Tyska kyrkan

S:t Gertruds gillestuga blir Tyska kyrkan

På 1300-talet så var Stockholm i mångt och mycket en Hansa stad och många tyskar flyttade hit från främst Lubeck men även andra ställen. På 1400-talet och fram till 1500-talet så var det dominerande språket i staden tyska, inte bara bland handelsmännen utan även bland de styrande. T.ex. så var stadens råd till 50% bestående av tyskar.

På 1500-talet, fram till år 1571, hade den tyska delen av befolkningen gudstjänster i den nuvarande Riddarholmskyrkan. Den fick man dock dela med riddarholmens församling och behovet av en egen kyrka växte. Under åren 1571 - 1576 hade man ett kapell i Storkyrkan men därefter flyttade man till S:t Gertruds gillestuga.

Under staden första tid så hade tyskarna slagit sig samman i ett gille, S:t Gertruds gille. Detta kom efter abbedissan Gertrud av Nivelles (se bilden till vänster) som blev helgonförklarad som resandens skyddshelgon, vilket passade bra på tyskarna i standen då de i stor utsträckning var just resande.

Gillet byggde en s.k. Gillestuga på platsen för den nuvarande kyrkan, den nämns redan år 1389 i skrifterna. Här hade man sina fester och andra sammankomster. Bl.a. så förättades år 1448 kungavalet i gillestugan och Gustav Vasa använde den för möten med stadens borgare.

I samband med reformationen år 1527 drog Kung Gustav Vasa in gillestugan till kronan, som så mycket annat, och den kom istället att användas för gudstjänster av den finska församlingen från år 1560 fram till år 1607.

Från år 1576 blev även den tyska församlingen hänvisad till gillestugan som de nu fick dela med den finska församlingen. Under perioden fram till år 1607 kallades gillestugan för "Den Helige Henriks kyrka". Fr.o.m. år 1607 fick man av kungen ensamrätten till denna kyrkolokal.

Den ursprungliga gillestugan byggdes under denna period om till ett enskeppigt kapell under ledning av holländaren Willhem Boy. Källaren till den ursprungliga gillestugan finns idag kvar under den nuvarande kyrkan.

Kyrkobyggnaden

Tyska kyrkan på 1800-talet före branden. Teckning av okänd.

EXTERIÖR

Kyrktornet

Efter att den nya enkeppiga kykrobyggnaden står klar på 1580-talet så saknas ett torn med klockor mm. Detta byggs åren 1613 - 1618 till väster om den enskeppiga kyrkan och ritas av Hubert de Besche som kom från Liege.

År 1666 kom det ursprunliga klockspelet till. Det konstruerades i Amsterdam år 1663 och bestod av 28 st klockor som bildar en harmoni och som spelade psalmen "Nu tackar Gud allt folk" på tisdag och fredagsförmiddagarna. Efter branden år 1878 installerades 4 st nya kyrkklockor (storklockan är den näst största i Sverige med sina 5,5 ton), gjorda i Dresden, samt ett nytt klockspel med 24 klockor som donerades av riksgrevinnan Wilhelmina von Hallwyl, detta gjöts om år 1923. Klockspelet spelar 4 gånger varje dag.

År 2005 - 2006 renoveras tornspirans koppplåt vilket du kan se på många fotografier av Gamla stan från denna tiden.

Gravkoret

År 1716 byggde man gravkoret som idag ligger väster i kyrkan. Gravkoret ritades av Burchard Precht och orsaken var att kyrkan ine hade någon egen begravningsplats och fick inte tillstånd att ha gravar på gården södra och väster om kyrkan. Det användes för gravsättningar fram till år 1860.

År 1881 revs de norra- och södra flyglarna på gravkoret och i samband med detta så flyttades alla gravarna från kyrkogården till Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Kyrkobyggnaden

Åren 1638 - 1642 byggs den enkeppiga byggnaden, S:t Gertruds kapell, om till en tvåskeppig hallkyrka efter av ritningar av Hans Jacob Kristler

Själva kyrkobyggnaden står på en sockel av sandsten och är utförd i rött tegel. den södra fasaden har kvar sitt ursprungliga tegel från 1600-talet medan de övriga fasaderna har tegel från tiden för den stora ombyggnaden åren 1878 - 1887 då det nya tornet byggdes. Tack är täckt med kopparplåt.

Fönsterbågarna är gjorda av gjutgärn. Kyrkan har två portaler, en i söder och en i väster.

Sydportalen ritades även de av Kristler men gjordes av bildhuggaren Joes Henne. Portalen flankeras på västra sidan av Moses och på den östra sidan av Kristus. Ovanför portalen finns en fronton där man kan se skulpturerna Tron, Hoppet och Kärleken (kopior av de skulpturer som finns i vapenhuset). Alla utförda av Henne år 1643.

Valven är troligen gjorda av murarmästraren Hans Ferster. Tillbyggnaden som gjorde om kyrkan till tvåskeppig syns på situationsplanen nedan, det är den nedre delen av kyrkan.

INTERIÖR

Kyrkans inre består av vapenhuset, kyrkorummet och dopkapellet på bottenvåningen. Ovanför finns orgelläktaren och södra läktaren

Vapenhuset.

Vapenhusets golv är svart-vit rutigt och gjort av marmor med vita väggar. I den södra delen finns en trappa upp till orgelläktaren. Entrén in till själva kyrkorummet har en låg trappa längs hela bredden och en stor dubbeldörr med mindre dörrar på vardera sidan.

I vapenhuset finns kyrktuppen från det gamla tornet som förstördes i branden år 1878 samt de tre originalskulputerna Tron, Hoppet och Kärleken. I taket kan också målningar ses från samma serie som syns på framkanten av den södra läktaren inne i kyrkrummet.

Kyrkorummet

Kyrkorummet består av två skepp, ett i norr och ett i söder, som skiljs åt av två stora pelare i kalksten. Varje skepp har tre vita takvalv.

Altaret är gjort i marmor i flera olika färger lagda i mänster.

Altaruppsatsen installeras åren 1641 - 1659 och är gjord i trä (ebenholtz) med oljemålningar av nattvarden, dopet och korsfästelsen samt förgyllda statyetter. Den är ritad av Markus Hebel och donerad av Hans Johan Bremer, en tysk köpman i staden.

Fönstren i norr har runda bågar medan de övriga har spetsiga bågar, alla målningar i fönstren är skänkta av församlingsmedlemmar efter den stora branden år 1878 då de ursprungliga förstördes.

Golvet i kyrkorummet är svart, vit och brun marmor lagd i mönster.

Kororgeln från 1966 gjord av Emil Hammer, finns brevid ingången till Dopkapellet och utgör den tredje orgeln i kyrkan.

Kungsläktaren ritades av församlingsmedlemmen Nicodemus Tessin d.ä. år 1672. Undre våningen av kungsläktaren är kyrkans sakristia (låg tidigare i den sydöstra delen av kyrkorummet) medan den övre delen är reserverade för kungafamiljen.

Trappan upp till kungsläktaren har ett förgyllt räcke i vackert snidat trä. På taket syns Kung Karl XI:s mongram samt förgyllda skulpturer.

Insidan är rikt dekorerad med bl.a. målningar av David Ehrenstrahl (medlem i församlingen). Här finns bl.a. textilier från 1800-talet som är gjorda av handarbetets vänner.

Kyrkbänkarna installeras år 1649 och är designade av holländaren Christoffer Wellendorf.

Predikstolen på den norra väggen är gjord av trä (ebenholtz) och tillverkades år 1660, den donerades av Petrus Hansen och Anna Steker. Den bärs upp av en knäböjande ängel i sten.

Väggarna har en mörkbetsad bröspanel och ovanför är de vitmålade. Längs den södra läktarens sidor finns målningar som ingår i en svit om 119 st bibliska motiv.

Tyska Kyrkan - Situationsplan

Dopkapellet

Dopkapellet fanns redan i det första enskeppiga kapellet och här hittar vi en uppståndelseepitafium från 1570-talet som är delvis förgyllt. Vidare finns det dopfunt i silver från 1580-talet som bärs upp av två stycken snidade figurer.

Orgelläktaren

Orgelläktaren byggdes åren 1878 - 1887 under ombyggnaden efter den stora branden år 1878 med material från den rivna södra läktrens övre del. Den urprungliga orgeln gjordes av Åkerman & Lund år 1888 men ersattes år 1973 av en ny orgel byggd av Willie Peter i Köln.

Södra läktaren

Södra läktaren byggs år 1647 efter ritningar av holländaren Christoffer Wellendorf. Den nås via en trappa i västra delen av kyrkorummet eller en spiraltrappa vid sydportalen.

Den ursprunliga södra läktaren var gjord i två våningar där den övre delen revs i samband med den stora ombyggnaden efter branden 1878. material från den användes för att bygga orgelläktaren i väster.

På framsidan av läktaren sitter oljemålningar med bibliska motiv som ingår i en serie om totalt 119 st och som återfinns på flera andra ställen i kyrkan. Dessa är gjorda av Carl Thor Högh och Johann Georg Philip åren 1559 - 1560.

Mitt på läktaren står en orgel som är en kopia av en barockorgel från 1684, den invigdes så sent som år 2004 och har 36 stämmor

Den stora branden 1878

Tyska kyrkans brand år 1878. Teckning av R. Haglund

Den 7:e oktober kl 02:15 år 1878 upptäckte man att kyrkans torn brann. Redan inom några minuter anlände brandkåren i Gamla stan som var stationerad vid Rådhuset och snart därefter även 5 brandkårer till.

Med 2 stora ångbrandsprutor bekämpades elden men tornet stod inte att rädda. Spiran föll snart ner på Tyska brinken och totalförstördes.

Branden spred sig vidare till hela kyrkans tak och det var endast tack vare att valvet i tornet, som stod emot de stora tunga kyrkklockorna som rasade, som elden förhindrades att nå in i själva kyrkobygnaden. Detta räddade sannolikt kyrkan från totalförstörelse.

Efter den stora branden så påbörjades bygget av det nya tornet snabbt och stod klart år 1887.

Det ritades av berlinaren Julius Raschdorff (1823 - 1915) och är med sina 96 meter den idag högsta punkten i Gamla stan. Tornspiran, precis som de nya takstolarna, är gjorda i stål.