Drottning Kristina. Oljemålning av Sébastien Bourdon 1653.
Drottning Kristina var svensk regerande drottning 1632 - 1654 och fick ge namn till slussen som byggdes i rännan Lilleström (läs mer om Lilleström här). Orsaken till att slussen byggdes var att det strömmande vattnet hade tilltagit under åren fram till 1600-talet och det blev allt svårare att dra båtarna som skulle in- och ut i Mälaren i den trånga rännan under vårfloden. Dessutom begränsades storleken på båtarna av vattenströmmen, man orkade helt enkelt inte att dra igenom för stora båtar och det påverkade stadens inkomster negativt då den s.k. "Strömpenningen" inte gav de intäkter den borde göra.
Initiativet till slussen kom dels från kungamakten men även från överståthållaren i Stockholm, Klas Fleming. Han hade kontaktat två holländare som hade kunskap att bygga slussar från sitt hemland, timmermännen Lennart Hermansson och Adrian Dams, de kom till Stockholm år 1637 och ledde byggandet av slussen under överinseende av Fleming. Sannolikt var det inte bara dessa två arbetsledare som kom utan även några andra specialister samt självfallet även deras familjer.
Förberedelser
År 1637 jämnas Inre- och Yttre Söderport med marken och en stor pålkran som tillverkats i Rörstrand (ungefär vid nuvarande Birkastaden) användes för att bygga fördämningar på båda sidor om Lilleström rännan. Efter fyra månader var rännan torrlagd och nio stenhuggare började arbeta med att få bort de stora stenblocken som låg på botten och i sidorna, det måste vara släta väggar och botten. Det gick inte helt smärtfritt för i samband med svåra stormar under augusti månad år 1637 brast fördämningarna och arbetet med att torrlägga måste göras om från början. Någon gång vid sommartid år 1638 var dock arbetet klart och träkassunen kunde sänkas ner i rännan.
Träkassunen
Träkassunen eller Slussdammen kallades också för "Slysan", det var i praktiken en stor trälåda som byggts Skeppsholmen och den boserades nu ut till rännan där den östra fördämningen öppnades och den flöt in i rännan och kunde sänkas ner till botten. Måtten var 39,96 meter lång, 5,92 meter bred och 1,48 meter djup*
Fördämningen fick sedan byggas upp igen och därefter började arbetet med träkassunen, vattnet måste pumpas ut och sedan kläddes den med blocksten, klinksten och siment som alla specialimporterats från Holland. Arbetet med att klä träkassunen gjordes av stadens murarmästare med sina gesäller. En speciell sten murades också in, en sten med överståthållare Klas Flemings vapen på.
När detta var klart var det dags för slussportarna.
*Vid den här tiden användes inte meter som måttenhet vilket förklarar de lite udda måtten, man använde sig av fot. Träkassunens mått var 135 fot lång, 20 fot bred och 5 fot djup.
Slussportarna
År 1639 började arbetet med slussportarna som också kallades för Vattenskruvarna. Varje slussport bestod av två dörrar som var gjorda i trä och sedan inklädda i koppar för att klara slitage. Dessa tillverkades också på varven vid Skeppsholmen och måste ha mycket exakta mått för annars skulle för mycket vatten sippra in genom den även då de var stängda. Till slussportarna behövdes också ett maskineri för att öppna- och stänga dem. Det var en form av stora vindor som skulle dras av hästar där repen var insmorda med smör och sältran för att vara smidiga. Detta var klart år 1640 och nu var det dags för att göra klart marken runt omkring slussen.
Stenläggning, pelare och slusstugor
Runt hela slussdammen lades sten på båda sidor och de stora slussportarna hängdes upp i stora stenpelare som fästes i stenläggningen. Över den västra delen av slussdammen byggdes bropelare i sten där Söderbro skulle gå över den, bron skulle dessutom vara öppningsbar så det byggdes också stora vindbryggor. På varje sida om bron byggdes också stora stentrappor för att de gående skulle kunna passera.
Avslutningsvis så byggdes två slussvaktstugor och ett slusskrivarkontor. Nu var den nya slussen klar för invigning och året var 1642.
Invigning
Drottning Kristinas sluss år 1674. Teckning av Lorenzo Maglotti. Bilden är svår att läsa men söder är uppåt, väster till höger och öster till vänster, vattenrännan överst i bilden är den s.k. Järngraven där järnhanteringen skedde vilket är inritat på bilden. Själva Slussområdet med t.ex. Kvarnström rännan ligger i norr (nedåt) och är utanför bilden.
År 1642 invigdes drottning Kristinas sluss vid Söderström i Stockholm och de holländska arbetarna återvände hem, de hade utbildat ett antal svenska i att sköta och underhålla slussen och det kom att behövas. Den tidigare "Strömpenningen" ersattes nu med "Slusspenningen", det skulle visa sig vara en bra affär för den nya slussen gav 6 gånger så mycket i inkomster som den gamla rännan, ekonomin i staden förbättrades avsevärt och tillät en rad nya investeringar.
Underhållet skulle dock visa sig mycket krävande och kostsamt, intäkterna var fortfarande mycket större än de ökade utgifterna men för att få kontroll på det hela så anställdes år 1654 byggmästaren Sadian van Stolck från Rotterdam och hans kontrakt förnyades år 1662 vilket tyder på att man var mycket nöjd med hans insatser.
I början av 1690-talet hade tillväxten i området kring slussen gjort att antalet människor som bodde där hade ökat rejält, en rad nya verksamheter hade också förlagts dit som t.ex. järnhanteringen till det som kallades Järngraven, fiskehamnen på slussens Östersjösida mm. Behovet av en bro till över slussen blev akut, läs mer om det nedan.
Slussförordning
I den första slussförordningen från den 28:e september 1642 står det att läsa följande:
- Slussen skulle vara öppen för sjöfart 4 gånger per dag, kl. 06:00, kl. 09:00, kl. 12:00 och kl. 15:00.
- Ovan tiden ändrades på 1700-talet till kl. 06:00, kl. 09:00, kl. 14:00 och kl. 17:00.
Slussförordningen från 1642 går att ladda ner som pdf här.
