Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Gusten Lindberg

Bild på Gusten Lindberg

 

Information om Gusten Lindberg

Född: 1852-4-25, Stockholm
Död: 1932-4-15, Solna

Vilhelm Mauritz Gustaf Lindberg, kallad för Gusten Lindberg, föddes år 1852 i Stockholm. Hans far var sjökaptenen Wilhelm Lindberg och hans mor var Maria Lovisa Norrman.

Han växte upp i Stockholm tillsammans med sin yngre bror Axel, men efter faderns död när han endast var 11 år var livet mera knapert och de bytte ständigt bostad. Han började vid unga år som lärling hos ornamentsbildhuggaren Henrik Nerpin (1834-1908) på dennes verkstad i Stockholm. Hans arbete var att bl.a. skära ornament i trämöbler samt utföra enklare stuckarbeten.

Det var sannolik också hos Nerpin han träffade den blivande skulptören Per Hasselberg (1850-1894) som under samma period också var lärling hos Nerpin, de skulle senare tillbringa ett antal år i Paris tillsammans och förbli goda vänner fram till Hasselbergs död år 1894. Senare fortsatte Gusten som elev hos skulptören Frithiof Kjellberg (1836-1885) som också var professor vid Konstakademien där Gusten började studera år 1873.

Åren 1873-1878 på Konstakademien utvecklade Gusten och han gjorde arbeten som "Eva vid Abels lik" år 1876 och "David med slungan" år 1877. Efter att tagit sin examen vid Konsthögskolan fick han ett resestipendium som gjorde att han år 1881 kunde resa till Paris där han kom att stanna till år 1889, det var under den här tiden han började kalla sig för Gusten.

I Paris återförenades han med sin gode vän Per Hasselberg som hade kommit dit redan 1876 och de båda tog intryck av den franska salongskonsten och dess natursymbolik, något som bl.a. skulle visas i Gusten verk som t.ex. "Dimman" som han gjorde i gips första gången år 1885. Här kan det vara av intresse att jämföra "Dimman" med Hasselbergs "Snöklockan" som denne fick pris för på Parissalongen år 1881, det finns betydande liknelser mellan de båda vilket säkert inte var en tillfällighet.

Det var också år 1885 som gruppen "Opponenterna" (senare Konstnärsförbundet) bestående av 85 svenska konstnärer, under ledning av Ernst Josephson, bildades och ställde krav på en modernisering av Konstakademien. Per Hasselberg tillhörde de ledande inom gruppen och Gusten anslöt sig också även om han inte var tongivande på något sätt.

Under tiden i Paris ställde Gusten ut med bl.a. "Brutna bojor" år 1882, "Vågen" år 1883, "Gosse som badat" år 1884 och så framförallt "Dimman" år 1885 som han på Paris salongen år 1887 får "mention honorables". För Dimman skulle han två år senare på världsutställningen i Paris år 1889 få första pris. Det kom att bli hans i särklass mest kända och firade konstverk trots att när den ställdes ut på Konstnärsförbundets utställning i Stockholm år 1886 fick den kommentarer som "det stilvridiga försöket att i statyframställning ge bilden av ett lätt svävande väsen".

Idag finns "Dimman" utställd på fyra ställen, på Strömparterren i Stockholm (1905, den placerades dock på Strömparterren först år 1910) gjord i brons, i Wennbergsparken i Karlstad (1937) gjord i brons, i Trädgårdsföreningen i Göteborg (1914, stod först i Lorensbergsparken men flyttades till Trädgårdsföreningen år 1975) i brons och på Nationalmuseum i Stockholm (1904) huggen marmor. Ibland anges felaktigt att det finns ett exemplar på Karlstads museum men det är statyn som idag står på Nationalmuseum och under åren 1929-1955 var utlånad till museet i Karlstad.

År 1894 dog Gustens gode vän Per Hasselberg och han får ta över dennes atelje, ett ombyggt stall, på Östermalmsgatan 2B (idag nr 36 på samma gata) Här utförde han en rad andra offentliga kostnverk som t.ex. "Vågen" som han gjorde i gips år 1885 och som finns på museet i Östersund samt i marmor på Nationalmuseum. "Snäckan" från 1889, "Johannes döparen" från 1890 samt tre konstverk vid Hallwylska palatset/museet i Stockholm. De vid Hallwylska palatset är fontängruppen "Neptunus" som står på innergården samt de två kandelaberfigurerna "Morgon" och "Afton" vid entrén. Gusten gjorde även "Komedien" vid Dramaten år 1907, "Eko" i gårdsrummet vid Strandvägen 7 i Stockholm år 1910 samt en rad andra mindre föremål.

Gusten blir utmämnd till Riddare av Kungliga Vasaorden den 6:e juni år 1911 för sin insatser, nu har han också flyttat ateljen från Östermalm till Ulriksdal. Gusten gifter sig aldrig och får inte heller några barn, han hade en kortare förbindelse med en kvinna vid namn Eugenie under tiden i Paris. Gusten dör i Solna år 1932 där han bodde på Solna ålderdomshem de sista åren tillsammans med sin bror Axel.



Test