Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Karl-Göte Bejemark

Bild på Karl-Göte Bejemark

 

Information om Karl-Göte Bejemark

Född: 1922-4-23, Ovansjö
Död: 2000-9-25, Stockholm

Karl-Göte Bejemark, kallad KG av sina vänner, föddes i Ovansjö socken (ligger i Sandvikens kommun) år 1922. Där växte han upp med sin äldre bror och gick i skola. 18 år gammal år 1940 flyttar han till Stockholm och åren 1948-1954 studerar han på nuvarande Konstfacks aftonskola, det är också under den här tiden han träffar sin fru Ragna Edeborg (1934-2008) gifter sig och får en dotter, Marie (född 1956).

Han fortsätter sina studier åren 1954-1959 på Konstakademien. Det är nu som han utvecklar sin typiska stil med abstrakta rörskulpturer och ställer ut på Liljevachs vårsalong och på De Unga i Stockholm. Under 50-och 60-talet gör han ett antal resor till Italien, Spanien och Frankrike och samtidigt fortsätter han utveckla sina abstrakta skulpturer i metall som ger associationer till mänskliga former. Det ger honom dock ingen större uppmärksamhet hos den breda allmänheten.

I slutet av 1960-talet för plötsligt Bejemark en helomvändning när det gäller den konstnärliga stilen, han överger de abstrakta rörskulpturerna till förmån för realistiska brons och träskulpturer av kända svenskar. Dessutom placeras skulpturerna oftast i samma höjd som betraktaren samt att de får en humoristisk profil, det blir en succe.

Den första stora framgången kommer med skulpturen "Humor" år 1967 där Hasse Alfredsson tittar upp genom en lucka i marken. Den följs av en rad andra skulpturer av samma typ; Nils Ferlin i Karlstad år 1975. Där sitter Ferlin på en parkbänk (ingår i skulpturen) och det går bra att sätta sig ner bredvid honom. Greta Garbo vid Moderna Museet år 1985, Evert Taube i Gamla Stan år 1985, Tage Danielsson i Linköping år 1987 och den sista som blev Sven Jerring och Gunder Hägg framför Radiohuset år 1995. Med dessa konstverk blev Bejemark en uppmärksammad och tongivande konstnär.

Man skulle kunna beskriva hans realistiska konstverk med orden "Sinnrika offentliga arbeten, främst porträtt, i en humoristisk, intim anda. Formen är förenklad med inslag av en fritt uppfattad kubism. Personerna är ofta skildrade i ett avgörande, karaktäristiskt ögonblick mellan rörelse och vila".

Han själv beskrev det på detta sätt år 1980 "Det skall vara frekventerade platser. Jag söker ett slags sanning i ett socialt sammanhang, vill famna alla människor. Inte bara förståsigpåare ska uppskatta, vad jag gör".

År 1971 blev han professor vid Konsthögskolan i Stockholm, en tjänst han hade fram till år 1981. Han fick även en rad priser under sin karriär som Stockholms stads kulturpris år 1980, Prins Eugenmedaljen år 1985 och Sergelpriset år 1990. Han är representerad på Nationalmuseum, Moderna museet, Eskilstuna museum och Skissernas museum.

Han dog år 2000 och ligger begravd i kolumbariumet (Kvarter 53) i Högalidskyrkan i Stockholm



Test