Centralbron för fordonstrafik, bygget är planerat att påbörjas år 1950. Till detta kommer att den nya tunnelbanan skall dras fram på samma ställe. Detta klara inte den befintliga gjutjärnsbron av utan en ny bro måste byggas.

År 1952 påbörjas arbete med att demontera bron. Under perioden fram till när den nya bron kunde invigas år 1958 så hade man provisoriska lösningar som ständigt måste anpassas till de omfattande byggena av järnvägsspåren, tunnelbanan och den stora motortrafikleden. Den nya bron är byggd i armerad betong i form av en plattram med två stöd på. Den ritades av Gunnar Lené och Erik Wretblad. Bron är 90 meter lång, 13,4 meter bred varav 9 meter utgör körbanan samt två gångbanor på vardera sidan som är 2,2 meter breda.



Test