Fogden Peder Larssons hus
Det första huset på denna plats var troligen det hus som riddaren Ud Ulfsson och hans hustru fick i förläning av Gråbrödraklostret på 1400-talet. År 1455 nämndes huset i skrifterna som liggande norr om kyrkan (dagens Riddarholmskyrka) och öster om väderkvarnen.
År 1560 bytte Gustav Vasa till sig tomten med ett då förfallet stenhus på. Han eller någon av hans söner skal sedan ha givit/sålt tomten till Bengt Gabrielsson Oxenstierna d.ä. (far till Bengtsson Oxenstiernas) eller Gabriel Kristiernsson Oxenstierna (Bengt Bengtsson Oxenstiernas farfar)..
År 1603 byggde fogden Peder Larsson ett stenhus på den som då kallades för "Steningetomten". Han ansåg att tomten tillhörde kronan och hans hustrus förra man hade av kung Karl IX fått tillstånd att bygga och t.o.m. blivit erbjuden hjälp av kungen med bygget.
Redan när Peder Larsson började bygga sitt hus inleddes en rättslig process av Bengt Bengtsson Oxenstierna som hävdade att denna tomt tillhörde honom. År 1625 dömde rätten till Bengt Bengtsson Oxenstiernas fördel och Peder Larsson blev tvungen att flytta.
Huset som Peder Larsson byggde var troligen en våning högt med en del av huset vilande direkt på berget och en annan del på en källare. Troligen bestod huset av ett stort rum med en eller två mindre kammare, det hade två stora fönster i väster och ett i söder.
Lämningar av huset finns idag kvar som rester i den nordöstra delen av palatset (rummen 5, 6 och 6a på bilden över bottenvåningen till höger) där bl.a. rum 5:s norra vägg/mur är betydligt tjockare än motsvarande andra och utgör den norra ytterväggen i det gamla huset. Även källaren från detta hus finns ännu kvar och motsvarar källarrummen 05 och 06 på bilden över källaren till höger.
Palatsbygget
Bengt Bengtsson Oxenstierna påbörjade sannolikt bygget av palatset åren 1627* eller 1630, huvudbyggnaden stod troligen klar åren 1637/1638. Den var 3 våningar hög med s.k. volutgavlar (Snäck eller spiralliknande arkitektonisk detalj), ett brant sluttande sadeltak och hade indraget trapptorn med en kopparspira på toppen. Huvudbyggnaden var 9 fönsteraxlar bred och delades in i en östra respektive västra del av det centrala trapphuset.
I bottenvåningens östra del fanns köket och ekonomiutrymmen. I den västra delen fanns fyra bostadsrum (rum 5-7a), troligen för det mer prominenta tjänstefolket typ fogden.
På första våningen fanns bostadsvåningen där familjen själva bodde.
På andra våningen fanns festlokalerna i den västra delen och en gästvåning i den östra delen.
Troligen stod de båda flyglarna på plats år 1642, de hade också 3 våningar och samma kraftigt sluttande sadeltak samt valutgavlar mot väster. En detalj att notera (syns ej på bilden överst på sidan) är att den norra flygeln sträckte sig utefter hela kortsidan på huvudbyggnaden fram till den östra fasaden medan den södra flygeln anslöt till huvudbyggnadens västra fasad. Ett resultat av detta är att det centrala trapphuset idag verkar vara placerat förskjutet till söder i huvudbyggnaden vilket m.a.o. inte är fallet.
I den västra flygelns bottenvåning fanns ekonomiutrymmen medan det på den första och andra våningen fanns bostadsrum för tjänstefolket.
I den östra flygeln hade en motsvarande disponering av utrymmena som den västra.
Mellan de båda flyglarna i väster byggdes också en hög mur med portal i mitten med skulpturer, muren och flyglarna skapade en innergård.
Under huvudbyggnadens norra del bevarades källaren från det tidigare stenhuset med ingång från den östra fasadens utsida..
Se bilden överst på sidan.
* Bengt Bengtsson Oxenstierna kom hem från utlandstjänst år 1627 och först då kunde palatsbygget börja. Troligen började det någon gång åren 1628 eller 1629.
Bengt Bengtsson Oxenstierna
Bengt Bengtsson Oxenstierna var son till marskalken och guvernören Bengt Gabrielsson Oxenstierna och föddes den 19:e oktober år 1591 på gården Frösvik i Östra Ryd och dog den 9:e juli år 1643 i Riga. Han var kusin till den store rikskanslern Axel Oxenstierna.
Under åren 1627 - 1631 var han riksstallmästare och detta var den längsta sammanhängande tid han bodde i Sverige som vuxen. Det var också under denna tid han lät påbörja bygget av palatset.
Han gifte sig den 8:e juli år 1633 med Margareta Brahe men äktenskapet blev barnlöst. De gånger som de vistades i Sverige bodde de främst i på Ekebyholm men även i palatset när de var i Stockholm.
Braheska palatset
Margareta Brahe ärvde palatset efter Bengt Bengtsson Oxenstiernas död år 1643. Det är nu som palatset kom att kallas för det Braheska palatset under tiden fram till år 1669. Hon blev hovdam hos drottning Kristina och år 1647 gifter hon sig med den 11 år yngre riksmarskalken Johan Oxenstierna. Deras äktenskap varar i 10 år till år 1657 då Johan Oxenstierna dör.
Den 12:e maj år 1651 gifter hon sig för tredje gången och nu med lantgreven Fredrik II av Hessen-Homburg. Närvarande på bröllopet var bl.a. kung Karl X och änkedrottningen Maria Eleonora (Drottning till kung Gustav II Adolf).
Hon dör år 1669 i Hessen och palatset ärvs nu av hennes man som säljer det till kanslipresident Bengt Gabrielsson Oxenstierna, brorson till Bengt Bengtsson Oxenstierna.
Ombyggnaderna på 1680-talet
Ombyggnaderna på 1680-talet av Bengt Gabrielsson Oxenstierna var i första hand på utsidan, exteriört. Det var nu som tornet på trapphuset försvann och integrerades in i huvudbyggnaden. I det nordöstra hörnet murades ytterväggarna upp till fullhöjd så att rummen nr 35, 35a och 35b skapades (se 2:a våningens layoutskiss på höger sida).
Det höga sadeltaket som syns på bilden överst på sidan görs om till det lägre säteritaket som finns idag (se bilden överst på höger sida).
De vackra volutgavlarna tas också bort och såväl huvudbyggnaden som flyglarna får istället dagens valmade avslutning.
Kungafamiljen flyttar in
Den 7:e maj år 1697 brinner slottet Tre kronor ner och kungafamiljen står utan bostad. Bengt Gabrielsson Oxenstierna erbjuder då dem att bo i sitt palats på Riddarholmen vilket de tackar ja till. Redan på själva natten mellan den 7:e och 8:e maj sover änkedrottningen Hedvig Eleonora i palatset.
Vi vet inte hur länge de bodde i palatset men det var en relativt kort tid då de snart flyttade in i det Wrangelska palatset mitt emot. Detta palats hade drabbats av brand år 1692 och stod färdigt att ta emot kungafamiljen först någon gång ca år 1700 efter en forcerad renovering åren 1697 - 1700.
Den 12:e juli år 1702 dör Bengt Gabrielsson Oxenstierna och palatset ärvs av hans andra hustru Magdalena Stenbock som bor där till sin död år 1727. Under hennes tid så blir palatset ett centrum för politiska möten och kontakter där bl.a. de främmande ambassadörerna till Sverige regelbundet bjuds in på s.k. salong och spelkvällar. Hon ansågs vara antifransk men protysk och där österrikiska, holländska, lunenburgska och sachsiska ambassadörerna var regelbundna gäster.
Kungen köper palatset
Vid Magdalena Stenbocks död år 1727 köps palatset av friherren och generaladjutanten Carl Wilhelm von Krassow på uppdrag av kung Fredrik I. År 1733 köps palatset formellt av kungen och under åren 1733 till 1743 (när han skänker palatset till Hedvig Taube) så finns i palatset det Casselska kansliet.
Kung Fredrik I var tillika furste över Hessen-Cassel och styrde en del av verksamheten från Stockholm. Kansliet inrymdes nu palatset och här bor även de casselska kansliråden Fern och Holler m.fl.
När kungen beslutar att skänka palatset till Hedvig Taube så byggs det om för att passa henne och fungera som en privatbostad igen. Hon dör dock redan år 1744 och hinner därför aldrig bo i palatset.
De ombyggnader som kung Fredrik I låter göra är de mest omfattande i palatset historia. På utsidan sker mindre förändringar som t.ex. att taket får nytt tegel, fönsteromfattningarna gjordes om och fönstren får en mer regelbunden placering än tidigare.
Interiört sker stora förändringar som vi inte kan redovisa i detalj här utan endast sammanfatta. Bottenvåningen med köket byggs om och nya korridorer skapas (rum 10). 1:a och 2:a våningen i huvudbyggnaden fick nya rumsindelningar och med en tydligare prägel av bostad. Den stora festsalen på 2:a våningen delas upp i flera rum (rum 36 - 37c) via en mellanvägg.
På vinden la man in en s.k. brandbotten för att skydda mot brand och den stora portalen på västra sidan byggdes. Nu fick också ekonomibyggnaderna (bodarna) på gården sitt nuvarande utseende.
Hedvig Taube
Hedvig Taube kom från en fattig adelsfamilj som mer eller mindre tvingade henna att bli älskarinna åt kung Fredrik I. Familjen fick i gengäld belöningar i form av utnämningar och egendomar.
Hedvig Taube fick en bostad i det Banérska palatset vilket var på lämpligt avstånd för kungen som själva bodde i det Wrangelska palatset. Under åren 1734 - 1744 var hon hålldam till kung Fredrik I och anses vara den enda officiella mätressen (älskarinna) i Sveriges historia.
Hon fick 4 st. barn med kungen varav, 2 av dem uppnådde vuxen ålder, Fredrik Vilhelm och Karl Edvard. Dessa adlades av kungen till grevar under namnet von Hessenstein.
När Hedvig Taube dör år 1744 är de bara 5 resp. 3 år gamla. År 1751 när kung Fredrik I dör ärver dessa två barn palatset och det är nu som palatset får namnet det Hessensteinska palatset.
Under åren 1744 - 1749 hyrs palatset ut till olika höga ämbetsmän som t.ex. Axel Wrede Sparre, Carl Otto Hamilton samt Carl Gustaf Tessin. Den senare kom att bo i palatset under två perioden, åren 1749 - 51 samt 1755 - 61.
Carl Gustaf Tessin flyttar in
År 1749 utses Carl Gustaf Tessin till guvernör för prinsen Gustaf (blivande kung Gustav III). Han far, Adolf Fredrik, hade år 1743 blivit utsedd till kronprins efter påtryckningar av den ryska tsarinnan Elisabeth och bodde numera på det Wrangelska palatset med sin familj. För att bo så nära kronprinsfamiljen som möjligt flyttar familjen Tessin från sin bostad (Tessinska palatset) på slottsbacken till Riddarholmen och Hessensteinska palatset.
År 1751 utses hans fru, Ulla Sparre, till hovdam vid hovet och familjen fick då tjänsterum i det Wrangelska palatset och lämnade det Hessensteinska palatset. Efter en brytning med hovet år 1755 återvänder dock familjen till det Hessensteinska palatset och kom att stanna där till år 1761 då Fredrik Vilhelm von Hessenstein blivit myndig och själva flyttar in i palatset.
Under Carl Gustaf Tessins tid i palatset sker endast smärre förändringar och då av typen nya tapeter etc.
Hessensteinska tiden
År 1760 flyttar den nu myndige greve Fredrik Vilhelm von Hessenstein in i palatset och han skulle komma att ha det som sitt hem fram tills han dog den 27:e juli år 1808. Han skulle bli fältmarskalk i Gustav III:s armé, riksråd och generalguvernör i Svenska Pommern med mycket mera. Vid hans död ärvs palatset av hans släktingar på sin mors sida.
Under de 48 år som Fredrik Vilhelm bor i palatset låter han göra vissa ändringar i palatset exteriör och interiör. På 1790-talet låter han sätta in de franska fönstren på den 2:a våningen, på bilden överst till höger syns dessa då de är högre än de andra fönstren.
De franska fönstren medförde även vissa förändringar interiört då bl.a. fönsterpaneler mm fick ändras. Under denna tiden satte man också igen genomgångarna vid den södra sidan i festvåningen och en hel del dörrar mm ändrades.
Taubska tiden
Hedvig Taubes brorson, ryttmästaren Gustaf Didrik Taube köper palatset från sina andra släktingar och blir ensam ägare år 1816 men får endast uppleva 6 år i palatset före sin död den 5:e juli år 1822. Han hustru, Kristina Maria Falkenberg, ärver palatset och bor kvar där med resten av familjen tills hon säljer det år 1831 till Stockholms stad.
Under den taubska tiden kom bl.a. bodarna på gårdsmurens insida på plats men i huvudsak skedde en rad interiöra förändringar.
Köket i huvudbyggnadens bottenvåning delas i två rum och på 1:a våningen sätts nya mellanväggar in i rummen 22-25. I den västra fasaden togs upp några nya fönster och den kanske största förändringen var att innerfönster sattes in, det senare förbättrade inomhusklimatet avsevärt.
Myndigheterna tar plats
År 1835 byter Stockholms stad bort palatset till Rikets ständer som lät Riksgäldskontoret flytta in och därmed var palatset historia som bostad över, nu blev det en kontorslokal vilket det fortfarande är.
Riksgälden kom att stanna i lokalerna fram till år 1906 och därefter tog Överintendentsämbetet över och hyrde ut till olika statliga myndigheter.
År 1913 tar Kungliga Socialstyrelsen över hela lokalen (myndigheten hade bildats bara året före) och stannar där till år 1965 när man slås ihop med Kungliga Medicinalstyrelsen och flyttar till andra lokaler. Sedan år 1965 finns Svea Hovrätt i lokalerna.
Sedan 1835 har palatset genomgått flera ombyggnader mm men sedan år 1935 är det förklarat som byggnadsminnesmärke och måste bevaras för eftervärlden.
År 1913 genomfördes en större totalrenovering både exteriört som interiört. All puts på fasaderna byttes ut och fick dagens guldbruna färg. Skorstenarna murades om och ett nytt tegeltak lades. Vatten och avlopp installerades vilket bl.a. ledde till att nästan alla kakelugnarna togs bort och de gamla fina trägolven fick korkmattor. En hel del förändringar gjordes med rummen där väggar flyttades, dörrar sattes igen eller togs upp mm. Mycket av detta har senare återställts i varsamma renoveringar och hur palatset ser ut idag visas på den högra sidan |
Hessensteinska palatset
Hessensteinska palatset idag. Foto: Alexandru Babos, SFV (Wikipedia). Bilden är beskuren och frilagd.
Palatsets uppbyggnad
Palatset består av en huvudbyggnad i nordöst (benämns som norr) i tre våningar, en flygel i tre våningar i nordväst (benämns som väst), en flygel i tre våningar i sydöst (benämns som öst) och en mur i sydväst (benämns som syd) med gårdsbyggnader.
Huvudbyggnadens norra fasad är 15 fönsteraxelar lång då båda flyglarna där är en del av huvudbyggnaden medan den södra fasaden mot gården är 10 fönsteraxlar lång.
Den västra flygeln är tjockare mot huvudbygganden och smalare i sin södra gavel, den är 6 fönsteraxlar lång mot gården, och har ett fönster i gaveln. Mot väster har den varierande antal fönster på de olika våningarna.
Den östra flygeln är 5 fönsteraxlar lång mot gården, 7 fönsteraxlar lång mot öster och har ett fönster i gaveln.
Mellan flyglarna går en ca 3 meter hög mur med en portal i mitten och på insidan av muren finns gårdsbyggnader i en våning som benämns som "bodarna".
Palatset exteriör
Sockeln som löper runt hela palatset består av rosafärgad sandsten från Roslagen.
Fasaden är putsad med terrasitputs på alla sidor i en grå-brun-gul kulör förutom den västra där den är slätputsad med kalkputs i en guldbrun kulör.
Bottenvåningens yttre fasader är rusticerade medan övriga fasader är slätputsade.
Huset har 5 ingångar. Den norra huvudingången till huvudbyggnaden (8a på bilden nedan över bottenvåningen), den södra huvudingången till huvudbyggnaden (A på bilden nedan över bottenvåningen), västra flygelns ingång från gården (B på bilden nedan över bottenvåningen), östra flygelns ingång från gården (13d på bilden nedan över bottenvåningen) samt ingången till källaren (nordväst om rum 4 i bilden nedan över bottenvåningen).
Källaren
Hessensteinska palatset - källaren år 1984
Källaren ligger under rum 4, 5, 6 och 6a på bottenvåningen och har sin entré från en dörr på utsidan. Se nordöstra hörnet på rum 4 i bottenvåningen.
Den ursprungliga källaren från det gamla stenhuset motsvarar rummen 05 och 06. På 1640-talet när flyglarna byggdes tillkom rummen 01 - 04 i källaren samt den nya ingången. Den senaste utbyggnaden i form av rum 04 tillkom på 1830-talet.
Bottenvåningen
Hessensteinska palatset - bottenvåningen år 1984.
Bottenvåningen i huvudbyggnaden bestod ursprungligen av rummen 5 - 12 inklusive trapphuset. Rum 4, som ursprungligen tillhörde den västra flygeln, tillkom efter att hela den västra flygeln stod färdig år 1642.
Notera att trapphuset ligger förskjutet till söder i huvudbyggnaden vilket beror på att den västra flygeln sträckte sig fram till den norra fasaden.
I den ursprungliga huvudbyggnadens bottenvåning så låg köket i den östra delen i direkt anslutning till trapphuset (motsvarande ungefär rum 9c), här fanns också ekonomiutrymmen mm. I den västra delen av huvudbyggnaden fanns ursprungligen 4 st. bostadsrum som sannolikt var till för de mer prominenta tjänstefolket typ fogden m.fl. I ett av rummen fanns också troligen trappan till källaren.
Bodarna utefter den södra muren byggdes först på 1830-talet.
1:a våningen
Hessensteinska palatset - 1:a våningen år 1984
1:a våningen bestod ursprungligen av 2 st. bostadssviter, den östra och den västra. Båda hade direkt anslutning till trapphuset. I sviterna fanns sovrum, umgängesrum, arbetsrum, matsal och hygienutrymmen. Det var i denna del av palatset som ägaren och hans/hennes familj bodde.
Flyglarna var i första hand tjänstefolkets avdelning med deras bostäder men också beredningsrum mm.
2:a våningen
Hessensteinska palatset - 2.a våningen år 1984
2:a våningen var den officiella delen av palatset med festvåningen i väster och gästvåningen i öster. Här hölls baler, mottagningar, större middagar mm.
Festvåningen bestod sannolikt av rummen 36 - 37c och var ca 9 meter bred och 14 meter lång. Festvåningen delades in i ovan nämnda rum på 1740-talet när behovet var ett annat.
Gästvåningen i den östra delen var till för finare gäster som ofta stannade längre tider. Den var lite motsvarande bostadssviterna på 1:a våningen.
Den norra gården
Den norra gården mot Riddarholmskanalen finns idag inte längre. Den försvann till viss del år 1865 när sammanbindningsbanan drogs fram längs palatsets norra fasad och helt och hållet år 1965 när den nya järnvägsbron var på plats.
Ursprungligen så gick palatset norra gård hela vägen ner till Riddarholmskanalen och hade två byggnader, senare tillkom ytterligare en byggnad. Se kartan nedan (Hessensteinska palatset nr 15)..
Hessensteinska palatset år 1771. Karta: Brolin 1771, bilden är beskuren.
Ingången till den norra gården var mellan huvudbyggnadens nordöstra hörn och den östra ekonomibyggnaden. Gården var drygt dubbel så stor som du nuvarande södra gårdsplanen och sträckte sig ner till Riddarholmskanalen.
Den östra ekonomibyggnaden innehöll ett brygghus och tvättstuga men den västra ekonomibyggnaden innehöll 3 st. vagnshus, fähus och stall. Under den västra ekonomibyggnaden fanns också 3 st. välvda källarrum. Den norra ekonomibyggnaden som var en korsvirkesbyggnad innehöll latrinen, denna byggnad revs redan år 1833. De andra två ekonomibyggnaderna revs åren 1848 - 1851 och den norra gården jämnats ut med lera och sand.
Under senare delen av 1800-talet anlades en park här med slingrande gångar mellan träd och buskage. Trädgårdsarkitekten hette F.W. Leijonancker.
År 1865 anlades sammanbindningsbanan längs kanten mot Riddarholmskanalen och hälften av den norra gården försvann. År 1952 byggdes dagens järnvägsbro som till viss del går i tunnel vid palatset och den sista delen av den norra gården försvann. Idag är denna del gatumark och är stenbelagd.
|
