Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

S:t Johannes kyrka i Gamla Stan i Stockholm

S:t Johanneskyrkan invigdes den 14:e augusti år 1514 och tillhörde Johanniterorden och var en filial till deras kloster i Eskilstuna. De hade varit verksamma i Stockholm sedan 1330-talet men då på nuvarande Helgeandsholmen. Läs mer om detta nedan.

Bild på S:t Johannes kyrka

 

Information om S:t Johannes kyrka

Johannesgränd 8
GPS: 59.323781, 18.073872

Johanniterordern

På 1080-talet grundades johanniterordern för att hjälpa pilgrimer i det heliga landet. På 1100 - 1300-talen deltog ordern i försvaret av det heliga landet och det var redan under 1100-talet som den först kom till Sverige.

I Sverige etablerade den sig som en del av prioritatet Dacia med huvudsäte i Antvorskov på Själland. Den svenska delen hade sitt huvudsäte i Eskilstuna där ett kloster byggdes. Orden räknas som en av de största och rikaste landägarna i Sverige vid denna tiden.

I samband med reformationen försvann ordern från Sverige och det var först år 1920 som Johanniteorden i Sveriges Riksförbund bildades med stöd av bl.a. Kung Gustav V och ordern därmed åter fanns i Sverige.

Johanniterna i Stockholm

År 1334 (den 25:e november) fick Johanniterorden en tomt med tillhörande stenhus på nuvarande Helgeandsholmen av Kung Magnus Eriksson. Den låg väster om Norrbro och i direkt anslutning till den vingmur som låg på holmens norra sida och var en del av försvarsanläggningen mot norr. Anläggningen kom att kallas för Munkagården (eller Munkalägret) och fungerade bl.a. som en gästhus för resande men också som en klosteranläggning där man bl.a. lastade om varor som kom från klostret i Eskilstuna. Läs mer om detta under rubriken "Munkagården" i menyn till vänster.

Johanniterna hade en lönndörr i vingmuren så att de kunde komma och gå som de ville då Norreport var stängd för natten. Detta ansågs på 1490-talet vara en stor säkerhetsrisk och man tvingade Orden att byta sin mark på Helgeandsholmen mot en en ny bit mark inne i staden, den var belägen vid nuvarande Stora Nygatan och kvarteren Typhon och Cerberus. Orden var dock ej nöjda med detta och fick hjälp av dåvarande riksföreståndaren Sten Sture d.ä. att bl.a. genom en donation av honom och en släkting (Elin Gustafsdotter Thott) istället få tomten vid nuvarande Johannesgränd i kvarteret Glaucus.

Sigill som tillhörde provisorn vid Johanneskyrkan år 1526Sigill tillhörande provisorn vid S:t Johanneskyrkan år 1526

Tomten som Orden fick hade varit i Stureättens ägo sedan 1440-talet och Sten Sture d.ä. hade troligen planerat någon form av handels- och/eller redarverksamhet där då det år 1492 pågick en byggnation där. Troligen överläts tomten någon gång mellan åren 1493 och 1496 på Johanniterna. Orsaken är att år 1492 fick Sten Sture av stadens magistrat tillstånd att bebygga tomten och år 1495 skedde en området inkl. Kogghamn av en förödande eld som ödelade allt. Kanske var det i samband med att elden förstörde allt som marken överläts på Orden. Överlåtelsen kan inte ha skett senare än 1496 för då dog Elin Gustafsdotter Thott.

Den 22:a april år 1499 nämns för första gången Orden som ägare till tomten i stadens tänkebok och år 1503 nämns en herr Mickel i S:t Johannesgränd vilket är första gången gatan nämns vid detta namn.

År 1504 nämns själva kyrkan som S:t Johannes nya kyrka men kallas därefter oftast för "Nykyrkan". Själva bygget var m.a.o. i ett sådant skick år 1504 att det går att använda som kyrka.

Den högtidliga invigningen av S:t Johanneskyrkan skedde den 14;e augusti år 1514 och förrättades av biskop Otto och bland de närvarande fanns bl.a. riksföreståndare Sten Sture d.y. biskopens svåger herr Johan Jönsson till Gladö med sin hustru Anna Svinhufvud m.fl.

S:t Johanneskyrkan

När kyrkan invigs år 1514 är det den 3:e kyrkan i staden (Bykyrkan/Storkyrkan i Gamla stan och S:t Jacobs kyrka på Norrmalm var de andra två) då Tyska kyrkan inte fanns ännu och nuvarande Riddarholmskyrkan var en konventkyrka och inte öppen för allmänheten.

År 1504 hade kyrkan en kaplan som hette herr Hans, vilket tyder på att gudstjänster mm bedrevs i kyrkan, eller en provisorisk lokal på platsen, vid denna tidpunkt. Han nämns också under namnet hett Bartolomeus Michael i bl.a. Helga Lekamens gilles handlingar år 1519.

Själva kyrkan leds av en s.k. Provisor som utses av Priorn vid Eskilstuna klostret, fram till år 1521 nämns Provisor herr Bertil vid namn flera gången och före det Provisor herr Larens Erici år 1513. Även klockaren och ringaren Pawal nämns vid namn.

Kyrkans sista kyrkoherde hette Lars och nämns i skrifterna år 1527. Detta kan vara samma person som Larens Erici, Provisor år 1513. Den sista Provisorn var herr Johan eller Jöns Johansson efter år 1521.

JohanneskyrkanBild från Samfundets S:t Eriks årsbok 1961

Kyrkan var en hallkyrka och låg i öst-västlig riktning som kyrkor skall göra. Kortsidan var ca 12 meter medan långsidan var ca 35 meter. I den östra delen av kyrkan låg ett kapell och i närheten fanns huvudingången som var mot dagens Österlånggata. I den västra delen av kyrkan låg troligen ett kyrktorn men det är också möjligt att kyrkan hade en takryttare istället.

Kyrkan var byggd på en gråstensgrund och murad i tegel, även taket var täckt av tegel.

Hela tomten inkl. kyrkogården var ca 15 x 61 meter. Det nordvästra hörnet låg vid dagens Johannesgränd / Österlånggatan. Se bilden ovan.

Vid kyrkan fanns det en provisor, föreståndare, vars sigill kan ses på bilden till vänster där johanniterriddarnas kors syns tydligt i mitten.

Sten Sture d.y. dör den 3:e februari år 1520 och blir begravd på kyrkogården vid S:t Johanneskyrkan. Han kommer dock inte att få ligga där länge för redan den 9:e november samma år inträffar Stockholms blodbad och då låter Kung Kristian II gräva upp Sten Sture d.y. och hans sons lik, och bränna dem på bål. Idag finns en gravsten för Sten Sture d.y. vid Katarinas kyrka.

Kyrkan rivs på order av Gustav Vasa

År 1526 har den påbörjade reformationen drabbat kyrkan som bl.a. används av buntmakaren Melchior Hoffman från Reval (Tallin) för en rad exalterade predikningar om Uppenbarelseboken. Fram till år 1527 finns det dock fortfarande en Johanniterkyrkohede vid namn herr Lars, som nämnts ovan, men därefter står troligen kyrkan tom.

År 1532 nämns kyrkan i en notis så då finns den bevisligen kvar men på Vädersolstavlan som gjordes år 1535 finns den inte längre. Någon gång mellan dessa årtal revs den och materialet användes av Gustav Vasa till att förstärka och förbättra saltsjömuren som gick längs den östra delen av Stadsholmen mot Strömmen.

Vid utgrävningar på 1960-talet har rester av kyrkans södra grundmurar påträffats samt en kolon av kalksten. Kyrkan hade också en begravningsplats för benrester har påträffats i anslutning till kyrkan.



Test