Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Söderbro i Stockholm

Söderbro nämndes första gången år 1280 men den är sannolikt äldre än så. Den förband Stadsholmen i Gamla Stan med dagens Södermalm. Den var den stora huvudentrén in till Stockholm från söder på medeltiden, över den passerade Göta landsväg i flera hundra år. Läs mer om detta nedan.

Bild på Söderbro


Fakta och historia om Söderbro


Invigdes: 1280--
Längd: 0 meter
Bredd: 0 meter
GPS: 59.321548 , 18.072145

Gustav Vasas intåg i Stockholm år 1523Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523. Målning av Carl Larsson.

Söderbro är en av de minst kända av Stockholms historiska broar, de som inte längre finns kvar. Trots det så är det ändå den bron som flest människor har sett på bild, eller snarare på målning. Ovan målning av konstnären Carl Larsson hänger i den övre trapphallen i Nationalmuseum och är ca 7 x 14 meter i verkligheten, den finns även i de flesta historieböcker i skolan. Den föreställer Gustav Vasas intåg i Stockholm midsommarafton år 1523.

Det är just Söderbro som han rider på och vindbryggan var den delen av bron som gick över Lilleström, den rännan genom näset som förband ön Stadsholmen med dagens Södermalm (kallades då för Åsön). Det var genom den rännan som man drog båtarna som skulle in eller ut från Mälaren från 1200-talet och fram till bygget av drottning Kristinas sluss år 1636 som gjordes i Lilleström rännan. Men låt oss börja från början.

Tiden fram till år 1636

StadsholmenIllustration av Stadsholmen av Gunnar Härén med publiceringsrätt för www.stockholmgamlastna.se

Före Stockholm byggdes på ön Stadsholmen så fanns det en väg som passerade över ön, vägen hette Göta landsväg och förband Götaland med Svealand. Naturens hinder var på den tiden stora problem och vägen tvingades gå där framkomligheten var bäst, inte som idag där man spränger genom berg och bygger broar över vattendrag och floder.

Göta landsväg måste passera Mälaren och det bästa stället var via näset som då förband Södermalm med Stadsholmen och sedan med färja över den 250 meter breda Norrström. Det var även genom Norrström som all båttrafik in- och ut i Mälaren gick vid den här tiden, fram till 1200-talet, det fanns inga andra passager. Över Stadsholmen gick Göta landsväg utefter Brunkebergsåsens västra kant och det gör den än idag, numera kallar vi den för Västerlånggatan och den går i stort sett exakt på samma ställe som för nästan 1 000 år sedan.

När bebyggelsen på Stadsholmen blev större och staden Stockholm bildades ökade behovet av en bro över Norrström, problemet var bara att här gick även all båttrafik och den fick inte hindras. Lösningen blev att gräva två rännor genom näset mellan Stadsholmen och Södermalm. Den ena rännan kom att användas för att driva kvarnar som malde säden mm i staden, den kallades för Kvarnström. Den andra rännan kom att användas för att dra båtarna som skulle passera ut- och in i Mälaren, den kallades för Lilleström. Läs mer om rännorna här.

När rännorna var färdiga kunde Norrbro byggas över Norrström och Söderbro över de två rännorna. Nu fanns det för första gången i Sveriges historia en fast förbindelse mellan Götaland och Svealand som inte innebar att man måste gå runt Mälaren. Frågan är bara när byggdes broarna? Norrbro nämns för första gången i en skrift år 1288 och Söderbro nämns några år tidigare, år 1280, men båda broarna byggdes sannolikt många årtionden tidigare.

Blodbadstavlan Söderbro

Före Söderbro så hade man sannolikt en s.k. "Kavelbro" över näset. Efter att rännorna var grävda byggdes Söderbro på ställe som kavelbron fast som en träbro på pålar nerkörda i näsets mark samt att över Lilleström byggdes en öppning i bron, se bilden ovan som är ett utsnitt av Blodbadstavlan från år 1524 som visar kung Kristian II:s intåg i Stockholm år 1520 (bilden är redigerad av redaktionen för att tydliggöra Söderbro). Notera de stora bjälkarna som går ut från tornet som gör att man kan hissa upp en del av bron så att båtar kan passera.

Söderbro sträckte sig från stranden vid Södermalm över Lilleström, genom det yttre försvarstornet/yttre porten, över Kvarnström och genom det inre försvarstornet/inre porten till ungefär där dagens Järntorgsgata börjar vid Slussplan. Det var en lång bro, troligen ca 150 meter och ca 3 meter bred, kortare än Norrbro (ca 250 meter lång) och ungefär lika bred (sannolikt använda man samma byggteknik och byggmaterial för båda broarna). Det gamla näset försvann efterhand som de två försvarstornen byggdes ovanpå och Söderbro som stod på pålar var det enda som syntes mellan tornen. Vi vet att det inre försvarstornet stod på dåligt pålad mark då det många gånger behövdes byggas om och år 1523 rasade det ihop fullständigt och måste byggas upp helt från grunden till en stor kostnad för staden.

Söderbro 1570

Söderbro skulle förändras efter att Gustav Vasa kommit till makten år 1523. Den första förändringen var att den gamla träbron mellan det yttre och inre försvarstornet ersattes med en mur/vall mot Östersjösidan där man drog en väg på den västra sidan, den delen av Söderbro försvann m.a.o. (se bilden ovan från år 1570). I muren/vallen fanns en öppning för Kvarnström där vattnet fortfarande strömmade och drev stadens kvarnar, där fanns en liten rest av Söderbro kvar.

Åren 1539-1543 lät dessutom Gustav Vasa förstärka försvaret genom att bygga den s.k. Gustav Vasas rondell på Södermalms stranden (se bilden ovan det runda låga tornet till vänster). Det påverkade dock inte Söderbro som nu utgjorde den korta träbron över Lilleström rännan.

*Kavelbro var en markbeläggning av stockar som lades ut som en väg/gata över marken att gå och rida på. Fördelarna med kavelbron var att den tillät vattnet att rinna igenom men samtidigt vara tillräckligt stark för att även tunga vagnar lastade med varor skulle kunna rulla säkert ovanpå. Kavelbroar användes främst där det antingen var sank mark eller där man ville undvika att gå i leran som t.ex. inne i städernas gator och gränder. Före Gamla Stans gator blev stenlagda var sannolikt många täckta i form av kavelbroar.

Tiden 1636 - 1744

Kristina slussen

Byggande av drottning Kristinas sluss åren 1636-1642 innebar till en början ingen stor förändring för Söderbro, den gick fortfarande över Lilleström som nu hade förvandlats till en sluss men med ungefär samma mått som den tidigare rännan (se bilden ovan). Läs mer om drottning Kristinas sluss här. Det skulle dock ändras.

År 1637 lät Gustav Vasa riva den gamla yttre försvarstornet som i.om. byggandet av den s.k. Gustav Vasas rondell blivit ett mittentorn, det påverkade dock inte Söderbro, på den stora bilden högst upp på sidan som är från år 1650 är tornet borta.

Kristinaslussen 1728

År 1698 kom nästa stora förändring, man lät bygga ytterligare en bro över Kristinaslussen mot Östersjön till (se bilden ovan, nya bron i nederkant). Det var behovet att bättre passage mellan Södermalm och Stadsholmen som gjorde att man lät bygga en bro till över slussen, staden hade växt och det var på Södermalm och Norrmalm som staden expanderade.

Det finns inga kända namn på den nya bron och kanske kallades den bara för "nya bron" eller något liknande. År 1724 är behovet av den större sluss akut, den gamla befintliga slussen kan helt enkelt inte slussa de nya fartygen och det hindrar byggandet av nya moderna fartyg och även transporter. Man börjar undersöka möjligheten till att bygga en helt ny sluss.

Christopher Polhem får uppdraget att bygga den nya slussen år 1744 och den byggs i den tidigare rännan, Kvarnström. Lilleström finns kvar men endast för att släppa igenom vatten under vårfloden, ett system som fortfarande används idag där den mest synliga är Stallkanalen som går mellan Stadsholmen och Helgeandsholmen.

Den nya slussen står klar år 1755 och därmed kan vi säga att Söderbro inte längre finns kvar. Bron över den nya slussen som kom att kallas för Polhemsslussen (läs mer om den här) kallas för "Röda slussen" efter färgen på bron och brohusen.



Test