Öppna stäng menyn
En bild på ett stort hus
En bild på ett hus
En bild på ett litet hus
En bild en telefon mm
En bild en karta

Christian Eriksson

Bild på Christian Eriksson

 

Information om Christian Eriksson

Född: 1858-6-30, Arvika
Död: 1935-11-6, Stockholm

Christian Eriksson föddes år 1858 i det nyligen byggda huset på Haget väster om Arvika. Han var son till snickaren Erik Olsson (död 1905) och hans mor var Stina Olsdotter. Han växte upp med 5 syskon (ytterligare 4 dog före vuxen ålder), Ola (1852-1942), Elis (1856-1936), Gustaf (1860-1905), Karl (1862-1957) och Karin (född 1865). Hans far hade sin snickarverkstad i Taserud på andra sidan Arvika och där låg också gården Nytomta som fadern hade tagit över efter sin far år 1850.

Christian börjar tidigt i faderns snickarverkstad där även hans bröder Ola och Elis arbetar. Snickarverkstaden drevs senare under många år av fadern, Elis och Karl. Då under namnet Erikssons Möbelverkstad och den kom att bli känd med ett antal uppmärksammade möbelgrupper där Ola var formgivaren och Christian dekoratören. Andra kända konstnärer som t.ex. Ragnar Östberg bidrog och var ofta gäst o Taserud. Höjdpunkten för företaget var världsutställningen i Chicago år 1893 där man fick en bronsmedalj för sitt hantverk och Stockholmsmässan år 1897 där man fick stor genomslag med efterföljande beställningar från personer med namn som Bonnier, Fåhraeus, Laurin och Thiel.

Christians äldre bror Ola lämnar Taserud år 1870 och börjar som ornamentbildhuggare hos Jörlings verkstad på Regeringsgatan i Stockholm och på kvällarna går han på Tekniska skolans (numera Konstfack) aftonskola. År 1875 behöver Mäster Jörling mer hjälp och Ola rekommenderar Christian till Jörling och denne anländer till Stockholm år 1875. Även Christian går aftonskolan på Tekniska skolan åren 1875-1878.

År 1876 reser Ola vidare till Tyskland och i Hamburg arbetar han bl.a. hos ornamentskulptören Ziegler. När Ola påbörjar sin gesällvandring år 1878 rekommenderar han Ziegler att anställa sin bror Christian vilket Ziegler också gör och Christian anländer till Hamburg år 1878 och tar över broderns gesällplats. Åren 1878-1883 stannar Christian i Hamburg och arbetar under några olika konstnärer men går också på "Allegeine Gewerbeschule" samt hos arkitekten Bichweiler på dennes "Kunstgewerbliche Werkstatt".

Den 27:e september år 1883 (examen 7:e januari år 1885) börjar han på "Ecole nationale des arts decoratifs" i Paris. Även här har han följt efter sin bror Ola (på dennes uppmaning) som år 1878 reste till Paris, dock gick han aldrig på denna skola enligt vad som är känt. Ola hade dock redan år 1880 återvänt till Taserud och kommer där att gå in i snickarverkstaden och förvandla den till den framgångsrika Erikssons Möbelverkstad.

Christian å andra sidan stannar i Paris till år 1897 och under åren 1885-1887 studerar han vid "Ecole nationale et speciale des beaux-arts" där hans lärare är bildhuggaren och målaren Jean Alexander Joseph Falguiere, han arbetar även vid dennes atelje. Han får år 1887 medalj för sina figurer med antiken som förebild. Han ställer ut på salongen i Paris år 1888 och får medalj för sin skulptur "Martyren". Åren 1890, 1891 och 1892 gör han studieresor till Italien och slutligen år 1897 återvänder han till Stockholm där han får en atelje vid Karlaplan. Han bidrar till Erikssons Möbelverkstads utställning på Stockholmsutställningen år 1897.

År 1894 gifter han sig med Jeanne de Tramcourt (1875-1952, ligger begrav i Flen), de kommer år 1905 att få sonen Matts och senare dottern Kajsa.

Christian kommer under åren 1897 till 1925 hjälpa sina bröder med utsmyckning mm av deras möbler, det upphör år 1925 när snickeriet brinner ner och verksamheten i stort sätt upphör. Efter sin hemkomst år 1897 gör han en rad offentliga konstverk som "Jenny Lind" utanför Operan i Stockholm år 1898, "Idyll" i Helsingborg år 1907 mm. År 1905 flyttar han till Maria Prästgatan där han kommer att ha sin atelje och bostad resten av sitt liv.

Under åren 1907-1919 är han ofta i Taserud men utför även andra konstnärsuppdrag. Han skiljer sig år 1911 och gifter om sig med Ebba Dahlgren (1878-1951) år 1913 och de får år 1919 sonen Liss som också kommer att bli en framstående konstnär. Det är ungefär nu som de stora konstverken som gjort Christian Eriksson så känd kommer. Skulpturen "Bågspännaren" i Gamla Stan i Stockholm år 1916, "Baltzar von Platen" i Motala år 1922, "Sankt Göran och Draken" vid Stadshuset i Stockholm år 1923, "Hertig Karl" i Karlstad år 1926, "Engelbrekt" utanför Stockholms stadshus år 1932 m.fl.

Han kom att bli den ledande skulptören i Sverige under sin senare tid på 1920- och 1930-talet som många andra skulptörer såg upp till. Christian Eriksson dör den 6:e november år 1935 i Stockholm men ligger begraven vid Mikaelikyrkan i Arvika, nära sitt barndomshem. Inne i kyrkan finns även hans skulptur "Ödmjukheten" (i form av en ung flicka klädd i lång klänning) samt dopfunten i trä som är snidad av hans bror Ola Eriksson. Gravhällen är slät med endast en krans skulpterad och den är gjord av sonen Matts, inskriptionen lyder "Bildhuggaren Christian Eriksson".

Vid hans begravning i Arvika sa prins Eugen "Om man en gång i tiden skulle i jorden finna brottstycken av något av hans skulpturverk, så skulle man genast se, att det var en formens mästare som skapat dem, så intensivt och levande var genomförandet; intet överlämnat åt slumpen". Konstnären Carl Eldh sa "Christian Eriksson var en stor bildhuggare, en av de ärligaste vi någonsin ägt. Hans konstnärliga vapen voro rena och blanka. All ärlig strävan vann hans sympati. De unga konstnärerna ha förlorat en varm talesman, en uppriktig vän. Hans plats står tom och förblir så, ty han var i allo en personlighet".



Test