Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Gustaf Mauritz Armfelt

Bild på Gustaf Mauritz Armfelt

 

Information om Gustaf Mauritz Armfelt

Född: 1757-3-31, S:t Mårtens, Finland
Död: 1814-8-19, S:t Petersburg, Ryssland

Gustaf Mauritz* Armfelt föddes i Tarvasjoki nordöst om Åbo i Finland år 1757, hans far var kaptenen (senare generalmajor) och friherren Magnus Vilhelm Armfelt (1725-1795) och hans mor var Maria Katarina Wennerstedt (1728-1803). Han hade 2 yngre bröder (Fredrik och August Filip) som han växter upp med kaptensbostället.

Hans första undervisning skedde i hemmet men år 1770 började han studera vid Åbo universitet. Han valde att följa sin fars yrkesval och gick in vid Åbo läns dragoner år 1771. År 1773 blev han officer och året efter utsedd till fänrik vid Livgardet i Stockholm. Efter en rad olika turer som tog honom till S.t Petersburg, Warszawa och Paris blev han år 1781 utsedd av kung Gustav III att bli s.k. kavaljer till kronprinsen Gustav Adolf (blivande kung Gustav IV Adolf). Armfelt ansågs som en mycket stilig man och hans vistelse vid hovet blev hans lycka och förutom att han befordrades till Översten så blev han också en av kung Gustav III:s gunstlingar. Redan år 1783 blev han utsedd till generallöjtnant och överstekammarjunker, det gillades inte av alla då hans hastiga upphöjelse kom mycket hastigt.

Armfelt kom att följa med kung Gustav III vid dennes möte med kejsarinnan Katarina II av Ryssland när det möttes i Fredrikshamn och han följde även med Gustav III på dennes resa till Italien åren 1783-1784.

Armfelt gifte sig år 1785 med Hedvig Ulrika De la Gardie (1761-1832), de fick barnen Magdalena Maria Katerina (1786-1845), Gustaf Magnus (1792-1856), Alexander (1794-1876) och Carl Magnus Vilhelm (1797-1878) som nådde vuxen ålder. Giftmålet med Hedvig tar honom de till allra högsta nivåerna i det svenska samhället då han kommer in i släkten De la Gardie. År 1786 utnämner kungen honom till chef för de kungliga teatrarna och han fick även plats i den nyinrättade Svenska Akademien.

År 1788 förklarar Sverige krig mot Ryssland, inte ett av kung Gustav III bättre beslut. Armfelt kom att under kriget visa att han var en utmärkt militär ledare och vann en rad mindre slag mm, han får nu även ett allt större politiskt inflytande. Han fick generalmajors rang och svärdsorden. Han fick av kungen uppdraget att leda fredsförhandlingarna och belönades av Gustav III med serafimerbandet men han fick även en utmärkelse av kejsarinnan Katarina II. Åren som följde efter kriget var säkert de bästa i Armfelts liv, han var nu en av rikets mäktigaste män med stort inflytanden. Men så hände det som inte fick hända, år 1792 mördas kung Gustav III, kanske efter en sammansvärjning ledd av hans egen bror.

Armfelt blev efter Gustav III:s död ledande i det som kom att kallas för "Gustavianerna", en grupp trogna mot Gustav och hans son Gustav Adolf och i opposition mot framförallt Gustaf Adolf Reuterholm som var den ledande personen i Gustav Adolfs förmyndarregering. Bakom Reuterholm fanns även Gustav III:s bror, Karl, han stödde Reuterholm bakom kulisserna. År 1792 utsåg Reuterholm Armfelt till minister i Neapel för att få bort honom från Stockholm och anklagelserna att Reuterholm planerade på att med hjälp av Ryssland få bort Gustav Adolf från tronen. Armfelt korresponderade med bl.a. Magdalena Rudenschöld och Johan Albrekt Ehrenström i Stockholm men breven beslagtogs av Reuterholm som straffade Armfelts medarbetare och såg till att Armfelt själv via en dom i Svea hovrätt blev dömd till döden.

År 1796 tillträder kung Gustav IV Adolf tronen och dödsdomen mot Armfelt upphävs och han återinsätts i en rad ämbeten, han blir bl.a. minister i Wien, militärbefälhavare för Pommern och i kriget mot Napoleon åren 1804-1807 var han överbefälhavare för den s.k. Västra armén. Kung Gustav IV Adolf påverkades dock av intrigmakarna, troligen ledda av hans farbror Karl, och avskedar Armfelt år 1808. År 1809 avsätts kung Gustav IV Adolf av intrigmakarna och Armfelt kommer än en gång i onåd då landet nu ledas av kung Karl XIII (bror till Gustav III och sannolikt personen bakom avsättandet). Armfelt tillhör de som krävde att kung Gustav IV Adolf:s son, Gustav, skulle bli landets kung vilket han rättmätigen också var. När intrigmakarna istället valde den franska marskalken som Jean Baptiste Bernadotte till kronprins och blivande kung valde han att lämna Sverige och bosätta sig i Finland som nu var en del av Ryssland. Han tyckte, och många med honom, att Bernadotte var ett orättfärdigt val och att han dessutom stått på Napoleons sida mot Sverige i alla år och knappast värnade om landet.

Armfelt kom att ha bra relationer med den ryske kejsaren och var en av dem som påverkade kejsaren att flytta den finska huvudstaden från Åbo till Helsingfors. När Armfelt dog år 1814 i S:t Petersburg där han då bodde fick han en statsbegravning, efter begravningen fördes kroppen till Halikko kyrka där han än idag ligger i den Armfeltska familjegraven. Armfelt gick till historien som en av de stora svenska personligheterna som var trogen den rättmätiga svenska kungen men fördrevs av intrigmakare och slutade sina dagar i ett främmande land där han dock blev mycket uppskattad.

*Egentligen hette han bara Gustaf i förnamn, han lade sig till med namnet Mauritz senare p.g.a. sin beundran för marskalken och greven Moritz av Sachsen. Moritz översätts till Mauritz på svenska.



Test