| Runt det Kungliga slottet finns ett antal platser som utgör den integrerad del med slottet, det är de båda borggårdarna, slottsbacken, logården och lejonbacken. Förutom den Yttre borggården har de alla anor som går tillbaka till det gamla slottet Tre Kronor. Låt oss titta lite närmare på dem.
Inre Borggården
Borggård betyder öppen plats i en borg och det gamla slottet Tre Kronor hade också 2 st borggårdar. Den lilla borggården var den klart äldsta och var en del av den öppna platsen kring tornet Kärnan. Stora borggården var lite yngre och blev till i.o.m. bygget av de intilliggande rummen samt norra längan ca 100 år efter den första delen av slottet stod klar. Läs mer om det gamla slottet Tre Kronor på den historiska delen av webbplatsen.
Jämför vi storleken på borggårdarna på gamla slottet Tre Kronor och nuvarande Kungliga slottet, så syns tydligt att den inre borggården på dagens slott är den klart största. Dess exakta mått är 75,88 meter i bredd mot den norra fasaden, 54,93 meter i bredd mot den östra fasaden, 75,97 meter i bredd mot den södra fasaden och 54,24 meter i bredd mot den västra fasaden. Totalt yta blir ca 4.136 kvadratmeter.
Under den inre borggården i dagens Kungliga slott finns det rester kvar från trappor och murverk från gamla slottet Tre Kronor. Förutom resterna av den norra längans källarvåningar som idag kan ses i bl.a. museet Tre Kronor är det de enda kvarlämningarna av det gamla slottet.
På den inre borggården hålls alla mottagningar för utländska statschefer som kommer till Sverige. Här står då normalt Svea Livgarde uppställt för hälsningsceremonin där kungen är värd. Vanligtvis finns också delar av regeringen med vid ceremonin. Inre borggården är endast öppen för allmänheten några dagar per år.
Yttre Borggården
Yttre borggården på dagens Kungliga slott är platsen där högvakten genomför vaktavlösningen varje dag året runt, det är också här som kungen/kungafamiljen numera träffar folket vid t.ex. nationaldagen, kungens födelsedag mm.
Den yttre borggården har slottets västra fasad som ena sidan i en triangel medan de två halvmåneformade flyglarna utgöra de andra två sidorna. Den södra av dessa flyglar, Kommendantflygeln, finns slottsboden och statyn på Kristina Gyllenstierna. Den norra flygeln, Högvaktsflygeln, är hemvist för högvaktstyrkan som vaktar slottet. Det var bl.a. i denna flygel som Kung Gustav III startade sin revolution den 19:e augusti 1772 som tvingade riskdagen att erkänna en ny författning med betydligt starkare makt till kungen.
Borggården var en skyddad plats inne i slottet där man kunde vistas även i händelse av belägring mm. Den fyllde också funktion som paradplats mm för trupper vid olika ceremonier samt många gånger som tillfällig lagerplats på gods som ankom till slottet eller som skulle skickas från slottet. Borggården var i mångt och mycket slottets hjärta där merparten av alla aktiviteter ägde rum som hade med kommunikationen med omvärlden att göra.
En intressant detalj med den yttre borggården är att bakom kanonerna vinkelrätt från slottet går en markering i stenläggningen, den kallas för gevärsbron. Troligen kommer namnet efter att det är här högvakten ställer upp vid ropet "I Gevär".
Slottsbacken
Slottsbacken ligger på slottets södra sida och var från början en tom markyta som var en del av det gamla slottets försvar. Namnet betecknade från början endast själva backen men har tidigt även inkluderat den öppna ytan ovanför själva backen. På 1400-talet och längre tillbaka kallades området för "Sanden" då det var och fortfarande är en grusås som går ner till vattnet.
Sanden fick inte bebyggas av försvarsskäl, här hade man fritt skjutfält från slottet mot en eventuell angripare. Den östra och norra sidan av slottet bestod vatten och den västra sidan försvarades av starka murar. Sanden var större en dagens slottsbacke, den sträckte sig framförallt längre söderut. I den södra delen av Sanden låg slottets kål- och örtagårdar tillsammans med stallbacken. Här odlade man en del av den mat slottet behövde samt höll djur för slakt. I dagens Källargränd fanns det slaktbodar som inte bara användes av slottet utan även av borgarna i staden.
På 1600-talet började den södra delen av Sanden att bebyggas, namnet ändrades nu också officiellt till Slottsbacken. Nu byggdes de ståtliga palatsen som vi ser idag, Flemingska palatset , Boneaus palats , Tessinska palatset samt stora och lilla Bollhuset. Det sista är rivet och finns inte medan lilla bollhuset är Finska kyrkan idag. Slottsbacken minskade nu i storlek och de trädgårdar som fanns där flyttades till andra ställen. Den planerade slottsträdgården flyttades till Logården där den är än idag
Logården
Namnet kommer ursprungligen från slottet Tre Kronor och dess Lejonkula" som fick sitt namn efter de lejon man höll fångna där på 1650-talet. Även på det nya slottet ville man hålla sig med vilda djur och höll då lodjur, vargar, rävar och även lejon fångna i det som kallades för Logården.
Logården i dagens Kungliga slott har dock i huvudsak sin bakgrund i de slottsträdgårdar som under 1200 - 1600-talen fanns runt slottet. I trädgårdarna odlade man en del av den mat man behövde på slottet men framförallt de kryddväxter mm som användes. Under 1600-talet började dessa trädgårdar försvinna för att istället ge plats åt nya byggnader. En kvarleva från trädgårdarna är namnet på gatan, Trädgårdsgatan.
Det fanns enligt uppgifter en del småodlingar av kryddväxter även i den nya Logården men de försvann snart för att istället ge plats åt en liten kunglig parkanläggning, vilket det är än idag.
Under åren 1667 - 1689 fanns det även en teater vid slottet som kallades för Lejonkulan och som tillsammans med Björngårdsteatern räknas som den första i Sverige. Då teatern låg på samma plats som den tidigare Lejonkulan med lejonen fick den samma namn. År 1689 stängdes teatern som då flyttades till Stora Bollhuset som är grunden till dagens Kungliga Dramatiska Teatern.
Lejonbacken
Lejonbacken består egentligen av 2 backar, den östra och den västra. Båda leder upp från slottskajen till det norra valvet och entrén in till den inre borggården. Namnet kommer ifrån de två lejonskulpturerna som står halvvägs upp i backen på respektive sida.
Lejonbacken planerades och började byggas redan under det gamla slottet Tre Kronor som en ombyggnad till ett vackrare och mera imponerande slott, arkitekten var Nicodemus Tessin. Efter den stora slottsbranden 1697 så återstod endast delar av den norra längan av det gamla slottet men också de påbörjade anläggningarna av lejonbacken. Dessa färdigställdes nu snabbt och redan år 1704 kunde de 2 stora slottslejonen placeras ut på lejonbacken. Det slutliga färdigställande av lejonbacken när den integrerades in i stadsbilden som den ser ut idag skedde dock först år 1807 i samband med att nya Norrbro stod klar.
Lejonbacken är därmed den äldsta delen av dagens slott. Själva placeringen av lejonbacken i centrum av den norra fasaden och centrerad i förhållande till norrbro som kommer in från Gustav Adolfs torg på norrmalm utgör en imponerande syn. Slottet har också här sin allra längsta sträckning av fasaden, hela 211,49 meter lång inlkusive flyglarna på båda sidorna.
|
