Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Magdalena Charlotta Rudenschöld

Bild på Magdalena Charlotta Rudenschöld

 

Information om Magdalena Charlotta Rudenschöld

Född: 176-1-1, Stockholm
Död: 1823-3-5, Stockholm

Magdalena (kallad för Malla) Charlotta Rudenschöld föddes år 1766 i Stockholm, hennes far var riksrådet och greven Carl Rudén Rudenschöld (1698-1783) och hennes mor var grevinnan Christina Sofia Bielke (1727-1803). Hon växte upp med 2 bröder, Bengt och Ture Gabriel, och en syster, Carolina.

Hon fick undervisning i hemmet, vilket var det vanliga för döttrar vid den här tiden och någon annan utbildning fick hon inte. År 1784, när hon var 18 år, blev hon hovdam till kung Gustav III:s syster, prinsessan Sofia Albertina. Hon skulle bli indragen i intrigen kring Gustav III:s död, Gustav IV Adolfs avsättning och manipulerande kring Bernadotte för att han skulle bli svensk kung, hon skulle råka illa ut.

Vid hovet på 1780-talet blev hon uppvaktad av både prins Karl (senare kung Karl XIII) och Gustaf Mauritz Armfelt. Hon skulle välja Armfelt, trots att han gifte sig med Hedvig Ulrika De la Gardie år 1785. Det valet förlät säkert aldrig prins Karl vare sig henne eller Armfelt för och han skulle få sin hämnd men deras beskyddare, Karl bror Gustav III måste dö först.

År 1792 mördas kung Gustav III, kanske via en sammansvärjning ledd av hans egen bror prins Karl. Armfelt som fram tills dess hade haft en enastående karriär är plötsligt i onåd då han fortsatt stöder kronprins Gustav Adolf under dennes förmyndarregering som leds av Gustaf Adolf Reuterholm, samma sak gäller Magdalena Rudenschöld. Deras brevväxling (Armfelt var under en tid förvisad till Neapel som Sveriges minister där) beslagtas av Reuterholm och Magdalena anklagas för landsförräderi, när hon greps hittade man även kärleksbrev från prins Karl som dock denna påstod vara förfalskade.

År 1794, efter att hon tvingats erkänna en rad brott under påtryckning, döms hon av Svea hovrätt till döden, även Armfelt blev dömd till döden vid samma tidpunkt. Hon fick schavottera vid en tillfällig skampåle på Riddarholmstorget (senare namnändrat till Birger Jarls torg) den 23:e september där merparten av åskådarna inte visade den uppskattning av straffet som Reuterholm önskat utan tvärtom tyckte synd om henne och ropade skällsord till de som straffade henne. Hennes straff ändrades från döden till förnedring och hon fråntogs titel och position och låstes in på Långholmens fängelse.

Hon skrev själv några rader om vad som hände efter schavotteringen på torget som lyder så här: "Man satte mig i en hyrvagn, omgifven af stadsvakter. jag förblev sanslös hela vägen till spinnhuset, ett stycke utom Hornstull, och öppnade ej mina ögon förrän på eftermiddagen, då jag fann mig helt allena, liggande på golfvet i en mörk arrest med en vattenskål och ett glas vin bredvid mig. Ännu hade jag ingenting smakat på hela dygnet. Då jag tog i vinglaset hörde jag skrik: -hon lefver ännu-. Jag såg upp till fönstret och fann där utanför uppstaplade alla spinnhushjonen, som betraktade mig. Jag ville då stiga upp och flytta mig i en vrå undan deras åsyn, men fann mig oförmögen att stå på mina fötter, och återföll tillbaka på golfvet".

Reuterholm, rädd för folkets vrede och ännu räddare för den blivande kung Gustav IV Adolfss vrede, såg till att hon släpptes år 1796 strax Gustav IV Adolf blev kung. Han undertecknar omedelbart, hans första beslut som ny kung, att hon återfår sina titlar mm men att hon skall förvisas till Gotland där hon får Stenstugu gård som ersättning för sin behandling samt en pension. År 1801 flyttar hon till Schweiz på Armfelts initiativ där hon bor hos Anne-Louise Germaine de Staël-Holstein (1766-1817) som flytt undan de franska revolutionen och var en av Armfelts vänner.

År 1798 födde hon en son, Eric Ekmansdorff Karlsson, fadern var hennes betjänt som hon levde ihop med. Sonen fick senare hjälp av Armfelt till både utbildning uppfostran i S:t Petersburg där han blev officer i armén. Hon återvänder år 1813 till Sverige men blev aldrig accepterad av vare sig kung Karl XIII (tidigare prins Karl) eller Bernadotte som säkert såg henne som ett hot till deras orättfärdiga positioner som kung och kronprins. Hon dog år 1823 i Stockholm och begravdes på Klara kyrkogård.



Test