De första judarna i Sverige
De första judarna kom troligen till Sverige redan på 1500-talet men vid denna tidpunk var judendomen inte tillåten utan enda sättet för en jude att bli svensk medborgare var att konvertera genom ett s.k. judedop.
Den första namngivna juden i Sverige var troligen Baruch Nehemias (Benedictus de Castro) som blev drottning Kristinas livmedikus år 1646.
På 1770-talet öppnade Kung Gustav III dörren för judar att komma till Sverige och få medborgerliga rättigheter utan att konvertera. Detta kom att regleras i det s.k. Judereglementet "Kongl. Commerce-collegii reglemente för dem af Judiska nationen, som vilja hit i riket inflytta och sig här nedsätta" från den 27:e maj år 1782.
Judarna fick bosätta sig i 3 städer, Stockholm, Göteborg och Norrköping och där bedriva gross- och minuthandel, skeppshandel samt äga fabriker. Dessutom fick man utföra hantverk som gravyr, instrumentmakeri och ädelstenssliperi. Judarna fick endast gifta sig med andra judar och kunde inte bli riksdagsmän
År 1738 bestämdes också att rabbinen i Stockholm också skulle vara överrabin över alla andra judiska församlingar i Sverige.
År 1838 upphävdes Judereglementet och judarna fick "vanliga" svenska medborgerliga rättigheter med några mindre inskränkningar som försvann år 1870.
Aaron Isaac
Aaron Isaac. Målning av okänd
År 1774 anländer Aaron Isaac (1730 - 1816) till Stockholm från Butzov i Tyskland. Han är en tysk sigillgravör och köpman och den första juden i Sverige som får tillstånd att bosätta sig i landet utan att konvertera.
Han grundar år 1776 den första judiska församlingen med totalt 10 st medlemmar (vuxna män). Den första församlingslokalen inrättas den 12:e maj år 1787 av överrabbin Hirsch Levi i Sjöbergska huset vid Köpmantorget, detta hus låg i kvarteret Aceton som revs på 1820-talet.
Han grundar också den första judiska begravningsplatsen vid Aronsberg på Kungsholmen den 10:e juli år 1776. Namnet kommer från hans förnamn och han själv är begravd där.
|
Synagogan
År 1790 gav Gustav III den judiska församlingen i staden rätten att fritt utöva sin religion i en egen synagoga. Den kom att inrymmas från den 1:a maj år 1795 i övervåningen på huset vid Själagårdsgatan 19 som församlingen hyr på 25 år. Redan år 1812 köper man dock hela fastigheten av staden.
Huset hade tidigare rymt stadens gäldstuga (bysättningshäkte) på 1600-talet för att tas över av auktionskammaren åren 1674 - 1790. Det användes också av bondeståndet fram till år 1755 i samband med att riksdagarna hölls i staden.
Huset renoverades år 1829 och fick då det utseende som beskrivs nedan.
Helgedomen
Rummet och läktaren på 1930-talet. Foto av okänd
Helgedomen hade 4 st stenpelare och 4 st pilastrar och mellan pelarna fanns arkadbågar.
På den östra väggen fanns tavlor med Mose lag uppsatta medan det på den västra väggen var fönster ut mot Tyska Brunsplan.
Läktaren
I den norra delen av helgedomen byggde man en läktare för kvinnorna, den syns ännu idag om man tittar in genom fönstren. På framsidan av läktaren fanns en snidad barriär (räcke) med i underkant runda ornament med motiv från gustavianska bronsbeslag.
I huset, förutom helgedomen, fanns också bostäder för synagogans klockare och kantor. Här öppnas också den judiska skolan för pojkar år 1835 och den judiska skolan för flickor år 1841.
År 1870 flyttade man från Själagårdsgatan 19 till den nybyggda synagogan på Warendorffsgatan. Huset blev då sjömanskyrka fram till år 1890 och sedan Nicolai polisstation till år 1972. Idag är det främst kontor.
|
