Finnar i Stockholm
Fram till år 1809 var nuvarande Finland en del av Sverige, det kallades vanligen för den "Östra Rikshalvan". I kriget mot Ryssland år 1807 - 1809 fick dock Sverige avträda denna del till Ryssland där det blev "Storhertigdömmet Finland". Den 6:e december år 1917 blev Finland självständigt efter av ha frigjort sig från Ryssland efter den s.k. oktoberrevolutionen samma år.
Precis som från alla andra delar av riket fanns det många människor från den "Östra Rikshalvan" som bodde i Stockholm under tiden från stadens tillkomst i början av 1200-talet och framåt.
Till år 1527 när reformationen genomfördes hölls alla gudstjänster/mässor på latin, vilket innebar att ingen förutom prästen själv förstod vad som predikades. Detta ändrades i.o.m. reformationen år 1527. Nu skulle predikan hållas på svenska i stadens kyrkor vilket för den del av finnarna som inte pratade svenska blev ett problem. P.g.a. detta begärde den finskspråkiga delen av finnarna att få en egen församling där gudstjänsten/mässan skulle kunna hållas på finska.
Finska församlingen 1533 - 1725
År 1533 fick man tillåtelse av Kung Gustav Vasa att använda det gamla svartbrödraklostret som gudstjänstlokal och prästgård. Denna låg vid ungefär vid nuvarande "Tyska stallplan". Det blev dock en kort vistelse i det gamla klostret för det revs bara 15 år senare.
Under åren 1547 - 1560 hölla man till i den nuvarande Storkyrkan där man fick använda ett kapell för sina gudstjänster. Detta var dock ett för litet utrymme och Kung Johan III år lät dem år 1560 istället få använda S:t Gertruds gillestuga för sina gudstjänster.
Fr.o.m. år 1576 och fram till år 1607 delade man den ombyggda S:t Gertruds gillestuga med den tyska församlingen. Under dessa år fick den finska församlingen sina privilegier utfärdade av Kung Johan III (år 1577) och egna predikanter. År 1590 fick man sin första egna kyrkoherde, Canutus Martini Carelius. Under åren 1576 - 1607 kallades S:t Gertruds gillestuga för "Den helige Henriks kyrka" men bytte namn i.o.m. att den tyska församligen tog över helt och hållet år 1607.
År 1607 fick den tyska församlingen ensamrätt till S:t Gertruds gillestuga som de bygde om till dagens Tyska kyrka och den finska församlingen fick flytta till Riddarholmskyrkan där man stannade till år 1719.
Åren 1719 - 1723 hade man ingen lokal utan använde olika tillfälliga lösningar (bl.a. i Katarina kyrka tills den brann år 1723) för att år 1723 få tillstång att använda Holmkyrkan på Skeppsholmen. Detta blev dock endast under 3 år fram till år 1725. Detta tack vare den drivande kyrkohereden Johan Forsskål som år 1725 lyckades övertyga Kung Fredrik I om att få köpa in Lilla Bollhuset som premanent gudstjänstlokal för församlingen.
Kyrkoherde Johan Forsskål
Johan Forsskål (1691 - 1762) föddes i Sauo i Finland år 1691och blev på 1730-talet kyrkoherde i Helsingfort. År 1740 flyttade han med sin familj till Uppsala för att sedan komma till Stockholm några år senare.
Han var den drivande kraften bakom att få en permanent gudstjänstlokal för den finska församlingen i Stockholm och bearbetade kungen och andra under flera år med sina idéer och tankar om detta. År 1725 fick detta arbete sitt resutlat då församlingen fick kungens tillstånd att köra Lilla Bollhuset på Slottsbacken för att ha som sin egen kyrka.
En av Johan Forsskåls söner, Peter Forsskål (1732 - 1763) skulle senare bli känd som en av Carl von Linnés lärjungar och tillika filosof. Han publicerade bl.a. skriften "Tankar om den borgerliga friheten" år 1759 som väckte stor uppmärksamhet.
Lilla Bollhuset
År 1653 byggdes det Lilla Bollhuset brevid det Stora Bollhuset från 1623. Bollhusen användes i början som en form av tidiga idrottsanläggningarn där man bl.a. spelade en form av tennis och/eller racketboll. Dessa spel gick under namnet ”jeu de paume”, d.v.s. hand- eller handflatsspel.
Bollhusen var målade invändigt med svart färg på väggarna och åskådarutrymmena hade skyddsnät framför sig. År 1699 byggdes det stora bollhuset om till teater och här kom bl.a. nuvarnade Kungliga Dramaten att få sin födelse. Lilla Bollhuset fortsatt dock fram till år 1725 när den finska församlingen köper det att användas som idrottsanläggning. Stora Bollhuset revs år 1793 och idag tar Slottsbacken upp denna plats som var utanför den nuvarnade Finska kyrkan (Lilla Bollhuset). |
Finska kyrkan år 1725 -
Finska kyrkan 1800-talet. Målning av okänd
År 1725 köper den finska församlingen det Lilla Bollhuset och bygger om det till dagens kyrkolokal. Kyrkan får namnet Fredriks kyrka efter Kung Fredrik I som givit dom denna möjlighet. Kyrkan invigs den 19:e december år 1725 av Kung Fredrik I.
Arkitekten för ombyggnaden var Göran Adelcrantz och själva kyrkorummet inne i kyrkan blir 20x10 meter och rymmer idag ca 400 besökare. I den västra delen av kyrkan finns en s.k. dubbelläktare där den nedre delen har det finska riksvapnet och de gamla landskapsvapnen.
Orgeln har hela 32 stämmor och är byggd på 1790-talet av Olof Schwan, altartavlan är från år 1734 och designades av Lorens Gottman (han har bl.a. också gjort Katarina Kyrkas altartavla) och visar Kristi uppståndelse. Takkronorna inne i kyrkan kommer från den tidigare svenska staden "Nyen" i det nuvarande Ryssland.
En spännande detalj med den finska kyrkan är att den saknar kyrktorn helt och hållet i dess ställe finns ett kors mitt på taket, en s.k. takryttare. Detta har som förebild svartbrödrakonventet kyrka som låg på den södra delen av Stadshomen på 1430 - 1500-talet.
Korset påminner om den finskspråkiga gudstjänst som hölls i konventkyrkan år 1533 och som räknas som den första någonsin på det finska språket.
År 1811, efter det ryska kriget, där Finland förlorades, stod församlingen existens på spel. Man beslutade dock att den skulle bevaras och år 1836 hölls den första kyrkostämman. År 1994 övergick kyrkan till att följa den Svenska kyrkans gudstjänstordning och är numera en del av den Svenska kyrkan.
Nedan ser du en orienteringsplan över kyrkans bottenvåning med den stora kyrkosalen.
Bild: Montel V, Finska församlingen i Stockholm och dess kyrka, 1925.
|
