Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Johan Tobias Sergel

Bild på Johan Tobias Sergel

 

Information om Johan Tobias Sergel

Född: 1740-8-28, Stockholm
Död: 1814-2-26, Stockholm

Johan Tobias Sergell* föddes år 1740 i Stockholm, hans far var hovbrodören Christopher Sergell (1693-1773) och hans mor är Elisabeth Zworger** (1703-1774). Fadern kom från Gena i Tyskland och modern från Sachsen-Weimar i Tyskland. Hans systrar Anna Sibylla (1733-1819) och Maria Sofia (1734-? gift med Daniel Zachau år 1752, de fick 3 barn) föddes i just Gena men sedan flyttade familjen till Sverige och Eksjö år 1737 och där föddes hans tredje syster, Märta Elisabeth (1738-okänt när hon dog men sannolikt var det någon gång på andra halvan av 1750-talet) för att år 1739 flytta till Stockholm där Johan Tobias föds. Orsaken till att familjen flyttar till Sverige är att fadern blir rekryterad av kung Fredrik I av Sverige som han träffar när han jobbar i Kassel före denne har blivit kung, troligen under andra halvan av 1710-talet (Fredrik I föddes i Kassel år 1676 och var lantgreve av Hessen-Kassel och blev svensk kung år 1720).

Han växer upp i Stockholm tillsammans med sina 3 äldre systrar på Jakobsbergstan nr 14 (då betecknades huset som kvarteret Jericho nr 43). även hans farmor, Anna Regina Sergell (född 1671) bodde tillsammans med resten av familjen. Vi vet att Maria Sofia och Anna Sibylla kom att följa i sin fars fotspår och bli hovbrodörer (eller hovbrodöser som det heter när det är kvinnor).

Sergel kommer att bo i föräldrahemmet*** fram till i juni år 1767 när han är 27 år gammal förutom uppehåll för en resa under några månader med sin lärare Pierre Hubert L′Archevêque (1721-1778) till Paris år 1758. Vi vet att han börjar sin skolgång i Tyska skolan i Gamla Stan i Stockholm och att han under 1750-talet arbetade i sin fars ateljé som hans medhjälpare. År 1756 finns det dokumenterat att hans far, han själv, en av hans systrar och en ur tjänstefolket arbetade dagligen i ateljén/verkstaden. År 1759 är det dock endast fadern och hans hustru som arbetar där vilket innebär att då har Sergel lämnat arbetet tillsammans med sin far. Sannolikt skedde detta i slutet av 1756 då Sergel blev elev hos bildhuggaren Adrien Louis Masreliez (1748-1810) för att året efter börja som elev hos hovbildhuggaren L′Archvêque som skulle bli hans lärare under lång tid.

Åren 1759-1767 vet vi att Sergel arbetar på utsmyckningen av det Kungliga slottet för han är upptagen i avlöningslistorna (han tjänar 375 Daler kopparmynt per kvartal år 1759 och hela 1.500 Daler kopparmynt per kvartal år 1763). Han arbetar dock inte som egen konstnär utan som elev till L′Archvêque men måste ha varit mycket uppskattad då hans lön var mycket hög för en person av hans ålder vid den här tiden. Arbetet går för det mest ut på att L′Archevêque gör en skulpturskiss på ett papper och Sergel modellerar sedan den medan L′Archevêque lägger sista handen på konstverket, en relativt otacksam uppgift för Sergel som inte får något direkt konstnärligt erkännande för vad han gör.

På egen han får dock Sergel göra medaljer, porträtt och gipsreliefer och för detta får han stor uppskattning. År 1766 lämnar L′Archevêque för att bli elev hos gravören Per Floding (1731-1791) som då kommit tillbaka från en längre vistelse i Paris och under året 1766-1767 utför Sergel en rad etsningar.

År 1767 reser han till Rom på ett stipendium från staten och där kommer han att stanna fram till år 1678. Nu upptäcker han att mycket av det som han lärt sig av L′Archevêque är av inget värde och han säger senare att denne låtit honom "förlora 12 år på ett avskyvärt fransyskt maner". Det är nu han på allvar börjar studera antiken och naturen. Han besökte alla konstgallerier han kunde och började studera antikens konstverk i Museo Capitolino och i Vatikanen. På hösten 1768 reste han till Neapel vilket kom att påverka och inspirera honom under lång tid framöver. Under de kommande åren skulle han utveckla sin egen konstnärsstil som var "en driven form som varken framstod som sökt eller manipulerad". Från den här tiden finns terrakottarelieferna "Fauner och nymf", "Blomsteraltare" och "Liten Bacchus ridande på en gumse" som anses som utsökta.

Sergel lämnar Rom sommaren 1778 då han fått ett brev från kung Gustav III som anmodar honom att återvända till Sverige. Han kommer till Stockholm år 1779 och får omgående uppdraget att göra en byst av kungen själv och porträtt av hela den övriga kungliga familjen som skulle bli julklappar, kanske inte riktigt vad Sergel hade förväntat sig. De större uppdragen kommer dock strax därefter, att färdigställa det stora Gustav II Adolf monumentet (helt klart blev det dock först år 1901) som hans forne lärare L′Archevêque misslyckats att få klart samt att färdigställa altartavlan i Slottskyrkan där L′Archevêque hade dött före han hann göra den klar.

Sergel blir en mycket god vän till kung Gustav III, trots att han endast får småuppdrag av denne men samtidigt blir hyllad av kungen som "den bäste konstnären i Europa". Gustav III besöker ofta Sergel i hans ateljé och visar stort intresse av som sker där. År 1782 står det nya operahuset klart (kallas för det Gustavianska operahuset eller Gustav III:s operahus och revs år 1892 för att ersättas med dagens operahus) och Sergel har anlitats för en del av dekorationerna. Efter operahusets rivning återfinns en del av dessa dekorationer på Skansen. År 1783 flyttar Sergel ihop med Anna Elisabeth Hellström (1763-1796) och det blir faktiskt det första officiella samboförhållandet i Sverige****, samma år reser han också till Italien som ciceron åt Gustav III.

Resan till Italien med Gustav III åren 1783-1784 sätter djupa spår i Sergels syn på antikens konst, samma sak gäller för kungen som köper in ett stort antal skulpturer mm där ofta Sergel agerar smakdomare. En stor del av dessa statyer mm kan idag ses på det Kungliga slottets Antikmuseum. Sergel kommer förutom skulpturer även att få en ny syn på renässansmåleriet.

Tillbaka i Stockholm fortsätter Sergel med att göra ett stor antal mindre konstverk och lever ett lyckligt samboliv tillsammans med Anna Elisabeth. De kommer att få två barn****. År 1792 mördas Gustav III och Sergel blir av med sin store vän och välgörare. Hela det svenska kulturlivet drabbas då den store älskaren och beskyddaren av konst, litteratur, musik, teater mm dör. En tråkigare tid infinner sig, i alla fall för kulturens Sverige.

Sergel märker av kulturkylan men har ändå en bra relation om Gustav III:s son, kung Gustav IV Adolf. Han är kanske en av de mest missförstådda svenska kungarna och med ett av de mest tragiska öden av dem alla. Sergel går under de kommande åren genom några stora depressioner och när han börjar komma på fötter igen år 1795 så dör hans älskade sambo, Anna Elisabeth år 1796 i gulsot. Det är ett mycket hårt slag för Sergel. Han återhämtar sig nog aldrig helt och hållet men fortsätter sin konstnärliga gärning med flera stora konstverk.

Någon gång på slutet av 1790-talet träffar Sergel skådespelerskan Johanna Fredrica Löf (1760-1813) som han kommer att vistas mycket tillsammans med fram till ca år 1813 när hon blev "sinnesrubbad" som Sergel skrev i ett brev, hon dog strax efter. De fick inga barn tillsammans.

Det kanske största av alla Sergels konstverk beställs av kung Gustaf IV Adolf år 1793, statyn av Gustav III, som idag står på Skeppsbron i Stockholm precis nedanför Slottsbacken. Faktum är att den visades för Gustav III redan år 1790 som blev, enligt uppgift, mycket nöjd. Den kom att stå klar först år 1808, sex år före Sergels död. Konstverket kan beskrivas som "Statyen är i gående rörelse, den håller ett roder med vänstra handen och med den högra överräcker den en olivkvist som betecknar freden. Dräkten är flottans uniform med en stor mantel uppfäst på den vänstra axeln".

Sergel adlades för sina insatser år 1811 av kung Karl XIII trots dennes stora motvilja mot Sergel. Kung Karl XIII hade motvilja mot i stort sätt alla som hade uppskattats av hans äldre bror, Gustav III och många tror att det var Karl XIII själv som var en av de mest drivande bakom mordet på Gustav III. Det är något som vi sannolikt aldrig kommer att få reda på. Det är när Johan Tobias blir adlad som han ändrar sitt efternamn till att vara stavas med ett L på slutet, Sergel, fram tills dess hade han hetat och stavat sitt namn Sergell.

Johan Tobias Sergel dog år 1814 och begravdes i Klara församling i Stockholm. Han kom att dominera svensk skulpturkonst fram till att Carl Milles tog över stafettpinnen i början av 1900-talet.

*Jo, han hette faktiskt Sergell (med två LL på slutet) fram till att han adlades den 18:e maj år 1811 då han ändrade efternamnet till Sergel (med ett L på slutet). Han levde m.a.o. 71 år av sitt liv som Sergell och endast 3 år av sitt liv som Sergel.

**Moderns korrekta namn är Zworger och inget annat (hon kallas ibland felaktigt Zwymer eller Zwirner). Det är namnet hon själv skrev under bouppteckningen med efter sin man, Christopher, den 23:e februari år 1773, och det är tydliga bokstäver som inte går att ta miste på. Att Sergel själv i sin biografi skriver Zwirner är inte korrekt, utan det är en felskrivning i manuskriptet vid renskrivningen av detta.

***Familjen flyttade år 1759 från lägenheten på Jakobsbergsgatan nr 14 till en gård i kvarteret Gropen på Malmskillnadsgatan som fadern köpt. Efter faderns död år 1773 bodde modern kvar till hon dog år 1774, då såldes gården.

****Officiellt på det viset att barnen, Johan Gustaf (1792-1858) och Johanna Carolina (1793-okänt när hon dog) blir erkända som legitima barn till Johan Tobias Sergel och Anna Elisabeth Hellström genom en kunglig resolution den 3:e november år 1796, första gången i Sveriges historia.



Test